Ögonblick i Kolmårdsskogen...

Den här bilden är tillsynes kanske precis som vilken bild som helst på en liten skogsgöl? Men det är det inte! För mig är den mycket mer, för bakom kameran stod jag inte ensam, utan hade med mig min äldsta son som fick tycka till och hjälpa mig att göra den här bilden.

Att hjälpa pappa att fota analogt var till en början besvärligt och sonen förstod verkligen inte det roliga i vare sig att fota analogt, eller att hjälpa mig. Men innan vi hade gjort den sista exponeringen på rullen var han i full gång och tyckte att detta var väldigt spännande och roligt.

Därför är denna bild inte bara en bild på en skogsgöl, utan en bild som påminner om en fotografs kanske lyckligaste stund - då ens egna barn hittar glädjen i att använda kameran i en egen skapandeprocess...

Kvällsbete...

Två dovhjortar går tillsammans och betar i den stilla solnedgången på en stor äng. Det intensiva solljuset träffar träden och målar dem med sin starka orange-gula kulör. Ett magiskt ögonblick att få uppleva i den ljumma sommarkvällen. Kanske är det just i dessa ögonblick som sommarkvällen är som allra vackrast?

Flyktig poesi...

En spöklik dans av ljus och rörelse skär genom det djupa, gröna mörkret. Silvertärnan, en gång en fast gestalt, har i flyktens ögonblick blivit en drömlik, lysande strimma. De mjuka, böljande linjerna berättar inte längre om fjädrar och ben, utan om ren och skär hastighet. I denna stillbild av ständig rörelse suddas gränserna ut, och fågeln blir ett med nattens och accelerationens flyktiga poesi...

Mörkare sommarnätter...

Det är allt tydligare - sommarnätterna blir allt mörkare, även om de är ljumma och sköna. Dag för dag tycker jag mig se hur mörkret återigen kommer allt snabbare.

Även om det känns tråkigt att detta händer, så vet jag att det tar en tid innan det blir korta dagar igen. Augustikvällarna har något speciellt över sig - de kan verkligen vara vackra om det är fint väder. Stilla, mörka sommarnätter är absolut inte dumt...

Den här bilden gjorde jag just en sen kväll, då mörkret började lägga sig över Bråvikens vatten...

Osynlig gräns...

På den osynliga gränsen mellan inne och ute stannar tiden för ett ögonblick. Den lilla jägaren spänner ut sina taggiga ben och fäster blicken genom glaset, obekymrad om att en helt annan värld pågår här inne. Våra blickar möts för en stund.

Det är i den här stunden som jag jag inser att där bakom breder den solbelysta skogen ut sig som en mjuk, grön kuliss – en påminnelse om hur nära det vilda faktiskt är mig när jag vaknar, bara ett tunnstycke glas mellan mig och skogen...

Dansande skog...

Även om detta är en bild, där jag under exponeringen rört kameran, så kan det ibland när det blåser faktiskt kännas som att skogen dansar framför mig. Jag tycker det är vackert och en bild som denna blir kanske än mer konstnärlig, än en "vanlig" bild på skogssalen? Vad som du tycker om och gillar är alltid upp till dig som betraktare, men lägg lite extra tid på att titta på bildens alla detaljer, så ska du se att du sakta men säkert kommer att tycka om bilden allt mer för varje gång du studerar den...

Tärnan i solnedgången...

Sakta dalar solen från himlen och närmar sig därmed horisonten. Allt eftersom blir ljuset mer guldfärgat lugnet vid havet börjar infinna sig, då alla badgäster har åkt hem. Det är nu som silvertärnorna ger sig ut på jakt längs strandkanten för att få något ätbart innan mörkret infinner sig.

Noga studerar jag deras tärnornas jakt. Rätt som det är kommer det en silvertärna och ryttlar precis framför mig, där jag står på stranden. I samma ögonblick som hon ryttlar i luften gör jag bilden mot den starka solen. Är inte tärnorna vackra så säg...

Kattugglans mörka ögon...

En bild från nu i våras, då jag hade ett nervkittlande möte med en kattuggla under nattimmarna. Jag hade nämligen turen att få möta ugglemor ute i nattskogen, något jag sent glömmer.

Klockan började närma sig midnatt och plötsligt såg jag något som rörde sig i sidan av blickfånget. Där satt hon och stirrade på mig. Det kittlade till ordentligt, då våra blickar möttes och jag såg rakt in i hennes kolsvarta ögon. Ganska snart slog hon sig ned på grenen och började blunda, precis som att hon vilade lite. Än fanns det tid för vila, men snart var det dags att bege sig ut för att skaffa mat åt de små ungarna...

