"Vårbock", inte råbock...

Här intill fältet står "vårbocken" med sina nästan nyfejade horn. Oskyldigt tittar han på mig och när han rör på huvudet hänger och slänger basthuden som en enda stor korkskruvslock. Det hela ser aningen dråpligt ut. Men när blodet på insidan av basthuden blänker i solen så blir känslan genast något annat. Ändå kan jag inte låta bli att tycka att denna bock är både ståtlig och vacker, där han står så fint intill det solupplysta fältet...

Den vackra jungfrusländan...

I skuggan av träden i en bäckravin sitter den vackra jungfrusländan. Här på löven kan hon sitta alldeles stilla och när insekterna passerar så passar hon på och förser sig med ett skrovmål. Varje gång jag lyckas fota dessa vackra sländor så fascineras jag av deras fantastiska lyster och komplexitet i vingarnas konstruktion. Jungfrusländan är verkligen fängslande på många vis...

Den ljusa näbben...

Något "knäpper" och jag hör hur det prasslar i blåbärsriset. Sedan "kluckar" och "knäpper" det igen. Sedan ser jag en ljus stor näbb bakom ett träd. Nu har tjädertuppen Torkel återvänt till sitt berg. Ett berg det kan vara aningen vanskligt att besöka för den som är "tjäderrädd". För på det här berget är det Torkel som bestämmer.

Även om det är aningen svårt att bli av med en spelgalen tjädertupp, så är de alltid roliga att få möta ute i skogen. Ser redan fram emot nästa tjädertuppsmöte...

Vårkvällens härliga ljus...

Idag visar jag fram en bild från början av maj månad, då jag under den sena eftermiddagen hade turen att hamna vid Vätterns östra strand, strax norr om Omberg. Magiskt är nog det ord som beskriver känslan bäst av att vara här denna kväll. Att bara få sitt i solen och njuta av den underbara kvällssolen var verkligen helt oförglömligt.

Våren är verkligen en fantastisk vacker och härlig tid på året, inte minst då möjligheten ges till att uppleva kvällssolen på en plats som denna, samtidigt som måsar och trutar hörs skrika ut över det näst intill spegelblanka vattnet...

Byggnation pågår...

En bild på en plats i Kolmårdsskogen, där byggnation pågår för fullt. Under de ljusa nätterna kan man höra hur det prasslar, gnager och plaskar. Det är bävern som håller på att sliter med sin nya fördämning. Det är verkligen så fint att få sitta skymd i strandkanten och studera dessa djur, då de arbetar. Kanske ännu mer fascinerande är det att få se deras stora platta svans. Den svansen liknar verkligen inget annat...

Den mystiska storlommen...

Storlommen är en mystisk fågel på många sätt. En ganska anonym och skygg fågel som ogärna kommer nära. Dess rop i den mörka sommarnatten får också många att reagera med oro eller rädsla, då det klagande ropet ekar över sjöarna. Själv är jag fascinerad av denna vildmarksfågel, dess beteende, läte m.m.

Ibland har jag till och med svårt att tänka mig något mer vackert än en kväll vid skogssjön, storlommen som ropar och den blå tonen på ljuset, då solen passerat ned bakom horisonten. Hoppas innerligt på fler möten med storlommen under sommaren och även på många fler möjligheter att fotografera denna mystiska och mytomspunna fågel...

Vårkvällningen...

Idag visar jag fram en bild från vårkvällningen den sista april - Valborgsmässoafton. I år var det en fantastisk fin kväll, där även morkullan kom och flög förbi strax innan klockan var 21:00.

Att i denna kvällning fira att våren äntligen har kommit är riktigt härligt, inte minst om det blir en sådan här vacker kväll. På vägen hem kunde jag inte låta bli att fotografera det här huset, där det låg insvept av skogen. Det såg verkligen mysigt och ombonat ut, med den vackra kvällshimlen och lamporna som var tända inne i huset. När jag såg bilden i datorn så blev min reaktion - ja, det här är verkligen en bild på vårkvällningen - en makalöst vacker tid på året, kanske till och med den allra finaste om jag tänker efter lite?!

Kärlek i morgonrodnaden...

Trotts regn och rusk sitter två ringduvor så fint och myser med varandra på en lyktstolpe, inte långt hemifrån mig. En bild som verkligen utstrålar kärlek på alla sätt enligt mitt tycke. Givetvis var jag tvungen att stanna bilen och göra bilden...

