Observerad i skymningen...

På min kvällspromenad känner jag mig plötsligt iakttagen. Jag vänder mig försiktigt bakåt och ser inget. När jag åter vänder blicken i riktningen dit jag går ser jag något fascinerande. En hel grupp med dovhjortar står på vägen en bra bit framför mig och stirrar på mig. De svarta dovhjortarna gör sig så fint i skymningsljuset där de står. Ett minst sagt sällsamt möte i vårskymningen...

"Jättarna"...

Det skymmer i kvällsskogen och den blir sakta men säkert nattskogen istället. Det går knappt längre att se annat än det svaga ljuset från himlen ovanför trädtopparna. När jag vänder blicken mot himlen ser jag bilden - de väldiga granarna står som i en ring runt omkring, likt ett gäng med jättar och bara stirrar ned på mig.

När mörkret faller i skogen, blir dagskogen förvandlad till nattskogen. Det går inte låta bli att låta fantasin få näring. Var skogen en spännande plats innan är det ingenting mot vad den är nu. Jag kan givetvis inte låta bli att göra bilden på dessa jättar jag har runt mig...

Luftledningen...

En luftledning har plötsligt blivit en viktig sittplats för ett gäng starar i denna gryningstid då jag passerar förbi. Från denna luftledning kan de regelbundet flyga ned på marken under för att äta. Därefter återvänder de till sittplatsen för att vila och sitta med de andra stararna. Ibland verkar det inte alls som att maten är viktig, utan momentet att byta plats på ledningen. Länge sitter jag och studerar deras beteende och kan tillslut inte låta bli att göra bilden...

Localhero - intervju om mig som naturfotograf...

Den lokala podden Localhero har nu släppt ett avsnitt där de intervjuar mig i cirka 1h och 35min. Programmet handlar om mitt bildskapande och givetvis boken "Kolmårdsskogen och älgarna". Missa inte detta! Du hittar avsnittet här eller här...

Mötet med den dräktiga rågeten...

Ute på stubbåkern, i soluppgångens orangeröda ljus står rågeten och tittar intensivt på mig med sina stora mörka ögon. Jag kan givetvis inte låta bli att göra bilden. I den här vinkeln syns det tydligt att hon är dräktig och bär på små kid...

Tranparets intima akt...

Precis helt stilla sitter jag vid kanten av den lilla våtmarken, då tranorna sakta vandrar fram. Från dessa stora fåglar hörs ett konstigt "kurrande" ljud.

När de är ungefär precis framför mig ställer de sig plötsligt tätt intill varandra, med honan främst, de sträcker sina halsar och ropar högt, samtidigt som honan har ut ena vingen. Deras rop ekar högt över våtmarken och vidare ut över skogens trädtoppar. Därefter kliver hanen upp på honans rygg och själva akten är över på bara ett par sekunder.

Det blir nu tredje gången jag får bevittna detta intima skådespel. Därefter vandrar de omkring precis som innan och söker föda nere i våtmarken och som inget hade hänt...

Kyligt älgmöte...

Idag visar jag fram en bild från ett möte med den lilla älgtjuren som jag hade en riktigt kall och bister vårmorgon. Just denna morgon hade temperaturen sjunkit ned till under minus fem grader i gryningen. Att det varit kallt och kanske till och med kallare under natten gick inte att ta miste på, då det var frost i den lilla älgtjurens ryggpäls och i skäggstråna nedanför munnen.

Jag lyckades göra den här bilden då den lilla älgkalven var påväg tillbaka från fälten mot skogen. När han fick syn på mig och kameran, stannade han upp, stod nyfiket och tittade innan han vandrade vidare med tunga steg mot skogsbrynet. Magiskt är det ordet som ligger närmast till hands för att beskriva detta möte...

Spåren på vägen...

Spåren - en förnimmelse om vad som före mig vandrat denna väg fram och in i dimman. En mycket fantasieggande tanke som lockar mig till att göra just den här bilden. Kanske är just precis så här det ser ut, livets väg? En begränsad bit fram kan vi se, men långt ifrån hela...

Ropande sparvuggla...

I den intensiva morgonsolen, långt ut i skogen sitter en liten sparvuggla i en gammal gran och ropar. Det monotona ljudet lockar mig och jag har tur då jag får komma ganska så nära och fotografera denna lilla rovfågel, då den sitter och sjunger för full hals. Det hela blir till ett sådant där underbart möte, som gör att man har ett stort leende när det väl blir dags att åka hem från skogen...

Nyfiken råbock...

Plötsligt dyker ett huvud upp ifrån min utsikt i den vackra soluppgången. En råbock har betat och tillslut kommit så nära mig, vilket får den att bli nyfiken och titta upp från den goda grönskan då han hör mig. Lägg märke till de frusna skäggstråna på hakan. Ett riktigt roligt och vackert rådjursmöte...

Älgmöte i guldljus...

