onsdag 30 september 2015

I en liten vattenpöl i skogen...

... bor det en padda. Han är nyfiken och bryter därför ibland vattenytan, för att undersöka vem det var som precis passerade hans lilla pöl...






tisdag 29 september 2015

Östergötland vaknar!

God morgon läsare, god morgon Östergötland!
(en bild från morgonens dimstråk över Östgötaslätten, sett från Kolmårdens branter)


Rådjursbocken och höstskogen

En bild från en tidig morgon, med ett sällsamt rådjurbocksmöte i den färgglada höstskogen...


måndag 28 september 2015

Nattens blodmåne

Bilder från nattens mystiska blodmåne, fotad genom Kolmårdens stilla trädtoppar...





fredag 25 september 2015

Ett sista farväl

Så har hösten kommit till oss, det är nu tydligt och går inte att förneka med de allt svalare nätterna, fuktiga morgnarna och regniga dagarna. För att inte tala om björkarnas olika färger som med sin prakt nu lyser bland skogarnas trädkronor. Naturligtvis ger det delade känslor. Visst hade det varit trevligt om sommaren hade fått fortsätta ett tag till, men hösten är också en fin årstid med alla sina färger, dimmiga morgnar och mulna dagar. De långa ljusa dagarna och nätterna tror jag ändå är det jag kommer att sakna allra mest.

Även om hösten ännu inte är långt gången, så betyder det att många fåglar snart inte längre går att se på våra breddgrader, eftersom att de begett sig söder ut för ett mer varmare och behagligare klimat.

En tidig morgon i början av september hade jag ett riktigt fint sista möte några storlommar som samlat ihop sig för att jaga sin frukost.



Ute i solgatan, på den näst intill stilla sjön, simmade storlommarna runt i en cirkel och nickade med huvudena mot varandra. En sorts ritual jag många gånger har märkt att de utövar, då de samlas för att fiska.

De simmade allt längre och längre in i solgatan och ropade sitt säregna läte så det ekade över sjön och de kringliggande skogarna. När de efter en stund försvunnit långt ut på sjön, förstod jag att detta nog skulle bli säsongens allra sista möte med storlommen. Kanske var detta deras eget lilla sätt att ta farväl för denna säsong?!

Sedan denna morgon har jag inte sett till dem mer eller hört någon annan storlom ropa från Kolmårdsskogarnas många sjöar...

Vid samma plats, hade jag tidigt i våras även mitt första möte med dessa storlommar...





torsdag 24 september 2015

Tofsmes i eftermiddagsljus

Ännu en bild på favoriten bland skogsfåglarna - tofsmesen. Denna gång sittandes i en tall i det härliga eftermiddagsljuset en fin sensommardag, inte alls långt ifrån mitt hus.


onsdag 23 september 2015

Skogens vackra skymningsljus

Vet inte om ni har reflekterat över något så vardagligt som skymningsljuset!?
Ofta då jag är ute i skogen och det skymmer kan jag inte låta bli att reflektera över just detta. Hur rofyllt och vackert skymningsljuset egentligen är. Det är verkligen något speciellt med just dygnets allra sista ljus. Det är nu allt stannar upp, lugnar ned sig och förbereder sig inför den kommande natten. För en del är inte skymningen alls något rofyllt, utan tvärt om. En tid på dygnet som istället skapar stress och oro, då man tycker att den mörka skogen är obehaglig. Vad tycker du?







tisdag 22 september 2015

Ormvråksmorgon

De första solstrålarna lyste genom trädkronorna, letade sig över hygget och in i de dunklare partierna av den mörka skogen. Den morgontrötta skogen hade precis börjat värmas upp, efter den gångna natten. Känslan att hösten nu var här var högst påtaglig. Plötsligt hördes ett gällt skrik ekandes genom skogen. Där! En bit ut på kalhygget satt det en ormvråk, på en högstubbe och spanade, förmodligen hungrig efter en kall och bister höstnatt. 

Viltkänslan var total och det märktes verkligen att ormvråken inte alls brydde sig om mig, där jag satt i skogsbrynet. Ännu ett möte med det vilda, ett möte vår kanske vanligaste rovfågel, men också en av de vackraste i sin enkelhet.





måndag 21 september 2015

Ut ur Kolmårdens djupa skogar...

