Välkamouflerad...

Nästan som en av alla knotiga grenar på den gamla eken, sitter hökugglan och spanar ut över den lilla ängen, som är belägen precis intill det gamla trädet. Jag blir på något sätt alltid lika fascinerad över hur välkamouflerade dessa ugglor egentligen är...

I den lilla skogstjärnen...

Näckrosen slutar aldrig att fascinera. I en liten skogstjärn ligger två stycken blad tillsammans med en blomma och flyter på den spegelblanka vattenytan. De runda, stora bladen är en mycket spännande plats för de små myggen att sitta på...

Älg i snöoväder...

Sakta men säkert så smyger sig vintervädret på oss. Häromdagen var det minus 5 grader i skogen i gryningen. Med tanke på den antågande vintern tycker jag att denna bild, på älgkon i snöoväder passar utmärkt dagen till ära. Den här bilden ger oss verkligen en känsla av det vinterväder som snart är här...

Harporträttet...

Ett nära porträtt på en liten nyfiken fälthare som jag mötte ute i skogen, under en av alla mina skogsrundor nu i somras...

Trollsländan, spindelnätet och tv-antennen...

En svartvit bild på en trollslända som envist satt och jagade från en tv-antenn. Det kanske mest spännande var att denna tv-antenn även var ett jaktområde för några korsspindlar, som spunnit sig ett stort nät i nederkanten av antennen.

Allt vi människor hittar på är inte av ondo. Jag misstänker nämligen att både trollsländan och korsspindeln var precis lika glad för tv-antennen, som människorna som bodde i huset där den var monterad...

Möte med blåhaken...

Bredvid ett litet dike sitter en blåhake och lockar med sitt "knäppande" läte. Det här är en bild från mitt andra möte med denna vackra lilla fågel här nere i mina hemmamarker vid fälten söder om Kolmårdsförkastningen. Aldrig tidigare har jag lyckats med att göra någon bild på denna lilla fågel, men denna gången satt bilden! Mitt inne bland alla tistlarna satt denna lilla fågel i morgonsolen och spanade ut över fälten, samtidigt som den lockade på andra blåhakar. En upplevelse som lika fort försvann, som den uppenbarade sig...

Att blicka framåt...

Stillheten sänker sig över skogen i samma stund som solens första strålar bryter igenom mellan träden. På en mjuk mosstuva ligger ett rådjur och spanar, hon vänder sig försiktigt och fäster sin blick rakt in i det varma solljuset. Kanske blickar hon framåt, då hon stirrar rakt in i den nya dagen som sakta håller på att gry?!

Bildskapare eller fotograf?

De sista månaderna har frågan om vad en ”bra bild” är för något, processats flitigt i mina tankar. Faktiskt tror jag inte att det passerat en hel dag utan att tanken har dykt upp och processats i mitt huvud. Men vad är egentligen en ”bra bild” för något?

För många är den bra bilden synonymt med något ovanligt eller kanske rent av unikt. En sällsynt fågel, en kronhjort eller älg med stora och respektingivande horn. För andra är den bra bilden något som fryser ett ögonblick eller en unik händelse. Fast en bra bild måste inte innehålla något unikt och sällsynt för att den skall ses som en ”bra bild”. Men vad är då bra och vad menar jag med det egentligen?

Efter att ha funderat kring detta en tid nu så har jag kommit fram till vad just jag tycker definierar en ”bra bild”. Se nu inte detta som någon regelrätt sanning, utan detta är mitt försök att redogöra för mina tankar kring en ”bra bild”. Jag tror nämligen att de flesta har ett eget svar på just detta. För mig är det helheten, budskapet i bilden och hur jag upplever den som avgör om jag tycker att det är en ”bra bild”. Inte motivets sällsynthet eller för att den är gjord med den allra senaste kameramodellen. Nej, jag menar att en bild, till skillnad från ett kort, faktiskt behöver någon form av eftertanke när man skapar den. Fotografen vill förmedla något, antingen en tydlig symbolik som framför ett budskap, eller kanske ännu starkare – något personligt som i allra bästa fall blir en del av fotografen själv. Hur bilden sedan komponeras och visas fram är såklart också avgörande för hur den upplevs, då allt tillsammans skapar en helhet, som gör att bilden hänger ihop och blir just en bild. Inget går att plocka bort, för då förlorar den just sin helhet.

