Sent, sent en sommarnatt möter jag en älgtjur vid det gamla fartygsinloppet till Norrköping. Här står han och spanar ut över vassen, vattnet och strandängen så majestätiskt. Misstänker att han känner lukten av rapsfälten lite längre bort och att det är den lukten som fört honom till den här platsen!?
Men så magiskt att få möta denna älgtjur på strandängen såhär, med hemstaden Norrköping som fond. Ett annorlunda och oförglömligt möte...
En bild på en lite tuffing, bakbelyst av solens strålar. Den svartvita flugsnappare passar såklart väldigt bra att göra bilder på i svartvitt, som just i den här bilden...
I vattenfallet rivaliserar två forsärlehanar. En uppgörelse om vem som äger reviret vid detta vattenfall. Kanske till och med en uppgörelse om vem som har rätten till att para sig med honan!?
Ett väldigt spännande slagsmål att följa och se utfallet av, då jag aldrig tidigare upplevt forsärlorna på det här sättet. Fotografiskt var detta ett kanonögonblick, då det var minst sagt vackert när dessa "gul-vit-svarta" fåglar tumlar runt i det annars så mörka vattenfallet...
En råbock betraktar mig när jag passerar sädesfältet med bilen en tidig morgon. Inte är han det minsta rädd, utan står där med sin ståtliga hållning och bara tittar intensivt på mig, vem och vad är du för något?!
Hans päls är lite rufsig och våt av daggen, ändå ser han så fruktansvärt vacker och majestätisk ut där han står i det guldfärgade solljuset. Detta blev helt klart ett oförglömligt möte!
Här njuter ett gäng dovhjortar av den frodiga vallen, på olika sätt i det pågående sommarvädret. En midsommardag som denna tyckte jag att denna bild passade riktigt fint att visa fram, med dovhjortarna, den svenska idyllen (det röda huset och flaggstången i bakgrunden) och det ombytliga midsommarvädret...
Med en bild på den dansande sommarängen vill jag önska er alla en riktigt glad och härlig midsommar!
Ute på det dimmiga fältet står en ensam, men mycket ståtlig råbock och spejar ut över det vidsträckta fältet. Den täta dimman har svept in landskapet och döljer därmed vad som finns längre bort. Kanske hör råbocken någon/några av rågetterna längre bort?!
En bild som för mig andas stillhet, tystnad men också en fråga om ensamhet och utanförskap...
En nära bild på favoriten - vår kanske allra vackraste och mest mystiska fågel, storlommen. Den här bilden gjorde jag vid ett mycket nära möte en tidig morgon, i samma stund som dagens allra första ljus trängt igenom nattens mörker. Denna storlom var som synes mycket nyfiken på vad som fanns vid strandkanten där jag satt...
... i den djupa skogssalen tittar ett mycket välbekant ansikte fram mellan träden. Ett närgånget rådjursmöte inne i storskogen äger precis rum. Försiktigt betraktar hon mig och försöker att känna min doft, innan hon sakta vandrar vidare in i skogen...
Djupt inne i den mörka skogen syns bara ett par ljusa, stirrande ögon - pärlugglans skarpa och intensiva blick. En blick som genomborrar allt...
Stenknäcken är verkligen inte som "andra" fåglar. Den är mycket försiktig av sig och sitter länge och studerar området, innan den vågar exponera sig. Bakom grenar och trädstammar studerar den fotografen därför mycket länge och noga, ibland flyger den till och med iväg, för att börja om att studera mig från en annan vinkel. Här är en bild på en mycket misstänksam, men nyfiken stenkäckshane...
Den större hackspetten sitter på den gamla tallen och njuter av det härliga, varma kvällsljuset...
