Gubben i molnet...

Molnformationer kan utan tvekan sätta fart på fantasin tycker jag. En varm sommardag gjorde jag denna bilden på ett moln, som jag tycker liknar en arg gubbe...

Ensamt näckrosblad...

Ett ensamt, men färgstarkt näckrosblad i den skumma sommarnatten...

Misstaget...

När jag gjorde den här bilden så hade jag helt fokus på rågeten som stod ute i sädesfältet. I sökaren kunde jag även se att det fanns något gult i bakgrunden av rådjuret. När jag väl gjort bilden och tittade på kameran, så såg jag att det inte bara var en råget jag fotat, utan där fanns även en gulärla och en buskskvätta. Gissar om jag blev förvånad?!

Tycker ändå bilden blev spännande, de sitter där ute på sädesfältet tillsammans i blå timmens vackra ljus. Kanske samtalar de och har ett litet möte om något?!

Orrtupparna samlar sig...

Några orrtuppar har samlat sig i den tidiga gryningen för att inleda årets stora spelet, ute på den frusna mossen. Kylan är högst påtaglig, då det varit mycket kallt under den gångna natten. Sakta men säkert närmar sig orrtupparna varandra på tuvorna, snart börjar spelet...

Nyfiken råbock...

Bakom lite sly och buskar kikar en nyfiken liten råbock fram. Ett mycket stilla och fint möte äger rum. Jag tröttnar verkligen aldrig på att möta Kolmårdsskogens olika invånare, även om jag genom åren haft hundratals möten med rådjur, är de än idag precis lika roliga att möta, som de var vid mitt allra första möte...

Oväder över Vättern...

Regnvädret drar fram över Vätterns västra del och Visingsö med en enastående skönhet. Det hela blev ett mycket vackert skådespel att få uppleva och observera i skymningstimmarna från höjderna vid Brahehus.

Det vi ser är Visingsös norra del, där ovädret sakta spricker upp i bakom. I förgrunden syns några av gårdarna belägna strax norr om Gränna. I den andra bilden ser du tydligt hur ovädret saktar skingrar sig i över västra delen av Vättern och Visingsö...

Spelgalen...

Den spelgalna tjädertuppen "Torkel" rusar fram i full fart över Kolmårdens vackra hällmark. På den här platsen är det minst sagt viktigt för denna tjädertupp att ingen annan tupp kommer och gör anspråk på marken. "Torkel" vaktar denna berghäll med hull och hår. Till och med fotografer är inte välkomna här, även om jag inte gör anspråk på denna spelplats...

Spillkråkemötet...

Jag hör några kraftiga knackningar på det fallna trädet en bit framför mig. Plötsligt hoppar en stor svart fågel fram och poserar framför mig, precis vid rotvältan. Den kolsvarta spillkråkan tittar åt mitt håll, ropar och fortsätter sedan med sitt sökande efter föda i sprickorna i det fallna trädets bark. Det var minst sagt spännande att få följa vår största hackspett på så nära håll, i den vardagliga jakten på föda...

Nyfiken snok...

En bild från ett möte med en liten nyfiken snokunge. På något underligt sätt så tycker jag att det ser ut som att denna lilla snok har ett par storlekar förstora solglasögon på sig...

Guldbaggen...

Möte med den vackra guldbaggen i... just det - guldljuset!

Allt det där andra...

Även om jag själv är naturfotograf, så ser jag inte allt för sällan just att många naturfotografer ofta fastnar i just specifika motiv, som exempelvis djurbilder av olika slag. En del fotografer gör bara bilder på fåglar, andra bara på däggdjur, medan en tredje verkar kombinera de två. Ibland blir det naturromantiska landskap och ibland vackra blombilder eller nära bilder på insekter. På något sätt så upplever jag det som att allt som är vackert och sådant som fotografen tror att betraktaren vill se är också det som han/hon använder som motiv i sina bilder.

Givetvis är det inget fel i detta! Fotografen ska såklart göra de bilder han/hon själv brinner för och vill göra, inte lyssna på vad andra tycker. Det är jag oerhört noga med själv och därför helt klart en av de allra första att skriva under på. Men jag vill ändå, utan att tillrättavisa någon, slå ett slag för allt det här andra som finns runt om oss fotografer som är ute i naturen, de dimmiga landskapen eller de otillgängliga och avlägsna platserna.

Också de ting människan har placerat ut i naturen är och förblir ett avtryck av oss i vår vackra natur, något som jag vet att många tycker förstör bilderna, medan andra inte bryr sig om dessa alls. Men varför inte låta dessa ting bara få vara en del innehållet i bilden? Varför inte låta de samspela eller vara en del av landskapet? Eller något som berikar djurbilden?

