En sommarbalett i det gröna...

Försiktigt vandrar rågeten fram genom den vajande, höga växtligheten. Hennes stillsamma måltid störs ideligen av dansande insekter, en påträngande skara som till slut bryter hennes ro. Ett ögonblick av intensiv klåda får henne att kasta sitt huvud i vilda, ystra kast. Som en hastig vindpust far hon fram, likt en scen ur en burlesk sommarbalett, för att sekunder senare återgå till det stilla tuggandet. Sommaren har sina plågoandar, men skogens elegans återtar snabbt sin harmoni...

Enkelbeckasinens morgonspel...

Tidigt en sommarmorgon sitter enkelbeckasinen högst upp på en stubbe och lockar med sitt omisskännliga läte. Skogen har visserligen förändrats från en lummig vy till ett kalhygge – en förändring jag sörjer – men mötet med den spelande beckasinen förgyller ändå stunden...

En trolsk plats...

En bild från en tidig sommarmorgon ute i Kolmårdens väldiga skogssalar. Vissa delar av min kära Kolmårdsskog känns mer trolsk än andra delar. Just det här ljuset och den här platsen var verkligen just en sådan. Samtidigt som platsen är lite kuslig, är den också väldigt vacker, kanske är det just det som är trolskt?

Ledaren...

En bild från ett möte med "älggänget". På den här bilden tycker i alla fall jag att det är ganska så tydligt vem som är ledaren och bestämmer i det här gänget. Det har verkligen varit helt fantastiskt att få följa detta gäng under den gångna våren. Givetvis hoppas jag på många fler möten framöver...

Råbock i snölandskap...

Naturen går aldrig att planera eller regissera, utan ibland har man bara tur. Precis så var det en här morgonen, då jag var ute en liten fotosväng innan vi skulle vidare hela familjen på ett annat ärende. 

På vägen hem var jag tvungen att passera med bilen över ett stort fält. Jag har alltid kameran bredvid mig på sätet, då man aldrig vet vad som kan dyka upp. Det var precis vad som skulle hände precis nu. Plötsligt står bara den här råbocken i snön ute på fältet. Snabbt plockar jag upp min kamera, fokuserar och gör bilden. Jag kunde inte placerat råbocken bättre om jag hade kunnat...

Stirrande sparvuggla...

Idag visar jag fram en bild från ett av vårens alla möten med sparvugglan. En uggla jag inte allt för sällan stöter på här i Kolmårdsskogen. Inte minst på våren, då de är lite extra aktiva precis som alla andra ugglor.

När jag vände blicken upp mot trädets grenar och plötsligt fick se detta nyfikna ansikte stirra på mig, blev jag minst sagt berörd. Den lilla ugglans blick tränger sig verkligen in, då den är så fruktansvärt söt. Ännu ett fantastiskt möte i vår fantastiskt fina Kolmårdsskog...

Vattnets konstverk...

Det slår mig när jag studerar vattenytan, att det den visar i skymningsljuset inte bara är vågor, utan konst. När jag studerar marmoreringarna lite noggrannare så ser jag allt från figurer till andra ting. Allt handlar egentligen om vad jag ser - det är just det blicken som faktiskt skapar bilden. Nästa gång du ser vattnet röra på sig, titta lite extra noga så kanske du ser något spännande...

Älg och rådjur...

Det är inte alls ofta som det händer, men ibland gör det faktiskt det. Den här morgonen hade jag nämligen turen att få möta både älg och rådjur vid ett och samma tillfälle. 

På ett stort och vidsträckt fält står en ensam älg och tittar på mig. Strax framför älgen ser jag plötsligt hur två rådjur försiktigt dyker upp från det höga gräset. Kanske har de legat här och vilat nere i gräset under den gångna natten? 

Rådjuren ställer sig framför älgkon och spanar nyfiket runt omkring sig. I samma ögonblick som detta händer så träffas träden av det intensiva morgonljuset. Jag ser bilden, tar tillfället i akt och lyfter kameran för att föreviga ögonblicket...

När vitsippan blommar...

Idag visar jag upp en svartvit bild från vårskogen, då vitsipporna stod i full blom. Det känns vid det här laget som evigheters sedan, även om det i kalendern bara är några månader sedan. 

