Analoga snölandskap...

Visar idag fram tre analoga bilder som jag gjorde en vinterdag vid årskiftet. De har av olika anledningar blivit liggandes och inte framkallade, men så en regnig sommardag blev det äntligen av. Om fem månader är vi återigen (förhoppningsvis) i de snötäckta vinterlandskapen...

(Bilderna är gjorda med Pentax 6x7 och ILFord Ortho Plus)

Kronhjortar i dimman...

En tidig, varm sommarmorgon hade jag turen att möta några kronhjortar som gick och åt ute på ett fält, i den tjocka morgondimman. Dimman dansade fram över fältet och när solen gick upp över trädtopparna blev det helt magiskt. Både ur perspektivet fotoljus, men också att uppleva dessa kronhjortssilhuetter ute i dimman på fältet...

Varma nätter...

De varma dagarna har även fört med sig att nätterna blir tropiska och varma. Detta gör att jag har svårt att somna, då jag bara ligger och vänder och vrider mig, även om fläkten blåser rakt på mig. Givetvis kan ett sätt att hantera detta på vara att ge sig ut en sväng och fota lite. Den här bilden gjorde jag i samband med att solen gick upp. Färgerna fascinerade mig, då det kändes som att ljuset denna morgon var väldigt speciellt och ovanligt. Kanske hade det med värmen att göra?

Varma dagar...

Det har varit några riktigt varma dagar, där djurlivet sannolikt lidit av den tryckande värmen. Det har heller inte getts tillfälle för så många turer ut i skogen, vilket känns lite tråkigt. Turligt nog är sommaren ännu inte över, så fler tillfällen ges såklart.

Den här bilden på en sångsvans mamma och hennes lilla unge gjorde jag en riktigt varm julimorgon. Redan tidig på morgonen var det denna dag mycket för varmt för att det skulle vara behagligt att vara ute. Givetvis hoppas jag att allt gick bra med den lilla svanungen...

Inne i dimman...

Något rör sig ute på fältet där inne i den täta dimman. Till min stora glädje är det ännu ett älgmöte jag ska få vara med om, precis som jag hoppats på. Varje gång jag möter konungen, kittlar det i magen på precis samma sätt som det gjorde första gången. 

Det här mötet blev verkligen riktigt stämningsfullt och något alldeles extra. Att få möta skogens konung på det här viset är inte bara vackert, utan helt magiskt...

Kvällsmaten...

I den stilla solnedgången hittar fisktärnan tillslut en liten kobbe att sitta och äta sin kvällsmat på. Det är verkligen stillsamt och stämningsfullt vid havet denna kväll, då solen målar den spegelblanka vattenytan alldeles rosa-lila.

På något sätt blir det meditativt att sitta på avstånd och se hur fisktärnan gång på gång återkommer till sin lilla kobbe för att sluka sitt byte. I mitt tycke är sådana här sommarkvällar just de kvällar jag kommer minnas i kylan i vinter...

Nyfikna...

Det är alltid lika roligt att få möta dem - kronhjortarna såklart. Även om jag många gånger hade hoppats på att det istället var älgar som stod där, så är kronhjortarna ett inslag här i Kolmårdsskogen som förhöjer spänningen och som jag är väldigt glad att jag vid flera tillfällen har haft möjlighet att få möta, både på nära och långt håll. Utan dessa hjortar vore verkligen skogarna här mycket fattigare, inte bara för att det fanns färre djur, utan för att kronhjortens existens verkligen förhöjer spänningen med att vistas i skogen...

I skymningen sjunger sparvugglan...

Ljuset försvinner allt mer och mer. I skymningsljuset sitter den lilla sparvugglan och sjunger sin monotona och säregna sång. Den lilla silhuetten i grantoppen är verkligen stämningsfull och en indikation på att nu när mörkret faller så kommer ett nytt djurliv fram från skogen...

Kolmårdsskog i svartvitt...

Här är en helt "vanlig" bild på skog från Kolmården. Kolmårdsskogen är en vacker skog där tallen dominerar, med insprängda hällmarker. Men här finns också mossar och kärr, där granen är mer dominant.

Kolmårdsskogen är verkligen en spännande plats, inte bara för den höga variationen av trädtyper, utan för att skogen bjuder på många spännande platser och historier. Vem vet vem som vandrat fram genom skogen här på bilden? Kanske smög det en gång i tiden runt rövare eller andra ljusskygga vålnader här mellan träden?

Igelkotten hälsar på...