"Bara skog"...

Med åren har skogen blivit mitt andra hem. En plats jag älskar att vara vid och en plats där jag inte bara finner kraft för återhämtning, utan också en plats där jag vill vara för att jag känner att jag kan vara mig själv.

Att bara få sitta här, känna lukterna, ljudet av vinden som drar fram genom trädtopparna och såklart de andra ljuden från fåglar och djur som passerar är som balsam för själen.

Igår stannade jag till på en mack i en annan del av länet, då familjen var på utflykt. När vi satt och åt vår korv (ja, det blev en snabblunch) satt jag och studerade tempot på platsen. Det var verkligen tydligt hur stor skillnaden var gentemot dagarna innan då hela familjen varit i skogen. 

En tanke som slog mig var - undrar hur många fler än jag som känner till att skogen är så stillsam och sådan kontrast mot all stress, som på den här macken?

Så med en bild på en sommarskog vill jag uppmana dig som läsare att ge skogen en chans och njuta av den stillhet som råder ute i trädsalarna...

Orrtuppen...

Högst upp i den väldiga tallen sitter en orrtupp och spanar. Intill denna tall står en liten tall, samspelet mellan tallarna och den väldiga tallen med orrtuppen tilltalar mig så pass att jag gör den här bilden. Att få möta orrtupparna som spelar i topparna på träden är inte en sällsynt upplevelse här i Kolmårdsskogen, men ack så vacker. I det här fallet kunde jag inte låta bli att göra bilden svartvitt, då jag tycker att silhuetterna är det som gör bilden.

På något sätt är det fantastiskt att så mycket kan hända ute i naturen att det bara är att bege sig ut och vara där, så händer det något förr eller senare...

Rådjursmöte i guldljus...

Ute på den stora slätten står rådjursparet och spanar. Denna tidiga aprilmorgon bjuder verkligen på ett magiskt vackert möte med de vackra rådjuren. Allt eftersom att naturen börjar blomma, hittar de vilda djuren ut på fälten, har man som jag hade denna vackra morgon turen på sin sida kan man få möta dem i det vackra morgonljuset.

Något låter längre bort mot skogsbrynet och fångar båda rådjurens uppmärksamhet. Det skulle visa sig vara ännu ett rådjur som var påväg mot dem. Få saker är så vackra som en tidig vårmorgon med solens gyllene ljus. Efter en lång och mörk vinter känns det kanske också lite extra härligt att få dessa varma, gyllene strålar rakt i ansiktet...

Tidigt vårmorgonmöte med kronhjortarna...

En bild från ett tidigt vårmorgon möte med kronhjortarna i Kolmårdsskogen. Att få möta dem såhär innebär att jag måste agera med försiktighet. Minsta felsteg innebär att de i panik rusar in i skogen och ingen bild blir gjord. Just de här kronhjortarna var ändå lugna och det gick att fotografera dem en ganska lång stund innan de vandrade vidare in i skogen.

Att få möta dessa stora hjortar under en morgontur i skogen är verkligen inte bara häftigt, utan också mycket speciellt. Kronhjorten är majestätisk och vacker att betrakta, men också så vacker där den står i skogen. Hoppas verkligen på fler möten framöver, inte minst nu när vi börjar att närma oss brunsttider...

Nyfiken flugsnappare...

En liten nyfiken svartvit flugsnapparhona sitter på ett avbrutet träd och studerar mig. Det här är den fågel jag verkligen älskar att höra sjunga under sommaren. Men som med alltid man tycker om så varar det inte för evigt. Redan strax efter midsommar tystnar dessa fåglar och de går bara att höra vid enstaka tillfällen.

Att få uppleva dessa fåglar, när de häckar har jag turligt nog kunnat göra i snart 10 år, vilket är helt fantastiskt. Den här honan hade hittat en ny holk på min tomt, där de aldrig häckat tidigare. Nyfiket satt hon utanför på ett avbrutet träd och studerade den nyfikne mannen med kameran...

Analoga snölandskap...

Visar idag fram tre analoga bilder som jag gjorde en vinterdag vid årskiftet. De har av olika anledningar blivit liggandes och inte framkallade, men så en regnig sommardag blev det äntligen av. Om fem månader är vi återigen (förhoppningsvis) i de snötäckta vinterlandskapen...

(Bilderna är gjorda med Pentax 6x7 och ILFord Ortho Plus)