I Kolmårdsskogens dunkel...

I Kolmårdsskogens dunkel sitter en liten sparvuggla och sjunger. Melodin är som en vissling och hon verkar mer eller mindre uppjagad. Kanske är det just här, där jag tidigare mött sparvugglan också en revirgräns?

När hon landar på en gren en bit ifrån mig lyfter jag kameran för att fånga hennes säregna silhuett mot den blå skymningshimlen. Ett magiskt fint möte med den lilla sparvugglan...

Mums...

I soluppgången finner jag två älgar på ett fält. De står och tuggar i sig av den efter natten frostiga höstrapsen. Sannolikt är den magiskt god för en älg såhär när den är lite spröd efter en frostig vårnatt. Jag ser dem slita upp planta efter planta och tugga i sig. Det syns lång väg hur bra det smakar - mums!

Samtidigt som de äter så njuter de av att solen sakta går upp över horisonten och de första solstrålarna träffar dem och ger lite värme på deras mörka päls. Det är verkligen alltid lika magiskt att få möta dessa ståtliga djur ute i naturen...

Alvastra klosterruin...

Dagen till ära visar jag fram en svartvit bild från Alvastra klosterruin. En bild som tydligt påvisar den gotiska arkitekturen som många kyrkor och kloster byggdes med under 1100-talet. Något som jag inte såg förrän jag kom hem var att skuggorna påvisar att någon gömde sig bakom en stenpelare när jag fotograferade den här bilden...

Under bokträdens väldiga kronor...

Att vistas i en bokskog på våren är något alldeles speciellt. När löven väl har slagit ut på bokträden blir det i skogen ett speciellt skimrande grönt ljus. Ett skimmer som ger en fantastiskt fint och härligt ljus en vårdag då solen står högt på himlen. Hösten i bokskogen är också fin, men på ett annat sätt. Den här tiden är det färgprakten som lockar och upplevelsen av de färgglada trädens ljus.

I och med det skimrande ljuset på våren så brukar jag försöka besöka en bokskog just den här tiden på året. Men här uppe i Östergötland finns det tyvärr inte särskilt många bokskogar. Så ibland kan det därför vara svårt att få till ett sådant besök. Omberg är dock ett säkert kort, där det finns stora areal med just bokskog.

För några dagar sedan har jag möjlighet att vara i en bokskog just på Omberg och uppleva det gröna vårskimret. Jag njöt hela tiden av vistelsen och kunde givetvis inte låta bli att göra bilden här i inlägget. De väldiga trädkronorna, som sträckte sig mot varandra bildade ett tak över den plats där jag satt i det gröna ljusskimret med min kamera...

Linus är inte nöjd...

En bild jag såg och gjorde i helgen, då jag passerade hamnen i Borghamn vid Vätterns östra strand. Här uppe på ett räcke på piren stod "Linus på linjen" och han var måttligt nöjd med den lilla båten ute på vattnet. Jag gissar på att han tyckte att den förstörde den sköna vyn ut över den annars så stilla Vättern?

Rådjuret på det gyllene fältet...

Ett helt fantastiskt möte med ett rådjur i det gyllene morgonljuset. Denna morgon stämde verkligen precis allt, ljuset och rådjuret stod på exakt på rätt plats. Morgnar likt denna är det en naturfotograf lever för. Jag tror verkligen inte att ett rådjursmöte kan bli så mycket vackrare än så här? Om det tar emot att gå upp de tidiga försommarmorgnarna då väckarklockan ringer, så tänker jag just på dessa möten. Inte så konstigt att kroppen sätter fart av sig själv då och benen hittar då av sig själv ur sängen på något konstigt vis...

Nära knipan...

Ibland lyckas jag ha turen att komma nära djuren som jag vill fota, andra gånger lyckas jag inte alls. Den här kniphanen kom jag aldrig nära, den kom nära mig istället. Sakta, men bestämt simmade han mot mig och jag kunde givetvis inte låta bli att göra en närbild på honom. Aldrig tidigare tror jag att jag varit så nära en knipa. Likt mycket ute i naturen så är det väldigt vackert om tid ges till att studera det man ser. Med bilden framför mig kan jag konstatera att knipan verkligen är en riktigt vacker fågel, inte minst med den gröna skiftningen uppe på huvudet och de intensivt gula ögonen, inte minst om morgonsolen får hjälpa till att belysa...

Våtmark i svartvitt...