Ibland händer saker och ting som man allra minst anar. Som en morgon då jag gick ut från huset för att bege mig ut i skogen. Plötsligt ser jag att något rör sig i ögonvrån och när jag tittar så ser jag en igelkott som lunkar iväg över gårdsplanen. Denna morgon kom jag inte speciellt många steg från ytterdörren, då jag ville bekanta mig med denna igelkott och göra lite bilder, istället för att ta mig vidare ut i skogen...

Sjungande koltrast...

Den här bilden gjorde jag en tidig vårmorgon ute i skogen, då koltrasten (vår egen nationalfågel) satt och sjöng i en glänta inne i skogen. Att få se denna fågel är verkligen inte något märkvärdigt, men att få se den sjunga på det här sättet var verkligen fint.

Koltrasten som egentligen är ganska oansenlig i sin helt kolsvarta fjäderdräkt, är ändå den fågel som kanske sjunger vackrast av dem alla? Att få se den sjunga med sådan entusiasm som här på bilden var verkligen härligt denna vårmorgon. Den lilla fågeln skapade en mycket fin och härlig stämning med sin sång ute i skogens vida trädsalar...

Hallå där uppe!

Det lilla rådjurskidet tittar upp på sin mamma, då hon äter. En lite annorlunda skildring av råget och kid. 

Det går verkligen inte ta miste på det lilla rådjurets hunger. För rågeten är det tuffa tider nu, att ta hand om sina små, samtidigt som hon ska äta själv. Snart, eller i alla fall inte om allt för länge, så borde det lilla kidet själv börja vara så stor att det kan hitta mat.

Att få möjligheten att studera de små, då de äter eller interagerar med rågeten är verkligen speciellt. De små kiden är verkligen så söta och fina att följa...

Ljuset...

Den här bilden på stenknäcken som så fascinerat sitter och tittar på ljuset fick mig verkligen att haja till, då jag gjorde bilden. Detta är inget ögonblick, utan denna stenknäck satt länge och väl och betraktade ljuset som strilade ned mellan tallarnas kronor. Givetvis blev bilden till snabbt och jag kunde inte heller efteråt sluta fundera över vad som egentligen fångade hans blick så länge och väl...

Efter regn kommer sol...

En sak kan man vara säker på - att efter regnet kommer solen, åtminstone förr eller senare. Att komma ut i skogen efter ett kraftigt sommarregn är verkligen spännande. Det är inte bara en vacker plats att vara på, utan just när solen lyser på efter regnet kommer också djuren fram för att torka. Ett riktigt bra tillfälle för den som vill fotografera djur, men också för den som vill fånga oförglömligt vackra landskap...

Sothönan i vassen...

Ett fint och nära möte med en sothöna inne i vassen vid en liten damm. Sothönan är verkligen en fågel som på många sätt alltid fascinerat mig under alla år. De är så eleganta i sin kolsvarta fjäderdräkt, men också så elegant med bara en liten vit näbb. "Bepansrade" fötter, som är oproportionerligt stora - en anpassning för att bättre ta sig fram i gyttja och andra svårtillgängliga marker.

Just den här vårdagen hade jag turen att få sätta mig ned vid en damm och njuta av dessa härliga fåglar som simmade omkring i jakt på föda...

Kolmårdens vackra vatten...

Den här typen av miljö fångar verkligen mitt intresse. Det är stämningen, det är åldern på de träd som står här vid sjön och det fantasieggande uttrycket som fångar mig. Den här sjön brukar jag ofta simma i på kvällarna och njuta av den fridfulla stämningen och den vackra natur som vi har här i Kolmårdsskogen...

Utsikt från en fikaplats...

Idag vill jag dela med mig av den utsikt jag en sensommardag hade från en plats här i Kolmårdsskogen. Platsen var spännande på så sätt, att jag härifrån kunde blicka ut över en liten glänta med en myr i. Tyvärr var det inget som ville visa sig här mer än solens härliga strålar, men längre bort i skogen hördes kronhjortarnas bröl. En riktigt fin plats att sitta och äta sin matsäck på...

Ett vakande öga...

Med ena ögat kisar hon, för att inte bli bländad och med det andra ögat håller hon koll på omgivningen och vad som händer runtomkring. Ett nära och fint möte med ugglemor som här sitter så fint i ett träd och vaktar...

I skydd av mörkret...

Det är på natten, då alla sover (nästan alla i alla fall) som älgarna vågar sig ut på fälten för att ses sig om. Givetvis försöker de även hitta något ätbart då de vandrar runt på fälten.

