Skymningsmöte i svartvitt...

Visar här fram en bild från ett makalöst vackert kvällsmöte med den numera rödlistade älgen. Den här svartvita bilden gjorde jag en stilla och skön vårkväll, sent i april månad för några år sedan. Jag glömmer aldrig det här kvällen eller den vackra älgen som stod där i guldljuset...

Idag rödlistades älgen!

Den 2026-03-24 publicerade SLU (Artdatabanken) den nya versionen av rödlistan. I den nya rödlistan är älgen en av de nya arter som kommit in på rödlistan. Detta är något jag befarat under de 13 år som jag arbetat med mitt bildmaterialet till min bok "Kolmårdsskogen och Älgarna". I och med detta så är nu min älgbok minst sagt högaktuell, då den inte bara visar bilder på Kolmårdsskogens allra sista älgar, men också finns det intervjuer i boken där andra människor får berätta om älgens sakta borttynande från Kolmårdens djupa skogar...

Skogssilhuett mot kvällshimlen...

En bild från den tidiga kvällen i skogen, där skogens mörka marmorering skymmer den lysande kvällshimlen. Natt- och kvällsskogen är verkligen något helt annat än skogen under den ljusa tiden av dygnet. I den mörka skogen är ljuden något helt annat och tystnaden är ofta ett dominerande inslag. Givetvis är det också så att det djurlivet som sover när det är ljust kommer till liv och börjar låta...

Som pricken över i...

Likt pricken över i, sitter en liten varfågel i en torrtall ute på myren och spanar. Det verkligen är inte ofta jag har mött varfågel på den här platsen. På något sätt är den lilla rovfåglen så vacker där den sitter, även om den tydligt utmärker sig med det vita bröstet. Varfågeln blir verkligen en liten prick över i:et eller en liten vit färgklick på den annars så färglösa tallen...

Råbock i guldljus...

I den gyllene soluppgången står råbocken och stirrar in i det vackra guldljuset. En sakral och helt klart unikt vacker upplevelse...

På språng över vinterfältet...

På språng över det vidsträckta vinterfältet är den stora älgtjuren. Detta är hans väg tillbaka till skogen, där han brukar hålla till. Skogens dunkla trädsalar ger skydd och är en bra plats att sova på, inte minst när det är ljust. Precis stilla sitter jag med min kamera som jag nu riktar mot älgtjuren. Han är verkligen ståtlig där han springer över fältet. Snön yr runt klövarna och i samma ögonblick syns den vackra morgonrodnaden på himlen i bakgrunden. Ett fantastiskt fint vintermöte med älgtjuren äger precis rum...

Fiskarkungen...

I den bistra vinterkylan sitter en kungsfiskare i toppen av ett vasstrå. Det är jakt, i den krävande kylan är skillnaden med att lyckas fånga ett byte eller inte livet. Med sin karaktäristiska färg är kungsfiskaren en liten färgklick i det annars så vita vinterlandskapet. Den lilla fågeln är trots sin tropiska färg ändå svår att få syn på. Blicken hos den lilla fågeln är helt fokuserad på vattnet och på vasstrået sitter fågeln blick stilla och spanar ned.

Plötsligt dyker den ned i det iskalla vattnet med full fart och med den stora näbben fångar den en liten spigg. Att få sitta och studera denna speciella fågel, inte minst när den jagar är verkligen riktigt spännande...

Svartån forsar fram...

En svartvit bild på hur Svartån forsar fram i vinterkylan. Karlslund utanför Örebro är verkligen en riktigt vacker plats, inte minst på vintern när det är kallt och isen bygger på ordentligt. Visar här fram en bild från denna plats som är gjord med 10 sekunders slutartid, för att få ett mer mjukt vatten...

Nyfiket rådjur...

Det nyfikna rådjuret kikar fram mellan grenarna för att se vad fotografen är för en filur. Hon är verkligen så söt där hon står och kikar att jag inte kan låta bli att göra bilden. Fantastiskt möte i den tysta morgonskogen...

Kvällshimmel med månskära...

Mörkret tar över allt mer och mer och skymningen är ett faktum. Denna kalla kväll sjunger det intensivt om isen. Jag kan inte sluta att fascineras av det fantastiska färgspektrat som kvällshimlen bjuder på och pricken över i blir den lilla månskäran högst upp i det mörkblå skiktet. En minst sagt vacker senvinterkväll...

Silhuetten i skymningen...

En bit upp i trädet, ovanför mitt huvud ser jag henne. Den stora svarta ugglesilhuetten, så hoar hon högt och djupt. Den här kvällen var det två kattugglor som underhöll mig länge, då de lekte i träden intill en liten skogsväg. Fantastiskt ändå att kunna fånga en silhuett av den ena kattugglan. Jag tycker verkligen att den här bilden återger känslan från den kvällen och det ögonblick då jag stod där i mörkret ute i skogen, helt ensam med två kattugglor...

Våren tar över mer och mer...

Våren tar sakta över mer och mer och den tjocka is som en gång fanns på alla sjöar, tjärnar och vattendrag börjar sakta men säkert att försvinna. När solen ligger på så går det nästan att höra hur isen bryts ned av de varma solstrålarna. Äntligen säger jag, nu börjar den allra finaste perioden på året då livet kommer åter till naturen som under lång tid nu varit sovande...

Vägen in i dimman...

Dimman ligger tung över hela slättlandskapet. Det är nästan som att dimman rinner ned från Kolmårdsförkastningen och ut på de vidsträckta fälten. Den långa, raka vägen som passerar över fälten försvinner sakta in i den vitmjölkiga dimman utan minsta aning om vad som väntar. Med största sannolikhet ger vägskylten en föraning om vad som ändå väntar inne i dimman...

Vid skogsbäcken...

Långt inne i skogen, vid den lilla skogsbäckens kant sitter en liten strömstare och spanar. I den brusande vårfloden finner hon föda och det märks att hon trivs bra nu när bäckens vattenfall bokstavligt sprutar fram över stenarna. I vattenfallets brus syns bäckens väsen iaktta den lilla fågeln noga och väl...