Vasskungen...

I det kylslagna vintervädret är solens strålar ändå en välsignelse, inte bara för oss människor, utan också för alla djur. De varma solstrålarna ger oss alla värme i vinterkylan, energi och inte minst hopp om varmare dagar.

Inne i den täta vassen skymtar jag en kungsfiskare som lurpassar på bytet i det öppna vattnet. Kanske är det just bara här mellan vasstråna som istäcket inte har lagt sig helt? Den tillsynes tropiska kungsfiskaren är verkligen vacker när solens strålar träffar den koboltblå fjäderdräkten. Ett magiskt fint möte denna kyliga vinterdag...

Sångsvanen och snöovädret...

En ensam sångsvan flyger fram med full kraft i det kraftiga snöovädret. Det råder ingen tvekan om att den stackars svanen får kämpa med full kraft för att komma framåt i den starka blåsten. Även om sångsvanar är stora fåglar, så försvinner hon nästan bort i den kraftiga snöyran. Det behövs nästan ingen kamerarörelse alls för att skapa den mjuka och måleriska effekten i bilden...

Vila...

En bild från sommaren 2025, då en ekorre kom och la sig på en gren uppe i ett träd. Här uppifrån hade hon stenkoll på vad jag gjorde och låg där länge och väl och tittade på mig. Jag satt ute i skogen och väntade på att fotografera småfåglar. Dessvärre ville inte småfåglarna samarbeta den här dagen, vilket ekorren till min glädje istället ville. I den tryckande värmen låg ekorren länge och väl och vilade uppe på grenen samtidigt som hon lät mig vara hennes underhållning...

Vinterskogen...

Idag visar jag fram en bild jag gjorde med rörlig kamera i skogen en tidig morgon. Det blå ljuset slår verkligen igenom, vilket jag verkligen tycker väldigt mycket om. Den snötyngda skogen är verkligen vacker och nästan lite sagolik i sitt uttryck. Att använda rörlig kameran ger en mer målerisk känsla i bilden, vilket jag verkligen föredrar, då bilden inte känns så statisk...

"Snömulen"...

En bild från ett härligt vintermöte med en älg ute på fältet. Efter att ha vandrar runt och ätit av rapsen är mulen alldeles vit - en riktig "snömule". Det var verkligen ett oförglömligt ögonblick då jag mötte denna älg på det gamla sädesfältet, då hon var på väg tillbaka till skogen...

Vinterbäcken...

Rikligt med snö och kyla, då är det vinter på riktigt! När det väl händer så har jag svårt att inte bege mig ut i naturen med kameran. Så kom den dagen då det hade snöat rikligt och var under -10 grader. Givetvis var det bara att packa kameraväskan, termosen och matsäck. Nu äntligen var det vinter på riktigt och dags att fotografera.

Jag begav mig till en liten bäckravin där jag visste att det var fantastiskt fint vinterlandskap att arbeta med. Denna dag hade jag dessutom turen att ha solen som lyste ned i den lilla ravinen där bäcken sakta flöt fram. Mörkt vatten, is och snö givetvis blev det några svartvita bilder som jag här visar fram...

Bäckens egen lilla pingvin...

I den iskalla bäcken dyker en liten fågel upp. För oss som känner igen den är det inga problem att se vad det är, men för någon som aldrig sett strömstaren kan det vara lite knepigt. Egentligen ser den nog ganska så oansenlig ut. Brun, vit och svart - inga spektakulära färger eller något annat som sticker ut. Men den lilla fågeln beter sig som en liten pingvin, då den dyker ned i det iskalla vattnet i jakt på föda.

Strömstaren är verkligen rolig och intressant att betrakta. Det är en liten tuff fågel som inte låter sig skrämmas ens av de vildare vattenfallen. Jag hade för en tid sedan ett fantastiskt fint möte med denna lilla fågel som putsade sig och därefter satt och flaxade lite med vingarna...

Älgkon leder kalven genom dimman...

