Vintern håller sitt grepp stadigt om Kolmården. Även om vi har haft några varma dagar, som går att betrakta som vårdagar, så har snön och kylan åter tagit sitt grepp om landskapet. Ena veckan är det över 10 grader varmt, följt av en vecka med bistra, kalla dagar med minusgrader. På vissa sjöar har isen börjat att gå upp, andra inte. Våren tvekar verkligen! Längtar så mycket efter våren, värmen och storlommen. I väntan på detta visar jag här fram en landskapsbild på det vintriga Kolmården...
Visar idag fram ett rådjursporträtt från ett riktigt nära och fint möte i det härliga, blå gryningsljuset, här hemma i Kolmårdsskogen...
Det intensiva norrskenet "dundrar" på över Kolmårdsskogen i den mörka vinternatten. En minst sagt fantastisk ljusshow att få uppleva och bevittna här i hemmaskogarna...
I den blå timmen ligger en älg och vilar i skydd av de gamla träden och annan sly som frodas på den här platsen. Just här kan hon känna sig trygg eftersom att den mörka älgsilhuetten är svår att hitta här, om inte platsen är känd för betraktarens öga. I det första solljuset blir detta minst sagt en fin plats att möta en älg på, men också en strategiskt viktig plats för älgkon då hon även har nära till den goda maten ute på fälten runtomkring...
En bild på den kalla, blå och frusna vinterskogen, i det tidiga morgonljuset...
Om en dryg månad är den lilla svartvita flugsnapparen sannolikt åter på plats igen för att hitta sig en partner, för att sedan inleda sin häckning. Något den gjort de senaste åren i en holk här i min egen skog. Alltid så fantastiskt vackert att lyssna på deras vackra sång, då man vaknar till mitt i natten och har sovrumsfönstret lite på glänt...
En bild på en anfallande tjädertupp ("Torkel") som letade upp mig ute i skogen. Plötsligt kom han bara rusande genom den stora skogssalen. Som tur var hade jag kameran redo och kunde göra den här bilden...
En bild från ett möte jag hade en sen sommarkväll med ett litet rådjurskid i det blå nattljuset. Är det inte sött med de oproportionerligt stora, lurviga öronen till den lilla kroppen?!
En stilla och fin senvinterkväll, i fullmånens starka sken, sitter en lappuggla i en gammal björk. Från den här positionen jagar hon ut över ängsmarken i månskenets starka sken. Även om mörkret nu har fallit över landskapet, så syns ändå lappugglans säregna silhuett mot himlen. En minst sagt vacker och stämningsfull syn att få uppleva...
