fredag 31 juli 2020

Möte med en tjäderunge...

Ett möte från en tidig morgon i skogen, en tjäderunge sitter på en liten stubbe och spanar...


torsdag 30 juli 2020

Tidig sommarmorgon vid den lilla skogssjön...

I den blå timmen, det vill säga den timmen innan solen har går upp, dansar älvorna över den lilla skogssjön. Jag kan inte låta bli att tycka det är så vackert med den blå tonen, dimman och så de storskogen i bakgrunden...


onsdag 29 juli 2020

Impressionistisk sommaräng...

En impressionistisk bild på en sommaräng. Här finns allt, vindens rörelser, färgerna och ljuset...


Fingerborgsblomman...

En av våra giftiga blommor här i Sverige är digitalis även kallad för fingerborgsblomma. Den är lika vacker som den är giftig och vi har turen att ha ett kraftigt bestånd av den här hemma runt huset. En fin sommarkväll detaljstuderade jag dem och jag gillar den verkligen skarpt, men det är se men inte röra som gäller här...






tisdag 28 juli 2020

Hägermöte...

Vid en spegelblank sjö fick jag ett fint möte med gråhägern som satt och spanade i morgonens allra första solstrålar...


måndag 27 juli 2020

Flicksländan spanar...

En varm och solig sommardag sitter en flickslända på en uppstickande näckros och spanar ut över vattenytan. Många insekter far fram här och hon är i full jakt efter att hitta sitt byte...


söndag 26 juli 2020

Granbarkborrens spår...

En bild på en plats där granbarkborren härjat fritt här i Kolmårdsskogen. Tyvärr finns det gott om sådana platser efter de gångna årens varma somrar. På de här platserna står träden tätt och många av dessa platser är också monokulturer med endast en sorts träd, i detta fallet granskog. En ganska vemodig bild om jag får säga min mening, men i förödelsen finns ändå en skönhet på något märkligt sätt...


Den lilla gula lyktan i mörkret...

En forsärla i jakt på något ätbart. Den lilla gula fågeln lyser upp som en liten lykta när solens strålar träffar den, där den sitter på en sten i det mörka vattnet...


lördag 25 juli 2020

Tittut!

I den täta lilla björkskogen har en älgkon och hennes lilla kalv sökt skydd från det pågående ovädret med det häftiga regnet. Älgkon tittar ut ur skogen precis som att hon skulle vilja säga "Tittut!". Ett markeringsband har även gett henne ett örhänge. Kunde inte låta bli att skratta lite för mig själv då jag gjorde bilden. Ännu en gång har det bevisats att tillfällen ibland är det som gör bilden...


Platser...

Det finns platser som etsar sig fast, vyer som man var dag ser, när man antingen åker hemifrån eller tillbaka till hemmet. Jag har en sådan plats som jag minns sedan jag var en liten kille. Den här platsen var vid den tiden en stor gård med ett av de allra största växthusen jag har sett i mitt liv (som är i glas då vill säga). Men tiden har gått och idag är det ingen verksamhet kvar här, utan bara en gård, ett hem för de som bor där.

En snörik vinter rasade sedan stora delar av växthuset samman och är idag inte alls så stort. Många skulle säkert tycka att detta är en gård i förfall, själv är jag fascinerad över den population av kungsljus som tagit över här. En helt otroligt fin population har nu vuxit upp här och går att beskåda varje sommar. Så för mig har den här platsen en viktig betydelse, då den nu mer är en del av mina hemmatrakter som jag dagligen passerar. Kungsljusen har blivit som pricken över i, en riktigt härlig och vacker syn...


fredag 24 juli 2020

Glider förbi mig...

Sakta glider favoriten förbi mig där jag sitter, ingen tvekan om att hon är nyfiken på vad jag är för figur. Nu glider hon in i mörkret och in under de väldiga träden vid strandkanten. Det är inte ofta man får vara med om att storlommen är så närgången och visar upp sig på bara några meters avstånd. Ibland ska man dock ha tur...


Sommarmorgon vid lomsjön...

Sakta letar sig solens varma strålar ned mellan den täta vegetationen. Luften är klar och frisk efter gårdagskvällens kraftiga regnskur. Den där starka doften av fukt och den blöta grönskan är intensiv och stark så där som den bara kan bli en varm sommardag. Den lilla sjön ligger helt spegelblank och vid kanten sitter jag i väntan på att få se favoriten - storlommen.