I det härliga och kanske vackraste av ljus, möter jag en älgko med sin fjolårskalv. Länge och väl står de båda och granskar mig. De båda älgarnas utandning blir till ett rökmoln, då de andas ut. Ett magiskt vackert möte i det underbara guldljuset...

De gamla björkarna...

De här gamla björkarna står så fint intill en äng, som ligger precis intill skogen. Vid just de här björkarna verkar trastarna trivs bra. Jag har mött både taltrast, dubbeltrast och rödvingetrast just på den här platsen och vid träden.

Björkarna står formerade likt en grupp om fyra personer, vilket får mig att tänka på Alexandre Dumas bok om de tre musketörerna; Atos, Porthos, Aramis och D'Artagnan. Dessa "musketörträd" står här och vaktar den lilla ängen så fint...

Rådjur i oväder...

Den här bilden gjorde jag för några veckor sedan, då vädrets makter ville visa att de fortfarande fanns och bestämde. Det härliga vårvädret avbröts och alla blev vi överraskade av att det plötsligt återigen var snö och vinter i luften. Inte minst överraskade blev djuren, som de här två rådjuren som legat och sovit en hel natt ute på en liten åkerholme. Plötsligt öppnar sig himlen och kall snö kom farande i luften och satte sig i deras päls...

Tranmöte i gryningsljuset...

I det dunkla, blå, ljuset, som jag tycker så mycket om möter jag tranparet. Ute på det vidsträckta fältet, med späda grödor som kommit upp i vårsolen, vandrar de omkring i jakt på något ätbart. Dessa stora och ståtliga fåglar är verkligen enastående fint att få möta i detta lite sällsamma ljus och inte minst när allt här ute i naturen är precis tyst. Inget ljud från trafik, flygplan eller annat, utan bara tranparets sociala läten, då de kommunicerar med varandra där ute på fältet...

Storlommen och skogens spegling...

Det är de vackra speglingarna från den nyligen solupplysta skogen som fångar min uppmärksamhet. Inte minst då de samspelar med storlommen, som sakta skrider förbi på den näst intill spegelblanka vattenytan. I samma ögonblick som solen försiktigt smeker den mytomspunna fågeln, så dansar älvorna över vattenytan. Ett magiskt vackert ögonblick och möte med storlommen, samtidigt som mötet ger en nästan lite kuslig och olustig känsla...

De två gamla träden...

Idet gråmulna slättlandskapet står det två stora, nakna träd intill en liten grusväg, som slingrar sig fram över det vidsträckta slättlandskapet. Den här svartvita bilden tycker jag visar ett typiskt svenskt landskap, inte minst med den stora röda ladan i bakgrunden.

Det här är en vy jag ofta upplever då jag är ute och fotograferar och passerar förbi denna plats, på min väg ut i skogen. I sin enkelhet tycker jag denna landskapsvy är vacker. Inte minst när de stora gamla träden står här i förgrunden och spretar med sina nakna grenar. Dessa gamla träd gör verkligen att jag ändå känner mig vördnadsfull. För med största sannolikhet har dessa bjässar stått på den här platsen i mer än 100 år, kanske uppemot 200 år. Tänk om de ändå kunde berätta...

Älgmöte i vårgryning...

Sakta gryr dagen, ljuset segrar över mörkret mer och mer. I skogsbrynet intill det stora fältet är det precis tyst, men plötsligt händer något. Utan att jag hör eller ser något står han bara där framför mig - den stora älgtjuren. Sannolikt har denna älg under natten legat intill fältet, där han hittar mat från grödorna. Det blir ett långt möte, där vi står och tittar på varandra. Några rådjur fångar älgtjurens uppmärksamhet och jag kan inte låta bli att göra bilden precis i det ögonblicket. Ett magiskt fint och stilla älgmöte i soluppgången...

Blåsippan och solen...

I dagens allra sista ljus drar den lilla blåsippan ihop sig inför den mörka natten. Inte längre behöver den fånga in något ljus från den skinande solen. Det är nästan som att den lilla blomman går och lägger sig och vilar inför nästa dag. Den här bilden på den ensamma lilla blåsippan och solen gjorde jag en vacker, men kall vårkväll nu i april. För mig visar den här bilden mycket, inte bara om att våren är här, utan också om trötthet, ensamhet och inte minst allt det mörker som just nu pågår runt om allt det vackra här i världen...

Äntligen är storlommen här...

Äntligen har storlommen kommit tillbaka till skogssjöarna! Efter en lång väntan och kylslagna bakslag, så är storlommen åter på plats. Jag har dock ännu inte hört den ropa, men det är bara en tidsfråga. Därmed är ordningen återställd och skogen har fått tillbaka sin själ...

Blåsippan...

Ännu ett vårtecken att pricka av - nu är blåsippan äntligen här och står och lyser med sitt blålila sken ute i markerna. Kanske är dessa blommar som allra vackrast i det orangefärgade skymningsljuset?

Vem gömmer sig inne i vassen?