Tiden går verkligen så fort den här tiden, fast jag önskar att den mer eller mindre stod stilla, inte minst i just vårtid.

Jag tycker att det här perspektivet på vitsippan var lite spännande, då den står så ståtligt och sträcker sig mot himlen tillsammans med de mycket större träden...

Intill vägen...

Längs de gamla vägarna i de Östgötska skogarna, står milstenarna med jämna avstånd och på väl valda platser. Även om de är riktigt vackra och berättar om forna tider, så är de knappast unika för länet. Jag gissar på att dessa stenar finns mer eller mindre under hela landet, där människor genom åren passerat förbi.

Jag kan inte låta bli att reflektera över forna tiders resenärer när jag passerar dessa stenar. Hur var det egentligen att färdas på den tiden? Skulle dessa stenar finnas med ett visst avstånd? Ja, tankarna blir både spännande och många.

Under våren när jag var ute i skogen med en vän, så passerade vi just en sådan här gammal milsten. Den här stenen var verkligen speciell, för uppepå satt en buskskvätta och sjöng så vackert om våren. Jag gissar på att milstenen var en bra plats om man vill höras långt och locka på en partner. Eller kan det möjligen vara så att buskskvättan, precis som jag är historiskt intresserad? Hur som, ett fint skogsögonblick som var väl värt att föreviga...

I sommarnattens dunkel...

I sommarnattens dunkel hörs ett ihärdig skrik inifrån skogen, ett skrik jag inte kan ta miste på där jag sitter på en stubbe under de gamla tallarnas väldiga kronor. Plötsligt fladdrar något till i ljuset som läcker in mellan grenarna. Där bort på grenen syns en silhuett jag känner igen mycket väl.

Där sitter hon blick stilla och med sina kolsvarta ögon stirrar hon på mig. Hennes blick är så djup att det nästan känns obehagligt. Här i nattskogen är jag gäst, här gäller det att vara försiktig så att jag inte stör. Nu är jag på besök i i kattugglans skog...

Kronhjortsmöte mitt i natten...

På en skogstur mitt i natten har jag tur att få möta denna ståtliga kronhjort. Han smög omkring intill skogsbrynet, precis intill en odling med unggranar. När han fick syn på mig, försvann han in i skogen, mellan de stora träden. I skogens dunkel kände han sig sannolikt trygg, för efter en kort stund kom han åter fram och ställde sig ut ur skogen och betraktade mig noga och väl.

Kronhjortarna är verkligen fina och kanske lite extra såhär på försommaren, då de inte fejat hornen, utan går omkring med sina stora basthudsbeklädda horn. I mitt tycke ser det precis ut som en kungakrona de bär på huvudet...

Nyfiken svarthätta...

En nyfiken svarthätta kommer och sätter sig strax intill mig när jag sitter ute i skogen. Försiktigt lyfter jag mitt objektiv för att göra bilden. Snabbt flyger den vidare längre bort och jag hinner precis tänka tanken, åhhh, så typiskt, där missade jag den bilden!

I samma ögonblick som dessa tankar hinner passera, ser jag hur svarthättan kommer tillbaka och sätter sig på en gren på perfekt avstånd. Jag lyfter objektivet och gör bilden. Svarthättan är en ganska så oansenlig fågel sett till färger och uttryck. Men det är lätt att förta sig där, för svarthättans sång är bland de vackraste i skogen, helt klart...

Tiden...

"Och tiden blir ett förunderligt ting" var titeln på Sune Jonsson fantastiska retrospektiva fotobok som handlade om bondekulturen som sakta men säkert höll på att försvinna. Den här titeln är så tänkvärd, om du tar dig tid att filosoferar vidare över dess betydelse. När jag skriver den här texten har en och en halv vecka passerat förbi sedan jag gjorde bilden, fast det känns som att det var igår. 

Tiden är helt klart ett förunderligt ting, något som ibland känns ogreppbart, hur lång är en  timme egentligen? Det beror på vad du gör, sitter du och har tråkigt känns den längre än om du har roligt, men det är ändå lika lång tid. Men känslan är helt klart något helt annat. Är en timme lika lång för mig som för en mus eller en älg? Hur uppfattar ett djur tiden egentligen, på samma sätt som vi människor?

