Ekorren...

Jag är utstuderad!
Plötsligt står hon där på stammen och stirrar på mig med sitt kolsvarta öga. Men kanske är det gigantiska "ögat" som jag håller i betydligt mer hotfullt i hennes tycke?

Med en lodrät vinkel står den lilla ekorren och spanar på mig, när jag sitter på mitt favoritställe i skogen och fotograferar. Ett nära och väldigt spännande möte med en ekorre hemma i den älskade Kolmårdsskogen...

Älgmöte i solnedgången...

Visar idag fram en bild från förra året, då jag hade ett riktigt fint möte med en älg i solnedgången. Älgen stod verkligen riktigt fint vid skogsbrynet och lystes upp av kvällssolen som sakta men säkert var på väg ned bakom horisonten. Det här vackra kvällsljuset var verkligen fint att få möjligheten att göra älgbilder i...

Huset i skogen...

En bild på ett hus som minst sagt ligger mitt ute i skogen. Bilden gjorde jag förra sommaren då jag var en sväng i Norge. Ett fantastiskt land och ett landskap som bjuder på en helt annan natur än den jag är van vid här i Kolmården...

Råboken och hygget...

I den tidiga morgonen, precis i samma ögonblick som dagens allra första ljus kommit, smyger sig råbocken ut på hygget. Han stannar till och lyssnar och ser sig noga omkring efter eventuella faror. Sedan lunkar han vidare över hygget, men innan han går iväg vänder han sig om och tittar på mig. I samma ögonblick är jag beredd och gör bilden...

Kattugglemöte...

En bild i svartvitt från ett mycket fint möte ute i Kolmårdsskogen med en kattuggla. I närheten av en gammal ek satt hon och tittade på mig med sina kolsvarta ögon...

Skatan i trädtoppen...

I en trädtopp sitter en skata och spanar ut över skogen. Den orange-röda kvällssolen ligger på så fint att jag bara måste lyfta kameran och göra bilden. Tanken slår mig - egentligen är skatan så vacker i sin enkelhet, två färger - svart och vitt. Det blir givetvis något speciellt när skogen får omsluta den vackra fågeln på det här sättet...

Dimma...

Det är så härligt med dimman, inte minst när den ligger sådär lagom tät att det går att fota delar av landskapet. I det här fallet vägen och det närmaste trädet, men vägen slingrar sig sedan vidare in i dimmiga landskapet. Det blir inte bara vackert rent grafiskt, utan blir också lite mer eggande för fantasin.

Den här bilden gjorde jag en tidig morgon med dimma i början av mars i år. Givetvis passar denna bild allra bäst i svartvitt, då trädet kommer fram på ett helt annat sätt...

Nationaldag och älg...

Även om Sverige inte har något riktigt utsett nationaldjur, så är älgen det djur som främst förknippas med vårt avlånga land. Vad kan då passa bättre att publicera för bild den 6:e juni än en bild på en älg? Jag vill med denna bild från ett fantastiskt fint älgmöte önska er alla en riktigt fin nationaldag!

Den här bilden gjorde jag vid ett fint älgmöte här i Kolmårdsskogen för lite drygt ett år sedan...

Den stilla nattskogen...

Det är stilla, det är tyst och ibland hörs bara ljudet från något djur som passerar eller ljudet av en fågel. Att vara här ute i nattskogen skulle nog uppfattas av många som otäckt, kanske till och med lite hotfullt. Själv kan jag bara älska denna plats, den mystik och den stillhet som skogen delar med sig av under dygnets mörka period...

Naturens små underverk...

Nu börjar de synas allt mer och mer - de små ungarna. Sakta kommer börjar nu naturens under verk sig fram ur reden och bon, såsom rådjurskid, rävungar, uggleungar osv. Varje gång jag har fått uppleva något av detta så är det bara fantastiskt! De små i naturen är utan tvekan naturens små underverk...

Mumsig raps...

