Att hålla sig ren och fin...

Hon stannar upp helt precis framför mig, och allt runt omkring tycks suddas ut. Plötsligt börjar hon tvätta sig och rensa pälsen från damm och smuts. På ett så nära håll har jag tidigare bara sett katterna där hemma göra sig rena.

Det är något förunderligt med hur rågeten finner en sådan tillfredsställelse i att polera kroppen med tungan. Länge och noggrant arbetar hon sig igenom pälsen tills den riktigt glänser – en tidsödande process som avslöjar en helt ny nivå av vighet. För mig var detta ett alldeles nytt sätt att möta ett rådjur på...

En dans i kvällsljuset...

Som en penseldrag på himlavalvet, en svan i flykt, en dans i kvällsljuset. Färgerna smälter samman, ett ögonblick av frid och rörelse. Med kameran fångar jag den svepande rörelsen, fryser steget och förevigar sekunden när en ensam sångsvan seglar förbi genom ljuset. Ett flyktigt ögonblick, nu skrivet i evighet...

Blygsamt älgmöte...

Våren hade precis börjat väcka skogen till liv, och den krispiga morgonluften låg fortfarande kvar mellan träden. Solens första strålar letade sig blygt ned genom kronorna och tände varma glimtar i de torra, bruna fjolårslöven. Plötsligt fanns hon bara där i det dunkla ljuset mellan trädens skuggor – skogens konung, helt orörlig och sprungen ur naturens egen tystnad.

Med sin mörka päls och uppmärksamma blick iakttog hon mig med ett stänk av blygsamhet. Hon tryckte sig tätt mot den grova tallstammen, nästan som om hon ville gömma sin väldiga gestalt bakom trädet. Det fanns en vacker kontrast mellan hennes tyngd och hennes försiktiga försök att förbli osynlig för en främlings ögon.

I några korta sekunder stod tiden stilla medan vi delade ett stumt, vördnadsfullt ögonblick. Hennes mörka ögon bar på en uråldrig ro, och när mötet var över lämnade det kvar en känsla av ren magi – en påminnelse om skogens stillsamma hemligheter en tidig vårmorgon.

Meditation i guld och grått...

En tyst meditation i guld och grått. Det är vad denna bild är. Morgonsolens varma, flytande penseldrag sveper över ett hav av fält, där mörker och ljus möts i en mjuk omfamning. Det är en plats där tiden verkar sakta ner, där allt rör sig med en tyst, graciös rörelse. Tranorna står där, som två stilla figurer i en dröm, deras närvaro ett tyst och vackert komplement till fältets skimmer. Det är en bild av frid och eftertanke, ett ögonblick av tyst skönhet fångat för evigt.

På det dimmiga fältet...

På det dimmiga fältet står en råbock och spanar. Kanske hör han något längre bort i dimman? För mig är allt tyst och stilla, men jag ser hur hans öron rör sig. Kanske är allt bara en försiktighetsåtgärd från hans sida?

En bild som för mig inte bara är stark i sitt uttryck, utan också berättar om en stillhet, en ensamhet och hur oerhört vacker en dimmig sommarmorgon faktiskt kan vara...

Sparvugglan i trollskogen...

I all stillhet sitter hon längst ut på en av den gamla knotiga ekens grenar och spanar. Det är verkligen inte ofta man ser en sparvuggla i en ek, men här i den gamla skogen finns det plats för alla trädsorter. Det råder inget tvivel om att jakten är i full gång och att hennes sista energi för den här natten går åt till att försöka hitta ett sista byte, innan det blir dags att vila.

Trollskogen jag befinner mig i är hennes sanna hem. För här i dunklet, bland de gamla trädens knotiga grenar kan hon "försvinna" för bytet och låtsas vara en del av de gamla träden. När sedan tillfälle ges slår hon till icke ont anande. Ett mer stämningsfullt möte med den lilla sparvugglan är svårslaget...

Nära älgkon...

En bild från ett nära älgmöte jag hade en vårafton i fjol. Allt var så lugnt, så stilla och älgkon så lugn. Inget bekymmer om min närvaro eller om vad som hände runt om i landskapet.

I all fridfullhet hade solen sakta passerat ned bakom horisonten, kvar stod älgkon på det vidsträckta fältet och åt av den spröda vårgrönskan. Inte alls långt från henne satt jag med min kamera och kunde föreviga detta magiska möte. Stunder som denna är de som fått mig att inse hur magiska dessa djur faktiskt är. De är inte bara stora och majestätiska, de är även kloka och fantastiskt uttrycksfulla om du lär dig att läsa dem...

