Trädskuggan...

En vacker och härlig vinterdag, med starkt och intensivt solsken, åtminstone stundtals. När solen ligger på som hårdast kan jag inte låta bli att fotografera en ståtlig björk som på ett så exemplariskt sätt i svartvitt harmoniserar mycket fint med den vita snön.

Det vidsträckta vinterlandskapet är verkligen är inte bara bländande av att det är så ljuset, det är också bländande vackert att titta på och uppleva. I mina ögon är det vintern då den är som allra bäst...

Det vaknande rådjuret...

Sakta gryr dagen, på den lilla höjden ser jag en välbekant silhuett. Det är rådjuret som sakta vaknar och tittar upp, spänner öronen och lyssnar. Försiktigt och trött vrider hon sitt huvud och tittar på mig där jag sitter. Kylan är verkligen sträng, inte bara för mig utan även för det lilla rådjuret. Ett magiskt möte med ett vaknande litet rådjur långt ute i Kolmårdsskogen...

Strömstaremötet...

Ljuset försvinner mer och mer och jag tänker att det denna eftermiddag inte blev något strömstaremöte. Plötsligt hör jag ett välbekant ljud och ser ett ljust streck komma flygande precis över vattnet i bäckfåran. Det är strömstaren som kommer och landar på en sten bara några meter ifrån mig. Jösses, säger jag till mig själv, nu har du minst sagt tur!

Att strömstaren kommer så här pass nära hör knappast till det vanliga. På stenen sitter den och putsar sig en stund, innan den byter hållning och ställer sig och spanar ut över bäcken. Eftermiddagen blev verkligen till något fantastiskt. Äntligen fick jag möjlighet att fota denna fantastiska lilla fågel...

Solnedgång över den blå isen...

När jag vandrar runt ute på sjön och den tjocka isen, kan jag inte låta bli att lyfta blicken från de fascinerande skapelserna nere i isen. I samma ögonblick som solen går ned bakom horisonten blir det ett otroligt vackert sken som så fint harmoniserar med isens blå toner. Kanske är dessa minuter de absolut vackraste under hela den här vinterdagen? Jag står precis vid en jättelång spricka i isen och kan givetvis inte låta bli att göra bilden där den och luftbubblorna får utgöra förgrunden till den vackra solnedgången...

Glad is...

Idag vill jag visa fram en bild jag gjorde för ganska så exakt en vecka sedan då jag var på kurs i Örebro. En spännande plats utanför Örebro där jag nästan kunde känna mig som hemma, med stora berg och djupa skogar.

Då det var en liten bäck som fortfarande var öppen och rann ut i sjön, så var vattnet också i sjön bitvis öppen. Vattnet som rann ut på isen tycker jag här bildade en glad gubbe för den som har lite fantasi...

Mera is...

Idag visar jag fram ytterligare några isbilder. Här syns luftbubblorna i isen tydligt och jag har krupit riktigt nära för att få till dessa bilder. Är det inte otroligt hur vacker isen egentligen är med rätt ljus och om man kommer tillräckligt nära och kan detaljstudera både isen och det som finns inuti!?

Skogsugglan...

På en lång björkgren, omgiven av yviga grankvistar sitter en lappuggla i dunklet och spanar. Det råder sannerligen ingen tvekan om att detta faktiskt är en skogsuggla, då jag möter den på det här viset. I mitt tycke är inte bara lappugglan en av våra vackraste ugglor, utan också en riktigt uttrycksfull och ståtlig karaktär. Hoppas innerligt på fler möten av den här typen i Kolmårdsskogen framöver...

Ett litet universum...

Åter tillbaka till isens fantastiska värld. De små detaljer och "världarna" i isen är aldrig den andra lik. Det gäller att ge sig tid att studera nog, för det är inte säkert att du ser det direkt. Den här bilden gjorde jag i det allra sista ljuset, då denna isformation i mitt tycke liknar ett litet universum, med stjärnor och den stora sprickbildningen i mitten av bilden blir som en nebulosa. Tidigare på dagen när jag gick förbi, hade jag missat detta. Men när ljuset låg rätt föll pusselbitarna på plats...

Skogslinjer...

Visar idag fram en svartvit bild där trädens linjer är det centrala i bilden. Det är inte bara det dova ljuset, utan också speglingarna från träden i det stilla vattnet som bygger bilden. På något sätt tyckte jag att svartvitt var det som fungerade allra bäst här, eftersom att trädlinjerna kom fram på ett helt annat sätt...

Skogens konung i snöväder...

Det är ymnigt snöfall och plötsligt ser jag en stor mörk silhuett framför mig. Det är skogens konung som ståtligt vandrar upp framför mig. Försiktigt, nästan lite högfärdigt vrider han huvudet mot mig och stirrar på mig. En känsla av underlägsenhet infinner sig i mig. Älgar är stora djur som man helt klart ska ha respekt för. Konungen står så fint i snöovädret att jag inte kan låta bli att fotografera honom. Ett riktigt underbart vintermöte med skogens konung...

Isen har lagt sig...

En bild från december 2025, då isen hade lagt sig på den lilla skogsgölen. Det fantastiskt vackra blå ljuset på eftermiddagen lyfter fram stämningen riktigt fint i mitt tycke. I december är dock dagarna korta, vilket gör att det gäller att planera sina fototurer ordentligt.

Skogsfasaden och den mörka isen, med alla speglingar tycker jag tillsammans skapar en riktigt spännande plats och en fin bild av den mörka Kolmårdsskogen...

Minkmötet...

Jag står vid strandkanten intill ett litet isbelagt vattendrag och väntar. Plötsligt ser jag något på isen. Vad är det där hinner jag tänka, kan det vara en utter? Hastigt rör den sig från ena kanten på vattendrag mot platsen där jag står. Jag smyger mig bort mot en lite öppning i trädridån, där jag kan se ut på isen. Typiskt! Jag ser den inte längre. Så plötsligt ser jag något mörkt, nästan svart som skymtar till på isen. Där står en mink och stirrar på mig med sin intensiva blick.

Försiktigt i hopp om att få göra bilden lyfter jag min kamera och hinner göra några bilder innan minken springer vidare bort längs strandkanten. Jag försöker smyga efter, men ser bara hur den försvinner ut mot en tuva. I samma ögonblick hör jag ett kraschande ljud från isen och ett "plupp". Minken hittade tillslut en öppning i isen och försvann ned. Ett oerhört oväntat men fint möte. Synd bara att jag inte fick studera den lilla minken aningen längre, den var så oerhört fin...

Rådjursporträtt i vinterskog...

Rådjursgeten står nyfiket och spanar ut i skogen, samtidigt som snön sakta faller ned. Den tjocka vinterpälsen isolerar helt klart då snöflingorna lägger sig som ett vitt lager uppå. Ett riktigt härligt och fint rådjursmöte i en vintrig och kall Kolmårdsskog...

Fantasieggande is...

Efter den långa perioden av kyla som hållit landet med ett hårt grepp, har nu isarna mer eller mindre vuxit och blivit riktigt ordentliga. Länge har jag längtat efter att kunna gå runt på isarna och botanisera i mönster och bubblor. Äntligen har jag nu fått det jag önskar - tjock isar med otroligt vackra och fantasieggande mönster. Jag visar här fram några bilder från de senaste dagarnas fotograferande...