Med tiden så förändras också saker och ting, stort och smått; jag, du, samhället, världen, människorna runt om oss och inte minst naturen. Ingenting är beständigt! På något sätt en ganska skrämmande tanke, men också mycket sorglig insikt som vi tvingas att förhålla oss till på ett eller annat sätt.

Till dessa tankar tycker jag den här bilden från en resa genom en allé verkligen passar. Skulle alla uppleva att det tog lika lång tid att färdas genom denna "trädtunnel"?

Kanske en älg...

Våtmarker är alltid spännande! Vid dessa platser är det alltid fullt av djurliv på alla plan. Av den anledningen kan jag inte låta bli att stanna till vid en våtmark när jag får syn på en. För någon dryg vecka sedan var jag ute en fotorunda och stötte på en våtmark långt in på en väg i skogen. 

Länge satt jag och spanade med kikaren när jag plötsligt fick se något. Långt där ute stack det upp två öron. Kanske är det en älg sa jag tyst till mig själv. Jag fick dock aldrig riktigt veta vad det var, då de öronen plötsligt försvann och sedan aldrig dök upp igen. Någon älg såg jag inte heller, men jag har mina misstankar...

Glad midsommar...

Idag är det midsommarafton, den stora sommarhögtiden, eller kanske mer korrekt sommarens motsvarighet till julafton. Midsommarafton infaller alltid i samband med att vi når årets allra ljusaste tidpunkt - sommarsolståndet som i år infaller den 21 juni. Med julafton är det precis samma sak - denna högtid infaller alltid i samband med att vi är i den allra mörkaste tiden på året - vintersolståndet (infaller den 21 december i år).

Även om mycket är lika med dessa två högtider, den ena sommarens fest, den andra vinterns, så är det ändå några saker som jag tycker väger till fördel för just midsommaren. Det ena är såklart ljuset. På sommaren kan en en fotograf (eller ska vi kalla det ljusnörd?), vara ute och arbeta med kameran nästan hela dygnet. Något som givetvis också har en baksida - då jag aldrig får sova.

Den andra fördelen med midsommar är att livet i naturen denna säsong fullkomligt sprudlar. Kronhjortarna och rådjuren har kid, hackspettens ungar har lämnat boet, likaså ugglornas ungar. Mer eller mindre de flesta blommorna står i full blom, om de inte blommat över nyligen eller rent av blommar sent på säsongen. Med tanke på detta så finns det alltid något att spana på eller fota när man väl är ute i naturen. Det är verkligen helt magiskt hur naturen lever upp och sprudlar av skönhet just precis nu!

Dagen till ära har jag därför inte tänkt att bjuda på en bild på någon blomma, vilket jag många gånger gjort tidigare, utan den här gången vill jag verkligen slå ett slag för vår fantastisk natur och kanske till och med lite extra för vårt lands fantastiska skog. Skogen är min miljö, mitt andra hem och därför startade jag min midsommarmorgon där tidigt i morse. Jag rekommenderar dig verkligen en sväng ut i skogen, om inte i dag så någon av de kommande dagarna.

Så med den här bilden som jag gjorde för några veckor sedan efter ett intensivt regnoväder, vill jag önska er alla en riktigt glad och fin midsommar!

Vårmöte med råbocken...

Framför skogsbrynet till den mörka skogen står en ensam råbock. I det dova morgonljuset denna vårmorgon, blir det verkligen snyggt med den ståtliga råbocken framför de vita spretiga björkarna, inte sant?

Skogen som närmaste granne...

Som du säkert har märkt så kan jag inte sluta att fascineras av hus som på ett eller annat sätt är belägna långt ut i skogen. Det är fascinerande på alla sätt hur människor väljer att leva långt bort från stadens sorlande (o)ljud. Istället väljer de andra ljud som kanske har en mer lugnande effekt än ljuden inne i staden?

Kanske låter jag mig själv fascineras av detta, för att jag är likadan. Jag har också valt skogen som närmaste granne, framför stadens betonghus och höga ljud. Att mitt i natten få vakna av en uggla som sitter och sjunger utanför sovrumsfönstret är ett privilegium, som jag är helt säker på att de allra flesta skulle vilja uppleva.

Den här bilden gjorde jag på en plats långt ut i Kolmårdsskogen, där de som bor här har valt skogen som närmaste granne, precis som jag...

