Den nyfikna kajan...

Bakom ett träd sitter en mycket nyfiken kaja och kikar fram på fotografen. Det är tydligt att undran är stor över vad hon ser...

Dimstråkets olika skepnader...

Är det inte märkligt hur ett och samma dimstråk kan byta skepnad så fort, oavsett om jag tittar på en och samma punkt?! Från ena stunden jag tittar, till den andra så har dimstråket byt skepnad och förvandlats till något helt nytt. Kanske var det därför inte speciellt märkligt att folk förr i tiden trodde att det var älvorna som var ute och dansade över fälten!?

En tidig sommarmorgon, då det regnat kraftigt dagen innan, hade jag möjligheten att få uppleva just ett sådant här vackert dimstråk som drog fram över ett fält...

Forsärlan jagar vid vattenfallet...

Intill det forsande och sprutande vattenfallet sitter en liten forsärla vid kanten och jagar, i det starka solskenet...

Älgtjuren och Norrköping...

Sent, sent en sommarnatt möter jag en älgtjur vid det gamla fartygsinloppet till Norrköping. Här står han och spanar ut över vassen, vattnet och strandängen så majestätiskt. Misstänker att han känner lukten av rapsfälten lite längre bort och att det är den lukten som fört honom till den här platsen!?

Men så magiskt att få möta denna älgtjur på strandängen såhär, med hemstaden Norrköping som fond. Ett annorlunda och oförglömligt möte...

En liten tuffing...

En bild på en lite tuffing, bakbelyst av solens strålar. Den svartvita flugsnappare passar såklart väldigt bra att göra bilder på i svartvitt, som just i den här bilden...

Rivaliserande forsärlor...

I vattenfallet rivaliserar två forsärlehanar. En uppgörelse om vem som äger reviret vid detta vattenfall. Kanske till och med en uppgörelse om vem som har rätten till att para sig med honan!?

Ett väldigt spännande slagsmål att följa och se utfallet av, då jag aldrig tidigare upplevt forsärlorna på det här sättet. Fotografiskt var detta ett kanonögonblick, då det var minst sagt vackert när dessa "gul-vit-svarta" fåglar tumlar runt i det annars så mörka vattenfallet...

Möte med den majestätiska råbocken i sädesfältet...

En råbock betraktar mig när jag passerar sädesfältet med bilen en tidig morgon. Inte är han det minsta rädd, utan står där med sin ståtliga hållning och bara tittar intensivt på mig, vem och vad är du för något?!

Hans päls är lite rufsig och våt av daggen, ändå ser han så fruktansvärt vacker och majestätisk ut där han står i det guldfärgade solljuset. Detta blev helt klart ett oförglömligt möte!

Mellan skurarna...

Här njuter ett gäng dovhjortar av den frodiga vallen, på olika sätt i det pågående sommarvädret. En midsommardag som denna tyckte jag att denna bild passade riktigt fint att visa fram, med dovhjortarna, den svenska idyllen (det röda huset och flaggstången i bakgrunden) och det ombytliga midsommarvädret...

Glad midsommar!

Med en bild på den dansande sommarängen vill jag önska er alla en riktigt glad och härlig midsommar!

Råbocken på det dimmiga fältet...

Ute på det dimmiga fältet står en ensam, men mycket ståtlig råbock och spejar ut över det vidsträckta fältet. Den täta dimman har svept in landskapet och döljer därmed vad som finns längre bort. Kanske hör råbocken någon/några av rågetterna längre bort?!

En bild som för mig andas stillhet, tystnad men också en fråga om ensamhet och utanförskap...

Favoriten...

En nära bild på favoriten - vår kanske allra vackraste och mest mystiska fågel, storlommen. Den här bilden gjorde jag vid ett mycket nära möte en tidig morgon, i samma stund som dagens allra första ljus trängt igenom nattens mörker. Denna storlom var som synes mycket nyfiken på vad som fanns vid strandkanten där jag satt...

Inne bland grönskan...

... i den djupa skogssalen tittar ett mycket välbekant ansikte fram mellan träden. Ett närgånget rådjursmöte inne i storskogen äger precis rum. Försiktigt betraktar hon mig och försöker att känna min doft, innan hon sakta vandrar vidare in i skogen...

