2020-02-24

Älgen spanar ut från Kolmårdsbranten...

Solen sänker sig och försvinner sakta långt bort i horisonten. I samma ögonblick letar sig mörkret sakta in i skogen. Från den höga förkastningsbranten som utgör gränsen mellan slättlandskap och skog här i Kolmården står där en älgko och spanar ut över de väldiga slätterna nedanför branten...


2020-02-23

Häxan från Askeladden...

Även om det är ett tag sedan nu, så minns jag så väl då familjen var på besök i Tivedens nationalpark. Plötsligt då vi var ute och gick på en av stigarna så ville inte pojkarna gå längre. Givetvis blev jag och min fru tvungna att fråga dem varför de inte ville gå längre. Vår stora son pekade då på en rotvälta och sa - titta där, häxan!

Där satt hon och tittade på oss, som hämtad direkt ur filmen satt häxan från Askeladden där och kikade på oss. Givetvis blev jag tvungen att göra en bild på häxan och sedan kunde vi efter lite övertalande ta oss vidare förbi häxan. Längre bort sprang båda mina söner i rasande fart och ropade - hej då häxan!

För er som inte har sett Askeladden, se den!



2020-02-22

Kråkorna och höstskogen...

Ett gäng kråkor passerar den färgsprakande höstskogen...


2020-02-21

Koltrastens sång...

Ännu ett vårtecken är att koltrasten återigen börjat sjunga sin finstämda och vackra sång...


Strömstaren putsar sig...

I den lilla forsen sitter strömstaren på en sten och putsar sig...


2020-02-20

Årets första tranor...

Vårtecknen avlöser nu varandra med allt tätare mellanrum. Idag fick jag inte bara uppleva årets första sånglärkor, utan även årets första tranor hade landat på slätterna nedanför Kolmårdsförkastningen. Här vandrade de runt tillsammans i jakt på att hitta något ätbart på fälten...







Den täta skogsfasaden...

Den täta skogsfasadens olika mönster...


2020-02-19

Det solupplysta sparvugglemötet...

Även om solen har hållit sig undan mycket i vinter och dagarna därmed blivit grå och tråkiga, så hade jag tur en solig och fin vinterdag att få möta den lilla sparvugglan - skogens eget lilla troll. 

Den lilla sparvugglan satt på en solupplyst gren här i Kolmårdsskogen. Det var sannolikt frusen efter den kalla nattens långa jakt. Då den lilla grenen var upplyst av vintersolens varma strålar, satt den lilla ugglan här och värmde sig och riktigt njöt av solens sken. Min närvaro tycktes den inte alls bekymra sig över. Ännu ett riktigt fint och minnesvärt möte med sparvugglan...


2020-02-18

Korparna ropar...

I en grantopp i närheten av mitt hem sitter korpparet i skymningen och ropar över nejdens trädtoppar och slätter. När så mörkret blir för intensivt lämnar de grantoppen och glidflyger in i skogen. Kanske sätter de sig här högt upp i träd i väntan på den nya dagens gryning?!



2020-02-17

På en eltråd...

På en eltråd sitter två tallbitar och blickar ut över nejden...