Låt vargarna få leva!

Så hände det som nog egentligen ingen trodde skulle hända i modern tid. En organiserad och strukturerad utrotning av den rödlistade och skyddade vargen drar igång med full kraft. Detta efter en makaber björnjakt, där hela 624 björnar dödades! I mars är det lodjurens tur att gå samma öde till mötes.

Det har nu gått några dagar sedan denna ”jakt” startade och jag nås dagligen av rapporter via sociala medier, från människor som är där ute och observerar vargslakten runt om i de olika reviren. Det är minst sagt en tung läsning att ta del av, när man nås av nyheten att revir efter revir håller på att tömmas på vargar. Inlägg som berättar om jägare som applåderar och jublar över att våra vargar skjuts/dödas. Är detta verkligen Sverige 2023? Hur kan det komma sig att personer från ett civiliserat samhälle uppför sig på det här sättet? Är det verkligen så att de jägare som just nu befinner sig ute i skogarna för att skjuta vargarna också är de som hatar dem allra mest?

För det första borde inte vargen jagas överhuvudtaget, då den är rödlistad/fridlyst och skyddad enligt EU:s Art- och habitatsdirektiv. För det andra så vill en klar majoritet av Sveriges befolkning faktiskt ha vargen i våra skogar/vildmark. Något som SLU:s opinionsundersökning från 2021 visar tydligt (läs den här, se sida 16 för varg). 69% av Sveriges befolkning tycker om att vargen finns i landets skogar/vildmark. Endast 12% vill inte ha varg. Hur kan dessa 12% få bestämma att vargen skall skjutas bort och stammen decimeras till en nivå som enligt forskningen knappast går att kallas för livskraftig? 

Är Sverige inte längre en demokrati, där majoriteten av befolkningen i sedvanlig demokratisk ordning får bestämma? Hur kan våra politiker ha slutat att lyssna på forskning och våra expertmyndigheter i denna fråga? Ja, frågorna blir snabbt många och kanske har det aldrig blivit tydligare än det är just nu - att det faktiskt är jägarkåren som styr över besluten gällande vår viltförvaltning, vare sig det gäller rovdjur eller bytesdjur. Det är uppenbarligen viktigare att denna minoritet får sina behov tillgodosedda, än att vi lyssnar på forskning och vad majoriteten vill i denna frågan.

Häromdagen hörde jag en politiker uttala sig på nyheterna i samband med att vargjakten startade. Han beskrev att hans parti arbetade för att decimera vargstammen och förtydligade att han själv inte ville ha varg. Varför var han tvungen att berätta det? Som politiker driver den han partiets ställningstagande i frågan. Vad han som privatperson tycker i frågan är högst ointressant!

Givetvis berättade han även att han var jägare, vilket naturligtvis också var högst ointressant. Spelar det någon som helst roll vad jag som naturfotograf tycker i den här frågan? Varför är det ingen som lyssnar på oss naturfotografer och vad vi har för åsikt i frågan om vargens vara eller icke vara? Vi är minst lika insatta i frågan som jägarkåren, kanske till och med ännu mer?! 

Vi naturfotografer vistas dessutom bara inte i skogen under den period om året då det är tillåtet att jaga, utan hela året. Vi ser naturen och möter djuren under hela året. Oavsett väder och årstid. Vi lär oss var de uppehåller sig och vart de rör sig, eftersom att det är en förutsättning för att vi skall kunna göra bilder på dem. Krasst borde vi därför ha mer att säga till om i den här frågan än jägarkåren, eftersom att vi har en större kunskap än de har i frågan. Inte heller lyssnar de styrande i landet på forskarna eller andra kunniga personer på rovjur/viltvård.

Det är verkligen med sorg inombords jag skriver ihop den här artikeln. Jag tycker inte om att vara bitter, men just nu så är det svårt att se ljust på den här saken. Inte bara för att våra vargar skjuts, utan även för att vårt land Sverige inte längre kan framhäva sig som ett av de ledande länderna vad det gäller rovdjursfrågor och viltvårdsfrågor. Något vi tidigare faktiskt kunnat göra med gott anseende. Men nu har vi tydligt visat att vi inte längre följer de krav vi åtagit oss i och med EU-medlemskapet - att upprätthålla livskraftiga rovdjursstammar i och med Art- och habitatsdirektivet. Det är nu mer otänkbart att kritisera ett annat land för att döda sina rovdjur, så som att kritisera Indien för att deras tigrar dödas.

Som exempel så har länder som Rumänien 5800 vargar, Spanien har 2000 vargar, Tyskland och Polen har 1500 vargar, Finland har drygt 300 vargar och Sverige har nu satt målet så ynka lågt som att ha mellan 170 och 270 vargar! I mitt tycke är nu landet Sverige bland de allra sämsta på att hålla livskraftiga rovdjursstammar i hela Europa! 

Med tanke på att 69% av landets befolkning vill ha varg i skogarna kan jag inte vara den enda som tycker att det är sorgligt att det har blivit på det här sättet. Nu mer tar det faktiskt emot att berätta för någon utomlands att jag är en naturfotograf från Sverige. Jag skäms verkligen för det – landet där vi inte låter rovdjuren leva…

(Bilden är gjord på Kolmårdens djurpark, 2010)