Grimasen...

Ett grimaserande rådjur poserar framför min kamera, samtidigt som solen är på väg att gå upp. Det gulfärgade morgonljuset letar sig ihärdigt in i skogssalen, mellan de väldiga tallarna...

Två änglar...

Två vita svanar lyfter... i mina ögon ser det ut som två änglar som lyfter mot skyn. Tekniken med långa slutartider gör att bilden i alla fall i mitt tycke blir mer spännande, där tankarna leds in de mer fantasieggande banorna...

Kronhjortsmöte...

En ensam kronhjortstjur vandrar fram genom en den höstmörka Kolmårdsskogen. Ibland stannar han och brölar för att försöka locka hindarna till sig. Precis innan han tar klivit in i den mörka skogssalen, stannar han till, vänder sig om och ger mig en sista blick. Därefter är den stora kronhjorten strax borta, precis som ett spöke...

Sångsvansparet i soluppgången...

I soluppgångens brinnande motljus flyger sångsvansparet, med de blålila Kilsbergen som bakgrund. En bild från den vackra svansjön Tysslingen i vårtider...

Sånglärkan och tranparet...

Ur det "vårtorra" gräset tittar en liten nyfiken sånglärkan upp. Samtidigt går ett tranpar i bakgrunden och betar för att orka ta sig vidare på sin resa norr ut. Ett spännande möte vid Sveriges största rastplats för tranor...

Skatans skärskådande öga...

På en gren, i en ståtlig tall sitter skatan och betraktar omgivningen med sitt skärskådande öga...

Älgmöte i svartvitt...

En svartvit bild från ett fantastiskt vackert morgonmöte med skogens konung - den ståtliga älgen...

Den nyfikna ekorren...

Något litet brunt och lurvigt kommer springande nere på marken, genom skogen mot mig, där jag sitter och väntar. Plötsligt reser detta bruna lurviga sig upp och spanar, i samma ögonblick ser jag att det faktiskt är en liten ekorre som n betraktar in mig noga. Sannolikt är detta lilla skogskrabat besvärad över min närvaro, nu när vinterförråden skall fyllas...

Den osamarbetsvilliga nötskrikan...

Kråkfåglar generellt är väldigt svåra att fotografera, eftersom att de är så om sig och kring sig. De är misstänksamma och har ett högt intellekt. Lite extra krånglig har nötskrikan ändå varit för mig, även om det är en relativt vanlig fågel. Alltid när jag riktar kameran mot den, försvinner fågeln iväg långt in i skogen, eller hoppar in i en tät gran och gömmer sig. Nästan som i en tecknad film i komedigenren. Så av förklarliga skäl är därför inte bildarkivet fullt av just bilder på nötskrikan. Även om jag genom åren har lyckats att överlista den ett antal gånger.

Ibland händer det och när det väl gör det så gäller det att vara snabb. Precis som den här gången, då jag egentligen var ute efter att fotografera andra typer av fåglar. Plötsligt från ingen stans så kommer en nötskrika och landar på en gren. Där sitter hon och spanar efter de goda jordnötterna som jag lagt ut till fåglarna. Ganska så länge hinner hon sitta där och spana noga innan hon upptäcker det stora ögat - kameran. Men i det fallet är det redan försent, jag hade redan gjort ganska många bilder på denna vackra kråkfågel. Idag vill jag visa fram en av dem...

Dimmig augustikväll...

En härlig augustikväll, där älvorna dansar för fullt ute på de stora fälten. Ett ensamt rådjur vandrar försiktigt i förgrunden och letar efter bete. Dessa sensommarkvällar är verkligen något väldigt speciellt med, stämningen är klart på topp och något över det vanliga...

Lekande vargar...

Likt två hundar springer vargarna fram och tillbaka genom skogssalen. Tiken bär på en pinne i munnen och jag uppfattade detta som att alfaparet faktiskt lekte med varandra. Det var verkligen mycket spännande att få sitta och studera vargarna och deras beteenden, inte minst i det här fallet.

Bilden skapades med kamerarörelse och lite längre slutartid, då vargarna sprang förbi, bara några meter från där jag satt...

(Bilden är gjord i Järvzoo, 2022)

Det där med att skaka på huvudet...

Storlommen reser sig, sträcker sina vingar, samtidigt som hon viftar med dem. I vanlig ordning skakar hon också på huvudet och skvätter lite vatten med näbben. En spännande ritual storlommen har för sig och något jag aldrig kan slutat att titta på. Fascinerande beteende minst sagt. Detta förtjänar såklart en egen bild...

På besök i underjorden...

Idag vill jag berätta om en av sommarens stora händelser - besöket i underjorden. Även om jag tidigare besökt grottor och gruvor så blev det något mycket speciellt med besöket i Sala silvergruva. En historisk plats, med mycket spännande att se och uppleva.

När färden mot underjorden påbörjas är det viktigt att inte glömma bort att knacka i berget. Gruvfrun måste få veta att vi är påväg ned i hennes berg. Gruvfrun är ett bergsväsen som både beskyddar, men också kan orsaka olycka om man som besökare i berget inte följer hennes regler. Så vill man vara säker på att komma upp ur gruvan igen, är det säkrast att inte förarga henne.