Bara en vanlig gräsand...

Med ett nästan komiskt skrattande ser jag genom kamerans sökare hur en gräsand tittar på mig. Snabbt gör jag bilden, för det här kan jag bara inte missa. I samma ögonblick som jag gör bilden ser jag även hur vacker denna gräsandshane faktiskt är, när morgonsolens vackra solstrålar gör att den skiftar i grönt. Strax efter att jag gjort mina bilder simmar han vidare in i vassen. Ett snabbt, men mycket vackert möte med den vackra gräsanden...

Möte med älggänget...

En bild från en mycket tidig vårmorgon där jag hade tur att få möta ett helt gäng med älgar. Att få följa deras interaktion sinsemellan var verkligen spännande. En del älgar går mindre bra tillsammans än andra, så är det bara. Men när de får syn på en naturfotograf, då blir det såklart lättare att vara vänner och stå bredvid varandra.

Att få följa älgarna som finns i närområdet kommer jag verkligen aldrig att tröttna på...

Svartvitt landskap...

Vi är snart där - i den perioden på året då vi utan problem kan glida ned med kroppen i det mörka vattnet i skogssjön, utan risk för att frysa. Att bada går såklart att göra året runt, men när vattentemperaturen stadigt är över 20 grader och lufttemperaturen mer än så, är det återigen dags att svalka sig i vattnet under de heta sommardagarna.

På något underligt vis så tycker jag att landskapet som skogssjöarna här i Kolmården bjuder på är en fantastisk vacker natur. Hur sjön, träden och klipporna harmoniserar och bildar ett vackert skogslandskap, där vattnet blir den centrala punkten. Varje sommar så känns det så skönt att återvända till de här platserna, inte bara för att bada, utan givetvis också för att fotografera...

Ekorren...

Jag är utstuderad!
Plötsligt står hon där på stammen och stirrar på mig med sitt kolsvarta öga. Men kanske är det gigantiska "ögat" som jag håller i betydligt mer hotfullt i hennes tycke?

Med en lodrät vinkel står den lilla ekorren och spanar på mig, när jag sitter på mitt favoritställe i skogen och fotograferar. Ett nära och väldigt spännande möte med en ekorre hemma i den älskade Kolmårdsskogen...

Älgmöte i solnedgången...

Visar idag fram en bild från förra året, då jag hade ett riktigt fint möte med en älg i solnedgången. Älgen stod verkligen riktigt fint vid skogsbrynet och lystes upp av kvällssolen som sakta men säkert var på väg ned bakom horisonten. Det här vackra kvällsljuset var verkligen fint att få möjligheten att göra älgbilder i...

Huset i skogen...

En bild på ett hus som minst sagt ligger mitt ute i skogen. Bilden gjorde jag förra sommaren då jag var en sväng i Norge. Ett fantastiskt land och ett landskap som bjuder på en helt annan natur än den jag är van vid här i Kolmården...

Råboken och hygget...

I den tidiga morgonen, precis i samma ögonblick som dagens allra första ljus kommit, smyger sig råbocken ut på hygget. Han stannar till och lyssnar och ser sig noga omkring efter eventuella faror. Sedan lunkar han vidare över hygget, men innan han går iväg vänder han sig om och tittar på mig. I samma ögonblick är jag beredd och gör bilden...

Kattugglemöte...

En bild i svartvitt från ett mycket fint möte ute i Kolmårdsskogen med en kattuggla. I närheten av en gammal ek satt hon och tittade på mig med sina kolsvarta ögon...

Skatan i trädtoppen...

I en trädtopp sitter en skata och spanar ut över skogen. Den orange-röda kvällssolen ligger på så fint att jag bara måste lyfta kameran och göra bilden. Tanken slår mig - egentligen är skatan så vacker i sin enkelhet, två färger - svart och vitt. Det blir givetvis något speciellt när skogen får omsluta den vackra fågeln på det här sättet...

Dimma...

Det är så härligt med dimman, inte minst när den ligger sådär lagom tät att det går att fota delar av landskapet. I det här fallet vägen och det närmaste trädet, men vägen slingrar sig sedan vidare in i dimmiga landskapet. Det blir inte bara vackert rent grafiskt, utan blir också lite mer eggande för fantasin.

