Vid skogsbäcken...

Långt inne i skogen, vid den lilla skogsbäckens kant sitter en liten strömstare och spanar. I den brusande vårfloden finner hon föda och det märks att hon trivs bra nu när bäckens vattenfall bokstavligt sprutar fram över stenarna. I vattenfallets brus syns bäckens väsen iaktta den lilla fågeln noga och väl...

Död och liv...

Jag är aldrig politisk i mina inlägg, utan vill istället berätta om mitt sätt att se på naturen, eller de upplevelser jag har när jag är ute i den. Men eftersom att bilden här blir starkare för dig som betraktare gör jag här ett undantag och delar med mig av mina tankar som skapade den.

Den 28 februari inledde USA och Israel attacker mot Iran. Ännu ett krig har startats här i världen, med allt vad det innebär för alla människor som tvingas in i detta.

I min mening känns det som att världens ledare allt mer verkar fokusera på helt andra frågor än de egentligen borde göra. Att starta krig innebär elände och jag tänker ofta på alla de människor som lever mitt i slagfältet (nu senast Iran). Hur familjer splittras, nära och kära försvinner i bombexplosioner, för att inte tala om alla barn som aldrig mer får se sina föräldrar eller vice versa.

Att besluta om ett krig är lätt när man varje dag sitter på tryggt avstånd från slagfältet med obegränsad tillgång på värme, mat och inte minst trygghet. Krigets konsekvenser är då precis lika perifera som slagfältet. Ett krig är aldrig ledaren själv som tvingas utkämpa utan det utkämpas av andra människor som själva inte valt detta. Syftet med ett krig kan självklart vara olika, men allt mer verkar det som att ledaren själv genom kriget ska lyftas till en historisk viktig person, vilket bara är horribelt!

För mig är det enkelt - vi lever på en planet där vi brottas med extremt stora frågor. Så stora frågar att vi alla borde fokusera på dessa istället för att slå ihjäl varandra. Exempelvis har inte alla människor tillgång till rent vatten eller mat. Planeten vi bor på mår verkligen inte bra, vilket gör den mer och mer ogästvänlig att leva på. Vi har sjukdomar såsom cancer som vi istället borde lägga ned all kraft på att försöka hitta botemedel mot.

Med dessa tankar i huvudet gav jag mig tidigt ut under söndagen för att fotografera i den vackra dimman. Plötsligt såg jag två träd i dimman och symboliken blev så tydlig för mig - döden och livet. Bilden blev så otroligt tydligt framför mig där i dimman att jag bara kände mig tvungen att göra den...

Nyfiken älgko i morgonljus...

I det skira morgonljuset har en älgko vandrat ut på det vidsträckta fältet för att äta. Här mellan snöfläckarna finns det höstraps att äta, något älgen älskar. När hon får syn på mig, höjer hon huvudet för att se om hon kan få vittring på mig. På något sätt  ser alltid älgar så dråpliga ut med sin stora mule. Den här älgkon är verkligen inget undantag. I en stor sväng runt mig viker hon av, för att ta sig vidare in bland träden i skogen...

Isdiamanten i solnedgången...

Sakta går solen ned över den isbelagda sjön och färgar himlen med sitt orangeröda ljus. I den tjocka isen knäpper och knackar det nu allt mer när kylan börja komma åter, efter en lång och solig vinterdag. I isen finns mängder av spännande motiv att fotografera, men jag kan ändå inte låta bli att fascineras och fotografera isbiten som ligger uppå det tjocka istäcket. Likt en diamant glänser den i solens allra sista strålar. Ännu en gång blir jag påmind om hur vackra ting naturen faktiskt är kapabel att skapa...

På en skogsväg i skymningen...

På en skogsväg i skymningen vandrar en ensam tjädertupp vägen fram. Med utspända stjärtfjädrar visar han tydligt att det finns en rival av något slag i närheten. Ännu har han inte upptäckt min närvaro, men i samma stund han gör det kommer jag sannolikt också bli en rival. Att få möta dessa tjädertuppar ute i skogen är så fint. Det talar om en vildmark, en skog där djuren fortfarande lever...

Älg i vinterljus...

Idag visar jag fram en bild på en älg i det fantastiska vinterljuset. Den här bilden gjorde jag i vintras, då det var kallt och inte så mycket snö. Det lila ljuset är något som jag upptäckt att klara och kalla morgnar kan bjuda på. Den stora tjuren står där så fint och tittar på mig vid skogsbrynet. Älgmöten är verkligen något jag uppskattar väldigt mycket och kanske till och med det allra finaste som går att möta i skogen enligt min mening...

