Skuggor om natten...

Det är någon som stryker runt i skogen utanför mitt fönster på natten. Allt jag kan se är mörka skuggor som hastigt rör sig i det kolsvarta mörkret mellan träden. Inte ens stallampan på knuten klarar att lysa upp tillräckligt för att jag ska se. Ibland får jag en skymt av att någon står bakom enrissnåret och betraktar mig, där jag står i köksfönstret och spanar ut. Rådjuren som brukar vara här och äta utanför huset, stannar nu upp och tittar sig omkring. Ingen tvekan om att de nu också ser skuggorna i mörkret. Plötsligt börjar rådjuren att uppträda stingsligt, innan de hastigt försvinner in i skogens kolsvarta mörker.

Det är tyst och stilla en stund, så efter en tid ser jag en mörk, blöt vålnad försiktigt vandra fram i ljuset - Aha, nu ser jag! Vildsvinen har hittat hem till mig...

Vildsvinskultingar...

Jag har ofta upplevt vildsvinen som väldigt skygga och svårfotograferade. De vildsvinskultingar som jag mötte en morgon i maj var dock raka motsatsen. De var inte det minsta rädda för mig eller för kameraljudet. De var mer intresserade av allt ätbart som fanns att tillgå på marken. Att jag var där och fotograferade dem verkade inte bekymra dem det allra minsta. I lugn och ro kunde jag sitta och fotografera dessa små söta kultingar under en längre tid, då de gick och grymtade, bökade och åt om vartannat i morgonsolens guldfärgade ljus...

Morgonpromenad i ösregnet...

Regnet tilltar och jag funderar på om jag verkligen skall stå kvar vid kanten av sädesfältet. Under den gångna morgonen har jag haft ett riktigt långt och fint möte med en älgko och hennes två kalvar. Även älgarna verkar nu tveka om de skall vara kvar på sädesfältet och rör sig sakta mot skogsbrynet, då regnet sakta men säkert verkar tillta.

Plötsligt syns en svart skugga, eller egentligen bara två stora svarta öron sticka upp i sädesfältet ovanför veteaxen. Försiktigt men målmedvetet trippar de fram i riktning mellan mig och älgarna. Det är ett vildsvin som är ute på sin morgonpromenad. "Lite" regn tycks inte alls få detta vildsvin att omvärdera promenaden, utan tvekan "trippar" den svarta grisen vidare fram genom sädesfältet...

Vildsvinsmöte...

Ur den täta skogen kikar ett mycket nyfiket vildsvin fram i den varma sommarnatten. Det blå ljuset ger en fin mystisk stämning tycker jag. Det är verkligen inte ofta vildsvin ger sig tillkänna på det här viset...

En sorglig historia...

På en av mina turer ut i markerna upptäckte jag en mycket märklig sten uppe på en höjd. Precis under en gran var det en stor sten som såg lite hårig ut och det dallrade om den i vinden, precis som att den hade hår. När jag tittade i kikaren såg jag att det faktiskt inte var en sten utan ett vildsvin som låg här på höjden.

Min första tanke var att det var ett skadeskjutet vildsvin eller kanske till och med att det var dött. Eftersom att jag inte ville störa, valde jag att bara sitta ned och spana på vildsvinet i min kikare. Efter en liten stund började det att röra på sig. En stor svart skugga reste på sig, några små brokiga kultingar sprang ut en sväng och sedan tillbaka ditt de kom ifrån. Strax därefter lade sig den stora svarta skuggan ned igen. Vid det här laget förstod jag att hittat en vildsvinssugga i sitt rede, med sin kultingar.

Så fint, att få uppleva detta och få se både små kultingar och hur suggan i den kalla vinterkylan låg och värmde de små i redet. Minst sagt en rörande upplevelse!

När jag senare på dagen bestämde mig för att återvända till platsen för att se vad som hände, fann jag redet tomt. På platsen sprang det istället omkring två jägare med gevär och höll på att montera upp viltkameror. De var väldigt försiktiga med att visa vad de gjorde på platsen. Misstänker starkt att deras uppdrag nog inte tålde insyn, eftersom de så ogärna ville visa vad de höll på med. Frågan är vad som egentligen hänt vildsvinssuggan och hennes kultingar?!

I skydd av mörkret...

I skydd av mörkret vågar sig en vildsvinssugga ut från den stora mörka skogen. Ut på det stora, vidsträckta fältet för att leta mat tillsammans med sina små kultingar. Som små "bollar" studsar de runt den stora suggan. Helt klart ett mycket fascinerande skådespel att få uppleva. På något sätt är det svårt att se mer än de mörka skuggorna som rör sig i mörkret över det ljusa fältet...