Att ”knäppa kort”, det vill säga bara rikta kameran mot ett motiv och sedan trycka av, är mer eller mindre något de flesta kan göra. Inte minst ser jag detta fenomenet, när jag står och spanar ut över en sjö eller en solnedgång. Plötsligt kommer en person fram med sin telefon, höjer den och trycker av ett kort. ”Korten” i sig är inget fel, men kanske är något som mer dokumenterar en händelse eller en plats, för att kunna återvända till platsen eller minnet i tankarna. Ofta blir även dessa bilder också bara starka för fotografen och de som varit med på platsen eller är med i kortet. Att kunna kommunicera visuellt är något helt annat och som jag ser det även mycket svårare. Är det då något negativt att knäppa kort och inte göra bilder? Självklart är det upp till fotografen själv att välja hur han/hon vill använda sin kamera. Viktigt är ändå att inte likställa ett kort med en bild. Jag vill verkligen understryka vikten i att skilja på dessa två, då jag tänker mig att en bild ofta har en tanke bakom sin uppkomst. Ibland en djup tanke, där fotografens känslor finns med, skapandet i sig kräver både planering och arbete för att resultatet skall bli som önskat. Ett kort däremot uppkommer genom att fotografen riktar kameran mot motivet och trycker av. Att en djupare tanke ofta saknas märks tydligt, då tyvärr många kort är hastverk där något så elementärt som en rak horisont kan saknas.

Men vilka bilder vill jag göra eller vill jag bara knäppa kort? Ja, som säkert många som besökt min blogg tidigare har förstått så har jag ett intresse för att skapa och göra bilder. Det intresserar mig att skapa dessa, på mitt sätt. Att med en lång slutartid fånga en rörelse eller händelse, för att få en mer målerisk känsla i bilden. Att med kameran hitta en älgs eller rådjurs personlighet och kunna få fram det i bilden. Kanske blir bilden på älgen, när den blickar ut över vyerna, ett självporträtt, för det är på precis samma sätt som jag brukar spana ut över landskapet. Kanske blir det hopkurade rådjuret som sover i den mörka skogen en symbolik för min rädsla för mörkret, vilket jag under många av mina unga år arbetade hårt med!?

Att tänka igenom bilden innan jag gör den och veta vad som jag vill göra då jag trycker ned avtryckaren är verkligen a och o. Anders Petersen sa en gång något i stil med ”Fotografering handlar egentligen om allt annat än just fotografering”. Det är verkligen tänkvärda ord som till en början verkar mycket konstiga och jag vet att vissa till och med upplever detta som ”flummiga”. Men det är de inte, för de här orden säger egentligen precis allt! För när jag inte håller i kameran och fotograferar, det är just då jag faktiskt utvecklas som fotograf, inte när jag väl står där och arbetar med den. Det är när jag ser filmer, läser eller lyssnar på musik, som fotografen i mig växer och utvecklas. Även dessa tankar med vad en ”bra bild” är för något har sannolikt fått mig att utvecklas som bildskapande kreatör. Om inte annat hade den här artikeln aldrig kommit till om dessa tankar aldrig hade initierats och processats. Tro mig, det har tagit både tid och mod att koka ned dessa ord till den här artikeln.

Kanske är jag trotts allt ingen fotograf, utan en bildskapare med kameran i handen, istället för en pensel/penna. Oavsett vilket, kommer jag fortsätta skapa mina bilder och även skapa dem på just mitt sätt – jag är mina bilder och mina bilder det är jag (citat från Terje Hellesø).

Att våga...

De flesta betecknar nog mig som en naturfotograf. En fotograf som älskar att göra bilder på både djur och landskap, kort sagt allt som går att hitta i naturen. Det är nog sant, men ibland är det roligt att utmana sig själv och försöka att göra bilder på de platser som jag sannolikt aldrig annars hade begett mig till. Lite läskigt, men samtidigt mycket spännande och den här övningen fick mig faktiskt att tänka i helt nya banor. Sannolikt både lärorikt och utvecklande för mitt bildskapande...

Nattmötet...

I den mörka natten möter jag älgkon och hennes kalv, precis i en liten glänta. Ett sällsamt, men oförglömligt och vackert möte med de stora djuren. För att få till lite extra stämning har jag valt att här lägga till en länk till Enigmas "Lost One" här nedan, som jag tycker passar utomordentligt bra till den här bilden...

Törnskatans hygge...

På ett litet avskilt hygge, djupt in i den mörka Kolmårdsskogen, sitter en liten törnskata och jagar från en högstubbe...

19 år...

Idag är det 19 år sedan min älskade pappa gick bort i hudcancer. Just detta år blir lite extra känsligt för mig, då min tid utan honom nu är längre, än tiden med honom här i livet. Denna tanke känns jätte-konstig och nästan lite ångestladdad att tänka. Jag har under lång tid funderat kring detta och att denna punkt nu är nära, men som med mycket annat så går det inte att förbereda sig för detta. Därför kommer mycket av mina tankar idag gå till just detta.

En landskapsbild från en solnedgång i Kolmårdsskogen, en stilla höstdag och gruppen Airs låt "Le soleil est près de moi" känns rätt att tillägna just detta inlägget...