måndag 4 maj 2020

På besök i Getmannens rike...

Så bestämde jag mig för att det nu var dags. Jag tog mina första kliv rakt in i den mytomspunna skogen – Getmans rike. En skog väl mytomspunnen och omtalad i flera historier och berättelser och inte minst i SR:s podd ”Creepypodden”. Den här dagen var vädret väl mulet och regnet hängde tungt i luften och kändes som att det skulle kunna komma ned precis vilken sekund som helst. Detta gjorde såklart att det blev aningen mörkare än vanligt inne i skogen och det gav mig en liten olustkänsla i magen. På grund av detta funderade jag vid flera tillfällen om jag verkligen skulle ta mig runt hela den markerade slingan i detta reservatet eller om jag skulle få avbryta och gå tillbaka. De som känner mig väl vet hur envis jag är och kanske var det till fördel just idag, då jag sakta vandrade stigen fram med min kamera och stativ på axeln.




På flera platser var det inte helt lätt att ta sig fram, då det var fullt av stormfällda gamla granar. Eftersom skogen här var så kuperad och stigen gjorde tvära svängar upptäckte jag då och då att de markerade ringarna runt trädet försvann och jag hade ingen aning om det skett nyligen eller jag vikt av från leden långt tillbaka. Även om jag stundvis kände mig desorienterad (vilket jag inte brukar göra i skogen) och inte riktigt visste vart jag var så hittade jag vid dessa tillfällen ändå tillbaka till leden och kunde fortsätta vandringen som planerat. Vid flertalet tillfällen där jag stannade och gjorde mina bilder med kameran kände jag mig väldigt iakttagen. Kanske var det här något djur som iakttog mig? Jag hade ju på flera platser ett både bök från vildsvin och färsk älgspillning. Men när jag spanade så såg jag inget, utan allt var så stilla och lugnt här i skogen.




Mot slutet av leden, precis innan jag på kartan såg att jag skulle vara framme vid parkeringen igen, var det väldigt brant och nu började det även att skymma. Sista 400 metrarna blev därför en kamp mot klockan, för jag vill ogärna vara kvar här inne när ljuset försvann helt.




Summa summarum blev det en fin sväng i ett spännande naturreservat och i en skog väl värd sitt rykte. Jag fick också möjligheten att uppleva platsen och göra några bilder utefter de känslor jag hade just där och då. Men jag vill också tillägga att det på slutet kändes som om det ändå var något som försökte att hålla mig kvar här inne i skogen. Vem vet, kanske finns Getmannen någonstans här inne och ogärna vill att de få personer som kommer hit också ska lämna hans skog?!
 





4 kommentarer:

Lena sa...

Mårten!!! Vilka häftiga bilder och vad roligt att få följa med dig ut i skogen och vilket ställe. Ett riktigt spännande inlägg och jag hade nog inte vågat gå själv där och fotograferat, även om jag nu blev väldigt nyfiken och skulle vilja göra ett besök på platsen efter att ha sett och läst här. Mycket passande musik också som klart förstärker helheten till texten och bilderna.

Mårten Lundgren sa...

Tusen tack för din kommentar Lena till inlägget om Getmannens rike. ;)
Detta var ett spännande ställe att vandra runt i. Här varvades ljusa hällmarker med gammal mörk granskog i djupa dalar. Roligt att du tycker att musiken passade till bilderna. Jag tyckte också att Myrkurs Ulvinde på något sätt kändes givet för just det här inlägget.
Återigen tack för din kommentar Lena! =)

Anonym sa...

Författaren nickar uppskattande...

Mårten Lundgren sa...

Tack så mycket författaren! 😊