tisdag 30 september 2014

Mörkrets stilla antågande

Nu börjar det märkas att nätterna blir allt längre och vinterns eviga mörker kommer oss närmare och närmare. Snart är den här, den mörka perioden, då månens ljus är det lilla ljus vi får nöja oss med stora delar av de kalla och mörka dygnen...




måndag 29 september 2014

Skogens mystiska ljus

En bild jag gjorde nu under kvällen då jag var ute en sväng i skogen. Plötsligt tändes ett ljus längre bort. En gren bröts av. En kall vind blåste mig rakt i ansiktet. Jag kunde inte låta bli att fundera över vad detta var för ett mystiskt ljus som lyst där långt bort i skogen?!


söndag 28 september 2014

Utsikt över ett kalhygge

En kvällsbild från nu ikväll med utsikten över ett kalhygge här i Kolmårdsskogarna.


lördag 27 september 2014

Brinnande kvällshimmel

Gårdagens kvällshimmel precis innan solnedgången bjöd på en riktigt fint ljusspel. Himlen fullständigt brann. Naturligtvis kunde jag inte låta bli att göra en bild på detta. Ljuset var så starkt och intensivt att det liknade ett eldhav som drog fram över himlen. Med ett träd som förgrund fick detta bli min bild på här vid Kvillingeslätten. Vet om ni ser var jag ser i bilden, men jag ser något väldigt otäckt och hotfullt i det mörka till vänster...


fredag 26 september 2014

Skogens väsen

Vi ser dem inte, men känslan är ändå att de finns, djupt där inne i skogen, mellan träden, bakom stenen, bredvid rotvältan. Har du aldrig vandrat i skogen och på något kusligt sätt känt dig iakttagen? I så fall har du med största sannolikhet blivit betraktad av något av skogens alla väsen...





 

torsdag 25 september 2014

Kronhjortsbrunsten - del 3 av 3

Långt inne bland de väldiga träden hördes kronhjortens mörka skri eka. Hoppas att den hjorten kliver ut på fältet nu tänkte jag. Skriet lät nämligen som det kom närmare skogsbrynet den här gången. Allt var precis lugnt och stilla och ingenting verkade vilja ge sig tillkänna. Solen hade passerat ned bakom trädtopparna och mörkret hade sakta börjat lägga sig över landskapet. Plötsligt brakade det till och ut kom en gigantisk hjort. Kanske var det dags för de allra största hjortarna att försvara sina revir?!

Även om den här kvällen aldrig bjöd på något slagsmål, fick jag i alla fall se den allra största kronhjorten jag någonsin skådat. Denna väldigt hjort hade som följe en mängder av hindar, sitt harem. Dessa hindar flockades runt honom hela tiden. Mycket sannolikt var denna väldiga hjort den allra starkaste hjorten här i trakterna. När jag försiktigt lämnade brunstplatsen stod denna hjort mitt ute på fältet och ropade åt sina rivaler. Som jag tidigare har skrivit är en kronhjortsbrunst en mycket speciell föreställning att få uppleva och ett sätt att komma naturen riktigt nära.









onsdag 24 september 2014

Kronhjortsbrunsten - del 2 av 3

Mitt ute på det solbelysta fältet stod han, kronhjorten. Hans mörka, djupa skri ekade över slätten och besvarades snabbt från flera ställen inifrån skogen. Det var ingen tvekan om att kronhjortsbrunsten nu var i full gång. De väldiga hjortarnas skri avlöste hela tiden varandra. Kvällens sista ljus smekte ömt det väldiga fältet och den täta granskogen som omslöt fältet. Där i det varma ljuset syntes på flera håll de brölande hjortarna. Vilken upplevelse att få uppleva detta på riktigt! 

När så kvällen stundade och solen hade passerat horisonten, blev hjortarna ännu lite djärvare och vågade sig längre ut på fältet, för att möta upp en eventuell rival. Nu hade kampen om hindarna börjat på fullaste allvar, men vem var nu den starkaste hjorten att vinna haremet av hindar?








måndag 22 september 2014

Saknaden

Det är en konst att leva i nuet och uppskatta allt det som man har här och nu. Ett gammalt ordspråk säger att man inte saknar kon förrän båset är tomt. För mig är det inte alls svårt att inse ordspråkets mening. Jag har väldigt lätt att känna att jag saknar något, då det inte längre finns. Som nu när hösten sakta gör entré, så saknar jag sommaren. Solen, värmen, fågelsången, de ljusa morgnarna och de långa härliga och ljumna kvällarna som inte längre existerar.