Nattens ögon...

Djupt inne i den mörka skogen syns bara ett par ljusa, stirrande ögon - pärlugglans skarpa och intensiva blick. En blick som genomborrar allt...

Den försiktiga stenknäcken...

Stenknäcken är verkligen inte som "andra" fåglar. Den är mycket försiktig av sig och sitter länge och studerar området, innan den vågar exponera sig. Bakom grenar och trädstammar studerar den fotografen därför mycket länge och noga, ibland flyger den till och med iväg, för att börja om att studera mig från en annan vinkel. Här är en bild på en mycket misstänksam, men nyfiken stenkäckshane...

Större hackspett i kvällsljuset...

Den större hackspetten sitter på den gamla tallen och njuter av det härliga, varma kvällsljuset...

Arg grönfink...

En grönfinkhane poserar så fint på en gren inne i den fint bakbelysta skogssalen. På något sätt ser dessa frönfinkshanar så arga ut, tycker inte du?!

Grönfinken - en art som fått stryka hårt på foten tack vare gulknoppsviruset. Hoppas innerligt att stammen återhämtar sig snart. Grönfinken är verkligen en vacker liten fågel med sina starkt gröna färger på vingarna...

Linnean blommar...

En bild på den vackra Linnean som på sina platser nu blommar för fullt i Kolmårdsskogens dunkla skogssalar. Här är en bild på denna lilla vackra blomma, från en tidig morgon när ljuset var som blåast...

Guckusko...

Visar ännu en bild på den vackra orkidén Guckusko som jag fotade tidigare i juni...

Fiskmåsen och den avhuggna björken...

På ett kalhygge och en avhuggen gammal björk sitter en fiskmås och spanar ut över nejden. Jag kan inte låta bli att dra liknelsen till hur ormvråkar eller andra rovfåglar, på samma sätt brukar sitta och spana från en högstubbe på samma vis. Därmed tycker jag denna bild på något sätt får en liten komisk prägel, trotts sin ödesmättade stämning...

Underbar fågelsång...

Bakom grönskan i en gammal tall sitter den svartvita flugsnapparen och sjunger sin fina melodi. En sång, en melodi jag verkligen aldrig tröttnar att njuta av. Nu till midsommar så tystnar tyvärr denna vackra melodi, då häckningarna är färdiga. Denna lilla svartvita flugsnapparen är alltid lika saknad när den försvinner...

Dagens första solstrålar...

En bild där vårdagens allra första solljus är centralt. En bild där det varma solstrålarna lyser upp den stora bergväggen, med sitt intensiva gul-orangefärgade ljus. En bild som för mig talar om hoppfullhet... 

Kolmårdsskog...

I den beryktade Kolmårdsskogens skogssalar döljer sig både det ena och det andra. En del spännande ting, men också sådant som inte är så roligt, som när den gamla fina granskogen blivit angripen av granbarkborren.

Kanske är ändå just de röriga områdena i skogen, där träden ligger i som i "plockepinn" också de allra mest intressanta ur fotohänseende?! Den gamla skogen gör att jag känner att skogsmiljön, om möjligt, får en helt annan dimension och blir än mer spännande och oemotståndlig att både vistas i men också skapa bilder i. En miljö, en skog som utan minsta tvekan sätter fart på fantasierna.

Här är några bilder från gammal orörd del av Kolmårdsskogen som domineras av gran. En plats jag känner att jag nog besökt alldeles för lite när jag besöker...

Hoppfull bild...

Kanske en av mina mest hoppfulla bilder?! En ekorre hoppar iväg, efter att ha suttit och tagit sig ett litet skrovmål på en berghäll inne i skogen...

Forsärlan och vattenfallet...

Den lilla forsärlan sitter och spanar ut över vattenfallet och det brusande vattnet - forsärlans rike. En bild från det vackra Ryfors strax utanför Mullsjö...

Ett förfall...

Våren har sakta men säkert övergått i försommar och det innebär inte bara glädje och roliga ting, även om sommaren för med sig mycket av detta. Faktum kvarstår att det även innebär en del tråkigheter som att de första flyttfåglarna nu har lämnat landet, eller är på väg söder ut. Även i växternas värld händer det saker...