Här är några bilder jag gjort för att visa att det faktiskt alltid finns bilder runt om oss, då vi är ute i skog och mark för att leta efter djur, fåglar eller andra motiv/bilder att fotografera. Alla ting går att fotografera, det handlar bara om rätt tillfälle, rätt ljus och att se fotografen kan se bilden. Hantverket fotografi eller kanske ett mer korrekt begrep - bildskapande handlar inte alls om att finna de unika motiven, utan att se bilden och skapa den med sitt verktyg - kameran...

Skogen gråter...

En svartvit bild som för mig har mycket hög symbolik. Här gråter skogen! Kanske för att det regnar eller helt enkelt för att de svenska skogarna mer och mer försvinner!?

Tveksamt rådjur...

I dimman ute på fältet syns ett rådjur stå och spana lite längre bort, när våra blickar möts så tvekar hon en aning och blir stående med huvudet vänt mot mig. Våra blickar möts en längre tid och jag misstänker att även om dimman ger trygghet och att hon känner sig lite skymd där ute på fältet, så är det inte tillräckligt. Efter en liten stund vänder hon om och springer in i det tätare dimstråket. Det hela blev helt klart ett annorlunda, men mycket fint möte i det dimmiga landskapet...

Möte med skogens konung...

En lite annorlunda bild från ett möte med skogens ståtliga konung - helt i svartvitt...

Storlommen landar mot mig...

Storlommen landar i den lilla skogssjön, i riktning mot mig, där jag sitter och spanar vid strandkanten...

Jagande trollslända...

En bild från ett härligt möte med en vacker trollslända som sitter och jagar inne i grönskan och det varma solskenet. Dessa djur känns verkligen som hämtade från en helt annan tid. På något sätt känns det därför alltid lika spännande att studera och följa dessa små rovdjur...

Rådjuret på den lilla åkerholmen...

En bild från ett vackert möte med en råget som står och spanar på mig uppe på en liten åkerholme. Som synes, endast en liten silhuett långt därute på åkerholmens höjd...

Den putsande råbocken...

I det fina guldljuset står den ståtliga råbocken och putsar sig. Han gör sig fin efter den intensiva regnskuren som precis slutat och övergått i det fantastisk solskenet - guldljuset...

Det fascinerande Brahehus i det vackra ljuset...

Jag har sedan barnsben alltid fascinerats av och intresserat mig för gamla borgar och slott. En del mer än andra, då jag vet att jag under de somrar vi semestrade på Öland alltid var tvungen att besöka Borgholms slottsruin. Besöken var inte korta, utan kunde vara i flera timmar, tills varje liten vrå var utforskad. I en sådan stor borg tog det tid, till mina föräldrar och min storebrors stora förtret.

Idag är jag inte mina besök av de gamla slotten lika maniska, utan jag väljer de mest spännande utrymmena, salarna och vrårna. Givetvis lyssnar jag även på mitt sällskap och tillsammans upplever vi dessa historiska platser tillsammans.

Men tänker jag tillbaka så har det borgarna och ruinerna med deras ödsliga och karga utseende på något sätt kommunicerat direkt till mig. De har liksom kallat på mig och jag har blint lyssnat och låtit dem locka mig.

En gammal byggnad som en borg eller ett slott är på något sätt ändå en plats som kan berätta. Inte bara om arkitektur och byggnadskonst, utan om hur människor en gång levt. För mig är det inte alls svårt att vandra runt i dessa idag tomma utrymmen och fantisera om hur det kan ha sett ut. Jag kan där och då också föreställa mig dofter, ljud och hur det skulle ha känts att varit en gäst på den tiden.

Kanske är det just de fantasifulle tankarna som redan sedan barnsben lockat mig in i dessa ruiner?! Ja, även när det gäller detta fantiserande så handlar det såklart om att skapa bilder, men inte med en kamera. Nej, då handlar det om att kunna använda den "inbyggda kameran" eller fantasin som vi också kallar den.

För några veckor sedan då vi passerade norr ut längs Vättern, hade vi ett så fantastiskt vackert ljus ut över denna vackra sjö. Även om klockan var mycket, det var mulet och solen gick ned bakom molnen, så uppstod det i blå timmen ett så fantastiskt ljus att jag bara var tvungen att stanna vid Brahehus. Den gamla fascinationen väcktes åter till liv och jag såg tydligt bilderna framför mig av den gamla borgen i detta fantastiska ljus. Jag plockade raskt med mig kamera och stativ och sprang bort mot ruinen för att göra bilderna jag visualiserat framför mig.

Mycket riktigt, ljuset var i mitt tycke helt perfekt och jag ångrade inte en sekund att jag stannade till här. När jag stod där i det skymmande ljuset och bilarna brusade förbi på E4:an strax bakom mig, så slog det mig plötsligt att jag faktiskt var den enda människan vid ruinen. Märkligt, är jag verkligen den enda som vill uppleva detta?! Eller är jag kanske den enda som är dum nog att gå ut och titta på denna vackra borg såhär dags?!