I det nyutslagna rapsfältet står älgkon och smaskar på den spröda och goda rapsen. Den här kvällen blev det ett riktigt nära och underbart möte i vårskymningen. Jag fick på nära håll följa när älgkon åt sin kvällsmat. Gissa om jag kände mig privilegierad efter detta möte...

Stillhet...

I skogen är det precis vindstilla och tyst, på den lilla skogssjön ligger ytan näst intill helt spegelblank. Lite längre in i skogen hörs några fåglar sjunga. På sjön syns bara en liten krusning längst bort i ena änden på sjön. Med ett litet kurrande ljud skrider sakta storlommen försiktigt fram över den stilla vattenytan.

Vid strandkanten sitter jag och bevittnar denna magiskt vackra händelse. Så vackert och fint att dessa vackra fåglar finns här i Kolmårdsskogen och gör denna skog till det vackra den faktiskt är. Jag hinner precis tänka tanken då jag hör hur storlommen ropar så att det ekar över sjön och vidare bort över trädtopparna. Jag får verkligen gåshud på armarna - det är just det här jag älskar att få uppleva om och om igen! Tack storlommen för att du visar upp dig från din allra vackraste sida...

Vitsippan i skogen...

Idag visar jag fram en bild på en riktigt fin vårblomma - vitsippan. För någon dryg månad sedan  stod denna vackra blomma i en söderslänt, långt inne i skogens mörker. Men i den här slänten orkade solljuset sig hela vägen ned till markväxtligheten. Här i solens första varma strålar visade denna lilla vita blomma upp sig.

Med det riktigt vidvinkliga perspektivet tycker jag bilden blev lite annorlunda och inte minst så framhävde detta perspektivet den vackra lilla vitsippan på ett väldigt tilltalande sätt...

Rävmöte i vårskymningen...

Precis i det fina, röd-orangea kvällsljuset möter jag räven. Det börjar med att det höga fjolårsgräset rör sig. Genom kikaren så noterar jag att det verkar vara något som rör sig i det. Jag bestämmer mig för att slå mig ned på platsen och vänta. Att vänta är naturfotografens allra bästa vän. Jag tror knappast att det finns några andra personer som är så skickliga på att göra just ingenting en längre tid.

Tillslut kommer räven fram ur gräset och bestämmer sig för att jaga på det stora öppna fältet. Jag sitter blick stilla och väntar på rätt ögonblick att göra bilden. När räven efter några misslyckade jaktförsök ställer sig och stirrar in i solen höjer jag kameran och gör bilden här i inlägget. Ett riktigt vackert ögonblick som bara måste förevigas...

Ståtlig råbock i sommargryningen...

I den ljuvliga vårmorgonen står han plötsligt bara där på ängen - råbocken. Med en ståtlig uppsyn tittar han på mig genom den naturliga lucka som finns i växtligheten. Jag tror vi står åtminstone ett par minuter och tittar på varandra. Det är verkligen fint att få möta denna ståtliga bock i det här vackra gryningsljuset.

Även om den här bilden gjordes för ganska så exakt två år sedan, så känner jag mig ändå taggad på att snart få uppleva dessa härliga sommarmorgnar igen - där djurlivet sprudlar och man inte riktigt vet vem eller vad man får möta...

Dimmiga morgnar...

Kanske är just de dimmiga morgnarna de allra bästa morgnarna? De är inte bara vackra, utan delar med sig av ett härligt lugn. Ett lugn som borrar sig hela vägen in i hjärtat på något förunderligt sätt.

I dimman visar också landskapet också upp en helt annan karaktär, något som verkligen inte finns där utan dimmans hjälp. Träden kan ge en helt annan utstrålning och bli till ett helt annat motiv än när dimman inte är där. Kanske låter det konstigt, men så är det faktiskt.

