Hallå där uppe!

Det lilla rådjurskidet tittar upp på sin mamma, då hon äter. En lite annorlunda skildring av råget och kid. 

Det går verkligen inte ta miste på det lilla rådjurets hunger. För rågeten är det tuffa tider nu, att ta hand om sina små, samtidigt som hon ska äta själv. Snart, eller i alla fall inte om allt för länge, så borde det lilla kidet själv börja vara så stor att det kan hitta mat.

Att få möjligheten att studera de små, då de äter eller interagerar med rågeten är verkligen speciellt. De små kiden är verkligen så söta och fina att följa...

Ljuset...

Den här bilden på stenknäcken som så fascinerat sitter och tittar på ljuset fick mig verkligen att haja till, då jag gjorde bilden. Detta är inget ögonblick, utan denna stenknäck satt länge och väl och betraktade ljuset som strilade ned mellan tallarnas kronor. Givetvis blev bilden till snabbt och jag kunde inte heller efteråt sluta fundera över vad som egentligen fångade hans blick så länge och väl...

Efter regn kommer sol...

En sak kan man vara säker på - att efter regnet kommer solen, åtminstone förr eller senare. Att komma ut i skogen efter ett kraftigt sommarregn är verkligen spännande. Det är inte bara en vacker plats att vara på, utan just när solen lyser på efter regnet kommer också djuren fram för att torka. Ett riktigt bra tillfälle för den som vill fotografera djur, men också för den som vill fånga oförglömligt vackra landskap...

Sothönan i vassen...

Ett fint och nära möte med en sothöna inne i vassen vid en liten damm. Sothönan är verkligen en fågel som på många sätt alltid fascinerat mig under alla år. De är så eleganta i sin kolsvarta fjäderdräkt, men också så elegant med bara en liten vit näbb. "Bepansrade" fötter, som är oproportionerligt stora - en anpassning för att bättre ta sig fram i gyttja och andra svårtillgängliga marker.

Just den här vårdagen hade jag turen att få sätta mig ned vid en damm och njuta av dessa härliga fåglar som simmade omkring i jakt på föda...

Kolmårdens vackra vatten...

Den här typen av miljö fångar verkligen mitt intresse. Det är stämningen, det är åldern på de träd som står här vid sjön och det fantasieggande uttrycket som fångar mig. Den här sjön brukar jag ofta simma i på kvällarna och njuta av den fridfulla stämningen och den vackra natur som vi har här i Kolmårdsskogen...

Utsikt från en fikaplats...

Idag vill jag dela med mig av den utsikt jag en sensommardag hade från en plats här i Kolmårdsskogen. Platsen var spännande på så sätt, att jag härifrån kunde blicka ut över en liten glänta med en myr i. Tyvärr var det inget som ville visa sig här mer än solens härliga strålar, men längre bort i skogen hördes kronhjortarnas bröl. En riktigt fin plats att sitta och äta sin matsäck på...

Ett vakande öga...

Med ena ögat kisar hon, för att inte bli bländad och med det andra ögat håller hon koll på omgivningen och vad som händer runtomkring. Ett nära och fint möte med ugglemor som här sitter så fint i ett träd och vaktar...

I skydd av mörkret...

Det är på natten, då alla sover (nästan alla i alla fall) som älgarna vågar sig ut på fälten för att ses sig om. Givetvis försöker de även hitta något ätbart då de vandrar runt på fälten.

Just den här bilden gjorde jag en riktigt tidig morgon, då denna älg var ute i blå timmen, precis i det första gryningsljuset för att se sig om. Jag tycker det blev så spännande, med husen och "civilisationen" i bakgrunden...

En sommarbalett i det gröna...

Försiktigt vandrar rågeten fram genom den vajande, höga växtligheten. Hennes stillsamma måltid störs ideligen av dansande insekter, en påträngande skara som till slut bryter hennes ro. Ett ögonblick av intensiv klåda får henne att kasta sitt huvud i vilda, ystra kast. Som en hastig vindpust far hon fram, likt en scen ur en burlesk sommarbalett, för att sekunder senare återgå till det stilla tuggandet. Sommaren har sina plågoandar, men skogens elegans återtar snabbt sin harmoni...

Enkelbeckasinens morgonspel...

Tidigt en sommarmorgon sitter enkelbeckasinen högst upp på en stubbe och lockar med sitt omisskännliga läte. Skogen har visserligen förändrats från en lummig vy till ett kalhygge – en förändring jag sörjer – men mötet med den spelande beckasinen förgyller ändå stunden...

En trolsk plats...

En bild från en tidig sommarmorgon ute i Kolmårdens väldiga skogssalar. Vissa delar av min kära Kolmårdsskog känns mer trolsk än andra delar. Just det här ljuset och den här platsen var verkligen just en sådan. Samtidigt som platsen är lite kuslig, är den också väldigt vacker, kanske är det just det som är trolskt?

Ledaren...

En bild från ett möte med "älggänget". På den här bilden tycker i alla fall jag att det är ganska så tydligt vem som är ledaren och bestämmer i det här gänget. Det har verkligen varit helt fantastiskt att få följa detta gäng under den gångna våren. Givetvis hoppas jag på många fler möten framöver...

Råbock i snölandskap...

Naturen går aldrig att planera eller regissera, utan ibland har man bara tur. Precis så var det en här morgonen, då jag var ute en liten fotosväng innan vi skulle vidare hela familjen på ett annat ärende. 

På vägen hem var jag tvungen att passera med bilen över ett stort fält. Jag har alltid kameran bredvid mig på sätet, då man aldrig vet vad som kan dyka upp. Det var precis vad som skulle hände precis nu. Plötsligt står bara den här råbocken i snön ute på fältet. Snabbt plockar jag upp min kamera, fokuserar och gör bilden. Jag kunde inte placerat råbocken bättre om jag hade kunnat...

Stirrande sparvuggla...

Idag visar jag fram en bild från ett av vårens alla möten med sparvugglan. En uggla jag inte allt för sällan stöter på här i Kolmårdsskogen. Inte minst på våren, då de är lite extra aktiva precis som alla andra ugglor.

När jag vände blicken upp mot trädets grenar och plötsligt fick se detta nyfikna ansikte stirra på mig, blev jag minst sagt berörd. Den lilla ugglans blick tränger sig verkligen in, då den är så fruktansvärt söt. Ännu ett fantastiskt möte i vår fantastiskt fina Kolmårdsskog...