Just den här bilden gjorde jag en riktigt tidig morgon, då denna älg var ute i blå timmen, precis i det första gryningsljuset för att se sig om. Jag tycker det blev så spännande, med husen och "civilisationen" i bakgrunden...

En sommarbalett i det gröna...

Försiktigt vandrar rågeten fram genom den vajande, höga växtligheten. Hennes stillsamma måltid störs ideligen av dansande insekter, en påträngande skara som till slut bryter hennes ro. Ett ögonblick av intensiv klåda får henne att kasta sitt huvud i vilda, ystra kast. Som en hastig vindpust far hon fram, likt en scen ur en burlesk sommarbalett, för att sekunder senare återgå till det stilla tuggandet. Sommaren har sina plågoandar, men skogens elegans återtar snabbt sin harmoni...

Enkelbeckasinens morgonspel...

Tidigt en sommarmorgon sitter enkelbeckasinen högst upp på en stubbe och lockar med sitt omisskännliga läte. Skogen har visserligen förändrats från en lummig vy till ett kalhygge – en förändring jag sörjer – men mötet med den spelande beckasinen förgyller ändå stunden...

En trolsk plats...

En bild från en tidig sommarmorgon ute i Kolmårdens väldiga skogssalar. Vissa delar av min kära Kolmårdsskog känns mer trolsk än andra delar. Just det här ljuset och den här platsen var verkligen just en sådan. Samtidigt som platsen är lite kuslig, är den också väldigt vacker, kanske är det just det som är trolskt?

Ledaren...

En bild från ett möte med "älggänget". På den här bilden tycker i alla fall jag att det är ganska så tydligt vem som är ledaren och bestämmer i det här gänget. Det har verkligen varit helt fantastiskt att få följa detta gäng under den gångna våren. Givetvis hoppas jag på många fler möten framöver...

Råbock i snölandskap...

Naturen går aldrig att planera eller regissera, utan ibland har man bara tur. Precis så var det en här morgonen, då jag var ute en liten fotosväng innan vi skulle vidare hela familjen på ett annat ärende. 

På vägen hem var jag tvungen att passera med bilen över ett stort fält. Jag har alltid kameran bredvid mig på sätet, då man aldrig vet vad som kan dyka upp. Det var precis vad som skulle hände precis nu. Plötsligt står bara den här råbocken i snön ute på fältet. Snabbt plockar jag upp min kamera, fokuserar och gör bilden. Jag kunde inte placerat råbocken bättre om jag hade kunnat...

Stirrande sparvuggla...

Idag visar jag fram en bild från ett av vårens alla möten med sparvugglan. En uggla jag inte allt för sällan stöter på här i Kolmårdsskogen. Inte minst på våren, då de är lite extra aktiva precis som alla andra ugglor.

När jag vände blicken upp mot trädets grenar och plötsligt fick se detta nyfikna ansikte stirra på mig, blev jag minst sagt berörd. Den lilla ugglans blick tränger sig verkligen in, då den är så fruktansvärt söt. Ännu ett fantastiskt möte i vår fantastiskt fina Kolmårdsskog...

Vattnets konstverk...

Det slår mig när jag studerar vattenytan, att det den visar i skymningsljuset inte bara är vågor, utan konst. När jag studerar marmoreringarna lite noggrannare så ser jag allt från figurer till andra ting. Allt handlar egentligen om vad jag ser - det är just det blicken som faktiskt skapar bilden. Nästa gång du ser vattnet röra på sig, titta lite extra noga så kanske du ser något spännande...

Älg och rådjur...

Det är inte alls ofta som det händer, men ibland gör det faktiskt det. Den här morgonen hade jag nämligen turen att få möta både älg och rådjur vid ett och samma tillfälle. 

På ett stort och vidsträckt fält står en ensam älg och tittar på mig. Strax framför älgen ser jag plötsligt hur två rådjur försiktigt dyker upp från det höga gräset. Kanske har de legat här och vilat nere i gräset under den gångna natten? 

Rådjuren ställer sig framför älgkon och spanar nyfiket runt omkring sig. I samma ögonblick som detta händer så träffas träden av det intensiva morgonljuset. Jag ser bilden, tar tillfället i akt och lyfter kameran för att föreviga ögonblicket...

När vitsippan blommar...

Idag visar jag upp en svartvit bild från vårskogen, då vitsipporna stod i full blom. Det känns vid det här laget som evigheters sedan, även om det i kalendern bara är några månader sedan. 

