En nyfiken lavskrika kikar fram på fotografen mellan fjällbjörkens grenar. Det syns tydligt på blocken hur hon frågar; Vem är du? Vad gör du här?
En lite annorlunda bild på den vackra lavskrikan. På något sätt tycker jag uttrycket gör detta porträtta lite humoristiskt. Lavskrikan är verkligen en social och mysiga fågel, hoppas innerligt på fler möten framöver...
Bakom tallarna, i det tidiga morgonljuset vandrar en tjädertupp fram längs en berghäll. Det är vår och speltiden är nu. Här vandrar han längs berghällen fram mot den spelplats där han snart skall göra upp med sina rivaler om vem som vinner tjäderhönorna i den här delen av Kolmårdsskogen...
Den snabba sädesärlan slänger sig upp för att fånga sitt byte - en mygga som flyger runt över vattendraget där hon jagar...
Idag vill jag visa er en bild från den kalla, fuktiga och murriga Kolmårdsskogen. Såhär spännande, stilla och vacker blir bara skogen i november-ljuset. Då det dova, murriga ljuset infinner sig och gör skogen till en dunkel och mystisk plats att vistas i.
Den här tiden är även tystheten i skogen en härlig upplevelse och ett faktum. Det är inte långt kvar nu, snart är vi där igen och givetvis hoppas jag på många tillfällen att fotografera skogarna då. Även om våren efter en lång kall vinter ligger mig allra varmast om hjärtat, så tycker ändå att den här perioden är den näst vackraste tiden att vara ute i naturen...
Visar idag fram en bild på den lilla gärdsmygen. En fågel man ofta stöter på i vid bäckar eller i skogen vid översvämningar eller kärrmarker. På den här bilden sitter den lilla gärdsmygen på en gammal stubbe ute i skogen, ackompanjerad av den starka förmiddagssolen.
Den som någon gång försökt att fota en gärdsmyg vet att det inte är en särskilt lätt fågel att fotografera. Gärdsmygen är inte bara liten och snabb utan vill nästan aldrig sitta stilla och ännu mindre posera framför kameran. Ofta är den skygg och gömmer sig bakom några grenar/stubbar eller andra föremål. Ibland väljer den rent av att förflytta sig till en annan plats. Har du tur, som jag hade i det här fallet så är gärdsmygen nyfiken och väljer därmed att komma fram och studera besökaren. Vid dessa tillfällen gäller det att vara snabb med kameran, så kan det bli en bild som denna...
Just nu i dagarna har kylan börjat greppa tag om vädret. Det betyder att kronhjortarnas årliga brunst övergår i en mer intensiv period, brölen blir mer högljudda och intensiva. Det är alltid spännande att vara ute i skogarna den här tiden och lyssna efter kronhjortarnas spöklika brölande...
Den här bilden blev den allra sista på sommarens semesterresa till Fulufjället i Dalarna. Just här och då påbörjade vi vår resa hem mot den trygga Kolmårdsskogen igen. Jag tycker faktiskt att den här bilden verkligen så fint symboliserar det svenska sommarlandskapet på något sätt. Den innehåller egentligen allt om man tänker efter lite noggrannare, det typiska svenska röda huset med vita knutar, sommarängen, skogen och inte minst fjället i bakgrunden. När jag ser bilden och sluter mina ögon så kan jag faktiskt tänka mig tillbaka till platsen och tystheten där i utkanten av Gördalen...
Vid det här tillfället hade jag tur och hittade den rödlistade (NT) koralltaggsvampen. För mig är det verkligen första gången som jag ser den någonsin. En riktigt läcker svamp som faktiskt liknar en korall, eller om man tittar ännu närmre och har fantasi - så ser den ut som små spöken i samlad trupp som sträcker ut sina armar.
Tyvärr är den här arten missgynnad på grund av bristen på död ved, då kalhyggen blir allt vanligare och större. Denna svamp går särskilt att hitta på död ved av asp, björk och bok. Den nu mer ovanliga koralltaggsvampen är också Smålands landskapssvamp.
Givetvis kunde jag inte låta bli att göra en bild på denna märkliga, men mycket vackra svamp...
I den vansinnigt vackra morgonrodnaden står en solros lite avsides på ett fält. Resligt sträcker den sig bestämt mot solen som försiktigt håller på att passera över horisonten.
För mig blev det här inte bara en fin bild på en solros, utan också en bild som berättar och symboliserar både utanförskap och ensamhet...
En svartvit bild från det spännande landmärket Brahehus intill E4:an. En plats jag ofta stannar på när jag passerar för att sträcka på benen, men också titta på den fantastiska utsikten. Den gamla ruinen är naturligtvis också väl värd ett besök om man inte tittat på den. Givetvis kunde jag inte låta bli att göra den här bilden på familjen som stod och begrundade den gamla borgen. Den dramatiska himlen, där solen trängde igenom molntäcket gjorde dessutom inte bilden mindre spännande...
En bild på en mycket vacker trollslända i den varma septembersolen. En bild jag gjorde vid en vacker sjö i den vackra Mullsjöskogen. Sakta men mycket strategiskt gled denna skönhet fram över den glittrande vattenytan, i jakt på sitt byte...
I den gamla, knotiga tallen sitter en uggla och spanar fokuserat ut över den gamla skogen. Jakten på byte är utan tvekan i full gång. En bild som blev till vid ett oväntat, men väldigt uppskattat möte med vår allra sötaste uggla - pärlugglan. Jag tycker att bilden gjorde sig allra bäst i svartvitt och därför fick det bli så...
När eftermiddag blir till kväll och den blå timmen är ett faktum, står ett litet rådjurskid och spanar upp i den vackra kvällshimlen. Jag kan inte låta bli att fundera på vad hon tänker och vad hon fascineras av egentligen? Är det den blå färgen, stjärnorna eller något annat som väcker hennes uppmärksamhet så starkt? Ett spännande och väldigt nära möte med det lilla rådjurskidet i det blå kvällsljuset...
Över den vackra storlommen bildar morgonljuset som en "ljusboll" i dimman. Ett sällsamt och vackert möte med favoriten, som jag tycker passar alldeles utmärkt i svartvitt...
När jag möter lappugglan så sitter hon precis stilla i mörkret i en gammal björk och sover. Försiktigt kisar hon och tittar på mig då hon hör att jag närmar mig. Hon visar inga som helst tecken på att bli störd utan sluter sina ögon och fortsätter att vila sig där hon sitter. Även om det här mötet inte gav möjlighet till några actionbilder, så tycker jag att det är ett av mina allra finaste möten med den "stora grå"...
I det varma kvällsljuset studeras jag mycket noga av den vackra lavskrikan, som nyligen slagit sig ned på en gren precis bredvid mig. Gissningsvis är hon ännu mer sugen på något att äta från min matsäck.
Att i skogen få sällskap av denna vackra fågel och inte minst mata den är något helt magiskt! Jag kan inte låta bli att längta tillbaka till den vackra skogarna i norra Dalarna och sällskapet av min underbara matsäcksgäst då jag ser den här bilden...
Precis intill en liten myr står en gammal tall. Högst upp i denna gamla tall sitter en grönbena och lockar. I bakgrunden syns den gamla skogens silhuett och även fjället skymta. Ibland hörs ett svar från en liten göl med en lika gammal tall längre in i skogen. Med all sannolikhet sitter det även där en grönbena.
Livet i den gamla skogen och såhär ute på myren, är något helt annat än de hällmarker som jag finner hemma i Kolmårdsskogen. Så rogivande och stillsamt att sitta här och känna lukten från myren, hjortronen och så ljudet från den stiliga grönbenan...
