En spanande sparvuggla...

På en rotvälta sitter den lilla sparvugglan och spanar...

Tallbit...

Ännu en bild på tallbiten, denna gången en hane som smaskande på de goda rönnarna...

Det sovande paret...

Ett storskrakepar är utmattade och ligger och sover en varm vinterdag i en sjö här i Kolmården...

Dovhjortarna...

En bild från ett vintermöte med två mycket nyfikna dovhjortar...

Svanens öga...

I en stilla damm, en sångsvan simmar försiktigt i det spegelblanka vattnet och sänker sitt huvud för att äta, samtidigt som den håller ett öga på mig...

Två ögon i mörkret...

Inne i den dunkla skogen är det mörkt. Det enda jag ser mot ljuset är en silhuett och två små ögon som stirrar mot mig med sin intensiva blick...

Brölande kronhjort...

I regnvädret går en kronhjortstjur och brölar efter sina hindar...

Skogsfasaden...

En av alla Kolmårdsskogens alla skogsfasader...

Sidensvans i flykt...

Ett virrvarr av färger, gult, rött, vitt, svart susar förbi. Allt känns som ett inferno av rörelse, det enda som är stilla är de röda rönnbären...

Sådant som inte går att förutse...

Ibland är det konstigt vilka märkliga situationer man utsetts för som naturfotograf. Ibland kommer man hem med minneskortet fullt av bilder efter diverse olika möten, andra gånger kommer man hem helt tomhänt. Men så ibland uppstår det märkliga och konstiga fenomen när man är ute och fotograferar. Sådant som aldrig skulle gå att förutspå innan. Jag ska här nu berätta om ett sådant.

Klockan är ganska mycket och det har börjat att skymma en hel del, denna fina och ljumma vårkväll. Jag har hittat en älg och sitter och fotograferar den från min bil, då en kattuggla plötsligt börjar att sjunga. Jag blir rådvill över vad jag nu ska konstcentra mig på, älg eller uggal? Tillslut bestämmer jag mig för älgen, då jag tycker att den står så fint inne i skogen. Men ugglan kommer närmare och sätter sig en bit upp i trädet ovanför älgen, men är helt skymd för mig. Ska jag rulla fram bilen lite, eller skrämmer jag älgen då?! Jag blir osäker och tänker att, nej jag står allt fast vid mitt tidigare beslut att koncentrera mig på älgen. Plötsligt tittar älgen upp på ugglan som nu sitter en bit upp i trädet ovanför älgen, samtidigt trycker jag av och får bilden på älgen som står och tittar upp på kattugglan (även om man inte ser kattugglan på bilden).

Denna gången kom jag inte hem tomhänt, men jag funderar fortfarande över hur sådana här märkliga situationer kan uppstå. Ibland inget och ibland "maxar" naturen och ger allt på en och samma gång. En oförglömlig upplevelse blev det allt och jag undrar fortfarande vad ugglan egentligen ville säga skogens konung så här på kvällskvisten, men det lär vi aldrig få veta...

Björken och månen...

En vacker vintermorgon lyser solen upp den väldiga björken med sina varma strålar, samtidigt som månen lyser och därmed visar sig på himlavalvet...

Sju nya skogsbilder...

Sju nya bilder från skogen, denna gången Mullsjöskogen där man alltid möter spännande och fascinerande motiv...

Nyfiken liten sparvuggla...

Från helgens möte med sparvugglan - den nyfikna lilla sparvugglan vänder sig om...

Nära kronhjortsmöte...

En bild från ett nära kronhjortsmöte i den skymmande höstkvällen...

Vårminne...

Sent glömmer jag en fin vårmorgon för några år sedan då jag hade ett fint morgonmöte med storlommarna som ganska precis hade anlänt efter den långa vintern. Här är en bild från detta vårmöte med storlommen som jag plockat fram ur arkivet.

När jag tittar på den så kan jag inte annat än att längta tills det blir dags att de återvänder till Kolmårdsskogen...

Nytt möte med sparvugglan...

Idag hade jag turen att återigen få ett möte med sparvugglan. Denna gången var sparvugglan riktigt sugen på att bli fotograferad, då den satt och posera länge, länge. Jag fick till och med för första gången i mitt liv uppleva när den jagade och slog ett byte, som den sedan åt upp. Detta blev ett riktigt härligt och spännande sparvugglemöte. Här är en första bild från detta mötet...

En ny dag gryr...

Söndag morgon, en ny dag håller sakta på att gry. En ny dag, full av ny händelser och möjligheter. I detta fallet ännu en vinterdag, en kall morgon präglad av kyla och klar luft och därmed vackra, starka färger. Bilderna är från Bråvikens strand, precis nedanför förkastningsbranten...

De måleriska svanarna...

Som i en tavla ligger de fyra sångsvanarna i den lilla dammen. Vattnet är nästan spegelblankt och kylan är bitande kall. Det måleriska uttrycket känns givet för bilden med den mörka skogen i bakgrunden - där det ljusa på något sätt möter det mörka, det onda möter det goda...

Hjortarna på vägen...

Dimman ligger tät och tjock över fälten en tidig vintermorgon. På en väg står ett gäng dovhjortar och spejar ut över slättlandskapet...

Kajorna på taket...

På ett ladugårdstak kivas kajorna om att få plats, samtidigt som solen värmer dem i kylan...

Tallbit...

En tallbitshona mumsar i sig av de goda rönnbären i det varma solljuset...

Bestämd sparvuggla...

En bild från ett möte med en liten bestämd sparvuggla...

Kråkorna leker...

I de starka vindarna som blåser över Kolmårdsskogarna leker ett gäng kråkor med varandra...

De tre musketörerna...

Längs en stenmur står de tre musketörerna uppställda i givakt...

Möte med domherren...

Härom dagen hade jag ett fint möte med domherren, som satt i ett solupplyst buskage och åt knoppar. Normalt brukar faktiskt kylan komma i samband med att domherren visar sig för mig. Det ska bli intressant att se om så är fallet även denna varma vinter...

Det sovande rådjuret och den mörka skogen...

Stilla är natten och det enda som hörs är några svaga vinande ljud från vinden i tallarnas trädkronor. Skogen är alldeles mörk, fuktig och kall och inger en känsla av obehag, precis som att något obehagligt snart kommer att hända.

Men så i en liten glänta ligger ett litet rådjur precis stilla och sover. Är hon död?
Nej, hon rör öronen lite i mellan åt, men är annars alldeles stilla. I denna glänta har hon funnit ro att sova och vila upp sig. Makalöst vackert och en upplevelse som verkligen berör långt in i hjärtat. Så oskyldigt, så sårbart...

Sparvhöksmöte...

På en vajer till en kraftledningsstolpe satt en sparvhök. Den var väldigt fokuserad, då bytet (en liten talgoxe) satt i ett buskage strax nedanför. Min närvaro var knappast intressant, då denna fantastiskt vackra rovfågel endast fokuserade på bytet. Oförglömligt och otroligt nära möte med sparvhöken...

Fantastisk soluppgång...

Soluppgången denna lördagsmorgon var utan tvekan en av de allra mest dramatiska och dessutom kanske en av de allra vackraste jag upplevt under denna vinter.

Hela himlen färgades i ett spektrum med alla möjliga färger; blått, lila, orange, rött och gult.
Bråviken och Kolmårdsbranten lystes upp i detta gnistrande spektrum av färger som var helt underbara att få njuta av.

Samtidigt som jag stod och njöt av detta naturfenomen kom en ormvråk flygande över branten, på väg ut över Bråviken och den den brinnande himlen som bakgrund. Strax därefter dök en flock med kajor upp och seglade förbi mig och den plats där jag stod. Samtidigt som solen sakta, sakta började kika upp över horisonten i öster badade träden på Kolmårdsbranten i alla de underbart starka och vackra färgerna, ännu en ny dag på det nya året har precis inletts...

De mörka sagoskogarna...

Den mörka skogen har mycket att berätta. Här letar sig mina tankar tillbaka till då jag var liten och jag lyssnade till sagorna. Sagor om mörka skogar, troll och andra elaka väsen i de mörka skogarna.

Nu är jag vuxen och upplever sagorna igen, genom att vara ute med kameran och göra mina egna "sagobilder"...

Sidensvansen och bäret...

En solig vinterdag sitter en liten sidensvans med sitt lilla röda rönnbär i ett litet rönnbärsträd...

Ansikten jag mött i skogarna...

Det är inte alls ovanligt att jag möter dem, utan i bland dyker de bara upp framför kameran. Plötsligt är det som att de bara träder fram och stirrar på mig med sina väldiga ögon eller sin intensiva blick.

Inte heller går det att säga var de finns, för de finns överallt. I träden, isar, stenar, vattenfall och vatten. Ibland lite mer framträdande än vid andra tillfällen. Men borde jag bli rädd? Absolut inte! 

Detta är mina egna väsen, de finns där för att jag ser dem och för att min fantasi låter min hjärna skapa dem. Fantastiskt inspirerande att få skapa dem med kameran och låta dem bli motiv i mina egna, personliga naturbilder...