En solig vårdag, då solen stod högt på himlen och kontrasterna var allt ifrån optimala för fotografering, var jag ute i skogen. Jag passerade över en våtmark där jag såg bilden här i inlägget. Även om ljuset var intensivt kunde jag inte låta bli att lyfta kameran och göra bilden. En bild som berättar om hur en våtmark i den fantastiska Kolmårdsskogen faktiskt kan se ut, när ljuset strilar in mellan de stora tallarna, som omsluter denna våtmark.

Givetvis tog det mig en stund att komponera och få till bilden, men samtidigt är jag glad att jag bröt mot allt vad normer heter och fotograferade. En härlig och minst sagt fantasieggande bild blev resultatet, eller vad tycker du?

Längst bort i hjulspåret...

Längst bort i hjulspåret på den gamla stubbåkern, står ett rådjur och betraktar mig. I samma stund orkar solen upp över horisonten. De varma solstrålarna smeker rågetens vänstra kind där hon står ute på stubbåkern. Det är tydligt att värmen från dessa solstrålar gör gott för djuren, inte minst rådjuren. Efter den långa bistra natten med minusgrader, är det inte alls så dumt att få lite värme...

Kabblekan i bäckdalen...

Vi är så vana vid att alltid leta efter tussilago, blåsippa och sedan vitsippa. På något sätt är det som att blomsterprakten sedan kommit igång att övriga växter inte längre har samma betydelse som de som blommar allra först under våren. Själv är jag lite förtjust i Kabblekan, en gul blomma som jag ofta hittar intill bäckar, kärr, sjöar och andra vattendrag. Med sina nästan lysande gula blommor står den där i månadsskiftet till maj och lyser intill det kolsvarta vattnet. På något sätt blir det en liten färgklick i den annars så mörka bäckdalen. Givetvis är även Kabblekan en blomma som inte går att låta bli att fotografera, inte minst när den är i sin fulla prakt...

Älg i gryningsljus...

Sakta går solen upp och genom träden syns solen gnistra likt glöd. Tystheten är slående och det känns i luften som att något snart kommer att hända. Mycket riktigt, plötsligt ser jag ett välbekant huvud kika fram bakom ett träd. Ännu ett vackert morgonmöte med skogen konung. Jag älskar verkligen att få möta dem ute i naturen. De är verkligen så majestätiska, precis så som skogens konung förväntas vara. Hoppas innerligt att det inte dröjer för lång tid till nästa möte...

Sparvugglemötet...

På en gren i vårsolens sken möter jag denna tuffa lilla sparvuggla. Uppretad av en rival längre bort i skogen, sitter den lilla ugglan och värmer sig solskenet. Ett utomordentligt fint och njutbart möte för en naturfotograf ute i vårskogens morgonkyla. Länge blir vi sittandes tillsammans i skogen, jag på marken och den lilla sparvugglan på sin gren. Så olika, men ändå verkar vi från bådas håll uppskatta varandras närvaro (även om nog min uppskattning var större). Åtminstone tolkar jag det så, då sparvugglan inte verkade störd av min närvaro, utan satt kvar...

Vitsippan i skogssalen...

Inne i den mörka skogssalen står en vitsippa så stolt. Mörkret omsluter den, men det det finns en tid under förmiddagen, då solen strålar orkar sig genom de täta trädkronorna och ned på den lilla vårblomman. Det är tydligt att den lilla vitsippan sträcker på sig mot solens ljus. Under några minuter får den lilla blomma chansen att glänsa och värma sig i vårsolens ljumma strålar. En bild som berättar om att våren verkligen är uppskattad av alla, stort som smått. I vårens värmande solsken lever verkligen naturen upp...

Snöoväder och storskrake...

En bild från ett kraftigt bakslag på våren som inträffade tidigare under året. Storskraken kände sig med all sannolikhet inte särskilt lycklig över hur snön vräkte ned över henne. Som tur är blir detta väder aldrig långvarigt och snön blir liggandes bara några timmar innan den smälter på marken...

Granbarkborreskog...

Granbarkborrens framfart genom skogen har knappast gått någon skogsägare eller skogsintresserad förbi. Det är bra konstigt vad ett så litet djur kan ställa till med. Ett stort vildsvin lämnar spår efter sig då den bökar sönder marken, en hackspett då den hackar sönder träden i jakt på sin mat. Men spåren efter den lilla granbarkborren är att en hel skog kollapsar, åtminstone på kort sikt. Att ta sig fram genom denna skogen kan minst sagt vara en utmaning. Jag gjorde därför en bild på mitt senaste besök i just en sådan skog - där träden mer eller mindre ligger som ett Plockepinn-spel...

