Morgonsol...

Just i det ögonblicket som solen orkar sig över trädtopparna och färgar landskapet med sina gyllene strålar. Helt klart ett magiskt ögonblick att uppleva!

Rådjurets annorlunda framfart över ängen...

Med snabb fart rör sig rådjuret bestämt fram över ängen, samtidigt som hon inte kan låta bli att nosa efter något ätbart nere i gräset. En lite annorlunda pose på ett rådjur som rör sig fram i mörkret...

Svartvit flugsnapparhona i vårkvällen...

En svartvit flugsnapparhona sitter och spanar ut över den vidsträckta skogssalen. Samtidigt färgar vårkvällens solsken skogens träd och grönska med sitt vackra ljus...

Älgko i morgonglöd...

I morgonljusets glödande ljus stegar en stor älgko fram, ur skogens dunkla trädsal...

Äntligen här...

En viktig del av våren är att fågelsången kommer åter och naturen fylls av liv, både av fåglar och andra djur. Hemma vid vårt hus har äntligen den svartvita flugsnapparen slagit sig ned och har nu två häckningar precis nära huset. Så underbart att få följa detta och sitta och titta på när hanen och honan fångar mat till de små inne i boet...

Innan alla har vaknat...

Innan solen har orkat sig upp över horisonten och trädtopparna är också den den tiden då naturen är som lugnast. Det är tiden innan de flesta djuren vaknat och även vi människor. Att få uppleva denna tid på dygnet och stillheten är verkligen bomull för själen...

Spanande lappuggla i svartvitt...

En svartvit bild från tidigare i vår, då jag hade ett mycket fint, men snabbt möte med den ståtliga lappugglan...

Fiskmåsarna på stenen...

På en liten sten i en sjö har ett fiskmåspar slagit sig ned. De verkar trivas här, då de återvänder år efter år till samma plats. Fantastisk vackert att få studera deras interaktion i det dova morgonljuset...

Morgon i skogen...

När solen går upp i Kolmårdsskogens skogssal, står en råbock och betar i det vackra solljuset...

Matdags...

Den lilla ekorren sitter och smaskar i ett litet träd. Det var faktiskt ljudet som gjorde att jag upptäckte henne. Sedan blev jag väldigt fascinerad över att hon krupit ihop till en liten boll, där hon satt och åt i trädet. En bild som andas vår med alla intensiva färger...

I morgonens allra första varma solstrålar...

Ute på en myr, skymd av den höga vegetationen, står ett rådjur och njuter av morgonens allra första varma solstrålar...

När dagen sakta gryr...

... sitter en ormvråk i skogskanten och spanar ut över vyerna från ett berg. Sittplatsen är belägen med en väldigt fin utsikt över Kolmårdsskogens trädtoppar och precis i kanten av den stora, mörka skogen. En perfekt plats att sitta och spana från, när dagsljuset sakta, men säkert smyger sig på...

"Detaljstuderaren"...

I det bistra regnvädret står en liten sädesärla och detaljstuderar mossan. När jag ser bilden, kan jag inte låta bli att fundera över vad hon egentligen tänker. Kanske är det första gången hon ser just den här typen av mossa? Är det så att hon ser någon mat i mossan, eller blir hon rent av förförd av den intensivt gröna färgen?

Ja, något riktigt svar på den frågan kommer vi aldrig att få. Detta är och förblir därför en bild där din fantasi som betraktare får avgöra vad sädesärlan egentligen studerar och tänker...

Möte med årets första rådjurskid...

En bild från ett tidigt och mycket stilla morgonmöte, med en råget och hennes alldeles nyfödda kid ute i slättlandskapet. Detta blir mitt allra första möte i år med ett rådjurskid. Det är alltid lika underbart att få möta dessa små söta "bambis", men det är såklart mycket viktigt att ta det försiktigt. Notera blicken och ängsligheten hos mamma råget...

Porträtt på den lilla rödhaken...

