lördag 31 december 2022

Gott Nytt År!

Med den här bilden, på de tre älgarna som är påväg vidare i soluppgången, vill jag önska er alla ett riktigt Gott Nytt År!


"När Juldagsmorgon glimmar..."

Precis som i psalm 121 - "När juldagsmorgon glimmar" så blev det faktiskt en riktigt vacker juldagsmorgon i år. Även om jag inte var på julottan, så var jag uppe tidigt och fick därmed uppleva den vackra juldagsmorgonen. En fantastisk vacker morgon då solen tittade fram så att rimfrosten på alla träden gnistrade i det starka solskenet. Det var helt klart svår att inte tänka på den gamla julpsalmen där här juldagsmorgonen...


fredag 30 december 2022

Vinterälg...

En svartvit bild på en älgtjur i snöstorm, som travar fram över det snövita slättlandskapet med skogen i bakgrunden...


torsdag 29 december 2022

I strömstarens lilla vattenfall...

Ännu en bild från mötet med den lilla strömstaren i det vackra vattenfallet (tidigare inlägg). Den här bilden är gjord på lite närmare håll (ännu mera tele). Denna strömstare trivs verkligen med att sitta här i det här lilla fallet och spana efter föda...


onsdag 28 december 2022

Orrtuppens alter ego...

Ute på den lilla mossen, i den tysta gryningen står en ensam orrtupp och speglar sig. Han stirrar blint ned i det spegelblanka vattnet. Är det sitt alter ego han skymtar där i sin spegelbild?


tisdag 27 december 2022

De ropande tranorna...

Ett minne från våren - mötet med de två tranorna som vid den lilla skogstjärnen stod och ropade i den tidiga gryningen. Åhhh... när jag ser den här bilden så längtar jag verkligen till de härliga vårmorgnarna, då vintern släppt sitt grepp och vårtecknen avlöser varandra. När tranornas rop åter ekar över Kolmårdsskogens vidsträckta skogsvidder...


 

måndag 26 december 2022

Rävens spår i skymningsljuset...

En bild från en snötyngt och vintrigt Kolmården. Här på den frusna sjön har räven raskat över isen. Spår som i den dramatiska skymningen förhöjer spänningen i landskapsbilden...


söndag 25 december 2022

Sidensvans i julrött...

I det gamla äppelträdet med julröda äpplen sitter en liten sidensvans och smaskar på resterna av ett äpple, likt en hungrig människa vid julbordet. Här i solskenet finner de inte bara mat, utan lapar i sig av den starkt skinande vintersolens varma solsken. Resultatet blir ett par julröda/tomteröda sidensvansporträtt som passar fint att visa fram såhär till julhelgen...



lördag 24 december 2022

En riktigt God Jul!

Med en bild från Kolmårdsskogen, på ett gnistrande vackert snöväder vill jag önska er alla där ute en riktigt God Jul!


fredag 23 december 2022

Svar på mitt öppna brev till Landshövdingen i Östergötlands län - 2022-12-21

Igår (2022-12-22) fick jag svar från Landshövdingen på mitt öppna brev. Det var således ett standardsvar, så ingen ny information kom fram i och med detta. Tråkigt att Länsstyrelsen och landshövdingen stirrar sig blinda på en siffra - ett förvaltningsmål, istället för att se potentialen för länet och att Östergötland mycket väl klarar att ha den aktuella populationen av lodjur kvar.

Hoppas fler som är missnöjda med beslutet verkligen mejlar och berättar det för vår landshövding. Beslutet är verkligen beklagligt och det enda vi kan göra nu verkar vara att hoppas på en snöfri och varm mars 2023...


Här nedan följer svaret från Carl Fredrik Graf – landshövding i Östergötlands län:


Hej Mårten!

Tack för ditt mail av den 21 december

Länsstyrelsen ansvarar för den regionala förvaltningen och de förvaltningsinsatser som behövs för att Östergötland ska kunna uppfylla sin del av det nationella ansvaret. Riksdagen har slagit fast att lodjur ska finnas i eller återvända till sina naturliga utbredningsområden, samtidigt ska tamdjurshållningen inte påtagligt försvåras och socioekonomisk hänsyn ska tas.