Plötsligt kommer de simmande som från ingenstans. De simmar sakta runt och dyker. Efter en stund hamnar den ena lite längre bort mot vassen, samtidigt som den som är närmast plötsligt reser sig mot sin partner. Ännu ett mäktigt möte med Kolmårdens själ - den mäktiga storlommen...


torsdag 23 juli 2020

Den gula näckrosen och skogen...

Den mörka skogssjön, den väldiga skogen och så den gula näckrosen, en bra gömställe för den lilla insekten...


Rådjur i morgondimman...

En dimmig och disig sommarmorgon vandrar en råbock sakta över ett fält och genom den täta dimman. På ett tryggt avstånd stannar han upp och tittar på mig länge. Länge är just ett bra ord som beskriver hur vi tittade på varandra, råbocken på mig och jag på råbocken, men genom min kamera. Sedan sänker han sakta huvudet, tar en bit gräs med munnen och vandrar sedan tuggandes vidare in i den täta dimman. Snart syns han inte längre och kvar är bara jag och ett tomt, dimmigt och grådisigt fält...


onsdag 22 juli 2020

Liten men naggande god...

Den lilla fina ljusblå blomman som hör försommaren till med det vackra namnet - Förgätmigej. Alltid lika fint att få uppleva den sköra och underbara lilla blomman är så vacker på när håll. Ännu en magnifik blomma att lägga till listan bland alla favoriterna...


Älvornas dans...

En tidig morgon då älvorna dansar över de vidsträckta östgötska slätterna nedanför Kolmårdsbranten...


tisdag 21 juli 2020

Råbocken och blåklint...

En tidig sommarmorgon stod råbocken i vetefältet och spanade ut över de vidsträckt slättlandskapet. I vetefältet växte även den östgötska landskapsblomman blåklint, när jag gjorde bilden kände jag därför att det blev en fin "östgötsk stämning" med den intensivt blåa blåklinten och den nästan lika blåskimrande morgonen...


Spanande lappuggla...

En svartvit bild från ett riktigt fint möte med lappugglan som sitter och spanar ut över skogen och sin lilla glänta. Just i detta tillfälle var det några korpar och kråkor som hon höll ett öga på, då de slogs över trädtopparna längre bort. Misstänker att hon inte ville att de skulle komma närmre och kanske upptäcka henne. Då hade sannolikt hon blivit ett offer att reta istället.

Som vanligt så är det så mäktigt med våra fina skogar här i landet och att få vara en betraktare av detta underbara djurliv...


måndag 20 juli 2020

Aldrig nöjd...

Det är på något märkligt sätt så att jag alltid längtar efter det som inte finns just nu. Nu i den varma sommaren längtar jag efter de kalla korta dagarna, då jag kan fota isformationer och snötäckta landskap. Jag vet dock att när vi väl är där, det är vinter och snön ligger vit (förhoppningsvis) så kommer jag att längta efter de ljusa varma sommarkvällarna. Ett märkligt fenomen detta, att jag aldrig kan vara nöjd!? Bjuder här i alla fall på en passande isbild såhär mitt i sommaren, eller är det kanske det inre landskapet?!


söndag 19 juli 2020

Min favorit...

Nattviol, en sådan vacker och även häftig blomma som verkligen är en favorit där den nästan lyser i skymningen och sprider sin doft för att locka till sig insekter. Ganska ovanlig här i Kolmården, medan den på andra platser i landet nästan växer som ogräs.

Den här kvällen lyste solen helt rätt på nattviolen och även en liten insekt hade hittat hit och satt sig på nattviolen, där den stod så resligt i skogsgläntan i gränsen mellan skymningsljus och dagsljus...


Den lilla sparvugglan putsar sig...

Det var verkligen en ynnest att få se på när den lilla sparvugglan putsade sig fin...


lördag 18 juli 2020

Sköldmöja...

Sköldmöja - En riktigt vacker växt som jag stötte på här i Kolmården, då jag var ute och badade. Kunde såklart inte låta bli att göra en bild på den där den bredde ut sig i det nästan stilla vattnet...


Hassafall...

Ett besök vid Hassafall, en riktigt spännande och sagolik plats som snabbt fick min fantasi att sätta igång. Ett perfekt fall för Näcken att sitta och spela i. Vattnet kändes mycket lockande och kanske fanns han där nere i djupet eller inne i vattenfallet någonstans trotts allt...?!




fredag 17 juli 2020

Tranan på mossen...