Ett helt vanligt porträtt på en liten söt rödhake, som sitter i en buske och nyfiket spanar på omgivningen...

Havsörnsparet...

De två havsörnarna sitter långt ut på den tjocka isen och spanar över det frusna landskapet. Morgonens blå ljuset har precis börjat. Min gissning är att örnarna här har goda förhoppningar till att isen snart går upp...

Nyfiken...

Den nyfikna fältharen vänder sig om och studerar fotografen mycket noga, medan morgonsolens intensiva solljus målar bakgrunden i guld...

Tack för all musik Vangelis!

Ni som känner mig eller har följt bloggen vet med all sannolikhet att den elektroniska musiken betytt och betyder mycket för mig. Därför känns det naturligt att tillägna detta inlägget till Vangelis som nyligen avlidit. En otroligt duktig kompositör som skapat så mycket fantastisk och inspirerande musik!

Jag kommer så väl ihåg då jag första gången hörde "Chariots of fire", en helt fantastisk bit som även blev ledmotivet till filmen med samma namn. Vangelis musik går aldrig att tröttna på, utan den är tidlös och håller decennium efter decennium. Vila i frid och tack för all underbar musik!

Här är en bild tillägnad Vangelis och låten "Shine for me" som han gjorde tillsammans med Jon Anderson.

Shine for me

I'll shine for you

Each waking dawn

Each day

Let these words

Please, let this song

Take you so

Completely

You have the gift of love

You have the gift of life

Take whatever you need

Be the light

For once, be sure

Be the light you are

You are the sound of love

You are the sound of life

Take whatever you need

More will come as you reopen

All your senses changing

Once you have seen

Be awake to this life song

Shine for me

I'll shine for you

Each waking dawn

Each day

You are the gift of love

You are the gift of life

Take whatever you need

Så gott med frukost!

I det blå morgonljuset - en ensam älgko står mitt inne bland sälgen och äter frukost...

Det är i vassen som det händer...

Ni som känner till storlommen vet att den väldigt sällan går upp på land, eftersom att den inte är speciellt smidig med sina bakskjutna ben. Enda sättet att ta sig fram uppe på torra land är därför att hasa sig fram. Det tillhör verkligen inte vanligheten att få uppleva detta. Gissa om jag blev glad när jag fick se att en av storlommarna i ett storlomspar tog fart i vattnet, för att sedan hasa sig upp på stranden. När jag sedan fick se den andra individen också gjorde samma sak, ja då var lyckan såklart stor!

Kanske hade jag sån tur att paret inspekterade just den här platsen för att anlägga sin häckning!? Istället det blev en kärleksakt för storlomsparet här i vassen. De tunna vasstråna var enda skyddet för denna intima stund. Har verkligen aldrig tidigare fått uppleva detta. Hoppas nu bara de hittar en bra plats att anlägg sitt rede på...

Vårskogen...

Det knoppas för fullt i skogen och den gröna färgen återtar sakta män säkert dominansen i skogsrummet...

Vårstjärna...

Tre bilder på vårstjärna - en riktigt vacker liten blomma i vårtider...

Det stora ögonblicket...

En hare! Det var vad jag utbrast när jag kom fram till en korsning med bilen och såg att det på andra sidan korsningen satt en liten fälthare och putsade sig. Försiktigt stannade jag och vevade varsamt ned sidorutan. Den lilla fältharen satt kvar och putsade sig intensivt trotts min närvaro. Något som förvånade mig en aning, då harar gärna brukar ta till flykten när man stannar till med bilen. Men jag inser att det är med harar precis som med rådjur, en del individer är mer rädda av sig än andra.

Jag lyfte mitt teleobjektiv och började att fokusera. Men vad konstigt sa jag tyst för mig själv, vad är det hon tvättar för något. Är hon skadad?
Men sedan såg jag, det är något annat hon tvättar och inte sig själv...