En av de allra vackraste vinterdagarna...

Här visar jag fram en bild från en av denna vinters allra vackraste dagar. Den är från en senvinterdag i slutet av februari, då jag var vid sjön Tysslingen utanför Örebro. Ljuset låg på så fint mellan träden och himlen var verkligen förtrollande vacker. Den vissna tisteln samspelade här så fint med de stora träden i bakgrunden och det hela blev till ett riktigt spännande bild ur enligt mitt tycke. Givetvis passar den här bilden allra bäst i svartvitt...

Årets första trana har landat i Kolmårdsskogen...

Den 6:e mars klockan 17:54 (i det blå ljuset) mötte jag årets första trana vid en sjö här i Kolmårdsskogen. Flera gånger fick jag höra tranan trumpeta så att det ekade över trädtopparna. Tranans läte är för mig starkt kopplat till just våren och att livet återigen sätter fart i naturen.

När jag lämnade platsen stod tranan kvar på en liten tuva, där det också var lite öppet vatten. Sannolikt blir den kvar på samma ställe över natten, då tranan står säker för rovdjur ute på isen...

Isflagga...

Visar idag fram ännu en isbild som jag gjorde då det fortfarande var kallt och vinter. När isen var tjock och fortfarande bar. Jag tycker att den här bilden är lite rolig, då den påminner mig om en flagga eller kanske till och med om den logga som finns i Microsoft Windows?!

Med lite fantasi kanske det går att hitta något helt annat i dessa issprickor, vad ser du i bilden?

Kraftigt snöfall och älgar...

Trots morgonens kraftiga snöfall vågar älgarna sig ut ur skogens dunkel. På det vidsträckta fältet syns de knappt i det kraftiga snöfallet. De går och betar lite och verkar inte det minsta besvärade av att det snöar. I sakta mak lunkar de två älgarna fram över fältet, samtidigt som de ibland stannar till, böjer ned huvudet och betar lite, innan de går vidare. Lyckan är helt klart gjord för mig, då jag älskar att få möta älgar...

Trädskuggan...

En vacker och härlig vinterdag, med starkt och intensivt solsken, åtminstone stundtals. När solen ligger på som hårdast kan jag inte låta bli att fotografera en ståtlig björk som på ett så exemplariskt sätt i svartvitt harmoniserar mycket fint med den vita snön.

Det vidsträckta vinterlandskapet är verkligen är inte bara bländande av att det är så ljuset, det är också bländande vackert att titta på och uppleva. I mina ögon är det vintern då den är som allra bäst...

Det vaknande rådjuret...

Sakta gryr dagen, på den lilla höjden ser jag en välbekant silhuett. Det är rådjuret som sakta vaknar och tittar upp, spänner öronen och lyssnar. Försiktigt och trött vrider hon sitt huvud och tittar på mig där jag sitter. Kylan är verkligen sträng, inte bara för mig utan även för det lilla rådjuret. Ett magiskt möte med ett vaknande litet rådjur långt ute i Kolmårdsskogen...

Strömstaremötet...

Ljuset försvinner mer och mer och jag tänker att det denna eftermiddag inte blev något strömstaremöte. Plötsligt hör jag ett välbekant ljud och ser ett ljust streck komma flygande precis över vattnet i bäckfåran. Det är strömstaren som kommer och landar på en sten bara några meter ifrån mig. Jösses, säger jag till mig själv, nu har du minst sagt tur!

Att strömstaren kommer så här pass nära hör knappast till det vanliga. På stenen sitter den och putsar sig en stund, innan den byter hållning och ställer sig och spanar ut över bäcken. Eftermiddagen blev verkligen till något fantastiskt. Äntligen fick jag möjlighet att fota denna fantastiska lilla fågel...

Solnedgång över den blå isen...

När jag vandrar runt ute på sjön och den tjocka isen, kan jag inte låta bli att lyfta blicken från de fascinerande skapelserna nere i isen. I samma ögonblick som solen går ned bakom horisonten blir det ett otroligt vackert sken som så fint harmoniserar med isens blå toner. Kanske är dessa minuter de absolut vackraste under hela den här vinterdagen? Jag står precis vid en jättelång spricka i isen och kan givetvis inte låta bli att göra bilden där den och luftbubblorna får utgöra förgrunden till den vackra solnedgången...