I den mörka Kolmårdsskogen, på en liten avskiljd mosse spatserar en ensam trana omkring. Ibland stannar hon upp och ropar så att det ekar ut över skogarnas trädtoppar. Jag får en känsla av att hon känner sig ensam här och därför vill ha svar från en annan trana där ute i skogarna...


torsdag 16 juli 2020

Flickslända i flykten...

På ett näckrosblad sitter en flickslända precis block stilla. Härifrån jagar hon, och spejar ut över vattnet och efter ett lämpligt byte i form av en insekt. Plötsligt ser hon något, lyfter och beger sig iväg i rasande fart...


onsdag 15 juli 2020

Rådjur på spaning...

På en tur genom skogen blev vi stående en stund och tittade på varandra, jag och rådjursgeten. I solnedgången stod vi ett tag och spanade på varandra. Rågeten var minst sagt intresserad och nyfiken på vad jag var för något. Hon släppte mig inte en sekund med sin intensiva blick. Inte en rörelse eller minsta vink. Plötsligt tröttnade rågeten och hoppade vidare in i skogen. Det blev ett tyst möte under en fint rosa solnedgång...


tisdag 14 juli 2020

Vintergästen...

Var idag bara tvungen att lyfta fram denna bilden på en vintergäst jag hade här hemma vid huset. Hon satt så fint i trädet och poserade, medan vinterns gula ljus lyste upp hennes vackra fjäderdräkt...


måndag 13 juli 2020

Storlom i guldigt morgonljus...

I sjöröken och det guldiga morgonljuset simmar en ensam storlom. En sådan där underbart fin naturupplevelse jag ofta kan sluta ögonen och drömma mig tillbaka till. Kanske är det då inte så konstigt att jag varje år därför längtar tills den perioden då det är möjligt att få uppleva dessa underbara morgnar?!


söndag 12 juli 2020

Kajan säger ifrån...

Nere på stranden går en kaja fram och tillbaka. Den spatserar där i sanden och går och letar efter något ätbart. Kanske är den van vid att folk brukar tappa lite mat som den sedan kan gå och peta i sig?!

Just här går den mot mig, jag lägger mig platt i gräset för att kunna göra bilden. Precis då jag ska trycka av så tittar kajan på mig. Den blundar sedan till och byter tvärt riktning. Som tur är hann jag i alla fall få denna bilden, en bild på en kaja som säger ifrån och säger NEJ!


lördag 11 juli 2020

Rådbockar gör upp...

Det är en stilla och ganska tyst vårmorgon i skogen. Precis så där tyst som det alltid brukar vara på morgonen, då jag beger mig ut i Kolmårdsskogen. Visst, fåglarna har precis börjat komma igång och det märks ändå att det är just vår, för de låter lite mer än för några helger sedan.

Inne i skogen, vid en liten äng håller de till. En grupp med rådjur. De är ofta där och jag kan titta på dem från ett ställe som är bra, där upptäcker de mig nämligen inte så lätt. Den här morgonen har de två största bockarna fått för sig att de ska göra upp. På en liten plätt intill skogsbrynet stångas de och kraftmäter med varandra. En inte allt för vanlig upplevelse, men ändå underhållande att få ta del av...


Blåklocka i morgonljuset...

Ute i en solig men blåsig skog lyser en blåklocka med sitt lila-blå sken i solens varma ljus. Så vacker och så fin blomma att jag bara måste stanna till och göra bilden... 


fredag 10 juli 2020

Svar på mitt öppna brev till Landshövdingen i Östergötlands län – 2020-07-10

I eftermiddags fick jag svar på mitt öppna brev till Östergötlands läns landshövding - Carl Fredrik Graf. Det svaret kan du läsa i sin helhet här nedan.

Jag måste medge att Östergötlands landshövding här ger ett sakligt svar tillbaka på mitt öppna brev. Jag har dock svårt att tro att närgångna vargar är ett problem. Inte heller har folk som möter varg ute i skogen någon anledning att känna oro för att stöta på varg, då vargen är skygg och hellre tar till flykt än att anfalla.

Jag tycker att det låter bra att Länsstyrelsen arbetar med en långsiktig plan, att se till att det är ordentligt stängslat i vargreviret. Något som är en förutsättning för att rovdjur ska kunna leva sida vid sida med revirets tamboskap. Att inte nötboskap är prioriterade för bidrag av rovdjursavvisande stängsel är verkligen något som Länsstyrelsen bör se till att ändra på. I annat fall kommer vi aldrig att få detta vargrevir att fungera, då det är just de djuren som revirets vargar specialiserat sig på.