Syftet med att besluta om licensjakt i Östergötlands län är att stabilisera populationen närmare länets beslutade förvaltningsmål, för att skapa förutsättningar för en fortsatt hållbar och förutsägbar lodjursförvaltning. Förvaltningsmålet har tagits fram i syfte att säkerställa lodjurets långsiktiga överlevnad i länet samtidigt som hänsyn tas till andra intressen som påverkas av rovdjursförekomst, till exempel tamdjurshållning. Att det ska finnas förvaltningsplaner med angivna förvaltningsmål är reglerat i lagstiftning. Där framgår även att med förvaltningsmål avses den nivå för en art som förvaltningen i länet syftar till att långsiktigt nå och bibehålla under förvaltningsplanens giltighetstid. Enligt den regionala förvaltningsplanen för rovdjur i Östergötlands län, som fastställts av Viltförvaltningsdelegationen, bör lodjursstammen begränsas genom licensjakt då den ligger över förvaltningsmålet. Länsstyrelsen har genom samråd inom det södra rovdjursförvaltningsområdet och beräkningar, enligt en beskattningsmodell framtagen av SLU, kommit fram till det beslutade jaktuttaget.

Naturvårdsverket bedömer att livsmiljön för lodjuren har bra kvalitet och att framtidsutsikterna är goda. Referensvärdet för gynnsam bevarandestatus för lodjur i Sverige är minst 870 individer. Enligt Naturvårdsverket visar resultatet från den senaste populationsberäkningen att det finns cirka 1 441 lodjur i Sverige. Lodjursstammen fortsätter att öka i hela landet och den största ökningen har skett i det södra rovdjursförvaltningsområdet, där den har ökat de senaste tio åren. Antalet lodjur i Östergötlands län har ökat kraftigt under de senaste åren, trots licensjakt. Skador på tamdjur i länet som orsakas av lodjur varierar från år till år, men trenden visar på att antalet har ökat i takt med att lodjursstammen har vuxit.  Att reglera stammen, med förvaltningsmålet som utgångspunkt, är ett sätt att förebygga skador samt minska behovet av skyddsjakt.

Det stämmer att lodjur är fridlysta, men det finns undantag i lagstiftningen som under vissa omständigheter och förutsättningar tillåter jakt. Liksom de andra stora rovdjuren får lodjur endast jagas under strikt kontrollerade former. För att reglera antalet lodjur och förebygga skador på tamdjur får licensjakt genomföras, om förutsättningarna för jakten är uppfyllda.


Med vänliga hälsningar
Carl Fredrik Graf

Landshövding
Tfn: 010-223 52 05
Länsstyrelsen Östergötland
Östgötagatan 3, 581 86 Linköping, Sverige

Besök oss gärna på:
Facebook: @landshovdingenostergotland
Instagram: @landshovdingen_ostergotland
Hemsida: www.lansstyrelsen.se/ostergotland
Twitter: twitter.com/LSTOstergotland
Linkedin: linkedin.com/company/1195075

Kylslagen vintermorgon...

I den gnistrande och kyliga vintermorgonen vandrar en älgko ensam, genom det vita, snötyngda vinterlandskapet. I den blå timman är verkligen hela landskapet så tyst, stilla och vackert. Den lilla älgsilhuetten blir verkligen den lilla "extrakryddan" i den här bild...


torsdag 22 december 2022

Sommarmöte med ett litet rådjurskidd...

En bild från ett härligt, soligt sommarmöte med ett av alla Kolmårdsskogens små rådjurskidd...


onsdag 21 december 2022

Öppet brev till Landshövdingen i Östergötlands län - 2022-12-21

Stoppa lodjursslakten i Östergötland 2023!

Till Carl Fredrik Graf - landshövding i Östergötlands län

Mitt namn är Mårten Lundgren, jag har tidigare skrivit en rad öppna brev till dig gällande licensjakten av våra lodjur här i Östergötland, men också kring skyddsjakten av vargen i Långbogenreviret. Jag passar inledningsvis på att tacka för att du vid alla tidigare tillfällen tagit dig tid att svara på dessa öppna brev, det uppskattar jag verkligen. Precis som tidigare gånger så kommer jag att förutom att skicka dig detta öppna brev till dig, även publicera detta på min blogg.