Den här bilden gjorde jag en tidig morgon med dimma i början av mars i år. Givetvis passar denna bild allra bäst i svartvitt, då trädet kommer fram på ett helt annat sätt...

Nationaldag och älg...

Även om Sverige inte har något riktigt utsett nationaldjur, så är älgen det djur som främst förknippas med vårt avlånga land. Vad kan då passa bättre att publicera för bild den 6:e juni än en bild på en älg? Jag vill med denna bild från ett fantastiskt fint älgmöte önska er alla en riktigt fin nationaldag!

Den här bilden gjorde jag vid ett fint älgmöte här i Kolmårdsskogen för lite drygt ett år sedan...

Den stilla nattskogen...

Det är stilla, det är tyst och ibland hörs bara ljudet från något djur som passerar eller ljudet av en fågel. Att vara här ute i nattskogen skulle nog uppfattas av många som otäckt, kanske till och med lite hotfullt. Själv kan jag bara älska denna plats, den mystik och den stillhet som skogen delar med sig av under dygnets mörka period...

Naturens små underverk...

Nu börjar de synas allt mer och mer - de små ungarna. Sakta kommer börjar nu naturens under verk sig fram ur reden och bon, såsom rådjurskid, rävungar, uggleungar osv. Varje gång jag har fått uppleva något av detta så är det bara fantastiskt! De små i naturen är utan tvekan naturens små underverk...

Mumsig raps...

I det nyutslagna rapsfältet står älgkon och smaskar på den spröda och goda rapsen. Den här kvällen blev det ett riktigt nära och underbart möte i vårskymningen. Jag fick på nära håll följa när älgkon åt sin kvällsmat. Gissa om jag kände mig privilegierad efter detta möte...

Stillhet...

I skogen är det precis vindstilla och tyst, på den lilla skogssjön ligger ytan näst intill helt spegelblank. Lite längre in i skogen hörs några fåglar sjunga. På sjön syns bara en liten krusning längst bort i ena änden på sjön. Med ett litet kurrande ljud skrider sakta storlommen försiktigt fram över den stilla vattenytan.

Vid strandkanten sitter jag och bevittnar denna magiskt vackra händelse. Så vackert och fint att dessa vackra fåglar finns här i Kolmårdsskogen och gör denna skog till det vackra den faktiskt är. Jag hinner precis tänka tanken då jag hör hur storlommen ropar så att det ekar över sjön och vidare bort över trädtopparna. Jag får verkligen gåshud på armarna - det är just det här jag älskar att få uppleva om och om igen! Tack storlommen för att du visar upp dig från din allra vackraste sida...

Vitsippan i skogen...

Idag visar jag fram en bild på en riktigt fin vårblomma - vitsippan. För någon dryg månad sedan  stod denna vackra blomma i en söderslänt, långt inne i skogens mörker. Men i den här slänten orkade solljuset sig hela vägen ned till markväxtligheten. Här i solens första varma strålar visade denna lilla vita blomma upp sig.

Med det riktigt vidvinkliga perspektivet tycker jag bilden blev lite annorlunda och inte minst så framhävde detta perspektivet den vackra lilla vitsippan på ett väldigt tilltalande sätt...

Rävmöte i vårskymningen...

Precis i det fina, röd-orangea kvällsljuset möter jag räven. Det börjar med att det höga fjolårsgräset rör sig. Genom kikaren så noterar jag att det verkar vara något som rör sig i det. Jag bestämmer mig för att slå mig ned på platsen och vänta. Att vänta är naturfotografens allra bästa vän. Jag tror knappast att det finns några andra personer som är så skickliga på att göra just ingenting en längre tid.

Tillslut kommer räven fram ur gräset och bestämmer sig för att jaga på det stora öppna fältet. Jag sitter blick stilla och väntar på rätt ögonblick att göra bilden. När räven efter några misslyckade jaktförsök ställer sig och stirrar in i solen höjer jag kameran och gör bilden här i inlägget. Ett riktigt vackert ögonblick som bara måste förevigas...

Ståtlig råbock i sommargryningen...

I den ljuvliga vårmorgonen står han plötsligt bara där på ängen - råbocken. Med en ståtlig uppsyn tittar han på mig genom den naturliga lucka som finns i växtligheten. Jag tror vi står åtminstone ett par minuter och tittar på varandra. Det är verkligen fint att få möta denna ståtliga bock i det här vackra gryningsljuset.