Bilden i det här inlägget gjorde jag en tidig vårmorgon, då dimman låg tät över fälten och solen sakta kom upp över träden. Det skingrade dimman på de platserna där solen kom åt. Därmed blev också hela landskapet färgat i en fin guldfärg. Fantastiskt fint att få uppleva detta . Jag ser redan fram emot nästa dimmfyllda morgon...

Fantomen...

Dagen till ära visar jag fram en bild som jag kallar "Fantomen på operan", för det var precis det som dök upp i tankarna när jag i vintras vandrade på isen och såg den här bilden. Visst är det fantomens mask? Is är verkligen spännande och fantasieggande att fotografera, även om det är långt ifrån vad vi nu går och längtar efter...

Välkända silhuetter i gryningen...

I den tidiga senvintergryningen hade jag tur att möta dessa två älgar. De flesta av dessa händelser händer så pass tidigt, att det precis hunnit bli ljust. Men den här morgonen hade älgarna nog blivit lite sena, så solen hade till och med orkat upp en bit på himlen då jag mötte dem. På ett stort fält sprang de runt och lekte lite med varandra. Som det såg ut så var kanske tjuren mer road än älgkon.

Det är verkligen så fint att få studera dessa stora djur och deras beteende på det här viset. På något vis får jag för mig att när min närvaro inte stör, är de mer sig själva och gör allt det där som de brukar göra. Hoppas innerligt på fler sådan här stämningsfulla och fina morgnar...

Ett bistert snölandskap...

Det är kallt, men vindstilla. På himlen syns molnen röra sig snabbt, vilket tyder på att de är låga. Jag står och packar min bil efter en längre promenad ute i skogen. Plötsligt ser jag bilden, en översnöad grushög som ser sorgsen ut. Först försöker jag bara att pressa undan tvånget, men det går bara inte, jag måste får göra bilden (kanske känner du igen denna yrkesskada som vi fotografer förr eller senare drabbas av?). Jag väljer utsnitt och "klick" så är bilden gjord. Ett lugn sprider sig i kroppen när jag tittar på kamerans skärm och ser att den blev precis så som jag ville - ett bistert snölandskap, där till och med grushögen visar sitt missnöje...

Måleriskt havsörnsmöte...

Med stora tunga vingslag drar havsörnen förbi mig, där jag står ute i vassen. Den fokuserade blicken hos havsörnen går inte att ta miste på - han har upptäckt kadavret av en kronhjort som gått genom isen. Jag försöker sakta panorera med kameran i samma hastighet som örnen flyger fram genom vassen. Samtidigt vill jag i bilden få till en mjuk och målerisk effekt, där örnen kommer flygande och blir det centrala innehållet i bilden. Här är min bild från detta havsörnsmöte i vassen...

"Vårbock", inte råbock...

Här intill fältet står "vårbocken" med sina nästan nyfejade horn. Oskyldigt tittar han på mig och när han rör på huvudet hänger och slänger basthuden som en enda stor korkskruvslock. Det hela ser aningen dråpligt ut. Men när blodet på insidan av basthuden blänker i solen så blir känslan genast något annat. Ändå kan jag inte låta bli att tycka att denna bock är både ståtlig och vacker, där han står så fint intill det solupplysta fältet...

Den vackra jungfrusländan...

I skuggan av träden i en bäckravin sitter den vackra jungfrusländan. Här på löven kan hon sitta alldeles stilla och när insekterna passerar så passar hon på och förser sig med ett skrovmål. Varje gång jag lyckas fota dessa vackra sländor så fascineras jag av deras fantastiska lyster och komplexitet i vingarnas konstruktion. Jungfrusländan är verkligen fängslande på många vis...

Den ljusa näbben...

Något "knäpper" och jag hör hur det prasslar i blåbärsriset. Sedan "kluckar" och "knäpper" det igen. Sedan ser jag en ljus stor näbb bakom ett träd. Nu har tjädertuppen Torkel återvänt till sitt berg. Ett berg det kan vara aningen vanskligt att besöka för den som är "tjäderrädd". För på det här berget är det Torkel som bestämmer.

