På andra sidan stenen...

Under kronhjortsbrunsten går det minst sagt vilt till här i Kolmårdsskogarna. I gryning och skymningen springer kronhjortstjurarna omkring och brölar för att locka hindarna till sig, men främst för att skrämma bort andra tjurar. Endast den starkaste tjuren får para sig med hindarna.

Den här gången hade jag en kronhjortstjur stående på andra sidan en stor sten där jag satt. Han brölade och ropade så högt han kunde. Precis blickstilla satt jag och rörde mig inte. Försiktigt stack jag upp huvudet, med kameran för att göra den här bilden. Tycker att den på något sätt visar hur nära han var mig, där jag satt i mörkret för att uppleva Kolmårdsskogens kronhjortsbrunst. Bilden tycker jag blev spännande, då den inte liknar något jag tidigare sett...

"Det går inte att se skogen för alla träden"...

En svartvit bild från djupet av Kolmårdsskogen. När jag tittar på den här bilden så tycker jag den så starkt symboliserar - "det går inte att se skogen för alla träden". För långt, långt där bakom är skogen, men jag ser den inte helt klart på grund av träden och alla grenar framför mig. Givetvis finns det även annan symbolik i den här bilden och det är såklart upp till betraktaren att bestämma vad han/hon tycker passar bäst. Men en sak är ändå säker, det blev en annorlunda skogsbild...

I höstmorgonljuset...

Ur den täta dimman och det fantastiska höstmorgonljuset kommer en råbocken i springande i full fart över fältet. I vanliga ordning kan jag inte låta bli att göra bilden när jag ser den...

Spegling...

Speglingen från två tranor som stod på en liten ö, som är belägen i större kärr här i Kolmårdsskogen. På något sätt så tycker jag att bilden blev väldigt spännande, då den innehåller många element och inte är helt tillrättalagd för betraktaren. Bilden väcker i alla fall för mig många frågor om vad som hänt på platsen...

Dovhjorten...

En bild från ett litet hastigt möte med en liten dovhjortsbock som ville korsa vägen. Kanske hade redan de andra dovhjortarna i flocken korsat vägen innan jag kom dit? Även om dovhjortar ofta studsar fram för att verka större än vad de är, så hade den här lilla bocken lite trafikvett ändå, eftersom han lugnt och stilla gick över vägen i god tid innan jag kom. Faktum var att jag till och med hann stanna bilden och göra bilden...

Dubbelmötet...

En bild från ett fint morgonmöte med en älgko och hennes två kalvar. Samtidigt som jag hade mötet med dessa älgar kom plötsligt två rådjur - det hela blev till ett riktigt fint dubbelmöte i det guldfärgade morgonljuset...

Intill bondgården...

En svartvit bild från en tidig morgon där ett älgpar gick och betade intill en liten bondgård. Såhär tidigt på morgon är det precis lugnt och stilla, eftersom att de flesta ligger och sover. Endast ett fåtal människor verkar ge sig ut såhär tidigt. När jag kom till den här platsen var redan älgarna ute på fälten och åt. Utan tvekan kände de sig riktigt trygga här ute på fältet, även om det var precis intill bondgården.

Men plötsligt tittade den ena älgen upp då något hördes från andra sidan gården. Det visade sig  vara tidningsbudet som kom farande för att leverera tidningen. En liten stund studerade älgen tidningsbudet tills han åkt vidare. Därefter fortsatte de att äta från fältet igen, precis som att inget hade hänt...

Tidigt tranmöte i Kolmårdsskogens dunkel...

Idag vill jag visa fram en bild från en tidig vårmorgon, då jag hade mycket fint möte med en ensam trana, intill en liten mosse, långt, långt in i den dunkla Kolmårdsskogen. Det är inte särskilt svårt att längta tillbaka till dessa vårmorgnar såhär i det mörka november. Snart är vi där igen...

På det snötyngda fältet...

Ute på det snötyngda fältet vandrar en älgko sakta fram i det blålila morgonljuset. I bakgrunden syns solen belysa den vackra Kolmårdsskogen. Plötsligt, men väldigt bestämt stannar denna älgko upp i steget, vänder huvudet mot mig och står länge, länge och blänger...

Himmelens gyllene "pärla"...

I skymningstid syns den gyllene "pärlan" tydligt på himlavalvet. En bild som trotts sin enkelhet växer allt mer ju längre du tittar på den. Plötsligt får månen ett ansikte, sedan ett till och så vidare. Kanske är också de enkla bilderna ibland också de allra bästa bilderna?!

Blicken...

Visst är det något alldeles speciellt med blicken hos lappugglan? De stora gula ögonen och den intensiva blicken hugger verkligen tag i betraktaren, inte sant?!

Den här sommarkvällen, då jag gjorde den här bilden satt denna lappuggla på en pinne mitt ute i en våtmark och jagade. Lappugglans blick svepte över landskapet, men också över marken i jakt på något ätbart. Visst är det det något mycket speciellt med lappugglans intensiva blick? Ju mer jag tittar på bilden, desto säkrare blir jag på att det är just blicken som gör den här bilden...

Den större hackspetten...

