Trevlig valborg!

Jag vill med denna bild, på en blåsippa i brinnande kvällsljus, passa på att önska er alla läsare här på bloggen en riktigt fin valborgsmässoafton!

Lappuggla på hemmaplan...

En önskan jag länge har haft har nu äntligen gått i uppfyllelse!
Att i den egna hemmaskogen här i Kolmården få uppleva och fotografera lappugglan. Lappugglan eller "den stora grå" som den också kallas är Sveriges näst största uggla (störst är berguven). Även om den inte är den största ugglan så vill jag ändå påstå att den helt klart är den mest uttrycksfulla ugglan av alla uggleartererna här i landet. Den som har stått öga mot öga med en lappuggla vet hur det känns när den spänner ögonen i dig och stirrar rakt in i dem. På något sätt hugger det tag i dig och du blir, precis som alla andra förförd av den här ugglans uttryck och det fantastiska väsen som lappugglan är.

Att vid flera tillfällen få möta och fota den på hemmaplan här i Kolmården är verkligen något jag längtat efter enda sedan jag för första gången mötte en lappuggla i Södermanland 2012. Jag har alltid tänkt - tänk om jag ändå skulle få uppleva detta hemma i Kolmården. Nu har det äntligen hänt! Men kanske är det inte så konstigt att den även dyker upp här i Kolmården, då det numera berättas om lappugglor som häckar i södra Sverige?!

Upplevelsen att få följa denna fantastiska fågel då den jagar över ängarna i det starka månskenet eller i skymningen är helt enkelt något magiskt!

Här följer några av mina bilder från mitt allra första möte med lappugglan i Kolmårdsskogen...

Trumpetande i skogen...

En ensam trana står på en mosse och trumpetar ljudligt i morgonluset. Det höga ropet ekar ut över skogslandskapet och långt bort hörs strax en annan trana svara. En minst sagt härlig upplevelse att få uppleva på våren här i Kolmårdsskogens underbara natur...

Den vackra nötkråkan...

Ackompanjerad av de intensiva höstfärgerna, sitter den vackra nötkråkan på en gren och spanar. Den skira morgonrodnaden färgar ljuset dovt rosa och ger ett minst sagt vackert ljus. Det hela blev ett riktigt vackert och oförglömligt möte...

Rådjur i brinnande morgonsol...

Ett härligt vårporträtt på en råget inne i Kolmårdsskogen, ackompanjerad av den brinnande morgonsolen...

Grågässparet...

Visar idag fram en bild från ett mycket fridfullt och fint möte med ett grågässpar, som tillsammans gick och betade på en liten äng. På något sätt kan jag inte låta bli att förvånas över att jag ser så få bilder av andra naturfotografer av just den vackra grågåsen...

Större hackspettsmöte...

En bild från ett otroligt vackert möte med den nyfikna större hackspetten. Det här fågelmötet bjöd samtidigt på en bakgrund med en fullspäckad färgprakt att stirra sig blind på...

Snokarna är vakna...

En bild från ett möte med en riktigt liten nyfiken och fin snok ute i skogen. Ett möte som indikerar att snokarna nu faktiskt är vakna och alerta. Ingen av oss som var med såg riktigt var den kom ifrån, utan plötsligt så var den bara där framför våra fötter på den lilla stigen. Försiktigt ringlade den sig över mossan, mellan blåbärsriset. Det var till och med inga problem att lägga sig ned på mage och göra några närbilder på denna söta lilla orm. Snokar är verkligen näpna i sitt uttryck. Ett oväntat men helt klart uppskattat möte ute i skogen...

Att känna in platsen...

En svartvit bild från den gamla skogen. Det är verkligen fantastiskt fint att vara här ute i tystnaden. Att känna dofterna, ljuden. Att få sluta ögonen och låta sig bli ett med det finaste vi har här i landet - skogen.

I skogen är det verkligen inte lätt att göra bilder om man inte tillåter sig att känna in platsen och bli ett med den. Här är en svartvit bild från Mullsjöskogen som jag känner mig nöjd med, då jag verkligen fick möjlighet att känna in platsen innan jag gjorde bilden. Vad du ser i bilden är helt upp till betraktaren. Vissa kanske bara ser träd, andra tallar, granar och mossor. Men några av oss ser lite mer...

Mellan de stora tallarna...

Mellan de stora tallarna syns en välkänd profil. Solen börjar nu tränga in mellan träden och dessutom orka lysa igenom skogssalarna. Den välkända profilen syns ännu mer tydligt då han kliver fram i ljuset.

