Trevlig Halloween!

Idag den 31 oktober är det Halloween, en högtid där det ockulta och det onda får all fokus. Dagen till ära visar jag därför fram några bilder på två riktigt otäcka figurer som jag stötte på en kulen höstkväll i Kolmårdsskogen...

Önskar er alla läsare där ute i höstmörkret med detta inlägget, en riktigt fin Halloween!

Höstens färgprakt...

Visar idag fram tre färska höstbilder på Kolmårdsskogen, där de vackra höstfärgerna framträder. Just nu står skogarna här i full höstprakt och färgerna nästan lyser om träden i den starka höstsolen. Varje år är det alltid lika fascinerande att får uppleva höstskogens vackra färgprakt. Samtliga bilder är dubbelexponeringar i kameran, där en bild är i fokus och en oskarp...

Spejande skata...

Idag visar jag fram en bild från ett möte jag hade med en skata, som satt på ett hygge och spejade ut över vidderna, från en liten höjd. Denna sommardags intensiva och varma förmiddagssol har helt klart givit bilden sin unika prägel...

Putsning pågår...

I skogsbrynet sitter den stora grå och putsar sig noga och väl. Här, precis intill på fälten har hon sina vidsträckta jaktmarker. Efter ett skrovmål hör det till att man gör sig fin och ser till att fjäderdräkten är i fint skick. Allt för att vara redo till nästa byte dyker upp och jakt återigen drar igång.

En bild från ett sällsamt möte med lappugglan i det dunkla kvällsljuset...

Över fältet tillsammans...

Tillsammans med sin lilla kalv vandrar älgkon försiktigt, men bestämt över det öppna vetefältet. Det hela blir ett mycket hjärtskärande möte, där älgkon absolut inte vill exponera sin lilla kalv mer än nödvändigt och ser sig om regelbundet så att ingen fara lurar. Samtidigt njuter den lilla älgkalven hejdlöst av alla nya ting som hon upptäcker på vägen över fältet...

Solrosor överallt!

En sensommarbild från ett blommande solrosfält. Här använde jag kamerarörelse då jag gjorde bilden, just för att återge den känslan jag hade av att dessa stora, vackra solrosor var precis överallt omkring mig, svajande fram och tillbaka. Galet vackert med dessa intensivt gula blommar i det blåaktiga morgonljuset...

Bakom de stora, vida vingarna...

Bakom de stora, vida vingarna syns ett stort, gult och mycket fokuserat öga. Det här ögat tillhör den stora grå skymningsjägaren, som i det blåaktiga eftermiddagsljuset är ute på jakt efter ett byte. Ett magiskt möte med vackra lappugglan, i den stilla vårskymningen här i hemmaskogen...

Tjädertuppen i kvällsljuset...

I det sena skymningsljuset gör sig tjädertuppen "Torkel" redo för nattens/den tidiga morgonens tjäderspel och duellerande med andra tuppar. På den här bilden står han uppe på sin berghäll och vaktar. Hans näbb sträcker sig mot ljuset och han försöker göra sig stor och otäck.

Genom åren har jag haft många fina möten med denna tjädertupp. Det är verkligen jätte-roligt att få möta honom på våren, när tjäderspelen drar igång. Det är då han vaktar sin fina berghäll som mest intensivt...

Lommorgon...

En bild från ett mycket stämningsfullt och sällsamt möte med storlomsparet, en tidig vårmorgon. Bilden gjorde jag i precis i rättan tid, då ljuset är blå-lila, en stund innan solen går upp och natt blir till dag. I samma ögonblick som jag gjorde bilden reste sig den ena storlommen upp och spände ut sina vingar...

Skogens ansikten...

En svartvit bild från skogen, där skogens olika ansikten visar sig. Både snälla och inte så snälla figurer syns tydligt i bilden. Jag tycker att denna bild passade bra såhär i mörka hösttider. Den här bilden är gjord i svartvitt och med kamerarörelse, också kallat ICM (Intentional Camera Movement)...

Älgarna vilar i höstsolen...

I dessa tider då älgarna jagas kan jag inte låta bli att publicera en bild på en bild på en älgko jag ertappade för något år sedan, då hon tillsammans med sina två kalvar låg och vilade på ett fält.

