Fukten går nästan att ta på i luften samtidigt som dimman ligger tät över slättlandskapet. En typiskt tidig novembermorgon, då solen försiktigt orkar tränga sig igenom det tunna molntäcket. Det sagolikt vackra höstlandskapet visar upp sig från sin allra vackraste sida. En höstmorgon likt denna går bara inte att tycka illa om...
Ännu ett möte med Kolmårdsskogens stora 10-taggare. Denna gången utanför Kvillinge kyrka, på de vidsträkta fälten. Det är inte bara denna älg som är betydelsefull, utan denna kyrka har också en mycket viktig betydelse för mig ur flera perspepktiv. Det var här jag gifte mig och här mina båda barn döptes. Av förklarliga skäl blev därför denna bild något alldeles extra för mig. Så fint den stora älgtjuren vandrar förbi Kvillinge kyrka, påväg mot Kolmårdsskogen uppe i förkastningsbranten...
En bild som jag på ett tydligt sätt tycker symboliserar tvåsamheten - svanparet glider tillsammans fram över det mörka vattnet ackompanjerade av de vackra höstfärgerna...
En ensam och vilsen sidensvans sitter i en gammal tall och spanar ut över skogen, kanske är det de övriga i flocken som han/hon spanar efter?! I samma stund som sidensvansen vänder sitt huvud tränger solstrålarna ned mellan träden och lyser upp denna fantastiskt vackra fågel...
I en sluttning med kvällssol ligger en myskoxe och vilar i den varma och sköna solstrålarna...
Likt tentakler breder den gamla eken ut sina väldiga och spretiga grenar. I vissa vinkar och detaljer ser det inte ut som ett träd, utan som ett fantasiväsen. Dessa gigantiska träd är verkligen fascinerande att studera. Inte blir det sämre heller med lite härligt och dunkelt novemberljus...
Inne bland tallarnas gröna, täta grenar sitter en liten hökuggla och spanar ut i skogssalen. Ett fantastiskt fint möte med en av våra allra vackraste ugglor...
I det skimrande kvällsljuset sitter en liten sparvuggla och spanar i toppen på en liten gran. Det är alltid lika härligt att få möta denna lilla tuffing i skogen...
Två bilder från ett riktigt spännande bävermöte jag hade för en liten tid sedan. När jag sitter och väntar vid vattnet får jag plötsligt se hur två bävrar bråkar, eller rättare sagt leker med varandra lite längre bort från den plats där jag sitter. Försiktigt gjorde jag några bilder för att inte skrämma dem. Det var inte lätt att göra bilden, då bävrarna rörde på sig hela tiden och det var riktigt, riktigt mörkt ute.
Efter en stunds bråkande försvann bävrarna iväg åt motsatt håll från där jag befann mig. Men efter ytterligare en liten tid kom en av dem tillbaka och simmade förbi mig, samtidigt som han/hon studerade mig mycket noggrant...
I gryningsljuset kommer plötsligt orrarna ut från skogen för att inleda det årliga spelet. Här på en välkänd plats har de sin arena. Vår efter vår samlas de på den lilla mossens tuvor runt den lilla vattenspegeln, för att göra upp i det blåskimrande morgonljuset...
När det intensiva vintermörkret fallit över den vidsträckta Kolmårdsskogen hittar rådjursparet sig en plats för kvällsvilan. En högt belägen plats där de får vara i fred från andra djur och där de hör om någon fara är påväg att komma nära. Här kan de slappna av och vila upp sig innan morgonen gryr och de ger sig ut på nya äventyr...
Försiktigt smyger en råbock fram över det skördade sädesfältet. Visst är han en riktig smygare där i skymningsljuset?! Bilden gjorde jag medvetet med lång slutartid och panorering för att fånga råbockens rörelse...
Att få möta det mest värdefulla ett djur värnar om - dess unge/ungar är alltid något som känns vördnadsfullt och som helt klart berör mig på ett mycket speciellt sätt. I slutet av sommaren 2022 hade jag förmånen att få möta fjällugglans lilla unge i det sena blåskimrande kvällsljuset. Ett oförglömligt möte i Järvzoos magiska anläggning...