Just nu är samtliga tjädrar påväg mot sina spelplatser för att klara av våren stora kamp om hönorna. Den här bilden gjorde jag en tidig morgon ute i den vackra Kolmårdsskogen...

Knipan och det mjuka vattnet...

En kniphane simmar med full fart fram i den forsande Tidan. Han rivaliserar med andra hanar om den vackra kniphonan. Just vid det här tillfället blev det en lite annorlunda bild på kniphanen, med den långa slutartiden och panoreringen som gav den skarpa fågeln, och det mjuka vattnet...

Forsärlan är på plats...

I och runt den forsande Tidan utanför Mullsjö syns den vackra forsärlan flyga omkring. Helt klart ett riktigt efterlängtat och härligt vårtecken. Denna gången blev det dock en riktig "skitbild" på den fina vackra forsärlan...

Trollslända i svartvitt...

En svartvit bild på trollsländan som sitter och lurpassar på sitt byte längst ut på en gren, i den stekheta sommarvärmen...

Inne i skuggorna...

Inne i skuggorna gömmer sig en nyfiken råget. Plötsligt träder hon fram lite så att solljuset träffar halva ansiktet. Ett annorlunda och lite sällsamt möte med en mycket fin råget i Kolmårdsskogens vidsträckta skogssalar...

Vacker vårmorgon...

En bild från en otroligt stämningsfull och vacker vårmorgon ute i Kolmårdsskogens vackra natur en tidig morgon. Ljuset och landskapen är verkligen fantastiskt vackert i den blå timmen...

Att försvinna...

Känslan av att vilja försvinna har vi nog alla känt någon gång. När allt runt omkring blir så obekvämt att man bara vill bli osynlig eller försvinna någon annanstans. Av förklarliga skäl är vi få som gör slag i saken och försvinner. Det här rådjuret såg dock inga problem i att göra slag i saken, utan försvann med ett långt hopp rakt in i nyponbuskarna och försvann. Ett minst sagt snabbt och lite dråpligt rådjursmöte...

I skydd av mörkret...

När det är mörkt ute, ja då går det minst sagt hett till ute på fälten! I skydd av mörkret, då de flesta av oss människor ligger och sover, ja då springer älgarna runt och leker på fälten utanför skogen. En underbar syn och som synes är inte alla älgar lika engagerade i leken...

Vårtecknen avlöser varandra...

Nu är det verkligen vår på riktigt, då de olika vårtecknen avlöser verkligen varandra. Då jag satt och spanade efter storlommen fick jag besök av en annan liten fågel som kom och spatserade över isen - sädesärlan. Precis lika uppskattad är denna lilla fågel varje vår då den återkommer till oss efter den långa, kalla vintern...

En till på favoriten...

Jag kan inte låta bli att visa fram ännu en bild på favoriten... 😍

Storlommen anländer...

En bild på en av de första storlommarna som i den här bilden anländer till en av Kolmårdsskogens alla lomsjöar...

Äntligen är storlommen här!

Äntligen är storlommen här!

Nu går det åter att få höra det spöklika, säregna ropet eka över trädtopparna här i skogarna. I mitt tycke har Kolmårdsskogarna, efter en lång vinter återfått sin själ. Skogen vore inte alls densamma utan detta underbara rop från storlommarna. Häromdagen fick jag möjligheten att återuppleva storlommarna i en av mina lomsjöar här i Kolmården. "Fantastiskt" är ordet jag finner för detta härliga möte.

Här kommer därför en färsk bild på hur det ser ut då storlommen ropar ut sitt säregna, spöklika ljud över skogen...

De första tranorna...

De första tranorna hade inte ett så varmt mottagande då de landade i Sverige. De stod nästan bokstavligt upp till knäna i det vita tjocka snötäcket. Men nu när snön sakta men säkert håller på att försvinna är det tydligt att de trivs och allt är som vanligt igen. Det är ändå något visst med att få möta årets första tranor ute i vildmarken...

En sorglig historia...

På en av mina turer ut i markerna upptäckte jag en mycket märklig sten uppe på en höjd. Precis under en gran var det en stor sten som såg lite hårig ut och det dallrade om den i vinden, precis som att den hade hår. När jag tittade i kikaren såg jag att det faktiskt inte var en sten utan ett vildsvin som låg här på höjden.