Maj - den vackraste månaden...

Idag tar vi steget in i maj månad, en av årets kanske vackraste månader? Inte minst om man som jag, älskar våren och allt vad det innebär i naturen. Med tanke på maj månads skönhet visar jag därför upp en bild på en grågås i morgondimma, som jag inte kunde låta bli att fotografera. Finns knappast något som är så underbart som att vara ute i naturen under ljusets allra första timmar...

Observerad i skymningen...

På min kvällspromenad känner jag mig plötsligt iakttagen. Jag vänder mig försiktigt bakåt och ser inget. När jag åter vänder blicken i riktningen dit jag går ser jag något fascinerande. En hel grupp med dovhjortar står på vägen en bra bit framför mig och stirrar på mig. De svarta dovhjortarna gör sig så fint i skymningsljuset där de står. Ett minst sagt sällsamt möte i vårskymningen...

"Jättarna"...

Det skymmer i kvällsskogen och den blir sakta men säkert nattskogen istället. Det går knappt längre att se annat än det svaga ljuset från himlen ovanför trädtopparna. När jag vänder blicken mot himlen ser jag bilden - de väldiga granarna står som i en ring runt omkring, likt ett gäng med jättar och bara stirrar ned på mig.

När mörkret faller i skogen, blir dagskogen förvandlad till nattskogen. Det går inte låta bli att låta fantasin få näring. Var skogen en spännande plats innan är det ingenting mot vad den är nu. Jag kan givetvis inte låta bli att göra bilden på dessa jättar jag har runt mig...

Luftledningen...

En luftledning har plötsligt blivit en viktig sittplats för ett gäng starar i denna gryningstid då jag passerar förbi. Från denna luftledning kan de regelbundet flyga ned på marken under för att äta. Därefter återvänder de till sittplatsen för att vila och sitta med de andra stararna. Ibland verkar det inte alls som att maten är viktig, utan momentet att byta plats på ledningen. Länge sitter jag och studerar deras beteende och kan tillslut inte låta bli att göra bilden...

Localhero - intervju om mig som naturfotograf...

Den lokala podden Localhero har nu släppt ett avsnitt där de intervjuar mig i cirka 1h och 35min. Programmet handlar om mitt bildskapande och givetvis boken "Kolmårdsskogen och älgarna". Missa inte detta! Du hittar avsnittet här eller här...

Mötet med den dräktiga rågeten...

Ute på stubbåkern, i soluppgångens orangeröda ljus står rågeten och tittar intensivt på mig med sina stora mörka ögon. Jag kan givetvis inte låta bli att göra bilden. I den här vinkeln syns det tydligt att hon är dräktig och bär på små kid...

Tranparets intima akt...

Precis helt stilla sitter jag vid kanten av den lilla våtmarken, då tranorna sakta vandrar fram. Från dessa stora fåglar hörs ett konstigt "kurrande" ljud.

När de är ungefär precis framför mig ställer de sig plötsligt tätt intill varandra, med honan främst, de sträcker sina halsar och ropar högt, samtidigt som honan har ut ena vingen. Deras rop ekar högt över våtmarken och vidare ut över skogens trädtoppar. Därefter kliver hanen upp på honans rygg och själva akten är över på bara ett par sekunder.

Det blir nu tredje gången jag får bevittna detta intima skådespel. Därefter vandrar de omkring precis som innan och söker föda nere i våtmarken och som inget hade hänt...

Kyligt älgmöte...

Idag visar jag fram en bild från ett möte med den lilla älgtjuren som jag hade en riktigt kall och bister vårmorgon. Just denna morgon hade temperaturen sjunkit ned till under minus fem grader i gryningen. Att det varit kallt och kanske till och med kallare under natten gick inte att ta miste på, då det var frost i den lilla älgtjurens ryggpäls och i skäggstråna nedanför munnen.

Jag lyckades göra den här bilden då den lilla älgkalven var påväg tillbaka från fälten mot skogen. När han fick syn på mig och kameran, stannade han upp, stod nyfiket och tittade innan han vandrade vidare med tunga steg mot skogsbrynet. Magiskt är det ordet som ligger närmast till hands för att beskriva detta möte...