En bild från ett riktigt vackert möte med en älgko och en älgkalv som till en början stod och pussades i dimman. Sedan skulle älgkon leda den lilla kalven genom den täta dimman och vidare in i skogen. Men det gäller att vara försiktig, inte minst om man har sin lilla kalv med sig. Innan de vandrade in i skogen så stod de noga utanför och lyssnade efter eventuella faror...

De norska bergen...

Idag gör jag en tillbakablick till sommaren 2025, då familjen var på resa i Norge. De väldiga bergen i Norge gjorde verkligen intryck på oss alla under denna resa. Ibland var de så gigantiska att de nästan kändes overkligt att stå där och studera dem.

Här hemma i Kolmårdsskogen är jag van att bara kunna bege mig ut i naturen och skogen och ta mig från en punkt till en annan på kartan. Det är sjöar, mossar och annat som kan hindra mig, men sällan något värre än att det går att ta sig runt. Även om det finns en del höga och branta berg här i Kolmården så är de inte i närheten av de i Norge. Skulle jag försöka ta mig fram på samma sätt i Norge skulle det inte gå. Bergen i Norge är så branta och stora att somliga av dem inte ens går att bestiga på annat sätt än med klätterutrustning eller helikopter.

Jag visar här fram några bilder på några av de berg jag stötte på i trakterna kring Gudvangen. De bergen som fanns här var verkligen gigantiska, branta, men samtidigt också vackra. Ibland kunde det kännas som att bergen titta tillbaka på mig när jag studerade dem. Alla historier om bergakungar, troll och annat blev plötsligt verkliga och ganska självklara att referera till, även om jag vet att de inte är sanna. Norge är ett land med mängder av fantastiska platser att upptäcka och jag har bara börjat...

Älgmöte i vårskogen...

I vårmorgonen stöter jag plötsligt på en älgko som står och blänger på mig lite längre in i skogens dunkel. Ingen kan verkligen glo som en älgko!

Nog är det alltid lika spännande att få möta skogskonungen, oavsett om det är ute på slättlandskapet eller långt inne i skogen. Ännu ett härligt älgmöte här i hemmaskogen i Kolmården...

Dimma och fullmåne...

En skogsbild från en dimmig midvinternatt i Kolmårdsskogen, samtidigt som fullmånen lyser upp skogslandskapet med sitt intensiva ljus. Denna natt var verkligen sagolikt vacker och nästan lite surrealistisk då träden kastade skuggor på den annars så vita snön. I samma stund gled dimman sakta in över den frusna sjön...

Mindre hackspett...

Ett dovt knackande på en gammal björk fångar plötsligt min uppmärksamhet. Det där ljudet låter verkligen inte som en större hackspett tänker jag och vänder mig om. Mycket riktigt, det var ingen större hackspett - det var en mindre hackspett som satt på den gamla björken och knackade försiktigt i jakt på insekter under barken. Det hör verkligen inte till vanligheten att jag stöter ihop med denna hackspett, även om det hänt vid flera tillfällen. Givetvis måste jag föreviga ögonblicket och det blir en bild i mer målerisk stil...

Älgmöte i vårgryning...

En tidig vårmorgon möter jag den här älgkon när hon kommer vandrande längs en hagmark. Försiktigt söker hon efter något ätbart bland de gamla slyträden som fälts. Samtidigt kan hon inte låta bli att iaktta mig med ena ögat. Ett snabbt, men fint möte i det guldfärgade morgonljuset blev det ändå...

Vinternatt i Kolmårdsskogen...

Snön ligger som ett tjockt täcke över hela skogslandskapet. Hela Kolmårdsskogen är inbäddad i ett tjockt snötäcke. Allt är tyst och stilla, jag varken hör eller ser ens en liten vindpust. Då, precis då när jag hinner tänka detta hör jag kattugglan ropa högt genom skogen. I fullmånens sken upplever jag detta sällsamma rop. En kall bris går genom kroppen, detta är så fruktansvärt stark och så vackert. Nu vill jag stanna i skogen och stanna i den här underbara stunden, just här och nu! Det är bara så stämningsfullt och vackert...