Sädesärlan...

En bild på ett mycket vackert och fint möte med den lilla sädesärlan. Här hade hon fångat mat till de små som fanns i boet, inte alls långt från där jag stod och fotograferade. Givetvis flyger en klok fågel aldrig raka vägen in i boet, utan det gäller att studera omgivningen och se att ingen fara lurar. Jag hann i alla fall med några snabba bilder, innan "matbudet" försvann in i boet och det blev ett himla liv på de hungriga små där inne...

Flicksländans plattformar...

För den lilla flicksländan utgör näckrosbladen plattformar att landa och jaga ifrån. Det är så fint att under de varma sommardagarna få uppleva dessa små läckra varelser och hur de jagar. Ibland gömmer de sig på det höga gräset intill vattnet, andra gånger såhär på näckrosbladen.

Även näckrosbladen som i det här fallet fått olika färger är bra fina där de ligger i det blå vattnet, strax intill varandra.

För en sann naturfotograf behövs det inte mycket för att bildskapandet ska kicka igång. Bilder finns överallt, det gäller bara att se dem...

Ögonblick i Kolmårdsskogen...

Den här bilden är tillsynes kanske precis som vilken bild som helst på en liten skogsgöl? Men det är det inte! För mig är den mycket mer, för bakom kameran stod jag inte ensam, utan hade med mig min äldsta son som fick tycka till och hjälpa mig att göra den här bilden.

Att hjälpa pappa att fota analogt var till en början besvärligt och sonen förstod verkligen inte det roliga i vare sig att fota analogt, eller att hjälpa mig. Men innan vi hade gjort den sista exponeringen på rullen var han i full gång och tyckte att detta var väldigt spännande och roligt.

Därför är denna bild inte bara en bild på en skogsgöl, utan en bild som påminner om en fotografs kanske lyckligaste stund - då ens egna barn hittar glädjen i att använda kameran i en egen skapandeprocess...

Kvällsbete...

Två dovhjortar går tillsammans och betar i den stilla solnedgången på en stor äng. Det intensiva solljuset träffar träden och målar dem med sin starka orange-gula kulör. Ett magiskt ögonblick att få uppleva i den ljumma sommarkvällen. Kanske är det just i dessa ögonblick som sommarkvällen är som allra vackrast?

Flyktig poesi...

En spöklik dans av ljus och rörelse skär genom det djupa, gröna mörkret. Silvertärnan, en gång en fast gestalt, har i flyktens ögonblick blivit en drömlik, lysande strimma. De mjuka, böljande linjerna berättar inte längre om fjädrar och ben, utan om ren och skär hastighet. I denna stillbild av ständig rörelse suddas gränserna ut, och fågeln blir ett med nattens och accelerationens flyktiga poesi...

Mörkare sommarnätter...

Det är allt tydligare - sommarnätterna blir allt mörkare, även om de är ljumma och sköna. Dag för dag tycker jag mig se hur mörkret återigen kommer allt snabbare.

Även om det känns tråkigt att detta händer, så vet jag att det tar en tid innan det blir korta dagar igen. Augustikvällarna har något speciellt över sig - de kan verkligen vara vackra om det är fint väder. Stilla, mörka sommarnätter är absolut inte dumt...

Den här bilden gjorde jag just en sen kväll, då mörkret började lägga sig över Bråvikens vatten...

Osynlig gräns...

På den osynliga gränsen mellan inne och ute stannar tiden för ett ögonblick. Den lilla jägaren spänner ut sina taggiga ben och fäster blicken genom glaset, obekymrad om att en helt annan värld pågår här inne. Våra blickar möts för en stund.

Det är i den här stunden som jag jag inser att där bakom breder den solbelysta skogen ut sig som en mjuk, grön kuliss – en påminnelse om hur nära det vilda faktiskt är mig när jag vaknar, bara ett tunnstycke glas mellan mig och skogen...

Dansande skog...

Även om detta är en bild, där jag under exponeringen rört kameran, så kan det ibland när det blåser faktiskt kännas som att skogen dansar framför mig. Jag tycker det är vackert och en bild som denna blir kanske än mer konstnärlig, än en "vanlig" bild på skogssalen? Vad som du tycker om och gillar är alltid upp till dig som betraktare, men lägg lite extra tid på att titta på bildens alla detaljer, så ska du se att du sakta men säkert kommer att tycka om bilden allt mer för varje gång du studerar den...