Spåren på vägen...

Spåren - en förnimmelse om vad som före mig vandrat denna väg fram och in i dimman. En mycket fantasieggande tanke som lockar mig till att göra just den här bilden. Kanske är just precis så här det ser ut, livets väg? En begränsad bit fram kan vi se, men långt ifrån hela...

Ropande sparvuggla...

I den intensiva morgonsolen, långt ut i skogen sitter en liten sparvuggla i en gammal gran och ropar. Det monotona ljudet lockar mig och jag har tur då jag får komma ganska så nära och fotografera denna lilla rovfågel, då den sitter och sjunger för full hals. Det hela blir till ett sådant där underbart möte, som gör att man har ett stort leende när det väl blir dags att åka hem från skogen...

Nyfiken råbock...

Plötsligt dyker ett huvud upp ifrån min utsikt i den vackra soluppgången. En råbock har betat och tillslut kommit så nära mig, vilket får den att bli nyfiken och titta upp från den goda grönskan då han hör mig. Lägg märke till de frusna skäggstråna på hakan. Ett riktigt roligt och vackert rådjursmöte...

Älgmöte i guldljus...

I det härliga och kanske vackraste av ljus, möter jag en älgko med sin fjolårskalv. Länge och väl står de båda och granskar mig. De båda älgarnas utandning blir till ett rökmoln, då de andas ut. Ett magiskt vackert möte i det underbara guldljuset...

De gamla björkarna...

De här gamla björkarna står så fint intill en äng, som ligger precis intill skogen. Vid just de här björkarna verkar trastarna trivs bra. Jag har mött både taltrast, dubbeltrast och rödvingetrast just på den här platsen och vid träden.

Björkarna står formerade likt en grupp om fyra personer, vilket får mig att tänka på Alexandre Dumas bok om de tre musketörerna; Atos, Porthos, Aramis och D'Artagnan. Dessa "musketörträd" står här och vaktar den lilla ängen så fint...

Rådjur i oväder...

Den här bilden gjorde jag för några veckor sedan, då vädrets makter ville visa att de fortfarande fanns och bestämde. Det härliga vårvädret avbröts och alla blev vi överraskade av att det plötsligt återigen var snö och vinter i luften. Inte minst överraskade blev djuren, som de här två rådjuren som legat och sovit en hel natt ute på en liten åkerholme. Plötsligt öppnar sig himlen och kall snö kom farande i luften och satte sig i deras päls...

Tranmöte i gryningsljuset...

I det dunkla, blå, ljuset, som jag tycker så mycket om möter jag tranparet. Ute på det vidsträckta fältet, med späda grödor som kommit upp i vårsolen, vandrar de omkring i jakt på något ätbart. Dessa stora och ståtliga fåglar är verkligen enastående fint att få möta i detta lite sällsamma ljus och inte minst när allt här ute i naturen är precis tyst. Inget ljud från trafik, flygplan eller annat, utan bara tranparets sociala läten, då de kommunicerar med varandra där ute på fältet...

Storlommen och skogens spegling...

Det är de vackra speglingarna från den nyligen solupplysta skogen som fångar min uppmärksamhet. Inte minst då de samspelar med storlommen, som sakta skrider förbi på den näst intill spegelblanka vattenytan. I samma ögonblick som solen försiktigt smeker den mytomspunna fågeln, så dansar älvorna över vattenytan. Ett magiskt vackert ögonblick och möte med storlommen, samtidigt som mötet ger en nästan lite kuslig och olustig känsla...

De två gamla träden...

Idet gråmulna slättlandskapet står det två stora, nakna träd intill en liten grusväg, som slingrar sig fram över det vidsträckta slättlandskapet. Den här svartvita bilden tycker jag visar ett typiskt svenskt landskap, inte minst med den stora röda ladan i bakgrunden.

Det här är en vy jag ofta upplever då jag är ute och fotograferar och passerar förbi denna plats, på min väg ut i skogen. I sin enkelhet tycker jag denna landskapsvy är vacker. Inte minst när de stora gamla träden står här i förgrunden och spretar med sina nakna grenar. Dessa gamla träd gör verkligen att jag ändå känner mig vördnadsfull. För med största sannolikhet har dessa bjässar stått på den här platsen i mer än 100 år, kanske uppemot 200 år. Tänk om de ändå kunde berätta...

Älgmöte i vårgryning...