I skydd av mörkret vågar sig en vildsvinssugga ut från den stora mörka skogen. Ut på det stora, vidsträckta fältet för att leta mat tillsammans med sina små kultingar. Som små "bollar" studsar de runt den stora suggan. Helt klart ett mycket fascinerande skådespel att få uppleva. På något sätt är det svårt att se mer än de mörka skuggorna som rör sig i mörkret över det ljusa fältet...
En tidig och fuktig höstmorgon smyger en räv försiktigt över det dimmiga fältet. Det är tydligt att han är ute på jakt och därför tar sig fram försiktigt, försiktigt. Öronen lyssnar intensivt efter mössen som gömmer sig i det höga gräset. I bakgrunden syns den vackra höstfärgade skogen stå i givakt likt ett gäng soldater uppställda på led. Ett härligt morgonmöte ett av vår naturs vackra rovdjur...
Ett svartvitt porträtt på skogens mäktiga konung, som synes i stora basthorn inför den kommande brunsten. Det är helt klart mäktigt att få möjligheten att komma så nära och betrakta älgens ståtlighet ordentligt. De är verkligen stora och respektingivande djur...
Ensam står en änglavit sångsvan och spanar ut över skogskärrets vassrike. Här ute på en liten lerig upphöjning är den säker från rävar och andra faror som lurar inne i skogens mörker.
För mig blir denna bild väldigt symboliskt stark, då jag i tankarna återkommer till ordet ensamhet och dess olika betydelser...
I skydd av det intensiva höstmörkret vågar sig rådjuren vandra ut från skogens skydd, ut på de öppna fälten. Försiktigt vandrar de fram med stora steg, som mörka skuggor rör de sig över det nyligen skördade sädesfältet. Här i höstmörkret är det ingen som riktigt kan se dem ordentligt. Det märks att de känner den tryggheten då de vandrar fram. Men det gäller såklart ändå att vara försiktig och ibland stanna för att speja och lyssna. Här ute kan någon fara ändå lura, helt säker kan man aldrig vara. I samma ögonblick som jag möter de två rådjuren ställer sig det ena av dem och vädrar ordentligt, kanske är jag något farlig?! Efter en liten stund känner de att jag inte är så mycket att oroa sig över och deras vandring fortsätter vidare fram över fältet, precis som innan försiktigt men med bestämdhet i skydd av det intensiva höstmörkret...
I mitt tidigare inlägg hyllade jag det underbara novemberljuset. Ett ljus som verkligen inte går att tycka illa om. Skogen och landskapen såhär års har så många olika sidor - ena dagen bjuder det härliga novembervädret på strålande solsken, den andra dagen är det dimma, medan nästa dag är allt bara jämngrått.
Det är verkligen spännande att få uppleva dessa olika sidor hos naturen. Tillsammans med den höstliga färgprakten blir våra skogar så vackra och mångfasetterade. Även om du återkommer till en och samma plats gång på gång denna månaden, så visar den upp en helt ny sida. Gemensamt för den här årstiden är ändå tystnaden och stillheten. Skogen är verkligen tyst och det är därför så härligt att vara där ute och uppleva alla olika intryck.
För mig är denna årstid en lång väntan där skogarna och landskapen långsamt håller på att somnar in inför den långa, mörka och kalla vintern som sakta men bestämt är i antågande.
För att återigen illustrera det vackra november vill jag i detta inlägget visa fram en vacker vy över det vackra Kopparbolskärret här i Kolmården, en tidig morgon i november. Denna bild gjordes samtidigt som solen sakta höll på att gå upp över trätopparna bakom mig och lysa ned på denna magiska plats. Som ni säkert förstår är detta en plats jag gärna återkommer till för att uppleva den vackra vyn och soluppgångens fantastiska ljusspel...
En svartvit bild på en mycket nyfiken men uppmärksam lappuggla, som intensivt betraktar ett gäng lekande kråkor längre bort över skogens höga trädtoppar...
