Oväntat möte...

En bild från vildmarken runt Fulufjällets nationalpark, en plats där jag verkligen inte trodde att jag skulle få möta favoriten - storlommen. Givetvis blev även detta storlomsmöte något alldeles extra. Det är alltid något extra att få möta denna fantastiska fågel, även om det är helt oväntat som vid detta tillfälle...

Nyfiken lavskrika...

En nyfiken lavskrika kikar fram på fotografen mellan fjällbjörkens grenar. Det syns tydligt på blocken hur hon frågar; Vem är du? Vad gör du här?

En lite annorlunda bild på den vackra lavskrikan. På något sätt tycker jag uttrycket gör detta porträtta lite humoristiskt. Lavskrikan är verkligen en social och mysiga fågel, hoppas innerligt på fler möten framöver...

Vila...

I en liten vik ligger en storlom och vilar på den spegelblanka vattenspegeln. Morgonsolens varma solstrålar lyser upp den vackra fågeln och där hon ligger helt stilla på vattenytan. En stämningshöjare tycker jag verkligen är alla de älvor som syns dansa längs strandkanten i bakgrunden. En bild från ett mycket vackert och stillsamt storlomsmöte en lugn och ljummen sommarmorgon...

 

En nyfiken skrattmås...

En nyfiken skrattmås flyger förbi och studerar fotografen noggrant och väl. Alltid lika fascinerande hur de kan hålla sin vita fjäderdräkt så vit...

Bakom tallarna...

Bakom tallarna, i det tidiga morgonljuset vandrar en tjädertupp fram längs en berghäll. Det är vår och speltiden är nu. Här vandrar han längs berghällen fram mot den spelplats där han snart skall göra upp med sina rivaler om vem som vinner tjäderhönorna i den här delen av Kolmårdsskogen...

Den snabba sädesärlan...

Den snabba sädesärlan slänger sig upp för att fånga sitt byte - en mygga som flyger runt över vattendraget där hon jagar...

Livets träd i det blå ljuset...

I det dimmiga blå ljuset skymtas ett skelettliknande träd. Ett träd som jag förknippar med livet, inte för att det är fullt med löv och grönskan talar om liv, nej för att de spretiga grenarna mer påminner om kranskärlet på ett hjärta. Därav namnet - livets träd. Givetvis kanske du ser något annat och det är såklart vare sig mer rätt eller fel. Alla har vi våra egna tolkningar av bilder och i det här fallet gjorde sig trädet verkligen så bra i det blå, dimmiga morgonljuset...

Dimmig, kall och murrig Kolmårdsskog...

Idag vill jag visa er en bild från den kalla, fuktiga och murriga Kolmårdsskogen. Såhär spännande, stilla och vacker blir bara skogen i november-ljuset. Då det dova, murriga ljuset infinner sig och gör skogen till en dunkel och mystisk plats att vistas i.

Den här tiden är även tystheten i skogen en härlig upplevelse och ett faktum. Det är inte långt kvar nu, snart är vi där igen och givetvis hoppas jag på många tillfällen att fotografera skogarna då. Även om våren efter en lång kall vinter ligger mig allra varmast om hjärtat, så tycker ändå att den här perioden är den näst vackraste tiden att vara ute i naturen...

Älgen - snart ett minne blott...

Dagligen läser jag nu i media om hur illa det är med landets älgstam. Kanske är det inte så konstigt, då vi är i startgroparna inför årets älgjakt i landets södra del?! Att älgstammen minskat är en trend jag faktiskt synade för dryga 10 år sedan att det skulle ske. Totalt sett sköts det under jakten 2022-2023 dryga 63.000 älgar (ja, du läste rätt) och säsongen innan dryga 73.200. Jämför det med säsongen 2020-2021  då över då dryga 82.800 älgar sköts (källa till detta är jordbruksverket). Trenden syns tydligt, älgarna börjar ta slut!

Bara för några år sedan gick det att uppleva och möta älgar på flera håll här i Kolmårdsskogen, men nu mer är det mer eller mindre omöjligt. Visst finns det platser där det bestämts att älgen ska finnas kvar och därmed är beståndet på dessa platser ganska rikt fortfarande. Tyvärr så är stora delen av Kolmårdsskogen mer eller mindre tom på älgar. En trend jag faktiskt hoppats på att jag aldrig skulle behöva uppleva, även om jag förutspådde den. Jag tycker verkligen att det är sorgligt att landets kanske mest kända djur snart inte kommer att gå att uppleva längre på samma sätt, åtminstone i södra delen av landet.