Så kom den dystra dagen även 2022 - dagen som vi alla människor som värnar om lodjuret här i Östergötland fruktar. Ett beslut från Länsstyrelsen i Östergötland om en ny licensjakt på lodjur 2023. Ett beslut som tagits trotts att lodjuret är ett djur som enligt rödlistan är klassad som sårbar (VU) och är fridlyst i och med skyddet av EU:s art- och habitatsdirektiv. I beslutet för lodjursslakten, förlåt lodjursjakten 2023 har viltförvaltningsdelegationen stirrat sig blinda på siffrorna i förvaltningsmålet. 28 stycken lodjur skall få sätta livet till i vinterns jakt, bara för att Östergötlands län skall hålla sig till en siffra på ett papper. Vid samtal med människor i min vänskapskrets om detta har det framgått att flera av dem inte ens trodde att Östergötlands län hyste så många lodjur. De flesta reagerar även med en förvånad min och undrar om jag inte läst fel. När jag sedan förklarar att det är sant, att det är på riktigt som Länsstyrelsen beslutat om detta tror de inte sina öron. Precis lika lite som jag gjorde när jag läste denna nyhet första gången.

Det intressanta är att när jag sedan tittar på siffrorna för antalet lodjursangrepp de senaste åren så har de knappast ökat; 2017 (3st), 2018 (4st), 2019 (10st), 2020 (18st), 2021 (5st), 2022 (7st), detta fast att lodjursstammen i länet ökat avsevärt de sista åren. Detta är ju minst sagt ett bevis på att Östergötlands län utan tvekan klarar en ännu högre lodjursstam. Trots alla goda förutsättningar för lodjuren fattar viltförvaltningsdelegationen ett beslut om licensjakt på hela 28 lodjur, för att på pappret kunna nå förvaltningsmålet på 7 lodjursföryngringar. Varför?

Just ”varför?” blir min stora fråga i det här sammanhanget. Hade det inte istället varit klokare att låta lodjuren vara ifred och inse att förvaltningsmålet om 7 lodjursföryngringar är på tok för lågt satt för länet? Att detta magnifika kattdjur är skyddat enligt internationella direktiv, spelar återigen ingen som helst roll när beslutet fattas för 2023 års licensjakt. Bäste landshövding, jag önskar verkligen att jag någon gång fick skriva detta öppna brev till dig och tacka för ett bra beslut, men det verkar tyvärr inte bli så denna gång heller, utan återigen får jag beklaga det felaktiga och ur internationell synvinkel olagliga beslut Länsstyrelsen i Östergötland har fattat.

(Bilden är gjord på Järvzoo, 2022)

Midvintersolståndet...

Idag är det midvintersolståndet - vilket betyder att det är årets allra mörkaste dag. Den dag då natten och mörkret är som allra längst på dygnet. Därefter kommer mörkret fortsätta att vara lika långt i någon vecka, sedan vänder alltihopa och vi går åter mot de långa ljusa dagarna med långa ljusa kvällar, även om det såklart kommer att ta en liten tid innan vi är där. Men mentalt är de skönt att veta att för varje dag som snart som går, så blir den ljusa perioden lite, lite längre än den var dagen innan.

Jag tyckte denna bild på älgen som här står och stirrar in i mörkret var väl passande just denna dag...


tisdag 20 december 2022

Ljuvlig sommarmorgon...

En bild från en fantastiskt ljuvlig sommarmorgon runt midsommar, då älvorna dansar över de daggvåta slätterna. Dessa morgnar är nog ändå de allra vackraste och mest stämningsfulla att få uppleva. När jag ser bilden så kan jag inte låta bli att längta, tills vi åter är här i värmen igen...


måndag 19 december 2022

Sommarmöte med skogens konung...

När det är kyligt och kallt ute, går tankarna ofta tillbaka till sommaren och de härliga djurmöten jag hade då. Minns särskilt en kväll i början av juni, då familjen var ute tillsammans med Terje och Malin i Mullsjö. I Mullsjöskogen finns älgarna, bara man letar på de rätta platserna. Minns så väl hur jag satt i bilen och gjorde den här bilden, samtidigt som knotten höll på att äta upp mig fullständigt. Platsen var mer eller mindre fuktig, mörk och perfekt för de små otäcka djuren att hålla till på. Sådana här vackra sommarmöten med skogens konung är helt klart oförglömliga, även om man stundtals glömmer bort de eländiga knotten då man tittar på bilden...


söndag 18 december 2022

Näckrosens dubbla liv...