En härlig landskapsbild som påvisar det stämningsfulla och underbara ljuset som inträder i november månad. En period som många går och väntar på att den ska ta slut, men som jag lärt mig att tycka om.
En vacker höstmorgon som på bilden finns det absolut ingen bättre plats att vistas i, än ute i den stillsamma och vackra novemberljuset. Det är kanske just nu i november som skogen är som allra finast och härligast att vistas i?!
En bild från ett stilla och nära möte med den allra största av världens alla ugglor. I den skymmande sommarkvällen satt denna uv och spanade uppe på ett berg. Magiskt att få möjligheten att möta denna vackra uggla på detta sättet, men också få komma så pass nära i kvällsljusets dunkel...
Idag visar jag fram några bilder med all den färgprakt som går att hitta i den vackra höstskogen. Dessa bilder kom till en regnig oktoberdag, innan vindarna fått trädens löv att trilla ned från sina grenar. Dessa regniga höstdagar bjuder verkligen på en helt magisk färgprakt och minst sagt vackra höstlandskap...
En liten lodjursunge smyger omkring genom snår och över stenar. Dessvärre har hon fått ett litet barr i ena ögat...
Den lille kattuggleungen sitter alldeles tyst och spanar på en gren strax ovanför mitt huvud. När jag tittar upp mot henne, får jag djupa blickar som antyder att hon nog inte är helt nöjd med att jag är i skogen och på den här platsen just nu.
Nu när mörkret faller börjar kattugglans jakt. Ett fint möte i den mörka hälsingeskogen inne på Järvzoos anläggning...
I det forsande fallet sitter en forsärla och spanar. En fin plats där denna lilla fågel är fint omgiven av vattenfallets mosaikmönster.
I samma ögonblick som jag gör bilden tänker jag - "måtte du sitta still i 2 sekunder!". Hjärtat är i halsgropen och jag hoppas så innerligt. Jag har tur - den lilla strömstaren vill gärna samarbeta och bilden här i inlägger blir till...
I mörkret, omgiven av trädens grenverk, sitter den stora kungsörnen och spanar ut i skogen. Ett när möte som kittlar långt ned i magen då det äger rum. Kungsörnen är sannerligen en riktigt vacker, men också uttrycksfull rovfågel...
I augustisolens varma solstrålar ligger en brunbjörn och villar sig. Så stilla och så rofyllt ligger den i det gröna och frodiga sommargräset, utan att röra på sig det allra minsta. De tydliga och lugna andningarna berättar att björnen funnit ro och sover djupt.
Den tjocka och lurviga pälsen är så inbjudande att den i allra högsta grad gör att jag som betraktare verkligen skulle vilja känna på mjukheten. Våra brunbjörnar är verkligen fantastiskt fascinerande och vackra rovdjur...
Mörker, fuktighet, karghet och tysthet. Ja, det är några av de ord som på ett bra sätt beskriver en höstskog. I det dova ljuset blir den även spöklik och de karga asparna framstår som ljusa skelett i mörkret...
Möte med en rådjursget i blå timmen, en tidig höstmorgon. Tystheten är går nästan att ta på ute i Kolmårdsskogen, då det enda som hörs är ljudet av droppande dagg från träden och slutaren på min kamera...
Inne i en mossbeklädd del av skogen inne i Järvzoos anläggning bor en räv. Denna räv är inte alltid så sugen på att visa upp sig för parkens besökare. Även om han är gammal, så har det knappast med åldern att göra. Rävar är sina personligheter och en del tycker helt enkelt om att vara ifred. Det vet jag av erfarenhet.
Den här dagen då jag var på besök valde han att gå och lägga sig med ryggen mot oss besökare. Här i det isolerade ljuset låg han snällt och sov så stilla, medan besökare försiktigt iakttog honom på håll. Själv hade jag fina möjligheter att göra några annorlunda rävbilder...
I skydd av skogens täta granar slumrar en slaguggla intill en gammal tall. Hennes slutna ögon gör att hon ändå ser så förnumstig ut. En oerhört vackert syn och upplevelse att få ta del av...