Nämen, det är ju en liten harpalt! Mycket riktigt, bara en liten stund innan jag kom dit måste fältharen ha förlöst den lilla harpalten, som hon nu så ömt tvättade ren från blod och annat. Här sitter jag på första parkett och får uppleva detta. Så fantastiskt!

Den lilla harpalten satte sig sedan tätt, tätt intill sin mamma, medan mamman fortsatte att tvätta något. Oj, det är visst två stycken - tvillingar! Men vad still den andra harpalten är. Inte alls lika rörlig och ovillig att sitta på ett och samma ställe som sitt syskon. Jag ändrade fokus på mitt teleobjektiv och insåg nu att den andra harpalten låg helt livlös på marken under sin mamma. Lika frenetisk tvättade mamman ändå sin dödfödda harpalt. Så sorgligt!

Efter en stunds tvättande lämnade mamman sina harpaltar och satte sig på andra sidan korsningen för att tvätta sig själv. Plötsligt hördes ett motorljud längre bort och en bil kom körande. Jag gjorde mig beredd att gå ut och stoppa bilen om den kom med hög fart. Mamma fälthare uppmärksammade nu billjudet och hoppade i full fart in i skogen och den levande lilla harpalten gömde sig snabbt i en tuva (så snabbt den kunde). Bilen kom som tur var körande i väldigt låg fart, svängde åt hararnas håll, men mycket, mycket försiktigt. Situationen redde sig självt och inget ingripande behövdes.

Jag satt kvar i bilen och funderade på vad jag egentlige hade fått uppleva. En fälthares allra största livsögonblick! När en liten unge ser livets ljus och "harlivet" startar. Så privilegierat att få uppleva detta på så nära håll. Efter att jag suttit och tittat ut mot platsen i kanske 20 till 30 minuter och ingen "harmamma" skymtats, bestämde jag mig för att gå bort och se hur det såg ut på platsen. Jag tog med mig kameran och ett fisheye-objektiv.

Väl framme såg jag att den ena harpalten faktiskt var dödfödd och att syskonet låg och tryckte i en tuva, under en liten gran. Jag tog tre snabba bilder på den lilla harpalten. Den var helt blick stilla där den låg. Försiktigt gick jag sedan tillbaka till bilen för att ögonblickligen lämna platsen. Den lilla harfamiljen behövde nu lugn och ro. Men nu visste jag att de var i säkerhet och att om det skulle komma fler bilar så fanns ingen risk att harpalten skulle bli påkörd.

Så här i efterhand - detta var både en vacker upplevelse, men också väldigt sorglig. Den lilla dödfödda harpalten var så söt och det kändes så orättvist att den inte ens fick chansen att uppleva livet. Men den harpalten som levde, vilken liten sötnos och för honom/henne har livet bara börjat...

"Fabian"...

Under de gångna vårveckornas kvällar och helger då jag varit ute på mina fotosvängar, har jag på ett och samma ställe stött på en fasantupp, gång på gång. Han har sin lilla plats där han spelar, precis intill en liten väg. Vid vägkanten kan jag utan problem sitta i min bil, med fönstret nedvevat och fota honom i lugn och ro. Min närvaro verkar inte alls störa honom, utan han varvar mat med att ibland sträcka på sig, vifta med vingarna och skrika till så det ljuder ut över de väldiga fälten. Ljudet är säreget och ni som har passerat ett fält, eller ett område där det håller till fasaner vet sannolikt vad jag menar för ljud.

Eftersom att jag nu haft några möten med denna vackra fasantupp, har han fått ett namn, precis som tjädertuppar, rådjur, älgar och andra djur jag möter gång på gång. Denna fasantupp har fått namnet "Fabian". En mycket proper och ståtlig herre om jag får säga det själv...

De små detaljerna...

Det är alltid lika spännande att dyka ned i detaljerna och upptäcka det allra minsta och vackraste beståndsdelarna i naturen. Som här då jag gjorde en bild på blommans inre delar i en blommande julros. Det mjuka ljuset från vårsolen gjorde att ljuset blev helt fantastiskt fint...