För mig är denna bild rofylld, då jag ser denna lilla älgfamilj ligga och vila sig i höstkvällens skymningsljus. Dessvärre tror jag att älgarna upplever höstarna på ett helt annorlunda vis, då de ständigt blir jagade...

Brölande i det blå skymningsljuset...

Ett starkt brölande ljuder från andra sidan det väldiga fältet. Plötsligt, från ingenstans har en stor kronhjortstjur klivit ut ur skogens dunkel och står ute på fältet, fullt synlig och brölar för full hals. Utan tvekan kommer eventuella rivaler få veta att det är här denna ståtliga herre bestämmer. Jag riktar kameran mot honom och gör bilden här nedan. Så otroligt mäktig naturupplevelse att få möta denna vackra hjort på det här viset.

Utan tvekan är han en av de allra största och ståtligaste med sina enorma horn. Det är omöjligt att inte släppa fram tankarna kring var denna stora kronhjort gömmer sig resten av året, då brunsten inte pågår. Aldrig tidigare har jag ens skymtat honom då jag varit i skogen. Då har jag ändå lagt många timmar här ute i vildmarken. Enda gången han visar sig är på brunstfältet i brunsttider...

Den nyfikna lavskrikan...

I den gamla skogens tysthet står jag helt stilla och väntar. För bara någon minut sedan tyckte jag precis att jag såg något i den gamla granen precis framför mig. Något orangefärgat försvann in mellan de täta grenarna i hög fart. Efter ett litet tag hör jag ett mystiskt ljud inifrån den täta granen. Någon form av "knorrande" ljud som jag aldrig tidigare hört. Jag står blick stilla, försiktigt sträcker jag mig efter min väska där korven finns. Varsamt öppnar jag den och plockar fram korvbitarna. Jag lägger en bit i handen och håller upp den.

Efter ett kort ögonblick kommer en brun-orangefärgad fågel mot mig och sätter sig i ett litet träd precis framför mig i den härliga kvällssolen. Det är den nyfikna lavskrikan som förstått att det vankas korv och kan därför inte hålla sig. Är inte lavskrikan både charmig, vacker och underbar att få möta såhär ute i gammelskogen?!

Den välbekanta silhuetten mellan träden...

Där inne i skogen, mellan alla träden syns en välbekant silhuett. Det stora, välbekanta ansiktet med de stora öronen står precis blick stilla och stirrar på mig. Ännu ett oförglömligt älgmöte har precis ägt rum...

Den stora aspen i höstglöd...

Med glödande ljus belyser höstsolen den väldiga aspen. På något sätt tycker jag detta väldiga träd med sina grenar ser ut som ett hjärta med alla sina kranskärl som förgrenar sig. Kanske är det livets träd?!

Inne bland skuggorna...

En bild på kronhjortbrunstens "storhjort". Den här bilden gjorde jag en höstkväll då jag hade turen att möta honom i skogen och han stod inne bland skuggorna och brölar högt, för att locka till sig alla hindarna i närheten...

Lommorgon med guldljus...

I den dimmiga, guldljusfärgade morgonen skrider storlommarna sakta fram på den nästan spegelblanka vattenytan. I soluppgångens tid ackompanjeras de av det härliga guldljuset från morgonsolen. Som två små mörka silhuetter syns de i sjöröken. Jag får nästan kisa för att se dem ute i det starka solljuset.

När jag sitter vid strandkanten i väntan på att få göra denna bild, slås jag av att en vackrare vårmorgon än denna får jag nog aldrig uppleva. Så underbar stämning och upplevelse...

Vägen fram...

Här går vägen fram, en väg det inte går att se slutet på, en väg höljd i dimma. Men långt där borta finns ändå ljuset. Kanske är detta en bild med symbolik för livets väg, den vi alla vandrar?!

Bilden gjorde jag en tidig majmorgon här i Kolmården. Vårtiden och särskilt maj är årets allra bästa period om ni frågar mig...

Trana i morgonljus...