Även om den här bilden gjordes för ganska så exakt två år sedan, så känner jag mig ändå taggad på att snart få uppleva dessa härliga sommarmorgnar igen - där djurlivet sprudlar och man inte riktigt vet vem eller vad man får möta...

Dimmiga morgnar...

Kanske är just de dimmiga morgnarna de allra bästa morgnarna? De är inte bara vackra, utan delar med sig av ett härligt lugn. Ett lugn som borrar sig hela vägen in i hjärtat på något förunderligt sätt.

I dimman visar också landskapet också upp en helt annan karaktär, något som verkligen inte finns där utan dimmans hjälp. Träden kan ge en helt annan utstrålning och bli till ett helt annat motiv än när dimman inte är där. Kanske låter det konstigt, men så är det faktiskt.

Bilden i det här inlägget gjorde jag en tidig vårmorgon, då dimman låg tät över fälten och solen sakta kom upp över träden. Det skingrade dimman på de platserna där solen kom åt. Därmed blev också hela landskapet färgat i en fin guldfärg. Fantastiskt fint att få uppleva detta . Jag ser redan fram emot nästa dimmfyllda morgon...

Fantomen...

Dagen till ära visar jag fram en bild som jag kallar "Fantomen på operan", för det var precis det som dök upp i tankarna när jag i vintras vandrade på isen och såg den här bilden. Visst är det fantomens mask? Is är verkligen spännande och fantasieggande att fotografera, även om det är långt ifrån vad vi nu går och längtar efter...

Välkända silhuetter i gryningen...

I den tidiga senvintergryningen hade jag tur att möta dessa två älgar. De flesta av dessa händelser händer så pass tidigt, att det precis hunnit bli ljust. Men den här morgonen hade älgarna nog blivit lite sena, så solen hade till och med orkat upp en bit på himlen då jag mötte dem. På ett stort fält sprang de runt och lekte lite med varandra. Som det såg ut så var kanske tjuren mer road än älgkon.

Det är verkligen så fint att få studera dessa stora djur och deras beteende på det här viset. På något vis får jag för mig att när min närvaro inte stör, är de mer sig själva och gör allt det där som de brukar göra. Hoppas innerligt på fler sådan här stämningsfulla och fina morgnar...

Ett bistert snölandskap...

Det är kallt, men vindstilla. På himlen syns molnen röra sig snabbt, vilket tyder på att de är låga. Jag står och packar min bil efter en längre promenad ute i skogen. Plötsligt ser jag bilden, en översnöad grushög som ser sorgsen ut. Först försöker jag bara att pressa undan tvånget, men det går bara inte, jag måste får göra bilden (kanske känner du igen denna yrkesskada som vi fotografer förr eller senare drabbas av?). Jag väljer utsnitt och "klick" så är bilden gjord. Ett lugn sprider sig i kroppen när jag tittar på kamerans skärm och ser att den blev precis så som jag ville - ett bistert snölandskap, där till och med grushögen visar sitt missnöje...

Måleriskt havsörnsmöte...

Med stora tunga vingslag drar havsörnen förbi mig, där jag står ute i vassen. Den fokuserade blicken hos havsörnen går inte att ta miste på - han har upptäckt kadavret av en kronhjort som gått genom isen. Jag försöker sakta panorera med kameran i samma hastighet som örnen flyger fram genom vassen. Samtidigt vill jag i bilden få till en mjuk och målerisk effekt, där örnen kommer flygande och blir det centrala innehållet i bilden. Här är min bild från detta havsörnsmöte i vassen...

"Vårbock", inte råbock...

Här intill fältet står "vårbocken" med sina nästan nyfejade horn. Oskyldigt tittar han på mig och när han rör på huvudet hänger och slänger basthuden som en enda stor korkskruvslock. Det hela ser aningen dråpligt ut. Men när blodet på insidan av basthuden blänker i solen så blir känslan genast något annat. Ändå kan jag inte låta bli att tycka att denna bock är både ståtlig och vacker, där han står så fint intill det solupplysta fältet...

Den vackra jungfrusländan...