Även om det är aningen svårt att bli av med en spelgalen tjädertupp, så är de alltid roliga att få möta ute i skogen. Ser redan fram emot nästa tjädertuppsmöte...

Vårkvällens härliga ljus...

Idag visar jag fram en bild från början av maj månad, då jag under den sena eftermiddagen hade turen att hamna vid Vätterns östra strand, strax norr om Omberg. Magiskt är nog det ord som beskriver känslan bäst av att vara här denna kväll. Att bara få sitt i solen och njuta av den underbara kvällssolen var verkligen helt oförglömligt.

Våren är verkligen en fantastisk vacker och härlig tid på året, inte minst då möjligheten ges till att uppleva kvällssolen på en plats som denna, samtidigt som måsar och trutar hörs skrika ut över det näst intill spegelblanka vattnet...

Byggnation pågår...

En bild på en plats i Kolmårdsskogen, där byggnation pågår för fullt. Under de ljusa nätterna kan man höra hur det prasslar, gnager och plaskar. Det är bävern som håller på att sliter med sin nya fördämning. Det är verkligen så fint att få sitta skymd i strandkanten och studera dessa djur, då de arbetar. Kanske ännu mer fascinerande är det att få se deras stora platta svans. Den svansen liknar verkligen inget annat...

Den mystiska storlommen...

Storlommen är en mystisk fågel på många sätt. En ganska anonym och skygg fågel som ogärna kommer nära. Dess rop i den mörka sommarnatten får också många att reagera med oro eller rädsla, då det klagande ropet ekar över sjöarna. Själv är jag fascinerad av denna vildmarksfågel, dess beteende, läte m.m.

Ibland har jag till och med svårt att tänka mig något mer vackert än en kväll vid skogssjön, storlommen som ropar och den blå tonen på ljuset, då solen passerat ned bakom horisonten. Hoppas innerligt på fler möten med storlommen under sommaren och även på många fler möjligheter att fotografera denna mystiska och mytomspunna fågel...

Vårkvällningen...

Idag visar jag fram en bild från vårkvällningen den sista april - Valborgsmässoafton. I år var det en fantastisk fin kväll, där även morkullan kom och flög förbi strax innan klockan var 21:00.

Att i denna kvällning fira att våren äntligen har kommit är riktigt härligt, inte minst om det blir en sådan här vacker kväll. På vägen hem kunde jag inte låta bli att fotografera det här huset, där det låg insvept av skogen. Det såg verkligen mysigt och ombonat ut, med den vackra kvällshimlen och lamporna som var tända inne i huset. När jag såg bilden i datorn så blev min reaktion - ja, det här är verkligen en bild på vårkvällningen - en makalöst vacker tid på året, kanske till och med den allra finaste om jag tänker efter lite?!

Kärlek i morgonrodnaden...

Trotts regn och rusk sitter två ringduvor så fint och myser med varandra på en lyktstolpe, inte långt hemifrån mig. En bild som verkligen utstrålar kärlek på alla sätt enligt mitt tycke. Givetvis var jag tvungen att stanna bilen och göra bilden...

I Kolmårdsskogens dunkel...

I Kolmårdsskogens dunkel sitter en liten sparvuggla och sjunger. Melodin är som en vissling och hon verkar mer eller mindre uppjagad. Kanske är det just här, där jag tidigare mött sparvugglan också en revirgräns?

När hon landar på en gren en bit ifrån mig lyfter jag kameran för att fånga hennes säregna silhuett mot den blå skymningshimlen. Ett magiskt fint möte med den lilla sparvugglan...

Mums...

I soluppgången finner jag två älgar på ett fält. De står och tuggar i sig av den efter natten frostiga höstrapsen. Sannolikt är den magiskt god för en älg såhär när den är lite spröd efter en frostig vårnatt. Jag ser dem slita upp planta efter planta och tugga i sig. Det syns lång väg hur bra det smakar - mums!