Att hagen där vargangreppet skedde som initierade skyddsjakten den 11 juni har ett bättre stängsel än genomsnittet är mycket illavarslande. Länsstyrelsen bör verkligen se över stängslingen på gårdarna i reviret och uppmana tamdjurssägarna att stängsla med rovdjursavvisande stängsel i sina hagar. I våras då jag var på besök i vargreviret hittade jag på flera platser stängsel som var undermåliga och som rovdjur med lätthet hade kunnat ta sig antingen under, igenom eller över.

Så om jag framgent ska kunna känna stolthet över mitt Östergötland vill jag se en mer logiskt tänkande Länsstyrelse som inte enbart styrs av känslor. Jag vill också att Länsstyrelsen ser till att "stängslingsproblematiken" löses och att skyddsjakt endast bedrivs inom viltvårdsdelegationens ramar och även ses som en allra sista utväg...



Öppet brev till Landshövdingen i Östergötlands län – 2020-07-10

Idag har jag skrivit ett öppet brev beträffande vargjakten i Långbogenreviret i Östergötlands län. Det öppna brevet kan ni läsa här nedan...


Till Carl Fredrik Graf - landshövding i Östergötlands län

Mitt namn är Mårten Lundgren, jag är en av de personer som initialt skrev och överklagade skyddsjakten av en varg i Långbogenreviret här i Östergötland. Jag skriver detta öppna brev till dig, som jag även kommer att publicera på min blogg för att uttrycka min sorg, frustration och förundran över nyheten som nådde mig den 2020-07-09 – att en vargtik i Långbogenreviret hade blivit skjuten.

Initialt kanske detta inte anses som något märkvärdigt då Länsstyrelsen i Östergötland den 11 juni utlyste om skyddsjakt efter ett antal tamboskapsincidenter. Jag tycker dessvärre denna skyddsjakt, eller egentligen vill jag inte kalla den skyddsjakt, för en sådan går ut på att plocka bort en problemindivid. När jag läser Länsstyrelsens beslutsdokument om skyddsjakt, så går denna ut på att skjuta första bästa varg och inte en specifik individ. Jag väljer därför att se denna skyddsjakt som en förklädd licensjakt av varg och inget annat. När nyheten om den skjutna vargen publicerades på riksnyheterna, måste jag medge att jag för första gången i mitt liv skämdes för att vara Östgöte.

Jag har hela mitt liv bott i Östergötland, jag är född och uppväxt i Kolmårdsskogen och har med åren blivit stoltare och stoltare över det län jag tillhör. Det finns gott om fin natur, stora skogar i norr och även det stora slättlandskapet i söder. Länet har såklart mycket att vara stolt över förutom vår vackra natur och miljö, då vi har ett universitet som ligger i framkant, inte bara i landet utan även i vissa områden även i världen. Vi är heller aldrig speciellt sena med att poängtera detta och berätta om all den kunskap som finns här i Östergötland. Så kommer vi till det här med den så kallade skyddsjakten, en jakt där vi inte sett till det vetenskapliga och den fakta som finns rörande vargen och dess levnadsvanor, utan vi har handlat helt och hållet efter våra känslor när tamboskap blir attackerade av något som påstås vara en varg. Vet vi verkligen att alla attacker är av en varg och i så fall vilken individ? I ert beslut för skyddsjakten den 2020-06-11 så kan man nämligen endast i 1 av de 7 grunderna till denna skyddsjakt styrka att attacken utförts av en varg och en exakt individ med hjälp av DNA. Jag har full förståelse för länets tamboskapsbönders åsikt i frågan, men har de verkligen stängslat ordentligt? När jag besökte skogarna i Långbogenreviret här i våras så fanns där en mängd gårdar med mycket undermåliga stängsel. Är det då rätt att ni inleder en skyddsjakt under de förhållandena, borde inte det vara den allra sista utvägen och stängsling det primära sättet att lösa problemet?!