Sakta gryr dagen, ljuset segrar över mörkret mer och mer. I skogsbrynet intill det stora fältet är det precis tyst, men plötsligt händer något. Utan att jag hör eller ser något står han bara där framför mig - den stora älgtjuren. Sannolikt har denna älg under natten legat intill fältet, där han hittar mat från grödorna. Det blir ett långt möte, där vi står och tittar på varandra. Några rådjur fångar älgtjurens uppmärksamhet och jag kan inte låta bli att göra bilden precis i det ögonblicket. Ett magiskt fint och stilla älgmöte i soluppgången...

Blåsippan och solen...

I dagens allra sista ljus drar den lilla blåsippan ihop sig inför den mörka natten. Inte längre behöver den fånga in något ljus från den skinande solen. Det är nästan som att den lilla blomman går och lägger sig och vilar inför nästa dag. Den här bilden på den ensamma lilla blåsippan och solen gjorde jag en vacker, men kall vårkväll nu i april. För mig visar den här bilden mycket, inte bara om att våren är här, utan också om trötthet, ensamhet och inte minst allt det mörker som just nu pågår runt om allt det vackra här i världen...

Äntligen är storlommen här...

Äntligen har storlommen kommit tillbaka till skogssjöarna! Efter en lång väntan och kylslagna bakslag, så är storlommen åter på plats. Jag har dock ännu inte hört den ropa, men det är bara en tidsfråga. Därmed är ordningen återställd och skogen har fått tillbaka sin själ...

Blåsippan...

Ännu ett vårtecken att pricka av - nu är blåsippan äntligen här och står och lyser med sitt blålila sken ute i markerna. Kanske är dessa blommar som allra vackrast i det orangefärgade skymningsljuset?

Vem gömmer sig inne i vassen?

Jag står och tittar ut över den översvämmade våtmarken, då jag plötsligt hör något prassla. Försiktigt böjer jag mig ned och kikar in i vassen, men ser inget. Efter ett tag känner jag mig ändå iakttagen och böjer mig återigen ned för att titta i in i vassen. Då ser jag! Inne bland de vajande vasstråna skymtar två nyfikna små ögon och ett litet ansikte. Det är minken som smyger omkring inne i vassen och prasslar. Ett enastående fint möte med den lille laglöse krabaten...

Kylslaget möte...

Efter en riktigt kall vårnatt, möter jag återigen "gänget". Den här  gången har de hittat lite goda grenar att mumsa på som omväxling från rapsen. När de ser mig vänder de sina huvuden för att iaktta mig och vem jag är. Ganska så snabbt inser de att det är den "vanliga" fotografen som är på besök och låter sig inte störas något mer av min närvaro. I lugn och ro fortsätter de bara att äta vidare på de goda grenarna.

Jag kan inte låta bli att notera frosten på älgarnas ryggar. Sannolikt har de legat och sovit ute på fältet, samtidigt som kylan trängt sig på. Värmen från älgarna har sedan frusit i ryggpälsen/raggen...

Det vakande ögat...

I skogens dunkel är allting precis stilla och lugnt. Plötsligt hörs ett utdraget pipande ljud "tsyiiih, tsyiiih, tsyiiih". När jag vänder blicken upp mot den väldiga granen så ser jag - ett litet gult vakande öga som stirrar på mig. Några meter ovanför mitt huvud sitter den lilla sparvugglan och iakttar mig, med sitt ena öga...

Älgko med kalv...

På ett av mina fina morgonmöten med älgarna så möter jag dessa två. En älgko med hennes fjolårskalv. Jag tycker att det blev en fin porträttbild på mor och barn, där de står i det blå morgonljuset. Om någon månad börjar sannolikt älgkon att stöta bort denna lilla kalv. En händelse jag bevittnat flera gånger och som skär i hjärtat att bevittna...

Spanande havsörn...

I en gammal "torrtall" ute på en myr sitter en havsörn och spanar. Att jag ens får komma så nära är mer än märkligt, men kanske förstår örnen att jag aldrig skulle komma fram till tallen innan han lyft och seglat iväg en bra bit?

Örnar, ger på något sätt intrycket av den råstyrka och kraft naturen ibland besitter. Med den skarpa blicken, de stora klorna är den utan tvekan en av våra allra kraftfullaste rovfåglar. Dessa gigantiska fåglar slutar aldrig att fascinera mig. Länge och väl sitter han i "torrtallen" innan han väljer att sträcka ut sina vingar och kastas sig iväg...