En svartvit bild på näckrosen och dessa dubbla liv, både under och över vattenytan. Dess kritvita färg mot det kolsvarta vattnet ger en sådan fin kontrast i solskenet, eller under den tidiga morgonen då dagen gryr. Näckrosen är verkligen en blomma jag gärna njuter av vid en liten skogstjärn eller i väntan på storlommarna vid en sjö i Kolmårdsskogen...


lördag 17 december 2022

Storlommarna...

En bild från ett av sommarens många härliga storlomsmöten i den blå timmen. Dessa vintriga dagar vandrar tankarna ofta tillbaka till den där härliga, varma perioden, då det gick att åka till en skogssjö för att möta storlommen. Även om det känns avlägset nu, så vet jag att den tiden kommer åter, även om det tar en liten tid innan det är möjligt igen. Men för att stilla längtan, visar jag idag därför fram en bild på ett fint möte med favoritfågeln...


fredag 16 december 2022

Nyfiken...

På skogsgölens spegelblanka yta, glider en liten kniphona försiktigt fram och spanar nyfiket på mig där jag sitter. Ett fint och nära möte vid den lilla skogsgölen, en solig men kall senvintermorgon i den vackra Kolmårdsskogen...


torsdag 15 december 2022

Rådjursmöte i snölandskap...

En bild från ett mycket fint rådjursmöte i ett vitt och vinterbeklätt snölandskap...


onsdag 14 december 2022

Detaljer och linjer i det vita...

Just de små detaljerna och linjerna som exempelvis skapas i kontrasten mot den kritvita snön, är något jag ofta återkommer till och absolut inte kan sluta att fascineras av i mitt bildskapande...



tisdag 13 december 2022

Ljusets högtid...

Vi är snart framme vid årets allra mörkaste dag - den tid då natten är som längst på hela året. Inte så konstigt att det ihållande och långa mörkret då gör att denna tid handlar om just ljuset och avsaknaden av just detta. Namnet Lucia kommer dessutom från latinets lux, vilket betyder just ljus.

På 1300-talet, då den julianska kalendern gällde i Sverige, var lucianatten årets allra längsta natt. 
Den längsta natten var detsamma som midvinter och fungerade även då som motsvarighet till midsommaren. Just denna natt trodde många därför att övernaturliga makter var ute och härjade runt i skydd av mörkret. Därför var det då helt enkelt klokast att hålla sig inomhus, stanna uppe och vaka, för att kunna skydda sin gård och sin egendom mot de onda krafterna.

Vid den mörkaste tiden på året, i det förkristna Norden tillbads ljusets makter om hjälp, för att åter få ljuset att återvända. 
Lussinatta inträffade just denna natt, den 13 december och det var den natten som Lussi, eller Lussekäringen, en kvinnovarelse med onda egenskaper likt en kvinnlig demon eller häxa, kom ridande genom luften med sina följeslagare. Det är från dessa föreställningar kopplade till ljus, mörker och årets gång, som den svenska ljushögtiden runt den 13 december har sitt ursprung.

Med detta i bakhuvudet gjorde jag en bild som jag tycker passar fint just idag - luciadagen. Jag vill med detta inlägg och denna bild därför önska er alla läsare en riktigt fin lucia...


måndag 12 december 2022

Tidig morgon i höstskogen...

En bild från en tidig höstmorgon i en dimmig och tyst höstskog. Det enda ljudet jag hör är ljudet från mina egna hjärtslag. Då och då går det även att höra något prassel som sannolikt är vattendroppar som släpper från träden och landar på en torr ormbunke eller liknande. Plötsligt - något rör sig inne bland de unga granarna. Sedan kommer ett skall och ett rådjur ger sig tillkänna. Det hörs tydligt att rådjuret är irriterad över min närvaro där i skogen. Det betyder att det är dags att dra sig vidare. Även om det inte blev någon bild på rådjursmötet, så blev detta en fin och härlig höstmorgon i den vackra Kolmårdsskogen...


söndag 11 december 2022

Möte med en ätande bäver...

En bild från ett fint morgonmöte med en bäver, som ihärdigt gnager i sig av den goda barken på det fällda trädet. Jag blir helt klart aldrig mätt på att få uppleva naturen såhär nära - alltid så spännande!


lördag 10 december 2022

Något ljust mellan träden...

Mellan träden ser jag bara något ljuset lite spetsigt en bit bort mellan träden - ja, det var ofta så mina möten med tjädertuppen "Torkel" inleddes. Ofta kom han bestämt mot mig och visade upp sig och hur arg han var, för att jag befann mig på hans plats.