Tärnan i solnedgången...

Sakta dalar solen från himlen och närmar sig därmed horisonten. Allt eftersom blir ljuset mer guldfärgat lugnet vid havet börjar infinna sig, då alla badgäster har åkt hem. Det är nu som silvertärnorna ger sig ut på jakt längs strandkanten för att få något ätbart innan mörkret infinner sig.

Noga studerar jag deras tärnornas jakt. Rätt som det är kommer det en silvertärna och ryttlar precis framför mig, där jag står på stranden. I samma ögonblick som hon ryttlar i luften gör jag bilden mot den starka solen. Är inte tärnorna vackra så säg...

Kattugglans mörka ögon...

En bild från nu i våras, då jag hade ett nervkittlande möte med en kattuggla under nattimmarna. Jag hade nämligen turen att få möta ugglemor ute i nattskogen, något jag sent glömmer.

Klockan började närma sig midnatt och plötsligt såg jag något som rörde sig i sidan av blickfånget. Där satt hon och stirrade på mig. Det kittlade till ordentligt, då våra blickar möttes och jag såg rakt in i hennes kolsvarta ögon. Ganska snart slog hon sig ned på grenen och började blunda, precis som att hon vilade lite. Än fanns det tid för vila, men snart var det dags att bege sig ut för att skaffa mat åt de små ungarna...

"Bara skog"...

Med åren har skogen blivit mitt andra hem. En plats jag älskar att vara vid och en plats där jag inte bara finner kraft för återhämtning, utan också en plats där jag vill vara för att jag känner att jag kan vara mig själv.

Att bara få sitta här, känna lukterna, ljudet av vinden som drar fram genom trädtopparna och såklart de andra ljuden från fåglar och djur som passerar är som balsam för själen.

Igår stannade jag till på en mack i en annan del av länet, då familjen var på utflykt. När vi satt och åt vår korv (ja, det blev en snabblunch) satt jag och studerade tempot på platsen. Det var verkligen tydligt hur stor skillnaden var gentemot dagarna innan då hela familjen varit i skogen. 

En tanke som slog mig var - undrar hur många fler än jag som känner till att skogen är så stillsam och sådan kontrast mot all stress, som på den här macken?

Så med en bild på en sommarskog vill jag uppmana dig som läsare att ge skogen en chans och njuta av den stillhet som råder ute i trädsalarna...

Orrtuppen...

Högst upp i den väldiga tallen sitter en orrtupp och spanar. Intill denna tall står en liten tall, samspelet mellan tallarna och den väldiga tallen med orrtuppen tilltalar mig så pass att jag gör den här bilden. Att få möta orrtupparna som spelar i topparna på träden är inte en sällsynt upplevelse här i Kolmårdsskogen, men ack så vacker. I det här fallet kunde jag inte låta bli att göra bilden svartvitt, då jag tycker att silhuetterna är det som gör bilden.

På något sätt är det fantastiskt att så mycket kan hända ute i naturen att det bara är att bege sig ut och vara där, så händer det något förr eller senare...

Rådjursmöte i guldljus...

Ute på den stora slätten står rådjursparet och spanar. Denna tidiga aprilmorgon bjuder verkligen på ett magiskt vackert möte med de vackra rådjuren. Allt eftersom att naturen börjar blomma, hittar de vilda djuren ut på fälten, har man som jag hade denna vackra morgon turen på sin sida kan man få möta dem i det vackra morgonljuset.

Något låter längre bort mot skogsbrynet och fångar båda rådjurens uppmärksamhet. Det skulle visa sig vara ännu ett rådjur som var påväg mot dem. Få saker är så vackra som en tidig vårmorgon med solens gyllene ljus. Efter en lång och mörk vinter känns det kanske också lite extra härligt att få dessa varma, gyllene strålar rakt i ansiktet...

Tidigt vårmorgonmöte med kronhjortarna...

En bild från ett tidigt vårmorgon möte med kronhjortarna i Kolmårdsskogen. Att få möta dem såhär innebär att jag måste agera med försiktighet. Minsta felsteg innebär att de i panik rusar in i skogen och ingen bild blir gjord. Just de här kronhjortarna var ändå lugna och det gick att fotografera dem en ganska lång stund innan de vandrade vidare in i skogen.