En bild på en av vårens första tranor som landat på det vidsträckta fältet i morgonljuset. Här ute i guldljuset står hon och putsar sig och gör sig fin, samtidigt som solens strålar hittat upp över horisonten och smeker hennes vackra fjäderdräkt. Lite fin ska man såklart vara efter att ha rest långt...

Kronhjortstjuren på hällmarken...

Är det något som det finns rikligt av här i Kolmårdsskogen så är det tallhällmarker. Hällmarker, ofta helt vita, då de är fullbelagda med vitmossa och tallar som växer om var annat uppe på dessa höjder. Dessa områden har ofta ett ganska gott siktdjup, då tallarna sällan växer så tätt här uppe på hällarna. Det är därför relativt enkelt att se om något befinner sig eller rör på sig en bit bort från dig om du är på dessa hällmarker.

Just dessa hällmarker blir också ofta spelplatser för tjädertuppar under våren och hösten. På något sätt är faktiskt just den här naturen något som karaktäriserar Kolmårdsskogen, även om det är långt ifrån den enda skogen här i landet som som hyser tallhällmarker.

Något annat som är ganska typiskt för Kolmårdsskogen är alla dessa kronhjortar som hörs bröla under den tidiga hösten. Ett djur som verkligen är flyktigt och som gärna verkar i det dolda och absolut inte vill exponera sig i onödan. En jägare sa till mig en gång; "kronhjorten är skogens eget spöke". En liknelse som jag tycker verkligen är talande för den ståtliga kronhjorten och dess beteende.

Med tanke på det ni nu vet efter att ha läst stycket här ovan, så blir bilden i det här inlägget därför signifikant för just Kolmårdsskogen, då kronhjorten står och spanar på mig uppe på en tallhällmark. Är det inte vackert att få möta den vackra kronhjortstjuren uppe på den vackra hällmarken i det blå morgonljuset?!

Fullt fokus på bytet...

Lappugglan spänner sin intensiva blick, har fullt fokus på sitt byte långt där framme och kastar sig sedan iväg i full fart. En mycket speciell och spännande upplevelse att få bevittna, dessutom på relativt nära håll. Som ni sannolikt förstår blev det många bilder under den här sommarkvällen. Här visar jag fram en av dessa bilder i svartvitt på lappugglan...

Hägermötet i den varma sommarmorgon...

Redan tidigt på morgonen värmer solen på intensivt, efter en regnig natt. På grund av regnet och den höga värmen förvandlas klimatet till tropiskt. Allt blir fuktigt och kladdigt och luften blir nästan lite svår att andas. I ett gammalt träd intill en sjö sitter en praktfull gråhäger och vilar upp sig. Just den här morgonen gör de stekheta solstrålarna att hon kan torka sig efter nattens häftiga regnväder. För att bli riktigt torr överallt väljer hon att sträcka ut sina vingar, så att luften och solstrålarna kommer åt ordentligt i fjäderdräkten.

Det är inte ofta man får tillfälle att se något liknande, än mindre fota en gråhäger på det här viset, då de brukar vara väldigt skygga och ta till flykten innan jag ens hunnit lyfta kameran. Denna gråhäger poserade fint på grenen där hon satt och satt kvar länge, länge. Det hela blev till en mycket oförglömligt möte denna sommarmorgon...

På favoritpinnen...

Ackompanjerad av de varma solstrålarna sitter tornfalken återigen på sin "favoritpinne" - en gammal telefonstolpe. Härifrån är vyerna oändliga och bytesdjuren har ingen aning om vad som finns ovanför dem. Bättre plats för en falk att jaga ifrån får man leta efter.

Jag blir alltid lika glad då jag möter den vackra tornfalken här, för mig är detta ett friskhetstecken som berättar att våra rovfåglar får jaga i fred. Men att se tornfalken ryttla och jaga över fälten, för att senare byta till ett annat fält eller fortsätta ut över det stora slättlandskapet är en symbol för frihet. Friheten som vi här i Sverige ser som något självklart, men som tyvärr inte alla människor får uppleva...

Troféerna...

