tisdag 26 september 2017

fredag 22 september 2017

Älgminnet...

När jag sluter ögonen och tänker mig tillbaka till förra årets djurmöten, så är det ett av höstens alla möten som jag minns lite extra. Mötet jag hade i dimman med den lilla älgtjuren som bara hade ett och ett halvt horn (se inlägget här). När jag ser bilderna idag, ser jag inte bara älgens defekta horn, utan även en lugn älg i en praktfull höstskog, med en sådan där stillhet som bara infinner sig precis innan det börjat gry.

Jag håller verkligen tummarna för att även denna höst kommer att bjuda på sådana här fina älgmöten...



torsdag 21 september 2017

Mitt Kolmården...

Alla har vi säkert platser som på ett eller annat sätt betyder något speciellt för oss. Anledningen till att en plats upplevs som speciell för oss kan såklart bero på många olika faktorer eller anledningar. För mig har Kolmårdsskogen blivit en sådan plats, som har en speciell plats hos mig. Skogen har på något sätt blivit som en kär vän till mig.

För det är just i dessa skogar här i Kolmården som jag har upplevt de allra flesta av mina djurmöten, men också här som jag har fått uppleva skogens mystik och krafter. Men det finns också kanske en annan anledning till att jag känner så starkt för skogarna här. För många, många år sedan bodde här mitt ute i de vidsträckta skogarna förfäder till mig. Kanske har historierna om dem och deras nära förhållande till skogen påverkat mig omedvetet?! 

Kanske är det inget av det jag nämnt här ovan som har påverkat min känsla för Kolmården och dess skogar. Utan istället kanske dessa mytomspunna skogarna här i Kolmården faktiskt har en speciell dragningskraft? De är mörka, kuperade, kusliga och har en gedigen historia. För länge sedan var dessa skogsområden en plats som var väl förknippad med livsfara på grund av rövare.

Kolmårdens historia och dess kuperade utformning med grottor, branter, förkastningar och små mörka gölar, har verkligen gjort skogen till en spännande plats att utforska och låta sig inspireras av. Därför är jag rätt säker på att John Bauer hade älskat många av de olika platserna här i skogarna. Kanske är det just i de här skogarna som trollen faktiskt bor?!
















onsdag 20 september 2017

torsdag 14 september 2017

Rapport från Kolmården #2

Sommaren är nu över och istället har hösten satt full fart. Det märks verkligen, då skogen har tystnat och fågelsången inte längre ekar i skogens alla salar.

Tittar jag tillbaka på den här sommaren så känns den lite annorlunda, den har varit kall och egentligen blev det aldrig någon sommar med värmebölja, som jag tror att många av oss ändå hade hoppats på.

De lite kyliga sensommarmorgnarna har däremot bjudit på fina dimmor, med många fina djurmöten. Jag kommer till exempel aldrig att glömma den morgonen då jag hade möte med två bävrar, storlommar, kungsfågel, fälthare och tjäderhöna med ungar. Allt detta under en och samma morgon!

Inte heller kommer jag att glömma de fina älgmötena som jag hade under tidiga och dimmiga sensommarmorgnar.


Just nu, i skrivande stund har kronhjortarna satt full fart med sin brunst och låter högljutt runt om i Kolmårdsskogarna. Även om vi går mot de kyligare årstiderna och snart står inför snö, slask och mörka korta dagar, så har vi än höstskogens praktfulla årstid runt knuten, något jag verkligen ser fram emot...

















Bild 1: Älvdans över Kolmårdssjö
Bild 2: Hemsökt slottsruin
Bild 3: Älskande bitbockar
Bild 4: Trött hornuggla
Bild 5: Bäver i dimma och morgonljus
Bild 6: Sammanträdande storlommar
Bild 7: Rådjur på ett sommarklätt hygge
Bild 8: Nyfiken tjäderhöna
Bild 9: Älgkomöte i morgondimma
Bild 10: Förvånad fälthare
Bild 11: Ropande spillkråka
Bild 12: Vildsvin flyr in i nattens mörker
Bild 13: Tranan lyfter
Bild 14: Ormvråk i förmiddagssolen
Bild 15: Natt över hygget