Efter att jag gjort mina bilder fällde jag ihop stativet och vandrade tillbaka mot bilen. Väl på plats i sätet igen sa jag till min fru - sådär, det gick ju snabbt det där, jag var ju bara borta 15-20 minuter. Hon tittar på mig och skrattar och säger - Nej, du var borta nästan en hel timme!

Så nu har även min familj fått smaka på min extrema fascination för gamla borgar, slott och historiska platser...

Sångsvan i brinnande ljus...

En sångsvan landar på det stora fältet vid sjön Tysslingens strandkant, i soluppgångens brinnande ljus...

Vattenfallet...

En svartvit bild från den tidiga våren 2022, vid ån Tidan, närmare bestämt ett av alla de spännande vattenfallen vid Ryfors, utanför Mullsjö...

Råbock och blåklint...

Ute på det blommande sädesfältet står en stolt råbock och tittar på mig, samtidigt som fältet bitvis är bevuxet av den östgötska landskapsblomman blåklint. Kunde inte låta bli att göra en dubbelexponering på detta möte...

Råbocken och guldljuset...

Ute på det stora sädesfältet står en ståtlig råbock och spanar i kvällssolens skiftande dimstråk. Ett vackert ljusfenomen som uppstod efter en hel dags regnoväder...

Den lilla haren ute på fältet...

Ute på det vidsträckta fältet springer en liten hare fram i solljusets varma strålar. Endast harens lilla mörka silhuett är det som syns i kontrast mot växtligheten på fältet. Minimalistiskt, men vackert...

Regnbild...

Ibland kan det vara minst sagt fascinerande att betrakta regndropparna under ett ihärdig regnoväder. Har man tur kan man hitta en plats, där regndropparna tillsammans bildar någon sorts egen värld och i bästa fall även en liten historia med de insekter, eller andra saker som försöker att överleva ett regnoväders ihärdiga framfart. Ibland kan bilderna finna närmre än vad faktiskt kan tro...

Sommarregn...

Omväxlande sommarväder, där solen bryter igenom regnvädret och skapar ett sådant där underbart sommarregn. Ett ljus och en fin stämning som givetvis är oundviklig att fotografera...

Den blommande nattviolen...

På en gammal äng står den fantastiska nattviolen och blommar för fullt i det starka solskenet. En otroligt vacker och spännande blomma, med sin doft, som blir allt tydligare i skymningen...

Omberg och ovädret...

En bild på det stora landskapet - här Omberg och Vättern i det blå skymningsljuset. Detta vackra väderfenomen inträffade precis innan ett oväder drog in över detta östgötska landmärke. Det går verkligen inte att säga annat än att landskapen kring Vättern är dramatiska, men också otroligt vackra...

Storlommen glider fram...

En bild på en nyfiken storlom som glider fram över vattenytan, precis där solstrålarna letat sig ned mellan träden. Det blir en fin inramning av favoriten...

Sommarvärmen...

Passa på att njut av sommarens varma, härliga väder, precis som den här hackspetten gjorde en fin junikväll...

Guckuskon...

Ännu en bild från årets fantastiska möte med den förtrollande orkidén guckusko. Här i en dubbelexponering, en bild i skärpa och en i oskärpa med rörelse...

Haren mitt i tuggan...

Jag sitter och väntar på den vackra stenknäcken, då plötsligt en liten hare kommer framhoppandes, precis bakom en liten höjd. Här sitter hon och äter lite av den grönska som växter här, innan hon plötsligt hajar till och ser att ett stort öga tittar på henne (mitt objektiv). Försiktigt äter hon vidare innan hon sedan hoppar vidare in i skogen...

Plötsligt händer det...

Det är en klar och stilla sommarmorgon då jag kommer åkandes längs grusvägen, påväg ut i skogen för att se om djuren är vakna då jag plötsligt får se något märkligt längre fram längs vägen. Jag vet att jag hinner att tänka - vad är det där för konstigt? Är det något vägarbete här ute i skogen?

När jag kommit ytterligare en bit fram så ser jag att det ser ut som någon som står vid vägen. Men såhär dags brukar det knappast hända, vad konstigt! Väl framme så ser jag att det gamla skogstorpet vaktas av jätte-lika Playmobil-figurer, både riddare och en hockeyspelare. Jag har vid ett tidigare tillfälle stött på dessa här ute i skogen, men blev ändå lika överraskad denna gången som vid första tillfället.

Det är verkligen som jag brukar säga - Skogen har allt, man vet aldrig vad man finner här ute!?

Givetvis kunde jag heller inte låta bli att låta min fru göra ett porträtt på hockeyspelaren och mig.