söndag 25 februari 2024

Med en slemmig spigg i näbben...

På en liten gren sitter den vackra kungsfiskaren och "bollar" med sitt byte. I näbben ligger en slemmig liten spigg, som kungsfiskaren dödar genom att slå hårt i grenen den sitter på. Genom att slänga den lilla fisken får den sedan spiggen i rätt riktning för att glida ned i det lilla gapet. Det är helt klart en upplevelse att få se den vackra lilla kungsfiskaren jaga...


lördag 24 februari 2024

Örnarnas träd...

I det gyllene ljuset cirklar havsörnarna kring den vindpinade och knotiga gamla tallen som står på ett skär. Här sitter de ofta och spejar ut över vattnet och den vidsträckta utsikten. Att möta örnarna i det här fantastiska ljuset och se dem sträcka ut sina gigantiska vingar för att sedan lyfta upp i den gyllene himlen, är minst sagt en känsla av frihet och den storhet som naturen ibland bjuder på...


fredag 23 februari 2024

På andra sidan kullen...

På andra sidan kullen tittar skogens konung nyfiket fram på mig. Samtidigt har den vackra morgonsolen nu orkat sig upp över trädtopparna och belyser honom så vackert där han står och spejar. Ett fint höstmöte med den en stor och ståtlig konung ute på det östgötska slättlandskapet...


torsdag 22 februari 2024

Den oroliga lilla tofsmesen...

Aldrig stilla, alltid på väg! Nej, det är inte mig jag pratar om, utan om den lilla tofsmesen. Min klara favorit bland skogens alla småfåglar. En fågel som nästan aldrig går att få med på bild, eftersom att den alltid är på väg någonstans och därför aldrig sitter stilla.

När jag gjorde den här bilden hade det hunnit bli ganska så mörkt och den lilla tofsmesen satt och kikade sig omkring på en gammal tallgren. Den långa slutartiden skapade en lite annorlunda rörelse i bilden. En bild som inte blev ett vanligt artporträtt, utan mer en bild som berättar om den lilla tofsmesens oroliga väsen i den kalla vinterskogen...


onsdag 21 februari 2024

Kungsfiskaren fokuserar...

I det svaga ljusskenet från senvintersolen sitter en kungsfiskare i vassen på en liten gren. Härifrån kan han ostört fokusera på den spegelblanka vattenytan nedanför. Där nere under ytan finns bytet. Plötsligt byter "kungen" position på grenen och börjar titta intensivt ned i vattnet. Han gör sig beredd att dyka ned i vattnet, men inser att det faktiskt var falskt alarm den här gången. Nu är det bara att börja om, att återigen sätta sig tillrätta på grenen och påbörja en ny jaktomgång...


tisdag 20 februari 2024

Kungen landar...

Först hörs ett kort vasst visslande ljud "zii", sedan syns ett litet blått streck lågt över vattenytan fram till en liten vassrugge. En kungsfiskare landar här på sitt favoritvasstrå. Nu inleder han jakten på sitt byte nere i det porlande vattnet. Här är det ingen is eftersom att vattnet hela tiden cirkulerar. Ett mycket flott möte med den lilla juvelen...


måndag 19 februari 2024

Mellan träden...

Det prasslar och någon går i snön. Jag hör tydligt steg där jag sitter. De kommer närmare och närmare. Fantasin sätts igång, men jag har svårt att föreställa mig vad det är för något jag hör. Plötsligt mellan träden ser jag ett bekant ansikte kika fram. Det är en nyfiken liten råbock som studerar mig där jag sitter. Annorlunda, men spännande rådjursmöte i den vintertunga Kolmårdsskogen...


söndag 18 februari 2024

Isdetaljer...

En bild på de vackra isdetaljerna jag fann vid den lilla skogsbäckens kant. Är inte den blanka isen, med den oregelbundna formen, som bildats av vattnet som ett vackert smycke? I mina ögon liknar detta silver och är oerhört fascinerande och fantasieggande att vila blicken på och studera. Tänk vilka skulpturer, små och vackra detaljer som naturen själv kan skapa...


lördag 17 februari 2024

Bländad av vintersolen...

På den lilla skogsvägen syns endast två hjulspår efter en traktor som kört vägen fram i den djupa snön. När min blick följer spåren fram blir jag bländad av den starka vintersolen som med full kraft lyser mig i ansiktet. Även om de är kallt ute, värmer den intensiva solen gott i ansiktet. Äntligen går det att känna att vi faktiskt går mot varmare och skönare tider...


 

fredag 16 februari 2024

I skydd av de stora ekarna...

Under de stora, gamla ekarna, i skymningsljusets dunkel, går ett gäng rådjur och letar efter mat. Endast de välkända silhuetterna syns mot den ljusa snön. En minst sagt vacker syn i den kalla och klara vinterkvällen...


torsdag 15 februari 2024

Snart...

Jag vet att jag inte är ensam om att gå och vänta och att hoppas på att tiden snart är inne. Men visst är det fortfarande en liten tid kvar tills våren är här för att stanna.

Jag längtar verkligen efter att få höra tranornas trumpetande rop, när jag är ute i skogen tidiga morgnar. Höra koltrasten sjunga i skymningen och se rådjuren vandra omkring på fälten i skymningen. Snart är vi återigen inne i den sprudlande vårens tid, som utan tvekan är den allra bästa tiden på året i mitt tycke. Jag längtar verkligen så mycket!

För att stilla längtan visar jag därför fram en vårbild från en tidig morgon, då jag hade ett väldigt sällsamt, men fint tranmöte här i Kolmårdsskogen...


onsdag 14 februari 2024

Mötet med den gamla älgtjuren...

Den ståtliga älgtjuren står och blänger på mig. Plötsligt ser jag, han har bara ett horn och inte två. Ett horn som är väldigt skadat och slitet. Undrar vad det andra tagit vägen?

Kanske var detta en gammal tjur, jag har nämligen aldrig sett honom någon mer gång eller ens sett spåren av honom. Jag har många gånger funderat på om det var en tjur som var på retur och detta hans sista höst innan han somnade in!? Eller kanske blev han ett offer för jägarens gevär? Ja, vi får nog aldrig riktigt veta, men en sak är säker - detta var mitt andra möte med en älgtjur med bara ett horn under mina år som naturfotograf. Vem vet, kanske blir det fler...?!


tisdag 13 februari 2024

Uggletider...

Såhär i uggletider visar jag idag fram en bild från ett möte med en sparvuggla här i Kolmårdsskogen. Just den här individen var en riktigt nyfiken en, som satt så fint och poserade på rotvältan framför mig. Samtidigt som hon lyssnade på andra fåglar runtomkring betraktade hon mig mycket noga där jag stod...


måndag 12 februari 2024

De melankoliska skogsfasaderna...

Idag visar jag fram en skogsbild från det mörka och murriga november, då hösten börjar lämna över till vintersäsongen. Vid den här tiden har alla löven trillat ned på marken och det enda som återstår är trädens nakna skelett. På något sätt tycker jag att de här bilderna är väldigt intressanta och starka, även om de till synes kan verka väldig enkla.

Den här typen av bilder ger inte bara ett grafiskt mönster, utan berättar även mycket om känslan just där och då. Den mörka, murriga skogen, men också om sommarens och höstens avslut. En sorts melankolisk känsla över något som varit och nu inte längre finns...