Där vildsvinen bor...

En bild från den frodiga och gröna skog där vildsvinen sägs bo...

Nattens vilddjur...

En bild från ett mycket sent kvällsmöte med en vildsvinssugga. Här i Kolmårdsskogen är det verkligen gott om dessa, jag ser ofta spåren efter dem...

Vildsvinsmöte...

Ett möte med vildsvin, ett djur som Kolmårdsskogen har mycket gott om. Just det här mötet var dock bara med en vildsvinssugga och hennes pyjamasrandiga lilla kulting...

En mörk skugga...

In på den sena natten, eller kanske snarare den tidiga morgonen drar en skugga förbi mig där jag sitter. I det höga gräset, hör jag ett frustande och prasslande. Ett vildsvin är ute på promenad och allt jag ser är en mörk skugga i det höga gräset...

Vildsvinsmötet...

Långt ut i Kolmårdsskogen, vid en äng är det precis tyst. Så där tyst att man bara hör sina egna andetag. Men så plötsligt skriker någon till, något grymtar och plötsligt är den lilla sommarängen precis full av vildsvin. 

Vildsvin som nu i skymningen kommit för att äta av det goda som växer på sommarängen. Jag smyger mig allt närmare och lyckas placera mig knappt 30m ifrån dessa fantastiska djur. I nära 20 minuter sitter jag och studerar dem, medans de små kultingarna, tillsammans med suggan smyger runt i skymningen och bökar efter mat i sommarängen. En riktigt, riktigt fantastiskt fin och "nära naturen upplevelse"...

Ljusa sommarnätter...

De ljusa sommarnätterna närmar sig nu och vildsvinssuggan syns därmed allt tydligare på ängarna med sina små kultingar...

Jordgubbar på midsommarafton...

Självklart ska det vara jordgubbar på självaste midsommarafton!
Tidigt, tidigt i morse hittade jag denna Kolmårdsinvånare smaskandes på färska jordgubbar...

Återigen vinter i Kolmården...

Gårdagens intensiva snöväder lämnade efter sig en dryg decimeter med nysnö. Trotts varmgrader är nu därför återigen vintern ett faktum. Det nu rådande snödjupet gör skogarna svårframkomliga för djur med korta ben. Jag visar därmed en bild på den snötäckta skogen, men också en bild på vildsvinens flykt över det snötäckta fältet...

På raska ben genom mörkret...

Två små nyfikna...

Inlägg 1201...

Detta är mitt 1201:e inlägg och det tänker jag uppmärksamma med några bilder från några fina sommarnattsmöten. Möten med det djuret som Kolmården är mycket förknippat med, nämligen vildsvinet...

 

Rapport från Kolmården #2

Sommaren är nu över och istället har hösten satt full fart. Det märks verkligen, då skogen har tystnat och fågelsången inte längre ekar i skogens alla salar.

Tittar jag tillbaka på den här sommaren så känns den lite annorlunda, den har varit kall och egentligen blev det aldrig någon sommar med värmebölja, som jag tror att många av oss ändå hade hoppats på.

De lite kyliga sensommarmorgnarna har däremot bjudit på fina dimmor, med många fina djurmöten. Jag kommer till exempel aldrig att glömma den morgonen då jag hade möte med två bävrar, storlommar, kungsfågel, fälthare och tjäderhöna med ungar. Allt detta under en och samma morgon!

Inte heller kommer jag att glömma de fina älgmötena som jag hade under tidiga och dimmiga sensommarmorgnar.

Just nu, i skrivande stund har kronhjortarna satt full fart med sin brunst och låter högljutt runt om i Kolmårdsskogarna. Även om vi går mot de kyligare årstiderna och snart står inför snö, slask och mörka korta dagar, så har vi än höstskogens praktfulla årstid runt knuten, något jag verkligen ser fram emot...

Bild 1: Älvdans över Kolmårdssjö
Bild 2: Hemsökt slottsruin
Bild 3: Älskande bitbockar
Bild 4: Trött hornuggla
Bild 5: Bäver i dimma och morgonljus
Bild 6: Sammanträdande storlommar
Bild 7: Rådjur på ett sommarklätt hygge
Bild 8: Nyfiken tjäderhöna
Bild 9: Älgkomöte i morgondimma
Bild 10: Förvånad fälthare
Bild 11: Ropande spillkråka
Bild 12: Vildsvin flyr in i nattens mörker
Bild 13: Tranan lyfter
Bild 14: Ormvråk i förmiddagssolen
Bild 15: Natt över hygget