Att få möta dessa stora hjortar under en morgontur i skogen är verkligen inte bara häftigt, utan också mycket speciellt. Kronhjorten är majestätisk och vacker att betrakta, men också så vacker där den står i skogen. Hoppas verkligen på fler möten framöver, inte minst nu när vi börjar att närma oss brunsttider...

Nyfiken flugsnappare...

En liten nyfiken svartvit flugsnapparhona sitter på ett avbrutet träd och studerar mig. Det här är den fågel jag verkligen älskar att höra sjunga under sommaren. Men som med alltid man tycker om så varar det inte för evigt. Redan strax efter midsommar tystnar dessa fåglar och de går bara att höra vid enstaka tillfällen.

Att få uppleva dessa fåglar, när de häckar har jag turligt nog kunnat göra i snart 10 år, vilket är helt fantastiskt. Den här honan hade hittat en ny holk på min tomt, där de aldrig häckat tidigare. Nyfiket satt hon utanför på ett avbrutet träd och studerade den nyfikne mannen med kameran...

Analoga snölandskap...

Visar idag fram tre analoga bilder som jag gjorde en vinterdag vid årskiftet. De har av olika anledningar blivit liggandes och inte framkallade, men så en regnig sommardag blev det äntligen av. Om fem månader är vi återigen (förhoppningsvis) i de snötäckta vinterlandskapen...

(Bilderna är gjorda med Pentax 6x7 och ILFord Ortho Plus)

Kronhjortar i dimman...

En tidig, varm sommarmorgon hade jag turen att möta några kronhjortar som gick och åt ute på ett fält, i den tjocka morgondimman. Dimman dansade fram över fältet och när solen gick upp över trädtopparna blev det helt magiskt. Både ur perspektivet fotoljus, men också att uppleva dessa kronhjortssilhuetter ute i dimman på fältet...

Varma nätter...

De varma dagarna har även fört med sig att nätterna blir tropiska och varma. Detta gör att jag har svårt att somna, då jag bara ligger och vänder och vrider mig, även om fläkten blåser rakt på mig. Givetvis kan ett sätt att hantera detta på vara att ge sig ut en sväng och fota lite. Den här bilden gjorde jag i samband med att solen gick upp. Färgerna fascinerade mig, då det kändes som att ljuset denna morgon var väldigt speciellt och ovanligt. Kanske hade det med värmen att göra?

Varma dagar...

Det har varit några riktigt varma dagar, där djurlivet sannolikt lidit av den tryckande värmen. Det har heller inte getts tillfälle för så många turer ut i skogen, vilket känns lite tråkigt. Turligt nog är sommaren ännu inte över, så fler tillfällen ges såklart.

Den här bilden på en sångsvans mamma och hennes lilla unge gjorde jag en riktigt varm julimorgon. Redan tidig på morgonen var det denna dag mycket för varmt för att det skulle vara behagligt att vara ute. Givetvis hoppas jag att allt gick bra med den lilla svanungen...

Inne i dimman...

Något rör sig ute på fältet där inne i den täta dimman. Till min stora glädje är det ännu ett älgmöte jag ska få vara med om, precis som jag hoppats på. Varje gång jag möter konungen, kittlar det i magen på precis samma sätt som det gjorde första gången. 

Det här mötet blev verkligen riktigt stämningsfullt och något alldeles extra. Att få möta skogens konung på det här viset är inte bara vackert, utan helt magiskt...

Kvällsmaten...

I den stilla solnedgången hittar fisktärnan tillslut en liten kobbe att sitta och äta sin kvällsmat på. Det är verkligen stillsamt och stämningsfullt vid havet denna kväll, då solen målar den spegelblanka vattenytan alldeles rosa-lila.

På något sätt blir det meditativt att sitta på avstånd och se hur fisktärnan gång på gång återkommer till sin lilla kobbe för att sluka sitt byte. I mitt tycke är sådana här sommarkvällar just de kvällar jag kommer minnas i kylan i vinter...

Nyfikna...

Det är alltid lika roligt att få möta dem - kronhjortarna såklart. Även om jag många gånger hade hoppats på att det istället var älgar som stod där, så är kronhjortarna ett inslag här i Kolmårdsskogen som förhöjer spänningen och som jag är väldigt glad att jag vid flera tillfällen har haft möjlighet att få möta, både på nära och långt håll. Utan dessa hjortar vore verkligen skogarna här mycket fattigare, inte bara för att det fanns färre djur, utan för att kronhjortens existens verkligen förhöjer spänningen med att vistas i skogen...

I skymningen sjunger sparvugglan...