I orkidévärlden har exempelvis den vackra Guckuskon i princip redan blommat över på dessa breddgrader. Ett besök häromdagen i en fin lokal för just denna orkidé bevittnade just om detta och att där nu pågår ett förfall. Men eftersom att Guckuskon fortfarande inte var helt vissen, så gick det fortfarande att urskilja viss del av dess prakt och skönhet.

Tanken uppstod hos mig just där och då - varför skall det alltid göras bilder på saker och ting när de är som vackrast och inte när de håller på att dö alternativt födas? En vissen blomma är inte nödvändigtvis mindre vacker än en blomma som står i full blom. En vissen blomma kanske saknar skönheten, men vittnar om ett förfall, en ålderdom och att tiden sätter sina spår.

När jag väl landat i detta gjorde jag därför mina bilder precis som tänkt och dessa bilder får därför vittna det pågående förfallet och att Guckuskons storhetstid nu är över för i år. Här är några bilder på denna vackra orkidé...

Älgen och den tidiga vårmorgonen...

Knappt hade natt blivit dag innan älgen begav sig ut på den vidsträckta slätten. En slätt som minst sagt var frostbeklädd efter en lång och köldslagen natt...

Rådjursporträtt...

En porträttbild på en mycket nyfiken liten rådjursget. Den unga kvällens gyllene solstrålar letar sig ned mellan de stora träden och lyser upp i bakgrunden...

Mellan ljus och mörker...

En lite annorlunda tranbild, där den flygande tranan befinner sig mellan ljus och mörker. En bild med mycket symbolik, som jag gjorde vid årets besök vid Hornborgasjön tidigare i våras...

Knipan i den lilla skogstjärnen...

Långt in i skogen, långt bort från all bebyggelse finns en liten skogstjärn. Ibland besöker jag denna plats, för att den är så stilla och rofylld att vistas vid. Har jag tur så simmar här ibland kniporna omkring och födosöker. Färgmässigt så passar de oerhört fint in i den här miljön tycker jag och de ger även platsen lite liv. Ofta brukar de även vara väldigt nyfikna på fotografen/besökaren - det vill säga jag...

Älgmötet...

En bild från ett sällsamt och stilla älgmöte ute i skogen, en tidig, mulen vårmorgon...

Nationaldag...

Vad kan passa bättre än en gul och blå fågel såhär på Sveriges nationaldag?! På dessa bilder sitter gulärlan och spejar ut över det vidsträckta rypsfältet, som just nu står i full blom.

Jag vill även passa på att önska er alla läsare en mycket fin och härlig nationaldag!

Sångsvanen möter morgonljuset...

I den mörka skogssjön, i vasskanten simmar en alldeles vit sångsvan och letar något ätbart. När solen står så pass högt på himlen att solstrålarna når svanen, blickar hon rakt in och njuter, av den efterlängtade värmen och det vackra ljuset...

Sjungande sånglärka...

Ute på blommande vårfältet sitter en liten sånglärka och sjunger intensivt. Denna sång är för mig så starkt förknippad med våren. Av denna anledning tycker jag därför det är så underbart att sluta ögonen och bara njuta till denna vackra melodi...

Porten in till himlen...

"Porten in till himlen", precis så var det jag tänkte då jag gjorde den här bilden på tornseglaren...

Morgon på bryggan...

I morgonens allra första solljus på bryggan, kommer den lilla sädesärlan och sätter sig en bit från mig. Några små "kvittrande" läten hörs från den lilla fågeln. I de värmande solstrålarna sitter sädesärlan och njuter.

Detta blev ett väldigt harmoniskt och fint möte, där jag inte behövde vara ensam på bryggan vid soluppgången. Då och då gjorde den lilla sädesärlan små snabba rundflygningar kring bryggan för att fånga en insekt som for förbi. Antar att det är precis såhär en sädesärla äter sin frukost...

Spillkråkan ropar...

Spillkråkan ropar med sitt säregna läte genom den vackra, grönskande vårskogen...