Visst är det många gånger som jag har försökt att förstå varför det är lättare att sakna något som man inte längre har och varför man just börjar uppskatta något/någon som man precis har förlorat. Kanske är det så att det är först då man förstår värdet av det/den man precis har förlorat. Det blir uppenbart att det finns ett tomrum som inte längre fylls ut som innan. Existensen förvandlas till ett vakuum och saknaden uppstår.

Saknaden kan ibland bli brutal, inte minst då man mister någon som står väldigt nära här i livet. Jag tror det är först i detta skeende då någon nära försvinner som det blir uppenbart vad denna människas existens egentligen betyder och har betytt. Så var det när jag förlorade min pappa för snart tolv år sedan. Kvar finns bara en saknad och ett tomrum...




söndag 21 september 2014

Kronhjortsbrunsten - del 1 av 3

När jag vaknade och tittade ut var allt bara dimmigt. Jag såg knappt det lilla plommonträdet utanför huset, som bara står cirka fem meter från fönstret. Jag packade ned det sista i väskan, tog kameran på axeln och gick ut för att möta upp mina vänner. Det var nu den tiden på året att det var dags att titta till kronhjortarna då brunsten nu var i full gång. Väl framme vid brunstplatsen kunde man direkt man gick utanför bilen höra de mörka, dova skriken inifrån skogen. Visst var brunsten i full gång. Med kameran på axeln gick vi iväg för att väl skymda försöka få några bilder på kronhjortarna. Plötsligt stod den bara där, i dimman, vid det lilla stenröset ute på fältet. Brölet ekade över fältet och den väldiga kronhjorten fick genast svar från olika håll av de andra hjortarna i området.
Att få se kronhjortar brunsta är ett mäktigt skådespel och en naturupplevelse få förunnat att få uppleva. Efter en dryg timme började dimman lätta allt mer och både hanhjortarna och hindarna trädde fram tydligare i dimman. Det var med ett leende vi senare kunde vandra mot bilen, glada över att få ha upplevt detta skådespel och även fått möjligheten att göra några bilder.









torsdag 18 september 2014

Stress

Just nu känns det som att tiden inte riktigt räcker till. Det är mycket olika saker att göra och dessutom helt nya rutiner att komma in i. Nästan all min fritid har jag lagt på ett projekt ni kommer att få se mer av här i bloggen inom kort. Ibland känns det dock som att det bara vore skönt att skaka av sig allt och be ge sig ut i de tysta, tomma och djupa skogssalarna här i Kolmården. Här bor stillheten!
I skogen är det lätt att finna tid och ro för de inre funderingarna. Här hittar jag mig själv igen och får nya krafter.




måndag 15 september 2014

Trötthet

Att känna trötthet den här tiden på året är varken konstigt eller unikt på något sätt. De allt mörkare kvällarna och kortare dagarna gör naturligtvis sitt. Hösten och så småningom vintern är sakta men säkert på väg, trots att sommaren känns som att den var igår.


söndag 14 september 2014

Hemma hos fiskgjusarna

Som en silhuett på himlen med ett säreget ljust skrik hörs ibland fiskgjusen över sjöarna i Kolmårdsskogarna. Att få uppleva denna fantastiska rovfågel på nära håll är en upplevelse. Att få hälsa på hemma hos den är kanske en ännu större upplevelse. Jag vill i detta inlägget visa några bilder från mitt besök hemma hos fiskgjusarna här i Kolmårdsskogen.







lördag 13 september 2014

Farväl herr- och fru storlom

Snart är det ännu tydligare att det blivit höst, då storlommarna har börjat samla sig för att snart ge sig av från sjöarna här i Kolmården för att söka sig åt sydost. Att ta farväl av något är alltid svårt tycker jag, även om man vet att som i det här fallet storlommen kommer åter. Nu kommer snart skogen att bli alldeles tyst vid sjöarna. Det värmer dock lite att tänka som så att när isarna tidigt i vår börjar att spricka upp, så återkommer storlommen till oss. Att då återigen få höras deras säregna läte över sjöarna här i Kolmårdsskogarna, tycker jag ger en förhöjd vildmarkskänsla och skogen en djupare dimension. Så farväl herr- och fru storlom, jag väntar på er här i Kolmårdens djupa skogar, ty ert återkommande är redan efterlängtat!