Ett stort tack till Terje Hellesø för inspirationen till den här bilden...


fredag 9 december 2022

Tranmötet...

En bild från ett möte med en ensam trana i Kolmårdsskogens dunkel, en tidig försommarmorgon...


torsdag 8 december 2022

Att få möta vargens blick...

När jag möter vargens blick och tittar den djupt in i ögonen genom kameran, så får jag det jag alltid tänkt bekräftat - detta rovdjur är ett oerhört intelligent djur och absolut inget blodtörstigt monster. Ett rykte med minst sagt dålig klang, som vargen allt oftare oförtjänt fått bära.

Sedan den dagen har jag många gånger funderat över den stund då våra blickar möttes. Jag kan inte låta bli att fundera över vad vargen tänkte om mig. Hur den såg på mig där jag satt och vad tänkte den egentligen? I dessa vargögon
 fanns ett djup och en tydliga indikation på att en tankeverksamhet pågick där inne i huvudet.

Hur kan det egentligen ha blivit så fel, att debatten om vargen handlar om dess vara eller icke vara? Istället borde den såklart handla om hur vi kan leva sida vid sida! Vi ska vara glada och tacksamma över att ha detta vackra rovdjur i vår vildmark. Vargen berikar verkligen minst sagt våra skogar och vildmarker och gör dem helt klart mer spännande att vistas i för oss besökare...

(Bilden är gjord på Järvzoo, 2022)

onsdag 7 december 2022

Nötkråkan i höstsolen...

En bild på den mycket nyfikna och vackra nötkråkan i höstsolens varma solsken. På sin favoritgren satt den ofta och spanade och åt på de kottar som den hämtade i Cembratallen en bit bort. Ett riktigt fint höstmöte att minnas...


tisdag 6 december 2022

Solnedgång från under ytan...

Sakta är solen påväg att gå ned bakom trädtopparna i Kolmårdsskogen, samtidigt som en näckros sträcker sig mot himlen och solens varma ljus, för att få några extra sekunder i sommarljuset. Här under ytan i det kolsvarta vattnet har näckrosen sina rötter och uppe på ytan sina blad och sin blomma. Här i det mörka vattnet, under näckrosens blad syns två ögon. I den mörka sjöns djup vet man aldrig vad som gömmer sig...

Det här är en bild jag valt att göra med ett lite annorlunda perspektiv än det vi är vana att betrakta näckrosen ifrån. Oskärpan är medveten för att få en mer målerisk känsla i bilden...


måndag 5 december 2022

Mera novemberlandskap...

Återkommer till det underbara novemberlandskapets dimmiga och dova ljus. Den här bilden är från en plats vid en sjö inne i den vackra Kolmårdsskogen en dag då november visade upp sig från sin allra vackraste sida...


söndag 4 december 2022

Det lilla rådjuret och den väldiga höstskogen...

I höstmorgonens varma morgonsol vandrar ett litet rådjur framför den väldiga skogsfasaden. Ute på fälten finns den goda maten, men nu när det gryr är det snart dags att vandra tillbaka in i skogen, för att söka en säker plats att vila på tills det är dags att äta igen.

Innan rådjuret vandrar vidare så stannar hon till och njuter en liten stund i de varma, härliga solstrålarna. Än finns det trotts allt värme i dem, men vinterns kyla nalkas...


lördag 3 december 2022

Näckrosen och skogen...

I det stilla mörka vattnet ligger en kritvit näckros vänd mot skogen och betraktar den vackra kvällssolen och allt det som gömmer sig där inne i mörkret mellan träden...


fredag 2 december 2022

Älgen och ljusfenomenet...

Inne i den täta "slyskogen" står en älg och äter av de små goda skotten på grenarna. När jag gör bilden ser jag i högra hörnet hur det bildas ett märkligt ljusfenomen i höger överkant på bilden. Detta ljus är resultatet av en bil som precis kör förbi med sina starka lampor, samtidigt som det reflekteras i fukten i "slyskogens" grenar. Resultatet blev en mycket annorlunda, men i mitt tycke väldigt stämningsfull och fin älgbild...


torsdag 1 december 2022

Spejande pärluggla...

Långt in i skogen, på en gammal torr tallgren, sitter en pärluggla och spejar i den blå timmen...