Tiden går verkligen så fort den här tiden, fast jag önskar att den mer eller mindre stod stilla, inte minst i just vårtid.

Jag tycker att det här perspektivet på vitsippan var lite spännande, då den står så ståtligt och sträcker sig mot himlen tillsammans med de mycket större träden...

Intill vägen...

Längs de gamla vägarna i de Östgötska skogarna, står milstenarna med jämna avstånd och på väl valda platser. Även om de är riktigt vackra och berättar om forna tider, så är de knappast unika för länet. Jag gissar på att dessa stenar finns mer eller mindre under hela landet, där människor genom åren passerat förbi.

Jag kan inte låta bli att reflektera över forna tiders resenärer när jag passerar dessa stenar. Hur var det egentligen att färdas på den tiden? Skulle dessa stenar finnas med ett visst avstånd? Ja, tankarna blir både spännande och många.

Under våren när jag var ute i skogen med en vän, så passerade vi just en sådan här gammal milsten. Den här stenen var verkligen speciell, för uppepå satt en buskskvätta och sjöng så vackert om våren. Jag gissar på att milstenen var en bra plats om man vill höras långt och locka på en partner. Eller kan det möjligen vara så att buskskvättan, precis som jag är historiskt intresserad? Hur som, ett fint skogsögonblick som var väl värt att föreviga...

I sommarnattens dunkel...

I sommarnattens dunkel hörs ett ihärdig skrik inifrån skogen, ett skrik jag inte kan ta miste på där jag sitter på en stubbe under de gamla tallarnas väldiga kronor. Plötsligt fladdrar något till i ljuset som läcker in mellan grenarna. Där bort på grenen syns en silhuett jag känner igen mycket väl.

Där sitter hon blick stilla och med sina kolsvarta ögon stirrar hon på mig. Hennes blick är så djup att det nästan känns obehagligt. Här i nattskogen är jag gäst, här gäller det att vara försiktig så att jag inte stör. Nu är jag på besök i i kattugglans skog...

Kronhjortsmöte mitt i natten...

På en skogstur mitt i natten har jag tur att få möta denna ståtliga kronhjort. Han smög omkring intill skogsbrynet, precis intill en odling med unggranar. När han fick syn på mig, försvann han in i skogen, mellan de stora träden. I skogens dunkel kände han sig sannolikt trygg, för efter en kort stund kom han åter fram och ställde sig ut ur skogen och betraktade mig noga och väl.

Kronhjortarna är verkligen fina och kanske lite extra såhär på försommaren, då de inte fejat hornen, utan går omkring med sina stora basthudsbeklädda horn. I mitt tycke ser det precis ut som en kungakrona de bär på huvudet...

Nyfiken svarthätta...

En nyfiken svarthätta kommer och sätter sig strax intill mig när jag sitter ute i skogen. Försiktigt lyfter jag mitt objektiv för att göra bilden. Snabbt flyger den vidare längre bort och jag hinner precis tänka tanken, åhhh, så typiskt, där missade jag den bilden!

I samma ögonblick som dessa tankar hinner passera, ser jag hur svarthättan kommer tillbaka och sätter sig på en gren på perfekt avstånd. Jag lyfter objektivet och gör bilden. Svarthättan är en ganska så oansenlig fågel sett till färger och uttryck. Men det är lätt att förta sig där, för svarthättans sång är bland de vackraste i skogen, helt klart...

Tiden...

"Och tiden blir ett förunderligt ting" var titeln på Sune Jonsson fantastiska retrospektiva fotobok som handlade om bondekulturen som sakta men säkert höll på att försvinna. Den här titeln är så tänkvärd, om du tar dig tid att filosoferar vidare över dess betydelse. När jag skriver den här texten har en och en halv vecka passerat förbi sedan jag gjorde bilden, fast det känns som att det var igår. 

Tiden är helt klart ett förunderligt ting, något som ibland känns ogreppbart, hur lång är en  timme egentligen? Det beror på vad du gör, sitter du och har tråkigt känns den längre än om du har roligt, men det är ändå lika lång tid. Men känslan är helt klart något helt annat. Är en timme lika lång för mig som för en mus eller en älg? Hur uppfattar ett djur tiden egentligen, på samma sätt som vi människor?

Med tiden så förändras också saker och ting, stort och smått; jag, du, samhället, världen, människorna runt om oss och inte minst naturen. Ingenting är beständigt! På något sätt en ganska skrämmande tanke, men också mycket sorglig insikt som vi tvingas att förhålla oss till på ett eller annat sätt.