Iakttagen...

Vid en skogssjö, i väntan på storlommen känner jag mig iakttagen. Sakta vrider jag huvudet lite - Men vad är det för något som står och spanar på mig där bakom träden? Med lite fantasi så kan man möta både det enda och det andra när man är ute i skogen. Visst är det så att man ser det man vill se!

Dimmig vårmorgon vid skogstjärnen...

Dimstråken avlöser varandra över den lilla skogstjärnen. Vid strandkanten på andra sidan reser det sig plötsligt ett tranpar upp. Här ute på tuvorna har de med all sannolikhet sovit under den gångna natten.

De vandrar först runt lite ute på tuvorna när hanen efter ett tag ställer sig framför honan och sträcker på sig och gör sig ståtlig, genom att sträcka ut sina vingar. Som på en given signal ropar de båda samtidigt så att det ekar över tjärnen och vidare över trädtopparna. Efter en liten stund får de svar längre bort i skogen. En magisk upplevelse att få avnjuta i den täta morgondimman vid en liten skogstjärn, djupt inne i Kolmårdsskogens dunkla skogssalar...

När mörkret faller...

När mörkret faller och nattens mörker letat sig ned i skogens vida trädsalar, då träder en liten nyfiken fälthare fram ur skogens dunkel...

Den sjungande sädesärlan...

Vid strandkanten sitter den lilla sädesärlan och sjunger om våren. Det vackra morgonljuset målar det spegelblanka vattnet och rosa. En fantastisk upplevelse och en underbar stämning och vårkänsla infinner sig...

Droppen gör bilden...

Det är ingen tvekan om att det är droppen som gör den här bilden på storlommen till vad den är. En bild från ett av mitt allra senaste möten med favoriten...

Annorlunda vitsippebild...

En vitsippebild som berättar om det trasiga och en blomma i fullständigt förfall. Det är inte alls svårt att göra liknelsen till oss människor. Är det kanske ljuset som segrar över mörkret!? Hur som helst, denna vitsippa är på något sätt så vacker i sitt förfall...

Grågåsen lyfter...

Inifrån vassen hörs ett intensivt "kijaaa-ga-ga" och ut ur vassen kommer sedan en grågås i full fart. På sin startsträcka passerar denna grågås mig ganska så nära. Grågåsen är helt klart vacker i sin enkelhet...

 

I den tidiga morgonens blå ljus...

I den tidiga morgonens blå ljus sitter den lilla sädesärlan på strandkanten och spanar ut över vattnet...

Skogen full av vitsippor...

Just nu är naturen full av olika vårtecken. Inte minst är skogarna fulla av vitsippor! En sådan härlig vårkänsla när man kommer ut i skogen att få se dessa vita mattor av denna underbara vårblomma. Ja, nu råder det ingen tvekan alls, våren är verkligen här och i full gång dessutom...

Kaxig "Torkel"!

På sitt berg står tjädertuppen "Torkel" och bröstar upp sig. Han är villig att försvara sitt berg och här kommer ingen undan, detta är "Torkels" berg och ingen annans...

Älgen och Kolmårdsförkastningen...

Ofta har jag mött älgarna ute på de stora östgötska slätterna eller inne i de djupa skogarna. Men vid ett tillfälle hade jag faktiskt turen att få möta en älg som poserade fint framför den omtalade Kolmårdsförkastningen, det vill säga den brant som bryter av de östgötska slätterna mot den kuperade och mytomspunna storskogen, som sedan fortsätter in i Sörmland och Närke.

Den här älgen var inte alls besvärad över min närvaro, utan stod fint och tittade på mig medan bilarna passerade i bakgrunden. Så roligt att få möta en älg såhär med Kolmårdsskogen som bakgrund. Det kändes onekligen lite extra högtidligt...