I skuggan av träden i en bäckravin sitter den vackra jungfrusländan. Här på löven kan hon sitta alldeles stilla och när insekterna passerar så passar hon på och förser sig med ett skrovmål. Varje gång jag lyckas fota dessa vackra sländor så fascineras jag av deras fantastiska lyster och komplexitet i vingarnas konstruktion. Jungfrusländan är verkligen fängslande på många vis...

Den ljusa näbben...

Något "knäpper" och jag hör hur det prasslar i blåbärsriset. Sedan "kluckar" och "knäpper" det igen. Sedan ser jag en ljus stor näbb bakom ett träd. Nu har tjädertuppen Torkel återvänt till sitt berg. Ett berg det kan vara aningen vanskligt att besöka för den som är "tjäderrädd". För på det här berget är det Torkel som bestämmer.

Även om det är aningen svårt att bli av med en spelgalen tjädertupp, så är de alltid roliga att få möta ute i skogen. Ser redan fram emot nästa tjädertuppsmöte...

Vårkvällens härliga ljus...

Idag visar jag fram en bild från början av maj månad, då jag under den sena eftermiddagen hade turen att hamna vid Vätterns östra strand, strax norr om Omberg. Magiskt är nog det ord som beskriver känslan bäst av att vara här denna kväll. Att bara få sitt i solen och njuta av den underbara kvällssolen var verkligen helt oförglömligt.

Våren är verkligen en fantastisk vacker och härlig tid på året, inte minst då möjligheten ges till att uppleva kvällssolen på en plats som denna, samtidigt som måsar och trutar hörs skrika ut över det näst intill spegelblanka vattnet...

Byggnation pågår...

En bild på en plats i Kolmårdsskogen, där byggnation pågår för fullt. Under de ljusa nätterna kan man höra hur det prasslar, gnager och plaskar. Det är bävern som håller på att sliter med sin nya fördämning. Det är verkligen så fint att få sitta skymd i strandkanten och studera dessa djur, då de arbetar. Kanske ännu mer fascinerande är det att få se deras stora platta svans. Den svansen liknar verkligen inget annat...

Den mystiska storlommen...

Storlommen är en mystisk fågel på många sätt. En ganska anonym och skygg fågel som ogärna kommer nära. Dess rop i den mörka sommarnatten får också många att reagera med oro eller rädsla, då det klagande ropet ekar över sjöarna. Själv är jag fascinerad av denna vildmarksfågel, dess beteende, läte m.m.

Ibland har jag till och med svårt att tänka mig något mer vackert än en kväll vid skogssjön, storlommen som ropar och den blå tonen på ljuset, då solen passerat ned bakom horisonten. Hoppas innerligt på fler möten med storlommen under sommaren och även på många fler möjligheter att fotografera denna mystiska och mytomspunna fågel...

Vårkvällningen...

Idag visar jag fram en bild från vårkvällningen den sista april - Valborgsmässoafton. I år var det en fantastisk fin kväll, där även morkullan kom och flög förbi strax innan klockan var 21:00.

Att i denna kvällning fira att våren äntligen har kommit är riktigt härligt, inte minst om det blir en sådan här vacker kväll. På vägen hem kunde jag inte låta bli att fotografera det här huset, där det låg insvept av skogen. Det såg verkligen mysigt och ombonat ut, med den vackra kvällshimlen och lamporna som var tända inne i huset. När jag såg bilden i datorn så blev min reaktion - ja, det här är verkligen en bild på vårkvällningen - en makalöst vacker tid på året, kanske till och med den allra finaste om jag tänker efter lite?!

Kärlek i morgonrodnaden...

Trotts regn och rusk sitter två ringduvor så fint och myser med varandra på en lyktstolpe, inte långt hemifrån mig. En bild som verkligen utstrålar kärlek på alla sätt enligt mitt tycke. Givetvis var jag tvungen att stanna bilen och göra bilden...

I Kolmårdsskogens dunkel...

I Kolmårdsskogens dunkel sitter en liten sparvuggla och sjunger. Melodin är som en vissling och hon verkar mer eller mindre uppjagad. Kanske är det just här, där jag tidigare mött sparvugglan också en revirgräns?

När hon landar på en gren en bit ifrån mig lyfter jag kameran för att fånga hennes säregna silhuett mot den blå skymningshimlen. Ett magiskt fint möte med den lilla sparvugglan...