Visar idag fram en större hackspett som jag haft många fina möten med under året, inte minst här hemma i min egna hemmaskog. På något sätt förundras jag varje gång jag sitter där uppe på mitt fågelberg och fotar på denna vackra fågel. Varför ser jag inte fler bilder på denna fantastiskt vackra hackspett?!

Är inte den större hackspetten tillräckligt sällsynt, inte tillräckligt vacker, eller vad gör att så få fotograferar den? Personligen så tycker jag att den större hackspetten är något enastående vacker i sin säregna fjäderdräkt med både svart,vitt och rött. Beteende är också väldigt spännande och underhållande att följa och studera...

Kärleken funnen!

Igår skrev jag om ett möte med en stor älgtjur som var på jakt efter sin stora kärlek. Slutligen fick han "napp" då han kom fram till en "björkslyskog". Här inne stod hans vackra älgko och väntade på honom. Givetvis kunde jag inte låta bli att göra bilden på kärleksparet i de vackra höstfärgerna...

Älgtjursmöte...

En bild från ett fantastiskt möte med en stor och ståtlig älgtjur som kom vandrande över en åker, en kall och klar oktobermorgon. I denna brunsttid var den här älgtjuren helt klart ute och letade efter sin stora kärlek...

Ännu en stjärnbild från Kolmårdsskogen...

Visar idag upp ytterligare en stjärnbild från Kolmårdsskogen som jag gjorde en sen höstdag i september, då solen var påväg att försvinna helt bakom skogen. När jag ser bilden så kan jag inte låta bli att njuta av tystnaden, stillheten och framför allt lugnet som infinner sig i skogen efter mörkrets utbrott...

Kolmårdsskog i svartvitt...

En svartvit skogsbild på mitt vackra, älskade Kolmården. Bilden gjordes vid strandkanten av en större sjö. Kan inte låta bli att tycka att denna bilden gör sig allra bäst i just svartvitt...

Strömstare i höstfärger...

En bild från ett höstmöte med den lilla strömstaren, här poserande på en gren ut i den forsande Tidan vid Ryfors (Mullsjö). Runt om den lilla fågeln syns de sprakande höstfärgerna...

Oväntat möte...

En bild från ett mycket oväntat möte i det blå skymningsljuset ut i Kolmårdsskogens härliga vildmark. Plötsligt "swishar" det till och så sitter den vackra sparvhöken bara en liten bit framför mig. Högst oväntat att få möta henne såhär ut i skogen. Sannolikt har hon ett bra ställe att jaga på i närheten, eller så passerade hon bara förbi här där jag satt. Misstänker att denna sparvhök blev precis lika förvånad över att se mig, för lika fort som hon gjorde entré försvann hon. Jag är ändå väldigt tacksam för att jag hann att göra den här bilden...

Ätande nötkråka...

Idag visar jag fram en bild från ett fint höstmöte med den vackra nötkråkan som här intensivt äter av en kotte som hon precis hämtat i den väldiga cembratallen. I den här klykan, i ett träd bredvid den väldiga cembratallen har hon sin smedja. Det är här som hon kan få ut fröna ur dessa kottar. Det är verkligen så underhållande att se hur hon mejslar ut de små fröna med den långa näbben, innan hon sätter i sig dem i en hast...

Mörk novemberskog...

En bild från den mörka, murriga höstskogen. En skogsbild som för mig berättar om det blå mörka ljuset och om stillheten som infinner sig allra bäst såhär i november. Skogen såhär i november är inte alls lika ljudlig och sprudlande av fåglar och annat liv. Nej, i november är det tyst och skogen liksom sover i väntan på den kalla vintern. Även om jag älskar våren och allt vad den innebär så tycker jag ändå på något underligt sätt att det nästan är allra härligast att vara i skogen den här tiden på året. Inte minst för det stillsamma, vackra, utan även det dova ljuset och stämningen som novemberskogen innebär.

Visar idag fram en novemberbild från Kolmårdsskogen, som är en dubbelexponering, en bild i skärpa och en i oskärpa och där den andra bilden även är gjord med kamerarörelse...

Hökuggla i svartvitt...

En bild från ett riktigt vackert höstmöte jag hade med den vackra hökugglan som tillfälligt var på besökt här nere i Östergötland. Då jag gjorde den här bilden satt hon i en gammal ek och riktigt njöt av den varma, intensiva höstsolen som lyste på henne. Hennes blick som stirrar in i det intensiva solljuset berättar för mig om en filosoferande hökuggla som sitter och dagdrömmer och filosoferar över något...

Sidensvansar överallt...

Överallt runt de av bär fulla rönnbärsträden, flyger det sidensvansar i ett virrvarr. Med jämna mellanrum så flyr de upp i en stor björk precis intill. Här uppe i den stora björken sitter de i klungor och spanar ut över alla de röda rönnbärsträden som står i rader. Som på en given signal dyker de tillbaka ned till rönnbärsträden och sätter sig åter i dem för att äta.