Redan på väg ned i underjorden slås man av urbergets tystnad. En sådan tystnad som känns långt, långt in i kroppen. Så pass att det plötsligt går att höra sina egna andetag och sitt eget hjärta slå. I underjorden är det kallt, en temperatur på +2 till +4 grader Celsius konstant, oavsett årstid ovan jord. Luften är fuktig och väggar och golv präglas av fukt och vatten som ser till att det bildas en glänsande våt yta överallt, både på väggar, golv och tak. På något märkligt sätt är lukten också instängd, men ändå inte så pass som jag hade förväntat mig att den skulle vara. Jag gissar på att det är på grund av alla ventilationshål som finns och som ser till att luften cirkulerar i gruvan.

De stora håligheterna i berget är fascinerande och när vi blickade ned i det 155 meter djupa Drottning Christinas schakt blev knäna svaga. En känsla av litenhet infann sig omedelbart. Denna dagen tog vi oss inte ned till det här djupet, utan gick i gångar till fots. Det gjorde att vi kunde komma ned till dryga 60 meter. Det blev många trappsteg, både upp och ned, vilket även kändes i benen när vi åter var ovan jord igen.

Vi kikade även på Herr Stens botten, en plats med en spännande natur runtomkring det gamla brottet. Jag återvänder mer än gärna till denna spännande plats och kanske då även får chansen att se och uppleva nya delar av Sala silvergruva som jag inte tidigare sett...

Göken ute på hygget...

I den svaga morgondimman och den höstfärgade skogen, sitter en vacker gök och spanar ut över det vidsträckta kalhygget. För mig är göken en fågel som bara hörs ropa i skog och mark, men som aldrig behagar visa upp sig.

Den här morgonen hade jag dock väldigt mycket tur och fick möta denna vackra fågel, då den satt och vila sig på en av högstubbarnas grenar...

Brölande kronhjort...

I Kolmårdsskogen ljuder nu kronhjortarnas starka brunstrop under kvällar och tidiga morgnar. Ropen ekar genom skogssalarna, ut på de öppna fälten och vidare över de vidsträckta slätterna.

Kronhjortarnas brunst är utan tvekan en helt magisk upplevelse att få ta del av om tillfälle ges. Det är under senare halvan av brunstperioden som de riktigt stora kronhjortarna gör entré på "brunstarenan". Det är även vid dessa tillfällen som tjurarna kraftmäter med varandra för att se vem som ska få para sig med hindarna.

På bilden här i inlägget, står just en av de allra största tjurarna och försöker locka ut sin rival ur skogen. En oförglömlig upplevelse att få bevittna i den skymmande Kolmårdsskogen...

Fiskmåsen och hennes ungar...

När nu hösten börjar visa upp sina tydliga karaktärsdrag, går mina tankar tillbaka till den gångna sommaren. En tid fylld av vackra solnedgångar, ljumma, ljusa kvällar, men framför allt det rika djurlivet överallt.

Jag minns så tydligt kvällen vid sjön där i Mullsjöskogen, där en fiskmås hade slagit sig ned på en sten och häckat. Detta blev till en magisk plats där hela fiskmåsfamiljen trivdes och där de små ungarna tog sina första kliv. Vilken upplevelse att få se dessa dunbollar vandra fram och tillbaka där på den stora stenen. Dessa djurmöten gör verkligen gott och det är så fantastiskt att få uppleva dem. Lite speciellt var att jag inte var ensam att tycka glädjas över mötet, då den här sommaren blev då min äldsta son fick möjlighet att göra några av sina allra första naturbilder och framför allt på en fiskmås med ungar...

Herrklubben...

En "herrklubb" med dovhjortar spatserade bestämt över det högt belägna fältet en sensommarkväll, vid mörkrets inbrott. Med de karaktäristiska och stora skovelhornen såg deras silhuetter mycket ståtliga ut där de stod uppe på höjden i det skymmande ljuset...

Oväder över Hälsinglandsskogen...

Det mörka ovädret drar sakta in över Hälsinglandsskogens mosaikgröna höjd...

Råbock i höstlandskap...

Den ensamma råbocken står och spanar ut över det dimmiga höstlandskapet, en tidig morgon i slutet av agusti...

Storlommen dyker...

I sensommarmorgonens allra första blå ljus simmar storlommarna runt på den spegelblanka sjön i jakt på föda. Den här bilden gjorde jag då storlommen precis dyker ned under vattenytan i jakt på småfisk...

Valdagen...

Idag är det valdag i Sverige. Precis som på den här bilden görs det upp om vem som skall bestämma och regera vårt land. Tyckte därför att den här bilden passade dagen till ära. Vi får hoppas att vårt val blir mycket mer lugnt och beskedligt än det var när dessa två bestar gjorde upp en tidig septembermorgon...

Som ett smycke...

En bild på det vackra hampdånet gjord med kamerarörelse. På något sätt får hela rörelsen bilden att kännas lite spöklik, samtidigt som den vackra lilla blomman känns som ett smycke...