En bild från årets sommarsemester där jag stötte på denna vy. Plötsligt förstod jag varför jag inte såg en enda älg under semestern här i vildmarken i nordvästra Dalarna. Ett garage, en plats där allt står i träda tills årets jakt åter tar fart och våra älgar återigen skall jagas för att skjutas. En hemsk tanke, men ack så sann. Jag hade hellre sett älgarna vandra i skogarna runt denna plats, än deras horn uppskruvade på en vägg på det här viset...

I den varma sommarmorgonen...

I den varma sommarsolen jagar en liten törnskatshona ute på ett hygge. På en högstubbe har hon bestämt att det är bäst stället att sitta och vänta på att insekter skall flyga förbi, så att hon kan fånga dem. På något vis är jag förtjust i törnskatan och stundtals tycker jag till och med att den känns ganska bortglömd, trotts dess otroliga skönhet. Som vanligt kan jag inte låta bli att göra bilden.

Någon sa till mig när de såg den här bilden - Mårten, kanske är detta egentligen ett självporträtt där det är du som sitter ute i skogen och jagar dina bilder?! Intressant tanke och jag gillar helt klart symboliken...

Svartvit bild på rågeten...

En svartvit bild från ett mycket härligt möte med en råget ute på den vidsträckta Östgötaslätten. I bakgrunden syns dimman bygga upp mot skogsbrynet i bakgrunden. Precis stilla står hon här och tittar på mig när jag gör bilden. En bild som jag tycker passade så fint i svartvitt, då den fick en helt annan mjukhet...

Lappugglan landar...

Ute i den fuktiga marken flyger lappugglan från pinne till pinne i sin jakt på ett byte. Ibland har man tur, som den här sommarkvällen då jag stod på en mycket strategisk och bra plats. Härifrån hade jag möjligheten att göra bilden här nedan, då "den stora grå ugglan" kommer flygandes och landar. En bild som gjordes precis i det ögonblicket då hon sätter ned tarserna på pinnen. Det blev inte bara en spännande bild, utan även en helt fantastisk naturupplevelse att minnas...

Underbar höstmorgon...

Luften är klar, frisk och luktar höst med allt vad det innebär. Någon form av fuktig doft tränger igenom och kanske är det just den doften i kombination med den friska luften som för mina associationer just till hösten?! Sakta men säkert gryr dagen och det blå ljuset är nu ett faktum, samtidigt lyckas det guldfärgade solljuset tränga igenom det täta molntäcket. En helt fantastisk himmel uppenbarar sig och stämningsbilden är mer eller mindre ett faktum. En så otroligt vacker höstmorgon måste helt klart förevigas...

Brölande på hygget...

Ute på ett hygge i norra delen av Kolmårdsskogen går en kronhjort och brölar högt för att locka fram rivalerna. Försiktigt smyger jag mig nära och lyckas slutligen få syn på denna ståtliga tjur. Samtidigt som jag får syn på han, så vänder han sig åt mitt håll och brölar det högsta han kan. Längre bort i skogen hörs en annan stor kronhjort svara med sitt, om möjligt ännu starkare bröl. Ingen som helst tvekan om att årets kronhjortsbrunst är i full gång...

Råbockssilhuetten i dimman...

I det blå morgonljuset och den täta dimman syns endast en svag silhuett av en råbock långt ute på fältet. Allt är precis stilla och tyst. Det enda som hörs är slutaren från min kamera när jag gör bilden, samtidigt står råbocken som förstelnad och tittar på mig. Ett lite sällsamt, men mycket finstämt möte i den fuktiga höstmorgonen...

Den lilla tofsmesen och ljuset...

I den mörka skogen sitter en liten tofsmes och nyfiket betraktar ljuset som letar sig ned mellan de täta grangrenarna och lyser upp det blöta på grenarna. Jag får känslan av att den lilla fågeln betraktar ljuset som något mycket unikt i den annars så mörka granskogen. Ett litet annorlunda, men spännande möte med den lilla skogsfågeln...

Oväntat möte...

En bild från vildmarken runt Fulufjällets nationalpark, en plats där jag verkligen inte trodde att jag skulle få möta favoriten - storlommen. Givetvis blev även detta storlomsmöte något alldeles extra. Det är alltid något extra att få möta denna fantastiska fågel, även om det är helt oväntat som vid detta tillfälle...