Ljudet av alla sidensvansar är minst sagt påtagligt. Ihärdigt, men bestämt pickar de i sig av de röda bären på träden. När en fågel plötsligt rör på sig blir det en dominoeffekt och samtliga sidensvansar flyr tillbaka upp till björken. Fram och tillbaka mellan rönnbärsträden och björken flyger de gång på gång. Det är verkligen fascinerande att stå och se på hur flocken av dessa vackra fåglar flyger fram och tillbaka. Hur de i luften bildar ett sammelsurium av vingar, färger och rörelsemönster. Det gäller dock att vara försiktig, så att man inte står i vägen för sidensvansflocken. När dessa fåglar proppat sig fulla av rönnbären, så släpper de små "bomber" då de startar och landar...

Linjer...

Ibland har naturen en tendens att skapa sina egna konstverk, som med de här vasstråna i det spegelblanka vattnet. På något sätt blir jag blir inte riktigt klok på alla linjerna i den här bilden, utan kan sitta och titta länge, länge på dem och hur de tillsammans bildar olika typer av motiv. Är det inte fascinerande vad naturen själv kan skapa för konstverk?

Brun kärrhök...

En bild från ett riktigt nära och fint förmiddagsmöte med den ståtliga bruna kärrhöken. Med utspända vingar "seglade" han fram över de gamla, igenvuxna fälten i jakt på ett byte. Samtidigt sken vårsolens intensiva, guldfärgade ljus och färgsatte denna mäktiga "scen". Tack vare den höga vegetationen och den intensiva fokuseringen, så såg inte den bruna kärrhöken mig där jag stod. Det var verkligen riktigt mäktigt att få uppleva denna vackra rovfågel "glida" förbi på så nära håll...

Höstsolen och råbocken...

En bild från en tidig höstmorgon på de platta slätterna här i Östergötland. I den fuktiga och täta dimman syntes endast silhuetten av en ensam råbock som vandrade fram på det nyslagna fältet ackompanjerad av höstsolen...

Vintermötet...

I det snöbeklädda och kalla vinterlandskapet har några älgar samlat ihop sig för att festa på de spröda små björkarna i kanten av ett kalhygge. Allt gott som annars går att hitta på marken har hamnat under det vita snötäcket. Ett härligt vintermöte med Kolmårdsskogens få, men mycket vackra älgar...

Rädslan i blicken...

Så stilla och så tyst sitter den lilla fältharen i det blå morgonljuset ute på fältet. Hon spejar och spanar, då räven precis smög förbi, bara en liten bit längre bort. Av erfarenhet vet hon att rörelsen avslöjar henne och därför är det klokast att vara helt stilla.

Kanske är denna bild som vilken fältharebild som helst!? Det är ändå något i hennes blick som fångar mig och som jag tycker gör just den här bilden speciell. Kanske är det rädslan som syns!?

Älgkons väg fram genom den mörka nattskogen...

När ögat inte längre ser, när mörkret har blivit så tätt och så svart att ljuset från månen är det enda som går att ledsaga sig fram med genom skogen. Plötsligt prasslar det i buskarna framför mig och en stor mörk skugga far förbi mig i en väldig fart. Det är älgkons väg fram genom den mörka nattskogen. Jag hinner bara uppfatta en mycket stor svart vålnad som springer förbi precis framför mig. Mot alla odds så lyckas jag ändå att göra bilden...

På himlen ovanför trädtopparna...

På himlen ovanför mitt huvud, ovanför trädtopparna händer det mycket saker under de mörka timmarna på dygnet. Satelliter och flygplan passerar förbi och även ett och annat stjärnfall går att bevittna om man har tur.

En sådan här kall och klar höstdag är det inte alls dumt att ligga på rygg under träden, med kameran bredvid sig och bevittna vad som händer där uppe i rymden. Perspektivet på denna bild blev helt klart annorlunda, men också väldigt spännande i mitt tycke, som att träden sträcker sig upp mot himlavalvet. På något underligt vis verkar de också intresserade av vad som händer där ute i den kalla, mörka rymden...

Himlen täcks av fåglar!

Plötsligt täcks himlen av fåglar precis över mig. Närmare bestämt både steglitser och bergfinkar. De drar fram över de vidsträckta fälten tillsammans i en flock, fram och tillbaka i ett mycket ostrukturerat mönster. Gissningsvis för att skydda sig mot rovfåglarna som cirkulerar runt dem här på fältet. Steglitsernas "bubbland" ljud har jag aldrig tidigare hört så kraftigt som när de passerar över mig. Sannolikt är det flera hundra av dem i denna flock.

När en rovfågel gör ett utfall mot dem lyfter de snabbt från växtligheten och drar åter runt i den stora flocken tillsammans med bergfinkarna. Den här morgonen blev till en mycket unik upplevelse, då jag aldrig tidigare upplevt detta. Bildmöjligheterna blev inte heller få, utan inbjöd både till att testa nya vinklar som denna...

Nattskog...

En bild från Kolmårdsskogen en stjärnklar och kall höstkväll. De gamla torra tallarna står som monument som karaktäriserar den gamla skogen i förgrunden till den blålila natthimlen. Långt bort i skogen syns ett starkt sken från något, undrar just vad det kan vara...