För mig är alltid älgmöten något alldeles extra och har så alltid varit. Det finns inget annat djur i skogen som är mer spännande att få möta en sen sommarkväll eller en tidig vårmorgon, då han/hon går och betar i skogen. En naturupplevelse som jag önskar att fler människor fick ta del av. Kanske vore det i så fall lättare för älgen att överleva om fler hyste samma kärlek till detta majestätiska djur som jag gör?!

Sveriges högsta vattenfall...

Njupeskärs vattenfall är Sveriges allra högsta vattenfall med sina 93 meter. Platsen är minst sagt fantastisk att vistas vid, bortsett att det stundtals kan vara väldigt trångt av alla människor som står och betraktar denna vackra plats på plattformen precis nedanför vattenfallet.

Ger man sig tid att verkligen tid och studerar vattenfallet på djupet så upptäcker man snart att vattenfallets formationer skapar spännande figurer. Givetvis något som måste förevigas och fotograferas. Varje bild blir unik, för formationen kommer med alla sannolikhet aldrig igen att bli exakt densamma. Med lite fantasi går det verkligen att urskilja spännande figurer och väsen i vattenfallet. Kanske var det detta som gav inspiration till Näcken, som alltid satt i fallet och spelade?!

Njupeskär är verkligen på många sätt en fascinerande och spännande plats att vara på och inte minst att få uppleva det magnifika vattenfallet på nära håll...

Dovhjortsmöte i dimman...

Visar idag fram en svartvit bild från ett härligt möte jag hade här i somras med en vacker dovhjortstjur. Inte vilket möte som hest, utan det ägde rum i ett härligt dimmigt landskap här i Östergötland. Jag kom åkandes och plötsligt stod han bara där på gräsvallen och tittade på mig, med den dimmiga skogen i bakgrunden. Vid ett sådant här tillfälle det givetvis bra att ha kameran nära till hands, så att det går att göra bilden...

Det gamla trädet...

Precis intill strandkanten ligger en gammal knotig tall som vält ned i sjön. Den gamla tallens grenar sträcker sig åt alla riktningar, likt tentaklerna på en bläckfisk. Ett så gammalt träd tycker jag utan tvekan påminner om att livet inte varar för evigt, men också ålderns skönhet då trädet är tio gånger vackrare nu än det var när den var en ung tall. Här ligger nu trädet för att sakta dö och med tiden tyna bort. Precis som med sommaren som precis varit, snart har den sakta tynat bort och allt som återstår är minnena från den. Sakta men säkert håller den färgsprakande hösten på att ta över, vilket också syns på träden i bakgrunden här i bilden...

Bara en liten gärdsmyg...

Visar idag fram en bild på den lilla gärdsmygen. En fågel man ofta stöter på i vid bäckar eller i skogen vid översvämningar eller kärrmarker. På den här bilden sitter den lilla gärdsmygen på en gammal stubbe ute i skogen, ackompanjerad av den starka förmiddagssolen.

Den som någon gång försökt att fota en gärdsmyg vet att det inte är en särskilt lätt fågel att fotografera. Gärdsmygen är inte bara liten och snabb utan vill nästan aldrig sitta stilla och ännu mindre posera framför kameran. Ofta är den skygg och gömmer sig bakom några grenar/stubbar eller andra föremål. Ibland väljer den rent av att förflytta sig till en annan plats. Har du tur, som jag hade i det här fallet så är gärdsmygen nyfiken och väljer därmed att komma fram och studera besökaren. Vid dessa tillfällen gäller det att vara snabb med kameran, så kan det bli en bild som denna...

Brunsten...

Just nu i dagarna har kylan börjat greppa tag om vädret. Det betyder att kronhjortarnas årliga brunst övergår i en mer intensiv period, brölen blir mer högljudda och intensiva. Det är alltid spännande att vara ute i skogarna den här tiden och lyssna efter kronhjortarnas spöklika brölande...