Varma dagar...

Det har varit några riktigt varma dagar, där djurlivet sannolikt lidit av den tryckande värmen. Det har heller inte getts tillfälle för så många turer ut i skogen, vilket känns lite tråkigt. Turligt nog är sommaren ännu inte över, så fler tillfällen ges såklart.

Den här bilden på en sångsvans mamma och hennes lilla unge gjorde jag en riktigt varm julimorgon. Redan tidig på morgonen var det denna dag mycket för varmt för att det skulle vara behagligt att vara ute. Givetvis hoppas jag att allt gick bra med den lilla svanungen...

Inne i dimman...

Något rör sig ute på fältet där inne i den täta dimman. Till min stora glädje är det ännu ett älgmöte jag ska få vara med om, precis som jag hoppats på. Varje gång jag möter konungen, kittlar det i magen på precis samma sätt som det gjorde första gången. 

Det här mötet blev verkligen riktigt stämningsfullt och något alldeles extra. Att få möta skogens konung på det här viset är inte bara vackert, utan helt magiskt...

Kvällsmaten...

I den stilla solnedgången hittar fisktärnan tillslut en liten kobbe att sitta och äta sin kvällsmat på. Det är verkligen stillsamt och stämningsfullt vid havet denna kväll, då solen målar den spegelblanka vattenytan alldeles rosa-lila.

På något sätt blir det meditativt att sitta på avstånd och se hur fisktärnan gång på gång återkommer till sin lilla kobbe för att sluka sitt byte. I mitt tycke är sådana här sommarkvällar just de kvällar jag kommer minnas i kylan i vinter...

Nyfikna...

Det är alltid lika roligt att få möta dem - kronhjortarna såklart. Även om jag många gånger hade hoppats på att det istället var älgar som stod där, så är kronhjortarna ett inslag här i Kolmårdsskogen som förhöjer spänningen och som jag är väldigt glad att jag vid flera tillfällen har haft möjlighet att få möta, både på nära och långt håll. Utan dessa hjortar vore verkligen skogarna här mycket fattigare, inte bara för att det fanns färre djur, utan för att kronhjortens existens verkligen förhöjer spänningen med att vistas i skogen...

I skymningen sjunger sparvugglan...

Ljuset försvinner allt mer och mer. I skymningsljuset sitter den lilla sparvugglan och sjunger sin monotona och säregna sång. Den lilla silhuetten i grantoppen är verkligen stämningsfull och en indikation på att nu när mörkret faller så kommer ett nytt djurliv fram från skogen...

Kolmårdsskog i svartvitt...

Här är en helt "vanlig" bild på skog från Kolmården. Kolmårdsskogen är en vacker skog där tallen dominerar, med insprängda hällmarker. Men här finns också mossar och kärr, där granen är mer dominant.

Kolmårdsskogen är verkligen en spännande plats, inte bara för den höga variationen av trädtyper, utan för att skogen bjuder på många spännande platser och historier. Vem vet vem som vandrat fram genom skogen här på bilden? Kanske smög det en gång i tiden runt rövare eller andra ljusskygga vålnader här mellan träden?

Igelkotten hälsar på...

Ibland händer saker och ting som man allra minst anar. Som en morgon då jag gick ut från huset för att bege mig ut i skogen. Plötsligt ser jag att något rör sig i ögonvrån och när jag tittar så ser jag en igelkott som lunkar iväg över gårdsplanen. Denna morgon kom jag inte speciellt många steg från ytterdörren, då jag ville bekanta mig med denna igelkott och göra lite bilder, istället för att ta mig vidare ut i skogen...

Sjungande koltrast...

Den här bilden gjorde jag en tidig vårmorgon ute i skogen, då koltrasten (vår egen nationalfågel) satt och sjöng i en glänta inne i skogen. Att få se denna fågel är verkligen inte något märkvärdigt, men att få se den sjunga på det här sättet var verkligen fint.

Koltrasten som egentligen är ganska oansenlig i sin helt kolsvarta fjäderdräkt, är ändå den fågel som kanske sjunger vackrast av dem alla? Att få se den sjunga med sådan entusiasm som här på bilden var verkligen härligt denna vårmorgon. Den lilla fågeln skapade en mycket fin och härlig stämning med sin sång ute i skogens vida trädsalar...

Hallå där uppe!

Det lilla rådjurskidet tittar upp på sin mamma, då hon äter. En lite annorlunda skildring av råget och kid. 

Det går verkligen inte ta miste på det lilla rådjurets hunger. För rågeten är det tuffa tider nu, att ta hand om sina små, samtidigt som hon ska äta själv. Snart, eller i alla fall inte om allt för länge, så borde det lilla kidet själv börja vara så stor att det kan hitta mat.

Att få möjligheten att studera de små, då de äter eller interagerar med rågeten är verkligen speciellt. De små kiden är verkligen så söta och fina att följa...

Ljuset...

Den här bilden på stenknäcken som så fascinerat sitter och tittar på ljuset fick mig verkligen att haja till, då jag gjorde bilden. Detta är inget ögonblick, utan denna stenknäck satt länge och väl och betraktade ljuset som strilade ned mellan tallarnas kronor. Givetvis blev bilden till snabbt och jag kunde inte heller efteråt sluta fundera över vad som egentligen fångade hans blick så länge och väl...

Efter regn kommer sol...

En sak kan man vara säker på - att efter regnet kommer solen, åtminstone förr eller senare. Att komma ut i skogen efter ett kraftigt sommarregn är verkligen spännande. Det är inte bara en vacker plats att vara på, utan just när solen lyser på efter regnet kommer också djuren fram för att torka. Ett riktigt bra tillfälle för den som vill fotografera djur, men också för den som vill fånga oförglömligt vackra landskap...

Sothönan i vassen...

Ett fint och nära möte med en sothöna inne i vassen vid en liten damm. Sothönan är verkligen en fågel som på många sätt alltid fascinerat mig under alla år. De är så eleganta i sin kolsvarta fjäderdräkt, men också så elegant med bara en liten vit näbb. "Bepansrade" fötter, som är oproportionerligt stora - en anpassning för att bättre ta sig fram i gyttja och andra svårtillgängliga marker.

Just den här vårdagen hade jag turen att få sätta mig ned vid en damm och njuta av dessa härliga fåglar som simmade omkring i jakt på föda...

Kolmårdens vackra vatten...

Den här typen av miljö fångar verkligen mitt intresse. Det är stämningen, det är åldern på de träd som står här vid sjön och det fantasieggande uttrycket som fångar mig. Den här sjön brukar jag ofta simma i på kvällarna och njuta av den fridfulla stämningen och den vackra natur som vi har här i Kolmårdsskogen...

Utsikt från en fikaplats...

Idag vill jag dela med mig av den utsikt jag en sensommardag hade från en plats här i Kolmårdsskogen. Platsen var spännande på så sätt, att jag härifrån kunde blicka ut över en liten glänta med en myr i. Tyvärr var det inget som ville visa sig här mer än solens härliga strålar, men längre bort i skogen hördes kronhjortarnas bröl. En riktigt fin plats att sitta och äta sin matsäck på...