Samtidigt som de äter så njuter de av att solen sakta går upp över horisonten och de första solstrålarna träffar dem och ger lite värme på deras mörka päls. Det är verkligen alltid lika magiskt att få möta dessa ståtliga djur ute i naturen...

Alvastra klosterruin...

Dagen till ära visar jag fram en svartvit bild från Alvastra klosterruin. En bild som tydligt påvisar den gotiska arkitekturen som många kyrkor och kloster byggdes med under 1100-talet. Något som jag inte såg förrän jag kom hem var att skuggorna påvisar att någon gömde sig bakom en stenpelare när jag fotograferade den här bilden...

Under bokträdens väldiga kronor...

Att vistas i en bokskog på våren är något alldeles speciellt. När löven väl har slagit ut på bokträden blir det i skogen ett speciellt skimrande grönt ljus. Ett skimmer som ger en fantastiskt fint och härligt ljus en vårdag då solen står högt på himlen. Hösten i bokskogen är också fin, men på ett annat sätt. Den här tiden är det färgprakten som lockar och upplevelsen av de färgglada trädens ljus.

I och med det skimrande ljuset på våren så brukar jag försöka besöka en bokskog just den här tiden på året. Men här uppe i Östergötland finns det tyvärr inte särskilt många bokskogar. Så ibland kan det därför vara svårt att få till ett sådant besök. Omberg är dock ett säkert kort, där det finns stora areal med just bokskog.

För några dagar sedan har jag möjlighet att vara i en bokskog just på Omberg och uppleva det gröna vårskimret. Jag njöt hela tiden av vistelsen och kunde givetvis inte låta bli att göra bilden här i inlägget. De väldiga trädkronorna, som sträckte sig mot varandra bildade ett tak över den plats där jag satt i det gröna ljusskimret med min kamera...

Linus är inte nöjd...

En bild jag såg och gjorde i helgen, då jag passerade hamnen i Borghamn vid Vätterns östra strand. Här uppe på ett räcke på piren stod "Linus på linjen" och han var måttligt nöjd med den lilla båten ute på vattnet. Jag gissar på att han tyckte att den förstörde den sköna vyn ut över den annars så stilla Vättern?

Rådjuret på det gyllene fältet...

Ett helt fantastiskt möte med ett rådjur i det gyllene morgonljuset. Denna morgon stämde verkligen precis allt, ljuset och rådjuret stod på exakt på rätt plats. Morgnar likt denna är det en naturfotograf lever för. Jag tror verkligen inte att ett rådjursmöte kan bli så mycket vackrare än så här? Om det tar emot att gå upp de tidiga försommarmorgnarna då väckarklockan ringer, så tänker jag just på dessa möten. Inte så konstigt att kroppen sätter fart av sig själv då och benen hittar då av sig själv ur sängen på något konstigt vis...

Nära knipan...

Ibland lyckas jag ha turen att komma nära djuren som jag vill fota, andra gånger lyckas jag inte alls. Den här kniphanen kom jag aldrig nära, den kom nära mig istället. Sakta, men bestämt simmade han mot mig och jag kunde givetvis inte låta bli att göra en närbild på honom. Aldrig tidigare tror jag att jag varit så nära en knipa. Likt mycket ute i naturen så är det väldigt vackert om tid ges till att studera det man ser. Med bilden framför mig kan jag konstatera att knipan verkligen är en riktigt vacker fågel, inte minst med den gröna skiftningen uppe på huvudet och de intensivt gula ögonen, inte minst om morgonsolen får hjälpa till att belysa...

Våtmark i svartvitt...

En solig vårdag, då solen stod högt på himlen och kontrasterna var allt ifrån optimala för fotografering, var jag ute i skogen. Jag passerade över en våtmark där jag såg bilden här i inlägget. Även om ljuset var intensivt kunde jag inte låta bli att lyfta kameran och göra bilden. En bild som berättar om hur en våtmark i den fantastiska Kolmårdsskogen faktiskt kan se ut, när ljuset strilar in mellan de stora tallarna, som omsluter denna våtmark.