Ljuset försvinner allt mer och mer. I skymningsljuset sitter den lilla sparvugglan och sjunger sin monotona och säregna sång. Den lilla silhuetten i grantoppen är verkligen stämningsfull och en indikation på att nu när mörkret faller så kommer ett nytt djurliv fram från skogen...

Kolmårdsskog i svartvitt...

Här är en helt "vanlig" bild på skog från Kolmården. Kolmårdsskogen är en vacker skog där tallen dominerar, med insprängda hällmarker. Men här finns också mossar och kärr, där granen är mer dominant.

Kolmårdsskogen är verkligen en spännande plats, inte bara för den höga variationen av trädtyper, utan för att skogen bjuder på många spännande platser och historier. Vem vet vem som vandrat fram genom skogen här på bilden? Kanske smög det en gång i tiden runt rövare eller andra ljusskygga vålnader här mellan träden?

Igelkotten hälsar på...

Ibland händer saker och ting som man allra minst anar. Som en morgon då jag gick ut från huset för att bege mig ut i skogen. Plötsligt ser jag att något rör sig i ögonvrån och när jag tittar så ser jag en igelkott som lunkar iväg över gårdsplanen. Denna morgon kom jag inte speciellt många steg från ytterdörren, då jag ville bekanta mig med denna igelkott och göra lite bilder, istället för att ta mig vidare ut i skogen...

Sjungande koltrast...

Den här bilden gjorde jag en tidig vårmorgon ute i skogen, då koltrasten (vår egen nationalfågel) satt och sjöng i en glänta inne i skogen. Att få se denna fågel är verkligen inte något märkvärdigt, men att få se den sjunga på det här sättet var verkligen fint.

Koltrasten som egentligen är ganska oansenlig i sin helt kolsvarta fjäderdräkt, är ändå den fågel som kanske sjunger vackrast av dem alla? Att få se den sjunga med sådan entusiasm som här på bilden var verkligen härligt denna vårmorgon. Den lilla fågeln skapade en mycket fin och härlig stämning med sin sång ute i skogens vida trädsalar...

Hallå där uppe!

Det lilla rådjurskidet tittar upp på sin mamma, då hon äter. En lite annorlunda skildring av råget och kid. 

Det går verkligen inte ta miste på det lilla rådjurets hunger. För rågeten är det tuffa tider nu, att ta hand om sina små, samtidigt som hon ska äta själv. Snart, eller i alla fall inte om allt för länge, så borde det lilla kidet själv börja vara så stor att det kan hitta mat.

Att få möjligheten att studera de små, då de äter eller interagerar med rågeten är verkligen speciellt. De små kiden är verkligen så söta och fina att följa...

Ljuset...

Den här bilden på stenknäcken som så fascinerat sitter och tittar på ljuset fick mig verkligen att haja till, då jag gjorde bilden. Detta är inget ögonblick, utan denna stenknäck satt länge och väl och betraktade ljuset som strilade ned mellan tallarnas kronor. Givetvis blev bilden till snabbt och jag kunde inte heller efteråt sluta fundera över vad som egentligen fångade hans blick så länge och väl...

Efter regn kommer sol...

En sak kan man vara säker på - att efter regnet kommer solen, åtminstone förr eller senare. Att komma ut i skogen efter ett kraftigt sommarregn är verkligen spännande. Det är inte bara en vacker plats att vara på, utan just när solen lyser på efter regnet kommer också djuren fram för att torka. Ett riktigt bra tillfälle för den som vill fotografera djur, men också för den som vill fånga oförglömligt vackra landskap...

Sothönan i vassen...

Ett fint och nära möte med en sothöna inne i vassen vid en liten damm. Sothönan är verkligen en fågel som på många sätt alltid fascinerat mig under alla år. De är så eleganta i sin kolsvarta fjäderdräkt, men också så elegant med bara en liten vit näbb. "Bepansrade" fötter, som är oproportionerligt stora - en anpassning för att bättre ta sig fram i gyttja och andra svårtillgängliga marker.

Just den här vårdagen hade jag turen att få sätta mig ned vid en damm och njuta av dessa härliga fåglar som simmade omkring i jakt på föda...

Kolmårdens vackra vatten...

Den här typen av miljö fångar verkligen mitt intresse. Det är stämningen, det är åldern på de träd som står här vid sjön och det fantasieggande uttrycket som fångar mig. Den här sjön brukar jag ofta simma i på kvällarna och njuta av den fridfulla stämningen och den vackra natur som vi har här i Kolmårdsskogen...

