Som du säkert har märkt så kan jag inte sluta att fascineras av hus som på ett eller annat sätt är belägna långt ut i skogen. Det är fascinerande på alla sätt hur människor väljer att leva långt bort från stadens sorlande (o)ljud. Istället väljer de andra ljud som kanske har en mer lugnande effekt än ljuden inne i staden?
Kanske låter jag mig själv fascineras av detta, för att jag är likadan. Jag har också valt skogen som närmaste granne, framför stadens betonghus och höga ljud. Att mitt i natten få vakna av en uggla som sitter och sjunger utanför sovrumsfönstret är ett privilegium, som jag är helt säker på att de allra flesta skulle vilja uppleva.
Den här bilden gjorde jag på en plats långt ut i Kolmårdsskogen, där de som bor här har valt skogen som närmaste granne, precis som jag...