Givetvis tog det mig en stund att komponera och få till bilden, men samtidigt är jag glad att jag bröt mot allt vad normer heter och fotograferade. En härlig och minst sagt fantasieggande bild blev resultatet, eller vad tycker du?

Längst bort i hjulspåret...

Längst bort i hjulspåret på den gamla stubbåkern, står ett rådjur och betraktar mig. I samma stund orkar solen upp över horisonten. De varma solstrålarna smeker rågetens vänstra kind där hon står ute på stubbåkern. Det är tydligt att värmen från dessa solstrålar gör gott för djuren, inte minst rådjuren. Efter den långa bistra natten med minusgrader, är det inte alls så dumt att få lite värme...

Kabblekan i bäckdalen...

Vi är så vana vid att alltid leta efter tussilago, blåsippa och sedan vitsippa. På något sätt är det som att blomsterprakten sedan kommit igång att övriga växter inte längre har samma betydelse som de som blommar allra först under våren. Själv är jag lite förtjust i Kabblekan, en gul blomma som jag ofta hittar intill bäckar, kärr, sjöar och andra vattendrag. Med sina nästan lysande gula blommor står den där i månadsskiftet till maj och lyser intill det kolsvarta vattnet. På något sätt blir det en liten färgklick i den annars så mörka bäckdalen. Givetvis är även Kabblekan en blomma som inte går att låta bli att fotografera, inte minst när den är i sin fulla prakt...

Älg i gryningsljus...

Sakta går solen upp och genom träden syns solen gnistra likt glöd. Tystheten är slående och det känns i luften som att något snart kommer att hända. Mycket riktigt, plötsligt ser jag ett välbekant huvud kika fram bakom ett träd. Ännu ett vackert morgonmöte med skogen konung. Jag älskar verkligen att få möta dem ute i naturen. De är verkligen så majestätiska, precis så som skogens konung förväntas vara. Hoppas innerligt att det inte dröjer för lång tid till nästa möte...

Sparvugglemötet...

På en gren i vårsolens sken möter jag denna tuffa lilla sparvuggla. Uppretad av en rival längre bort i skogen, sitter den lilla ugglan och värmer sig solskenet. Ett utomordentligt fint och njutbart möte för en naturfotograf ute i vårskogens morgonkyla. Länge blir vi sittandes tillsammans i skogen, jag på marken och den lilla sparvugglan på sin gren. Så olika, men ändå verkar vi från bådas håll uppskatta varandras närvaro (även om nog min uppskattning var större). Åtminstone tolkar jag det så, då sparvugglan inte verkade störd av min närvaro, utan satt kvar...

Vitsippan i skogssalen...

Inne i den mörka skogssalen står en vitsippa så stolt. Mörkret omsluter den, men det det finns en tid under förmiddagen, då solen strålar orkar sig genom de täta trädkronorna och ned på den lilla vårblomman. Det är tydligt att den lilla vitsippan sträcker på sig mot solens ljus. Under några minuter får den lilla blomma chansen att glänsa och värma sig i vårsolens ljumma strålar. En bild som berättar om att våren verkligen är uppskattad av alla, stort som smått. I vårens värmande solsken lever verkligen naturen upp...

Snöoväder och storskrake...

En bild från ett kraftigt bakslag på våren som inträffade tidigare under året. Storskraken kände sig med all sannolikhet inte särskilt lycklig över hur snön vräkte ned över henne. Som tur är blir detta väder aldrig långvarigt och snön blir liggandes bara några timmar innan den smälter på marken...

Granbarkborreskog...