Min första tanke var att det var ett skadeskjutet vildsvin eller kanske till och med att det var dött. Eftersom att jag inte ville störa, valde jag att bara sitta ned och spana på vildsvinet i min kikare. Efter en liten stund började det att röra på sig. En stor svart skugga reste på sig, några små brokiga kultingar sprang ut en sväng och sedan tillbaka ditt de kom ifrån. Strax därefter lade sig den stora svarta skuggan ned igen. Vid det här laget förstod jag att hittat en vildsvinssugga i sitt rede, med sin kultingar.

Så fint, att få uppleva detta och få se både små kultingar och hur suggan i den kalla vinterkylan låg och värmde de små i redet. Minst sagt en rörande upplevelse!

När jag senare på dagen bestämde mig för att återvända till platsen för att se vad som hände, fann jag redet tomt. På platsen sprang det istället omkring två jägare med gevär och höll på att montera upp viltkameror. De var väldigt försiktiga med att visa vad de gjorde på platsen. Misstänker starkt att deras uppdrag nog inte tålde insyn, eftersom de så ogärna ville visa vad de höll på med. Frågan är vad som egentligen hänt vildsvinssuggan och hennes kultingar?!

Magiskt kronhjortsmöte...

En bild från ett av mina absolut vackraste och dessutom starkaste möten med kronhjorten, här i Kolmårdsskogen. Så otroligt mäktigt att få möta dem på det här sätet när de går runt i skog och mark för att rivalisera med andra utmanande tjurar. Det starka brölandet hörs långt, långt ifrån där de befinner sig. Ett sätt att bjuda in till tvekamp...

Sångsvanar i flykten...

Ett gäng sångsvanar flyger in över fälten, med den mörka Kolmårdsskogen som bakgrund. En bild som andas både vemod och hopp...

Råbock i dimma...

Visar idag upp en svartvit bild från ett magiskt möte från de stora slätterna, med en råbock i den tjocka dimman...

Glad Påsk!

Vill med den här bilden på påskharen önska er alla en riktigt Glad och fin Påsk!

Snart vår?

Även om gårdagen här i Kolmården innebar ännu mera snö, är jag ändå säker på att de flesta går och väntar på att få se vårtecknen krypa fram från det vita snötäcket?! Inte minst jag själv väntar ihärdigt på att få återuppleva allt vad våren erbjuder, blommor, fågelliv, värme osv. Tänker ofta på de blå mattorna som i vårsolens varma sken snart kommer stå i blom ute i markerna. Snart, snart är det dags...

Fejning pågår...

Det börjar bli hög tid för rådjursbockarna att feja sina horn. Jag har redan sett några råbockar där basthuden inte längre är kvar på hornen. Men givetvis har jag såklart också sett råbockar med basthuden kvar. På något sätt är det alltid en så makaber syn att se denna blodiga hud hänga som stora flagor längs hornen. Men när all hud fejats bort är råbocken verkligen hur stilig som helst. Naturen är så finurlig, förunderlig och vacker på en och samma gång...

Vårtecknen...

Nu när snön smälter avlöser de olika vårtecknen varandra, ett efter ett. Förutom alla fåglar och djur som uppträder mer aktivt nu på våren, börjar även den växtliga delen sätta allt mer fart. Exempelvis står hasselstånden sedan en tid i full blom. Bilden som jag visar fram här idag, gjordes med hjälp av dubbelexponering. En bild i fokus med rådjuren och så en bild där hasseln är i fokus...

Koltrasten sjunger...

Efter flera bakslag med snö och kyla, så kändes ändå gårdagskvällen som en riktigt speciell kväll. Den var molnfri och klar, ganska vindstilla och mycket lugn. I det allra sista ljuset kom koltrasten upp från marken, satte sig högt och sjöng. Precis så där som den brukar göra i vårskymningen. Ohhh, vad jag har längtat efter att få uppleva detta igen. Kunde därför inte låta bli att göra en bild på detta. Äntligen börjar våren sakta få övertaget om vintern...

Två bekanta silhuetter...

Två mycket bekanta silhuetter syns långt ute på sjön. I dimman och det gyllene ljuset från solen skrider storlommarna försiktigt fram. Ett minst sagt mycket andaktsfullt möte ute i Kolmårdsskogen...

Den söta stjärtmesen...

Stjärtmesen är utan tvekan vår kanske allra sötaste fågel i mitt tycke. De är små, runda och väldigt söta fåglar. Det går helt enkelt inte tycka illa om dem! Här är en bild på en mycket nyfiken liten stjärtmes, som satt och tittade på mig i knappt två sekunder innan han drog vidare. Ja, som du förstår är de inte direkt lättfotograferade, då de i princip aldrig sitter stilla...