Till dessa tankar tycker jag den här bilden från en resa genom en allé verkligen passar. Skulle alla uppleva att det tog lika lång tid att färdas genom denna "trädtunnel"?

Kanske en älg...

Våtmarker är alltid spännande! Vid dessa platser är det alltid fullt av djurliv på alla plan. Av den anledningen kan jag inte låta bli att stanna till vid en våtmark när jag får syn på en. För någon dryg vecka sedan var jag ute en fotorunda och stötte på en våtmark långt in på en väg i skogen. 

Länge satt jag och spanade med kikaren när jag plötsligt fick se något. Långt där ute stack det upp två öron. Kanske är det en älg sa jag tyst till mig själv. Jag fick dock aldrig riktigt veta vad det var, då de öronen plötsligt försvann och sedan aldrig dök upp igen. Någon älg såg jag inte heller, men jag har mina misstankar...

Glad midsommar...

Idag är det midsommarafton, den stora sommarhögtiden, eller kanske mer korrekt sommarens motsvarighet till julafton. Midsommarafton infaller alltid i samband med att vi når årets allra ljusaste tidpunkt - sommarsolståndet som i år infaller den 21 juni. Med julafton är det precis samma sak - denna högtid infaller alltid i samband med att vi är i den allra mörkaste tiden på året - vintersolståndet (infaller den 21 december i år).

Även om mycket är lika med dessa två högtider, den ena sommarens fest, den andra vinterns, så är det ändå några saker som jag tycker väger till fördel för just midsommaren. Det ena är såklart ljuset. På sommaren kan en en fotograf (eller ska vi kalla det ljusnörd?), vara ute och arbeta med kameran nästan hela dygnet. Något som givetvis också har en baksida - då jag aldrig får sova.

Den andra fördelen med midsommar är att livet i naturen denna säsong fullkomligt sprudlar. Kronhjortarna och rådjuren har kid, hackspettens ungar har lämnat boet, likaså ugglornas ungar. Mer eller mindre de flesta blommorna står i full blom, om de inte blommat över nyligen eller rent av blommar sent på säsongen. Med tanke på detta så finns det alltid något att spana på eller fota när man väl är ute i naturen. Det är verkligen helt magiskt hur naturen lever upp och sprudlar av skönhet just precis nu!

Dagen till ära har jag därför inte tänkt att bjuda på en bild på någon blomma, vilket jag många gånger gjort tidigare, utan den här gången vill jag verkligen slå ett slag för vår fantastisk natur och kanske till och med lite extra för vårt lands fantastiska skog. Skogen är min miljö, mitt andra hem och därför startade jag min midsommarmorgon där tidigt i morse. Jag rekommenderar dig verkligen en sväng ut i skogen, om inte i dag så någon av de kommande dagarna.

Så med den här bilden som jag gjorde för några veckor sedan efter ett intensivt regnoväder, vill jag önska er alla en riktigt glad och fin midsommar!

Vårmöte med råbocken...

Framför skogsbrynet till den mörka skogen står en ensam råbock. I det dova morgonljuset denna vårmorgon, blir det verkligen snyggt med den ståtliga råbocken framför de vita spretiga björkarna, inte sant?

Skogen som närmaste granne...

Som du säkert har märkt så kan jag inte sluta att fascineras av hus som på ett eller annat sätt är belägna långt ut i skogen. Det är fascinerande på alla sätt hur människor väljer att leva långt bort från stadens sorlande (o)ljud. Istället väljer de andra ljud som kanske har en mer lugnande effekt än ljuden inne i staden?

Kanske låter jag mig själv fascineras av detta, för att jag är likadan. Jag har också valt skogen som närmaste granne, framför stadens betonghus och höga ljud. Att mitt i natten få vakna av en uggla som sitter och sjunger utanför sovrumsfönstret är ett privilegium, som jag är helt säker på att de allra flesta skulle vilja uppleva.

Den här bilden gjorde jag på en plats långt ut i Kolmårdsskogen, där de som bor här har valt skogen som närmaste granne, precis som jag...

Bara en vanlig gräsand...

Med ett nästan komiskt skrattande ser jag genom kamerans sökare hur en gräsand tittar på mig. Snabbt gör jag bilden, för det här kan jag bara inte missa. I samma ögonblick som jag gör bilden ser jag även hur vacker denna gräsandshane faktiskt är, när morgonsolens vackra solstrålar gör att den skiftar i grönt. Strax efter att jag gjort mina bilder simmar han vidare in i vassen. Ett snabbt, men mycket vackert möte med den vackra gräsanden...