I det illgröna...

Med den illgröna grönskan som förgrund glider sakta storlommen fram på den spegelblanka vattenytan. Omringad av allt det gröna framträder den mörka silhuetten fram. Ett stilla möte i den vackra Kolmårdsskogen...

Rådjursmötet i skymningen...

En vacker solnedgång i den stora skogssalen, samtidigt som ett stämningsfullt möte med ett par rådjur äger rum. Färgen på solnedgången gör att hela bilden i mina ögon andas en mycket speciell, men fin stämning...

Solnedgång vid Hjälmarsund...

En fantastisk vacker sommardag går mot sitt slut. När jag passerar Hjälmarsund den här kvällen håller solen på att gå ned och Hjälmaren ligger precis spegelblank. Otroligt vackert och givetvis kunde jag inte låta bli att göra några bilder på detta. Samtidigt var det därefter bara att dra på sig badbyxorna och glida ned i det ljumma vattnet och njuta av den härliga vyn. En sommarkväll då den är som allra vackrast och härligast...

Första mötet med smålom...

Idag visar jag fram några bilder från mitt allra första möte med smålommen. Jag har tidigare haft flera hundra möten med storlommen, men inga möten alls med smålommen. Anledningen är att det varit svårare för mig att möta smålommen, då den inte häckar här i Kolmården. Knappast alls i Östergötland nu mera.

Mitt allra första möte med smålommen blev på en mycket oväntad, men väldigt fin plats i Hälsingland. En liten ensam tjärn, där smålommen låg och vilade stillsamt. En sjöfågel lika vacker och ståtlig som storlommen är vad den är, men smålommen har ett litet annat beteende och en liten annan kulör. Annars uppfattade jag dessa två arter som rätt så lika varandra. Kanske är den allra största skillnaden mellan lomarterna ändå miljön där de lever. Storlommen verkar mer tycka om de många sjöarna som exempelvis finns i Kolmården, medan smålommen verkar trivas mycket bättre i de små tjärnarna ute på myrarna.

Att få möta smålommen har alltid varit en dröm, men jag har alltid velat göra det på en plats där jag kan göra det i stillhet och ensamhet. Så blev det också, vilket gläder mig. Ser redan fram emot mitt nästa möte med den vackra smålommen...

Lappugglan och kvällsljuset...

På en välsliten gren i ett gammalt träd, sitter en lappuggla och studerar det rådande kvällsljusets härliga blå toner. Eller spanar den på något uppe i luften som rör sig? Eller njuter den bara av den vackra naturen runt omkring? Bara lappugglan vet svaret på den frågan.

Ett magiskt möte där jag funderar över om det ändå inte är ett självporträtt, då jag tittar på bilden...

(Bilden är gjord i Järvzoo, 2022)

Älgen på hygget...

På ett vidsträckt hygge står en majestätisk älg och spanar in i den nästan kolsvarta skogen. Endast silhuetten syns tydligt mot den blåa kvällshimlen där bakom älgen. Det är tydligt att älgen är misstänksam över ljuden inne i skogssalarna. Men vad är det som stressar henne?! Sannolikt noterade hon att jag försiktigt flyttade på mig. Eller är det något annat? 

Då älgkon tillslut finner mig helt ofarlig där jag står, vandrar hon sedan sakta men bestämt in i skogens mörker och försvinner sakta mellan de mörka träden...

Bytet...

Då jag står och spanar på en liten skogsväg, ser jag i ögonvrån hur något flyger förbi mig snabbt. Hastigt vrider jag mig om och tittar, då jag tror att det är en liten fågel som flyger förbi mig. Men icke, bredvid mig på vägen landar en bålgeting med sitt byte - en slagen trollslända.

Snabbt byter jag objektiv och gör bilden här nedan på bålgetingen och hans byte. Detta är ögonblicket precis efter att bålgetingen slitet huvudet av trollsländan och precis ska dra iväg med det "goda" han hittat inuti trollsländans långa kropp. Jag tycker att detta är ett bra exempel på att vår natur även hyser små rovdjur...

Dansande rallarros...

En rallarros dansar försiktigt fram och tillbaka i den svaga brisen som drar fram genom skogen. Om jag får säga vad jag tycker, så är rallarrosen/mjölkörten helt klart en av sommarens allra vackraste blommor. Bilden är skapad med kamerarörelse och vind på samma gång...

Möte med rådjuren...

Det bittra snöovädret hade precis slutat, då jag gjorde den här bilden (en dubbelexponering där rådjuren är i fokus och på den andra bilden allt i ofokus. Därefter slås bilderna samman. Tre rådjur som är ute och födosöker efter något riktigt gott. Denna bilden gjordes vid ett rapsfält, vilket sysselsatte de hungriga rådjur i allra högsta grad...

Linnea...

En svartvit bild på den vackra Linnean som här står i full blom i Kolmårdsskogens vackra skogssalar. Som små lyktstolpar tittar den upp ur mossan. Linnean är på många sätt mycket fascinerande, inte minst dess format och skörhet...