Granbarkborrens framfart genom skogen har knappast gått någon skogsägare eller skogsintresserad förbi. Det är bra konstigt vad ett så litet djur kan ställa till med. Ett stort vildsvin lämnar spår efter sig då den bökar sönder marken, en hackspett då den hackar sönder träden i jakt på sin mat. Men spåren efter den lilla granbarkborren är att en hel skog kollapsar, åtminstone på kort sikt. Att ta sig fram genom denna skogen kan minst sagt vara en utmaning. Jag gjorde därför en bild på mitt senaste besök i just en sådan skog - där träden mer eller mindre ligger som ett Plockepinn-spel...

Maj - den vackraste månaden...

Idag tar vi steget in i maj månad, en av årets kanske vackraste månader? Inte minst om man som jag, älskar våren och allt vad det innebär i naturen. Med tanke på maj månads skönhet visar jag därför upp en bild på en grågås i morgondimma, som jag inte kunde låta bli att fotografera. Finns knappast något som är så underbart som att vara ute i naturen under ljusets allra första timmar...

Observerad i skymningen...

På min kvällspromenad känner jag mig plötsligt iakttagen. Jag vänder mig försiktigt bakåt och ser inget. När jag åter vänder blicken i riktningen dit jag går ser jag något fascinerande. En hel grupp med dovhjortar står på vägen en bra bit framför mig och stirrar på mig. De svarta dovhjortarna gör sig så fint i skymningsljuset där de står. Ett minst sagt sällsamt möte i vårskymningen...

"Jättarna"...

Det skymmer i kvällsskogen och den blir sakta men säkert nattskogen istället. Det går knappt längre att se annat än det svaga ljuset från himlen ovanför trädtopparna. När jag vänder blicken mot himlen ser jag bilden - de väldiga granarna står som i en ring runt omkring, likt ett gäng med jättar och bara stirrar ned på mig.

När mörkret faller i skogen, blir dagskogen förvandlad till nattskogen. Det går inte låta bli att låta fantasin få näring. Var skogen en spännande plats innan är det ingenting mot vad den är nu. Jag kan givetvis inte låta bli att göra bilden på dessa jättar jag har runt mig...

Luftledningen...

En luftledning har plötsligt blivit en viktig sittplats för ett gäng starar i denna gryningstid då jag passerar förbi. Från denna luftledning kan de regelbundet flyga ned på marken under för att äta. Därefter återvänder de till sittplatsen för att vila och sitta med de andra stararna. Ibland verkar det inte alls som att maten är viktig, utan momentet att byta plats på ledningen. Länge sitter jag och studerar deras beteende och kan tillslut inte låta bli att göra bilden...

Localhero - intervju om mig som naturfotograf...

Den lokala podden Localhero har nu släppt ett avsnitt där de intervjuar mig i cirka 1h och 35min. Programmet handlar om mitt bildskapande och givetvis boken "Kolmårdsskogen och älgarna". Missa inte detta! Du hittar avsnittet här eller här...

Mötet med den dräktiga rågeten...

Ute på stubbåkern, i soluppgångens orangeröda ljus står rågeten och tittar intensivt på mig med sina stora mörka ögon. Jag kan givetvis inte låta bli att göra bilden. I den här vinkeln syns det tydligt att hon är dräktig och bär på små kid...

Tranparets intima akt...

Precis helt stilla sitter jag vid kanten av den lilla våtmarken, då tranorna sakta vandrar fram. Från dessa stora fåglar hörs ett konstigt "kurrande" ljud.

När de är ungefär precis framför mig ställer de sig plötsligt tätt intill varandra, med honan främst, de sträcker sina halsar och ropar högt, samtidigt som honan har ut ena vingen. Deras rop ekar högt över våtmarken och vidare ut över skogens trädtoppar. Därefter kliver hanen upp på honans rygg och själva akten är över på bara ett par sekunder.

Det blir nu tredje gången jag får bevittna detta intima skådespel. Därefter vandrar de omkring precis som innan och söker föda nere i våtmarken och som inget hade hänt...