Jag står och tittar ut över den översvämmade våtmarken, då jag plötsligt hör något prassla. Försiktigt böjer jag mig ned och kikar in i vassen, men ser inget. Efter ett tag känner jag mig ändå iakttagen och böjer mig återigen ned för att titta i in i vassen. Då ser jag! Inne bland de vajande vasstråna skymtar två nyfikna små ögon och ett litet ansikte. Det är minken som smyger omkring inne i vassen och prasslar. Ett enastående fint möte med den lille laglöse krabaten...

Kylslaget möte...

Efter en riktigt kall vårnatt, möter jag återigen "gänget". Den här  gången har de hittat lite goda grenar att mumsa på som omväxling från rapsen. När de ser mig vänder de sina huvuden för att iaktta mig och vem jag är. Ganska så snabbt inser de att det är den "vanliga" fotografen som är på besök och låter sig inte störas något mer av min närvaro. I lugn och ro fortsätter de bara att äta vidare på de goda grenarna.

Jag kan inte låta bli att notera frosten på älgarnas ryggar. Sannolikt har de legat och sovit ute på fältet, samtidigt som kylan trängt sig på. Värmen från älgarna har sedan frusit i ryggpälsen/raggen...

Det vakande ögat...

I skogens dunkel är allting precis stilla och lugnt. Plötsligt hörs ett utdraget pipande ljud "tsyiiih, tsyiiih, tsyiiih". När jag vänder blicken upp mot den väldiga granen så ser jag - ett litet gult vakande öga som stirrar på mig. Några meter ovanför mitt huvud sitter den lilla sparvugglan och iakttar mig, med sitt ena öga...

Älgko med kalv...

På ett av mina fina morgonmöten med älgarna så möter jag dessa två. En älgko med hennes fjolårskalv. Jag tycker att det blev en fin porträttbild på mor och barn, där de står i det blå morgonljuset. Om någon månad börjar sannolikt älgkon att stöta bort denna lilla kalv. En händelse jag bevittnat flera gånger och som skär i hjärtat att bevittna...

Spanande havsörn...

I en gammal "torrtall" ute på en myr sitter en havsörn och spanar. Att jag ens får komma så nära är mer än märkligt, men kanske förstår örnen att jag aldrig skulle komma fram till tallen innan han lyft och seglat iväg en bra bit?

Örnar, ger på något sätt intrycket av den råstyrka och kraft naturen ibland besitter. Med den skarpa blicken, de stora klorna är den utan tvekan en av våra allra kraftfullaste rovfåglar. Dessa gigantiska fåglar slutar aldrig att fascinera mig. Länge och väl sitter han i "torrtallen" innan han väljer att sträcka ut sina vingar och kastas sig iväg...

I skydd av mörkret...

I skydd av mörkret vågar sig älgko med kalv tillslut ut på fältet för att äta. Här kan de nu i mörkret stå i lugn och ro och ingen vet att de är här, förutom fotografen förstås. Jag hör hur de smaskar och äter, samtidigt rusar rusar trafiken förbi i full fart bakom de knotiga träden.

Samtliga trafikanter är helt ovetande om vilken fara som finns på andra sidan den mörka träddungen. På något underligt vis känns det så surrealistiskt att sitta och betrakta allt detta genom kameran. Jag får själv en känsla av hur det moderna samhället möter naturen...

Trött sparvuggla...

I en gammal gran sitter en trött sparvuggla och halvsover. Faktum är att just sparvugglan är en uggla jag då och då möter i Kolmårdsskogens dunkla skogssalar. Även om det är vår allra minsta uggla, så är den så oerhört uttrycksfull och fin. Hoppas innerligt på ännu fler möten framöver med denna lilla fina uggla...

Glad Påsk!

Med denna vårbild på "påskharen" vill jag önska er alla en riktigt Glad Påsk!

Älgtjuren vid skogsbrynet...

Morgonen är tidig, knappt har ljuset kommit åter. Ute på fältet, i det blå ljuset står en älgtjur och spanar längs med skogsbrynet. Som bakgrund till den stora älgtjuren syns den gamla lövskogen, med sina knotiga aspar och björkar. På något underligt vis blir detta möte till något som liknar en händelse i en sagobok, där skogens konung kommit ut från skogen för att se sig om...

Tre tranor...

Med ett högt rop ekar tranornas rop över de vidsträckta fälten. En liten stund senare kommer tre tranor flygandes i det blå ljuset, precis framför skogsbrynet. Så fint att de äntligen kommit tillbaka! Varje dag tar våren ett allt mer stadigt grepp om naturen. Nu är den period på året som jag tycker allra mest om, när det ena vårtecknet avlöser det andra...

Älgkon i morgonrodnaden...

En älgko är ute och vandrar på det östgötska slättlandskapet en tidig vintermorgon. I samma ögonblick stiger solen över horisonten och färgar träden i bakgrunden med sitt rosa ljus. En sådan här morgonrodnand är verkligen härlig att få uppleva, inte minst tillsammans med skogens konung...