Att få uppleva stillheten och de subtila skogsljuden där, omgiven av de täta, gamla träden, var en överväldigande känsla. Det var en av sommarens allra mäktigaste upplevelser, tro det eller ej men det var utan tvekan en jättestark upplevelse.
Jag kände ett omedelbart behov av att föreviga detta ögonblick och denna plats. Inte bara för att kunna visa den här på bloggen, utan också för att titta på bilden och återigen kunna uppleva denna skog om och om igen.
Jag riggade min kamera för att göra en analog bild. Svartvitt kändes som det enda sanna sättet att fånga djupet och de rika texturerna från de råa, torra grenarna i vindfället i förgrunden, till de oändliga raderna av höga granar och stammar som fanns längre bort. Processen med att fotografera och sedan framkalla bilden för hand hemma i mörkrummet blev en naturlig förlängning av den tysta stunden i skogen...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar