I den sena sommarkvällen...

I den sena sommarkvällen, i det allra sista kvällsljuset sitter en lappuggla och jagar över en gammal igenväxt våtmark. Ett minst sagt sällsamt möte i det blå nattljuset, men ack så vackert och stämningsfullt...

Kolmårdsskogen 06:01...

En bild från den underbara Kolmårdsskogen, en tidig sensommarmorgon vid klockan 06:01...

Njupeskärs vattenfall...

En första bild på Sveriges allra högsta vattenfall, här i svartvitt. Njupeskär i Fulufjällets nationalpark är en mycket spännande och vacker plats på en och samma gång.

Visste du att vattenfallet i Njupeskär ser endast solen några få dagar runt midsommar och sommarsolståndet, andra tider på året når inte solstrålarna fram!?

Ormvråken i soluppgången...

En ormvråk lyfter från sin utsiktsplats i den tidiga morgonrodnaden. Även om ormvråken inte är någon stor fågel som en havsörn, är ändå uppsynen av denna vackra rovfågelprofil när den lyfter i gryningen en mycket vacker uppsyn. För oss människor något vackert, men för små djur som en liten gnagare, ödla, groda eller en orm kan denna uppsyn vara detsamma som döden...

Svarthättan...

En bild från ett tidigt möte, en klar och fin sommardag. Sakta går solen upp och smeker det lilla hygget med sina varma, orange-röda solstrålar. Plötsligt sitter det en liten nyfiken svarthätta framför mig i en liten gran. Han stirrar på mig med sina små svarta ögon. Jag hinner göra några bilder innan han drar vidare. Sannolikt häckar han någonstans i närheten, då jag hör ungarna ropa högljutt någonstans i närheten...

Fulufjället...

Idag visar jag fram en landskapsbild från sommarens resa till Dalarna och Fulufjällets nationalpark. Den här bilden gjorde jag en tidig morgon då solen gick upp i öster och belyste det vackra Fulufjället med sitt orangea-gula ljus. Det var verkligen en underbar stämning här nedanför det fjället en tidig sommarmorgon...

Mitt första möte med lavskrikan...

Här kommer en bild från mitt allra första möte med den fantastiska lavskrikan. En fågel som jag innan detta nära möte bara hört berättelser om, men aldrig upplevt själv. Berättelserna har ofta handlat om hur vackra dessa fåglar är, deras sociala egenskaper och inte minst att de går att mata ur handen. Men verkligheten visade sig vara ännu bättre än alla berättelserna! Dessa fåglar är inte bara vackra och sociala. De visade sig även vara riktiga personligheter. Alla individer hade sitt sätt att närma sig handen. Sinsemellan kommunicerade lavskrikorna även med olika typer av läten, vilket gjorde hela upplevelsen väldigt mysig och personlig. Givetvis förstår jag att mitt möte inte var mer unikt än någon annans, men verkligheten överträffade dikten.

I Fulufjällets fjällnära skog fick jag i juli månad mitt allra första möte med lavskrikan och även mata denna fantastiska fågel från min hand. Givetvis kunde jag inte låta bli att även göra en actionbild på denna härliga fågel, då den kom och landade i handen. En bild inspirerad av den duktige naturfotografen Terje Hellesø...

På den blanka spegeln...

På den lilla skogssjöns spegelblanka yta hoppar en skräddare fram, precis intill strandkanten. Det vackra morgonljuset som letar sig ned på den krusningsfria vattenytan, samtidigt som skogens trädskuggor sträcker sig fram över sjön, skapar tillsammans fina förutsättningar för att göra just den här bilden.

En vacker stund intill den vackra skogssjön, en tidig och stilla sommarmorgon i Kolmårdsskogens vackra skogssal...

"Bara" lite gräs...

En skogsbild på "bara" lite gräs, eller Ängsgröe som det också heter. I det isolerade ljuset växte dessa grässtrån så fint, men plötsligt visade sig en nyfiken figur i bakgrunden då jag gjorde bilden...

Nattens jägare...

Nattens jägare - en lappuggla sitter och spanar uppe i en gammal björk. Plötsligt får hon syn på ett byte. Med full fokus på bytet lyfter hon från grenen och dyker ned på marken för att försöka fånga det med sina stora klor. Inget undslipper dessa stora gula ögon. En bild från ett fantastiskt fint skymningsmöte med "den stora grå" i sin hemmaskog...

Till minnet av Hannu Hautala...

Igår eftermiddag möttes jag av beskedet att naturfotografen och författaren Hannu Hautala somnat in efter en tids sjukdom. Det är andra gången denna månad som en av mina stora inspirationskällor lämnar jordelivet (senast Ralph Lundsten). Hautalas många böcker med berättelser och fantastiska bilder från den finska vildmarken kan knappast ha passerat någon naturfotograf obemärkt. Det har alltid varit något visst med dessa böcker, de berör och inspirerar på samma gång. Samtidigt berättar de hur fantastisk den finska vildmarken faktiskt är.

I den dokumentärfilm som gjordes av finska Yle om Hannu Hautala (Hannu Hautala - arvet efter legenden) berättade Hautala gladeligen om sina bilder, naturen och inte minst sig själv och sitt liv. Minns så väl en del av dokumentären där Hautala kördes ut i skogen med en fyrhjuling (eftersom att hans knän var dåliga) för att få fota kungsörn en allra sista gång. Det leendet Hautala hade efter att han gjort sina bilder gick inte att ta miste på. En så oerhört glad människa är verkligen inte ofta man får uppleva. Vi människor behöver sannerligen naturen för att må bra, det tycker jag detta är ett tydligt bevis på. Även om kroppen och människan inte alltid orkar, så ger naturen kraft tillbaka till oss, hela vägen in i själen!

Med det här inlägget vill jag visa min stora tacksamhet till Hannu Hautala för all den inspiration som han delat med sig av genom alla åren, både i form av bilder och sina fantastiska böcker. Tack för allt Hannu Hautala!

En bild på en Gluttsnäppa som här studerar hur ovädret sakta drar in över Fulufjället...

Rödstjärten sjunger i kvällningen...

I kvällningens blå-lila ljus sitter den lilla rödstjärten och sjunger ihärdigt. Det är verkligen ett av de ögonblicken på våren som jag längtar mest efter att få uppleva igen, efter en lång och bitter vinter...

Ovädret drar in...

Efter en vacker, solig, fin morgon drar plötsligt de mörka molnen och ovädret in över Drevfjällens naturreservat. Från min plats kan jag bevittna det magnifika skådespelet då fjället sakta försvinner in i det mörka ovädret...

Älgmötet vid vetefältet...

I vetefältet vandrar en älgko och äter lite grann av den nästan färdiga sädesslaget. Längre bak ser det ut att vara något som rör sig efter i det ganska så höga sädesfältet. Plötsligt tittar ett litet huvud upp, det är älgkons lilla kalv som stolt spatserar efter mamma, men inte alltid når över vetestrånas toppar så att han/hon syns.

Det är alltid lika vackert att få uppleva detta, ko och kalv tillsammans. Hur älgkon med jämna mellanrum ser efter sin lilla kalv och i princip aldrig släpper den med blicken. Det är verkligen möten som berör och aldrig glöms bort...

I solnedgången...

I den vackra, guldfärgade solnedgången sitter den lilla svartvita flugsnapparen och putsar sig, utanför sitt bo. Stämningsfullt och fint att få uppleva denna sommarfågel på det här viset...

Kajmötet i guldljuset...

I det guldfärgade eftermiddagsljuset möter jag en nyfiken kaja. Hon står längre bort i det vildvuxna gräset och tittar intensivt på mig. Alltid lika spännande med dessa nyfikna djur...

Innan soluppgången...

Visar idag fram en bild från ett rådjursmöte i den tidiga gryningen, innan morgonljuset har anlänt. På det vidsträckta fältet står en råget och spanar i den blå morgondimman. En bild som för mig berättar om friheten och hur vacker naturen är när nästan alla ligger därhemma och kramar kudden...

Törnsångarmötet...

En bild från en försommarmorgon då solen precis höll på att gå upp över det vackra jordbrukslandskapet här i norra delen av Östergötland. I rapsfältet satt en Törnsågnare och sjöng ihärdigt i det dova morgonljuset. När jag lyfte min kamera och riktade den mot den lilla fågeln så vände den sig åt mitt håll och sjöng för full halls. Det blev ett minst sagt annorlunda möte och inte minst en lite annorlunda bild på Törnsångare med dimma, det blålila morgonljuset, samt den blöta fågeln som sjöng rakt in i kameran...

Kronhjorten...

En ståtlig kronhjortstjur visar här stolt upp sig för fotografen i sitt Sörmländska sommarlandskap. Ett minst sagt magiskt möte att få möta denna magnifika hjort i...

Sparvugglemöte i skymningen...

En bild från ett riktigt fint och nära möte med den lilla spavugglan i en gammal tall, i det härliga blå skymningsljuset...

Den lilla rådjursbocken och trollskogen...

En dubbelexponering från ett mycket sällsamt möte med en liten råbock på ett rapsfält, precis utanför den mörka trollskogen...

Det mystiska skogsrummet...

Idag visar jag fram en bild som för mig beskriver det mystiska skogsrummet och en väldigt speciell plats här i Kolmårdsskogen. Denna glänta är på något sätt trolsk och känslan av att stå vid den här lilla glänta och spana, är att jag alltid känner mig betraktad av någon eller något. Jag har medvetet gjort denna bild med kamerarörelse för att bättre få fram en målerisk och känsla i den...

Nära älgmöte i slyskogen...

Ett fint, lugnt och nära morgonmöte med en älgko i den snåriga slyskogen. Tillsynes var hon mer distraherad av ett ljud bakom mig när jag gjorde den här bilden. Min närvaro störde henne inte alls. I den här slyskogen trivdes älgkon fint och hon åt duktigt av de spröda grenarna och de knoppar hon kunde hitta här...

Härligt tofsmesmöte...

En bild från ett mycket härligt möte med den vackra tofsmesen i det stämningsfulla, blå morgonljuset i hemmaskogen...

Naturens olika sidor...

En bild på några sångsvanar som här hittat ett litet hål i isen på det frusna kärret och därifrån står och spanar ut över vidderna. På vintern är naturen så kall, mörk och ogästvänlig och nu på sommaren så vacker och inbjudande. Är det inte märkligt hur samma plats kan te sig så olika beroende på årstid, vinter och sommar...?

Arg sparvuggla...

En bild på den lilla sparvugglan, här väldigt fokuserad och till synes uppretad och arg. Ett gäng med talgoxar har flugit runt och retat den lilla ugglan, där hon sitter på sin gren. Nu får de verkligen smaka på det "onda ögat"...

Det är gott med Kamomill...

Det är inte alls otäckt med lite Kamomill om man är ett rådjur. En bild där rågeten "sveper i sig" några stänglar med Kamomill från den lilla ängen...

Till minnet av Ralph Lundsten...

Imorse när jag vaknade så möttes jag av beskedet att Ralph Lundsten lämnat oss. Som jag ser det är Lundsten helt klart Sveriges mest kända tonsättare av elektroniskmusik, tillika konstnär, filmskapare och författare. Ralph Lundsten har minst sagt varit en av förgrundsgestalterna för synt- och elektronisk musik i vårt avlånga land, men även internationellt.

För mig som bildskapare har Ralph Lundstens musik betytt oerhört mycket. Ralphs karaktäristiska musik har ofta funnits i mina tankarna när jag skapat mina bilder. Denna musik är ofta "extra kryddad" och förmedlar mycket känslor, både glädje, sorg, skönhet osv. vilket gör att den passar utmärkt som inspirationskälla till mitt bildskapande. Att Lundsten även hade många intressanta filosofiska tankar gjorde honom också mycket intressant att lyssna på, inte minst när han var sommarpratare på 80-talet. Hans tankar håller än idag!

Jag vill med denna bild hylla Ralph Lundsten och hans underbara musikskatt, den kommer alltid att leva kvar i mina tankar och naturligtvis fortsätta vara en inspirationskälla i mitt framtida bildskapande, tack Ralph för allt du gjort!

Ekedalen...

En svartvit bild på det oerhört vackra och trolska vattenfallet i Ekedalen. Denna vinterbild gjordes en januaridag då snön försiktigt pudrat det vackra landskapet...

I torrakan i kvällsolen...

I kvällssolen sitter en hökuggla så fint högst upp i en torraka och spanar ut över ett kalhygge. Hennes ögon är nästan självlysande i det starka solljuset. Ingen liten mus går säker över detta hygge, då denna intensiva blick iakttar minsta rörelse. En bild från ett härligt möte med hökugglan här i Kolmårdsskogens fantastiska natur...

Det fotografiska hantverket...

Är det fotografiska hantverket nu på väg att dö ut fullständigt?! Det är den första tanken som slår mig när jag läser en artikel på nätet om en kameratillverkares allra dyraste kameramodell, som nyligen fått en ny styrprogramvara (firmware). Den nya styrprogramvaran har nämligen begåvats med en ny funktion – den kan nu mer användas som en ”kamerafälla” och endast ta bilder om ett specifikt motiv visar sig framför den. Kameran kan med den ny programvaran nämligen själv läsa av vad som dyker upp framför den. Är inte detta fantastiskt?

Alla kameratillverkare verkar på något vis hela tiden för att utvecklingen av nya funktioner i sina kameramodeller ska bli mer automatiserade och ”smarta”. Detta för att fler ska köpa just deras modell och succén därmed ska bli ett faktum. Med tanke på all utveckling av snabbare autofokus, autofokus med artificiell intelligens (AI) som exempelvis själv hittar ögat på fåglar, djur osv. borde vi då inte se en uppsjö av bilder på sociala medier, som inte tidigare varit möjligt att göra?! Verkligheten verkar dock vara en helt annan. 