Enligt nyheterna sägs den tik som fick plikta med livet i denna vansinnesjakt vara en fjolårsvalp. En varg som vi inte ens vet var skyldig till tamboskapsattackerna. Så är dessa problem nu lösta?! 
I ett uttalande idag till SVT Nyheter (2020-07-10) svarar Fredrik Näsman (vilthandläggare hos Länsstyrelsen i Östergötland) på SVT Nyheters fråga ”Vet man om det var just den här vargen som stod bakom de tidigare attackerna?” Fredrik Näsman svarar då ”Nej, vi har inte kunnat identifiera någon särskild individ vid de senaste angreppen”. Med andra ord har Länsstyrelsen här själv svarat på frågan – denna så kallade skyddsjakt löste sannolikt inte problemet med tamboskapsattackerna.

Det är också högst upprörande när Fredrik Näsman berättar att han inte kan ge något förhandsbesked på om det kan bli fler skyddsjakter i Långbogenreviret. Detta ska bedömas utefter situationen vartefter det händer saker i reviret.

Så nu ber jag dig Carl Fredrik Graf att efter alla överklaganden från både privatpersoner och föreningar att se till att vargarna i Långbogenreviret får lugn och ro och att tamboskapsbönder i området får den hjälp de behöver med stängsling så att vi slipper mera incidenter. Det tror jag är bäst för alla, både tamboskapsbönder och vargar. 

Jag skulle även vilja att vi fortsättningsvis bygger besluten om skyddsjakt enligt viltvårdsdelegationens riktlinjer och fattar beslut med fakta och vetenskapliga argument som löser problemet och inte låter känslorna ta överhand, som i den nyligen avslutade skyddsjakten. Jag vill fortsättningsvis kunna vara en stolt Östgöte igen.

Hoppas att du Carl Fredrik Graf har möjlighet att svara mig på detta brev och frågorna i det.

Med vänliga hälsningar
Mårten Lundgren, Svärtinge (Norrköpings kommun)

Mail: maarten.lundgren@gmail.com
Blogg: http://ml-naturephotography.blogspot.com


(bilden är från Kolmårdens djurpark)

Storlommen fiskar i grupp...

Visst har jag många gånger suttit och tittat på storlommar, både i skymning, gryning och även mitt på dagen. Som ni vet så är det enligt något väldigt speciellt med dessa fåglar, något som förför mig och pockar på mitt intresse för dem.

Jag har många gånger noterat att de gärna samlar ihop sig under kvällar och morgnar för att tillsammans fiska. Jag vet speciellt en morgon, en sommardag som jag fick uppleva sju stycken storlommar som låg på ett ställe och fiskade tillsammans. Detta blev helt klart ett rekord, då jag aldrig tidigare sett så många storlommar tillsammans.

Jag hade ingen aning om att det rekordet den här morgonen skulle slås med två storlommar till. Mycket riktigt, på en sjö här i Kolmården hade jag inte mindre än nio storlommar som i grupp fiskade tillsammans. En riktigt mäktig syn om du frågar mig...


torsdag 9 juli 2020

Mörkret omsluter mig...

En sångsvan gör sig fin efter en lång natt. Hon putsar sig och gör så att fjäderdräkten åter lyser. Den lyser med ett sådant sken att den fångade min uppmärksamhet vid det här tillfället. Försiktigt tog jag fram min kamera och gjorde denna bild på henne - den vita, oskuldsfulla sångsvanen som omsluts av den annars så mörka skogen...


onsdag 8 juli 2020

Ett nära möte med bävern "Stevens"...

Här är en bild från ett nära möte med bävern "Stevens", som jag ibland stöter på när jag tar mina turer ut i naturen här i Kolmårdsskogen...

Edit:
Jag har givit denna bävern namnet "Stevens" efter förslag från Terjes kommentar här:


tisdag 7 juli 2020

Sångsvansmamman och hennes ungar...

En bild från ett möte i den tidiga morgonen, med sångsvansmamman och hennes små ungar. De små grå ungarna liknar nästan dunbollar och simmade nära, nära sin mamma för att känna trygghet...


måndag 6 juli 2020

Den stora hemligheten...

En dag står de bara där, på samma plats som jag gjort många av mina rådjursbilder. Den här gången är inte rågeten ensam, utan har med sig den stora hemligheten, nämligen sina två små kid. Bestämt svansar de efter mamma råget och försöker att äta lite på de saker hon har ätit på och som verkar goda. Det blir tydligt att hon inte accepterar det och att de små måste vänta på sin tur för att får fortsätta att äta.

En riktig överraskning var det att rågeten tog med sig dessa små kid och ett stort privilegium att få se och uppleva detta på ett så pass nära håll.