Tranmötet...

En bild från ett möte med en ensam trana i Kolmårdsskogens dunkel, en tidig försommarmorgon...

Att få möta vargens blick...

När jag möter vargens blick och tittar den djupt in i ögonen genom kameran, så får jag det jag alltid tänkt bekräftat - detta rovdjur är ett oerhört intelligent djur och absolut inget blodtörstigt monster. Ett rykte med minst sagt dålig klang, som vargen allt oftare oförtjänt fått bära.

Sedan den dagen har jag många gånger funderat över den stund då våra blickar möttes. Jag kan inte låta bli att fundera över vad vargen tänkte om mig. Hur den såg på mig där jag satt och vad tänkte den egentligen? I dessa vargögon fanns ett djup och en tydliga indikation på att en tankeverksamhet pågick där inne i huvudet.

Hur kan det egentligen ha blivit så fel, att debatten om vargen handlar om dess vara eller icke vara? Istället borde den såklart handla om hur vi kan leva sida vid sida! Vi ska vara glada och tacksamma över att ha detta vackra rovdjur i vår vildmark. Vargen berikar verkligen minst sagt våra skogar och vildmarker och gör dem helt klart mer spännande att vistas i för oss besökare...

(Bilden är gjord på Järvzoo, 2022)

Nötkråkan i höstsolen...

En bild på den mycket nyfikna och vackra nötkråkan i höstsolens varma solsken. På sin favoritgren satt den ofta och spanade och åt på de kottar som den hämtade i Cembratallen en bit bort. Ett riktigt fint höstmöte att minnas...

Solnedgång från under ytan...

Sakta är solen påväg att gå ned bakom trädtopparna i Kolmårdsskogen, samtidigt som en näckros sträcker sig mot himlen och solens varma ljus, för att få några extra sekunder i sommarljuset. Här under ytan i det kolsvarta vattnet har näckrosen sina rötter och uppe på ytan sina blad och sin blomma. Här i det mörka vattnet, under näckrosens blad syns två ögon. I den mörka sjöns djup vet man aldrig vad som gömmer sig...

Det här är en bild jag valt att göra med ett lite annorlunda perspektiv än det vi är vana att betrakta näckrosen ifrån. Oskärpan är medveten för att få en mer målerisk känsla i bilden...

Mera novemberlandskap...

Återkommer till det underbara novemberlandskapets dimmiga och dova ljus. Den här bilden är från en plats vid en sjö inne i den vackra Kolmårdsskogen en dag då november visade upp sig från sin allra vackraste sida...

Det lilla rådjuret och den väldiga höstskogen...

I höstmorgonens varma morgonsol vandrar ett litet rådjur framför den väldiga skogsfasaden. Ute på fälten finns den goda maten, men nu när det gryr är det snart dags att vandra tillbaka in i skogen, för att söka en säker plats att vila på tills det är dags att äta igen.

Innan rådjuret vandrar vidare så stannar hon till och njuter en liten stund i de varma, härliga solstrålarna. Än finns det trotts allt värme i dem, men vinterns kyla nalkas...

Näckrosen och skogen...

I det stilla mörka vattnet ligger en kritvit näckros vänd mot skogen och betraktar den vackra kvällssolen och allt det som gömmer sig där inne i mörkret mellan träden...

Älgen och ljusfenomenet...

Inne i den täta "slyskogen" står en älg och äter av de små goda skotten på grenarna. När jag gör bilden ser jag i högra hörnet hur det bildas ett märkligt ljusfenomen i höger överkant på bilden. Detta ljus är resultatet av en bil som precis kör förbi med sina starka lampor, samtidigt som det reflekteras i fukten i "slyskogens" grenar. Resultatet blev en mycket annorlunda, men i mitt tycke väldigt stämningsfull och fin älgbild...

Spejande pärluggla...

Långt in i skogen, på en gammal torr tallgren, sitter en pärluggla och spejar i den blå timmen...

Novembermorgon...

Fukten går nästan att ta på i luften samtidigt som dimman ligger tät över slättlandskapet. En typiskt tidig novembermorgon, då solen försiktigt orkar tränga sig igenom det tunna molntäcket. Det sagolikt vackra höstlandskapet visar upp sig från sin allra vackraste sida. En höstmorgon likt denna går bara inte att tycka illa om...

Älgtjuren och kyrkan...

Ännu ett möte med Kolmårdsskogens stora 10-taggare. Denna gången utanför Kvillinge kyrka, på de vidsträkta fälten. Det är inte bara denna älg som är betydelsefull, utan denna kyrka har också en mycket viktig betydelse för mig ur flera perspepktiv. Det var här jag gifte mig och här mina båda barn döptes. Av förklarliga skäl blev därför denna bild något alldeles extra för mig. Så fint den stora älgtjuren vandrar förbi Kvillinge kyrka, påväg mot Kolmårdsskogen uppe i förkastningsbranten...

Tvåsamhet...

En bild som jag på ett tydligt sätt tycker symboliserar tvåsamheten - svanparet glider tillsammans fram över det mörka vattnet ackompanjerade av de vackra höstfärgerna...