Även om jag ser allt fler bilder på fåglar i flykt eller andra djur i svårfångade situationer, så slås jag ändå av att många av dessa bilder redan visats upp i en fotobok eller i annan medieform tidigare. Nu undrar ni säkert vad jag menar?! Men faktum är att det finns gått om bilder på fåglar i flykt som gjorts långt innan någon ingenjör ens uppfunnit autofokus eller någon fotograf ens visste vad det var för något. Tänker exempelvis på Bengt Berg som fångade flygande gäss med sin storformatskamera och glasplåtar. Med tanke på en storformatskameras många begräsningar så gjorde Berg sannolikt ett gediget planeringsarbete innan han kunde göra sina bilder.

För att dra detta lite längre så fick jag mig själv en lektion av naturfotografen Terje Hellesø förra året i hur man kan fota tornseglare i flykt, med manuell fokus. Ja, du läste rätt, just med manuell fokus! Det är absolut inte lätt, kräver planering och inte minst träning för att det ska bli bra bilder, men det går att göra bilder på tornseglare i full fart utan några som helst problem. Det handlar helt enkelt inte alls om kameran och utrustningen du har, utan om fotografen själv och dennes förmåga, dvs. hantverket. Vid tillfället använde jag inte någon vidare avancerad utrustning i dagens mått. Men tycker själv att jag lyckades ganska bara redan vid mina första försök.

Tyvärr så känner jag att det fotografiska hantverket allt mer håller på att glömmas bort till förmån för den tekniska utvecklingen. Jag har absolut inga problem med att vi väljer att ha smarta, bra och sofistikerade kameror som kan hjälpa oss med allt från fokusering, ljusmätning till kompositionsstöd i sökare osv. dock börjar jag bli väldigt orolig över att det fotografiska hantverket mer och mer håller på att fall i glömska. Att vi fotografer/bildskapare allt mer blir slavar under tekniken. Hur många yrkesfotografer kan idag hantera en kamera med analog film? Eller hur många fotografer kommer om 20 år kunna hantera en digital DSLR-kamera?

Givetvis handlar inte fotografering enbart om att vi fotografer ska kunna hantera den tekniska utrustningen, utan främst handlar det om att vi ska kunna göra de bilder vi tänkt, komponera bilden, gärna med eftertanke. Vi behöver kunna skapa symbolik, bilder med helhet, känna till hur former, färger osv. påverkar betraktarens känslor osv. Slutligen handlar det fotografering om visuell kommunikation där vi ska kunna uttrycka oss och göra bilderna vi gör intressanta att titta på, både för oss och givetvis för andra betraktare. Tyvärr finner jag att allt färre fotografer är särskilt intresserade av detta, utan drivs istället av teknikens utveckling och möjligheter.

För tar vi tekniken vidare en nivå till så låter vi artificiell intelligens (AI) själv skapa bilderna och ”hokus pokus” så behövs inte längre fotografen alls. Vad det gäller AI tycker jag inte det alls hör hemma i fotografens skrå, det är en helt egen process för att skapa bilder.

Som synes kan funderingarna kring denna fråga gällande det fotografiska hantverket bli många och ibland aningen djupa. En sak är i alla fall säker, jag kommer fortsatt att välja det manuella framför det automatiska, att fortsätta fördjupa mig i det fotografiska hantverket. För just hantverket brinner jag för och det intresserar mig så mycket mer än den tekniska utvecklingen. Tekniken är för mig bara ett hjälpmedel som finns där för mig för att hjälpa till, likt en pensel för den som målar. Smarta funktioner är såklart alltid välkommet att implementeras i fotografens verktyg/hjälpmedel – kameran.

Givetvis finns det inget som är rätt eller fel när det gäller allt detta. Det är upp till bildskaparen själv att välja hur han/hon vill göra. Men oavsett hur du som fotograf väljer att göra, vilken väg du väljer och vilken teknisk utrustning som du kommer att packa ned i fotoväskan på din exkursion, glöm inte bort att kameran aldrig är bättre än fotografen som håller i den…

Tornseglaren flyger framför himlavalvet i full fart - bild fotograferad med manuell fokusering

Sädesärlan lyfter från stenen för att fånga sitt byte, en insekt - bild fotograferad med Olympus Pro Capture -funktion

Efter regn kommer sol...

Efter regnoväder kommer det alltid solsken! Här är en bild från ett möte jag hade efter ett väderomslag från ett regnoväder. En ståtlig råbock hade vågat sig ut från skogen, på ett stort fält efter det intensiva regnovädret, för att torka sig i de varma solstrålarna. Han poserade här så fint framför min kamera i det härliga släpljuset från solen...

Möte med en nyfiken trana...

En bild från ett morgonmöte med en mycket nyfiken trana, som plötsligt kom spatserande ut ur skogen med riktning mot en liten vall. Jag är verkligen inte van att få möta tranor på det här sättet, utan mer ute på mossarna/myrarna i skogen. Detta blev ändå ett fint möte, då denna trana verkligen var så nyfiken på mig. Det är vid dessa tillfällen som naturfotografen verkligen behöver vara beredd att göra sina bilder...