Utsikt från en fikaplats...

Idag vill jag dela med mig av den utsikt jag en sensommardag hade från en plats här i Kolmårdsskogen. Platsen var spännande på så sätt, att jag härifrån kunde blicka ut över en liten glänta med en myr i. Tyvärr var det inget som ville visa sig här mer än solens härliga strålar, men längre bort i skogen hördes kronhjortarnas bröl. En riktigt fin plats att sitta och äta sin matsäck på...

Ett vakande öga...

Med ena ögat kisar hon, för att inte bli bländad och med det andra ögat håller hon koll på omgivningen och vad som händer runtomkring. Ett nära och fint möte med ugglemor som här sitter så fint i ett träd och vaktar...

I skydd av mörkret...

Det är på natten, då alla sover (nästan alla i alla fall) som älgarna vågar sig ut på fälten för att ses sig om. Givetvis försöker de även hitta något ätbart då de vandrar runt på fälten.

Just den här bilden gjorde jag en riktigt tidig morgon, då denna älg var ute i blå timmen, precis i det första gryningsljuset för att se sig om. Jag tycker det blev så spännande, med husen och "civilisationen" i bakgrunden...

En sommarbalett i det gröna...

Försiktigt vandrar rågeten fram genom den vajande, höga växtligheten. Hennes stillsamma måltid störs ideligen av dansande insekter, en påträngande skara som till slut bryter hennes ro. Ett ögonblick av intensiv klåda får henne att kasta sitt huvud i vilda, ystra kast. Som en hastig vindpust far hon fram, likt en scen ur en burlesk sommarbalett, för att sekunder senare återgå till det stilla tuggandet. Sommaren har sina plågoandar, men skogens elegans återtar snabbt sin harmoni...

Enkelbeckasinens morgonspel...

Tidigt en sommarmorgon sitter enkelbeckasinen högst upp på en stubbe och lockar med sitt omisskännliga läte. Skogen har visserligen förändrats från en lummig vy till ett kalhygge – en förändring jag sörjer – men mötet med den spelande beckasinen förgyller ändå stunden...

En trolsk plats...

En bild från en tidig sommarmorgon ute i Kolmårdens väldiga skogssalar. Vissa delar av min kära Kolmårdsskog känns mer trolsk än andra delar. Just det här ljuset och den här platsen var verkligen just en sådan. Samtidigt som platsen är lite kuslig, är den också väldigt vacker, kanske är det just det som är trolskt?

Ledaren...

En bild från ett möte med "älggänget". På den här bilden tycker i alla fall jag att det är ganska så tydligt vem som är ledaren och bestämmer i det här gänget. Det har verkligen varit helt fantastiskt att få följa detta gäng under den gångna våren. Givetvis hoppas jag på många fler möten framöver...

Råbock i snölandskap...

Naturen går aldrig att planera eller regissera, utan ibland har man bara tur. Precis så var det en här morgonen, då jag var ute en liten fotosväng innan vi skulle vidare hela familjen på ett annat ärende. 

På vägen hem var jag tvungen att passera med bilen över ett stort fält. Jag har alltid kameran bredvid mig på sätet, då man aldrig vet vad som kan dyka upp. Det var precis vad som skulle hände precis nu. Plötsligt står bara den här råbocken i snön ute på fältet. Snabbt plockar jag upp min kamera, fokuserar och gör bilden. Jag kunde inte placerat råbocken bättre om jag hade kunnat...

Stirrande sparvuggla...

Idag visar jag fram en bild från ett av vårens alla möten med sparvugglan. En uggla jag inte allt för sällan stöter på här i Kolmårdsskogen. Inte minst på våren, då de är lite extra aktiva precis som alla andra ugglor.

När jag vände blicken upp mot trädets grenar och plötsligt fick se detta nyfikna ansikte stirra på mig, blev jag minst sagt berörd. Den lilla ugglans blick tränger sig verkligen in, då den är så fruktansvärt söt. Ännu ett fantastiskt möte i vår fantastiskt fina Kolmårdsskog...

Vattnets konstverk...

Det slår mig när jag studerar vattenytan, att det den visar i skymningsljuset inte bara är vågor, utan konst. När jag studerar marmoreringarna lite noggrannare så ser jag allt från figurer till andra ting. Allt handlar egentligen om vad jag ser - det är just det blicken som faktiskt skapar bilden. Nästa gång du ser vattnet röra på sig, titta lite extra noga så kanske du ser något spännande...