Möte med älggänget...

En bild från en mycket tidig vårmorgon där jag hade tur att få möta ett helt gäng med älgar. Att få följa deras interaktion sinsemellan var verkligen spännande. En del älgar går mindre bra tillsammans än andra, så är det bara. Men när de får syn på en naturfotograf, då blir det såklart lättare att vara vänner och stå bredvid varandra.

Att få följa älgarna som finns i närområdet kommer jag verkligen aldrig att tröttna på...

Svartvitt landskap...

Vi är snart där - i den perioden på året då vi utan problem kan glida ned med kroppen i det mörka vattnet i skogssjön, utan risk för att frysa. Att bada går såklart att göra året runt, men när vattentemperaturen stadigt är över 20 grader och lufttemperaturen mer än så, är det återigen dags att svalka sig i vattnet under de heta sommardagarna.

På något underligt vis så tycker jag att landskapet som skogssjöarna här i Kolmården bjuder på är en fantastisk vacker natur. Hur sjön, träden och klipporna harmoniserar och bildar ett vackert skogslandskap, där vattnet blir den centrala punkten. Varje sommar så känns det så skönt att återvända till de här platserna, inte bara för att bada, utan givetvis också för att fotografera...

Ekorren...

Jag är utstuderad!
Plötsligt står hon där på stammen och stirrar på mig med sitt kolsvarta öga. Men kanske är det gigantiska "ögat" som jag håller i betydligt mer hotfullt i hennes tycke?

Med en lodrät vinkel står den lilla ekorren och spanar på mig, när jag sitter på mitt favoritställe i skogen och fotograferar. Ett nära och väldigt spännande möte med en ekorre hemma i den älskade Kolmårdsskogen...

Älgmöte i solnedgången...

Visar idag fram en bild från förra året, då jag hade ett riktigt fint möte med en älg i solnedgången. Älgen stod verkligen riktigt fint vid skogsbrynet och lystes upp av kvällssolen som sakta men säkert var på väg ned bakom horisonten. Det här vackra kvällsljuset var verkligen fint att få möjligheten att göra älgbilder i...

Huset i skogen...

En bild på ett hus som minst sagt ligger mitt ute i skogen. Bilden gjorde jag förra sommaren då jag var en sväng i Norge. Ett fantastiskt land och ett landskap som bjuder på en helt annan natur än den jag är van vid här i Kolmården...

Råboken och hygget...

I den tidiga morgonen, precis i samma ögonblick som dagens allra första ljus kommit, smyger sig råbocken ut på hygget. Han stannar till och lyssnar och ser sig noga omkring efter eventuella faror. Sedan lunkar han vidare över hygget, men innan han går iväg vänder han sig om och tittar på mig. I samma ögonblick är jag beredd och gör bilden...

Kattugglemöte...

En bild i svartvitt från ett mycket fint möte ute i Kolmårdsskogen med en kattuggla. I närheten av en gammal ek satt hon och tittade på mig med sina kolsvarta ögon...

Skatan i trädtoppen...

I en trädtopp sitter en skata och spanar ut över skogen. Den orange-röda kvällssolen ligger på så fint att jag bara måste lyfta kameran och göra bilden. Tanken slår mig - egentligen är skatan så vacker i sin enkelhet, två färger - svart och vitt. Det blir givetvis något speciellt när skogen får omsluta den vackra fågeln på det här sättet...

Dimma...

Det är så härligt med dimman, inte minst när den ligger sådär lagom tät att det går att fota delar av landskapet. I det här fallet vägen och det närmaste trädet, men vägen slingrar sig sedan vidare in i dimmiga landskapet. Det blir inte bara vackert rent grafiskt, utan blir också lite mer eggande för fantasin.

Den här bilden gjorde jag en tidig morgon med dimma i början av mars i år. Givetvis passar denna bild allra bäst i svartvitt, då trädet kommer fram på ett helt annat sätt...

Nationaldag och älg...

Även om Sverige inte har något riktigt utsett nationaldjur, så är älgen det djur som främst förknippas med vårt avlånga land. Vad kan då passa bättre att publicera för bild den 6:e juni än en bild på en älg? Jag vill med denna bild från ett fantastiskt fint älgmöte önska er alla en riktigt fin nationaldag!

Den här bilden gjorde jag vid ett fint älgmöte här i Kolmårdsskogen för lite drygt ett år sedan...