... kommer plötsligt en stor kronhjort lunkande. Den stannar till vid skogsbrynet, när den får syn på mig, luktar, spejar och bestämmer sig för att åter gå in i den mörka skogen. Ett kort, men fantastiskt möte som inte bara blev en bild, utan också till ett fint minne att bära med sig.


fredag 18 september 2015

En underlig sommarkväll...

Jag kände mig dålig, ont i huvudet och öm i hela kroppen efter en lång dag med mycket slit och släp. Trots det vackra vädret var det nog ändå lika bra att bara gå och lägga sig, efter att först ha pillat i sig lite mat. Men kroppen och viljan tyckte inte lika, för viljan i mig sa att jag istället ville åka ut en sväng med kameran för att försöka få några fler bilder på den vackra jordugglan?!
Detta tillfälle var ju unikt, detta kunde jag helt enkelt bara inte missa!

Efter att ha velat en stund fram och tillbaka, kom jag ändå fram till att jag trots allt skulle bege mig ut en sväng. Med kameran på axeln och en låda med några smörgåsar i handen, hoppade jag in i bilen och åkte iväg mot fältet där jordugglan brukade visa sig på kvällarna.


Efter en stund kände jag mig ännu sämre. Detta kanske ändå inte var så smart att tvinga sig ut på det här sättet. Plötsligt fladdra något till strax bakom bilen... vad var det där tänkte jag, fattas bara att ugglan sitter på biltaket nu. Då blir det svårt att få med sig några bilder hem. Försiktigt tittade jag ut genom fönstret och där, mitt på vägen satt en gråhäger och spanade. Jag fattade ingenting... de brukar ju vara skygga och försvinna, innan man ens hunnit upptäcka dem. Inte den här gråhägern, den satt mitt på vägen och tittade. Inte hade den upptäckt mig heller. Försiktigt stack jag ut objektivet genom det nedvevade fönstret och gjorde några bilder.

Hägern tog ett par steg närmare mig, tittade sig omkring och tog ytterligare några steg närmre. Jösses tänkte jag, det här händer bara inte...
Så plötsligt när jag hade tagit några ytterligare bilder så hoppade hägern rakt upp i ren förskräckelse, samtidigt som den skrek till högt. Den hade nu sett mig och flög därmed i ren panik iväg, ut över fälten.

Jag lutade mig tillbaka och andades ut. Vilken grej! Men ingen kommer någonsin att tro mig. Vilken tur att jag fick några bilder. Då svischade något till framför vindrutan, vad var det tänkte jag... Det visade sig vara en kärrhök som jagade lågt över fälten och hade missat att det stod en bil just här. Vidare ut över fälten flög den runt och plötsligt började den att ryttla i dimman, precis i solnedgångens orangea ljus. Även detta tillfälle lyckades jag få på bild. Strax därefter, när mörkret hunnit svepa in det dimmiga landskapet kom så jordugglan och sedvanligt satte sig i den döda björken, strax intill där jag stod parkerad. Inga problem att lyckas få några bilder på den heller, när den satt i trädet och spanade helt orädd, både på mig och ut över fälten efter något att äta.

Fantastiskt vilken härlig kväll det blev tänkte jag när jag åkte hem, samtidigt som adrenalinet pumpade i hela kroppen. Men lådan med smörgåsarna stod kvar på sätet bredvid mig och huvudvärken... ja, den hade sedan en tid försvunnit helt.

Mina vänner, kanske har jag funnit ett nytt botemedel mot huvudvärk och trötthet - viltskådning med närgångna djur!?







torsdag 17 september 2015

Skogens egen lilla bandit

Som en liten maskerad bandit drar nötväckan runt inne i skogarna, för att gömma undan sin mat i en av trädbarkens alla springor. Dess tuffa framtoning skrämmer undan konkurrenterna vid de ställen där maten finns. Nötväckan jobbar nu hårt inför den kommande vintern. Att maten kommer att bli svår att hitta tar den helt för givet. Från den tidiga morgonen till den sena kvällen jobbar hon därför ihärdigt. Är man tyst kan man höra det säregna pipandet och rasslandet på stammarna när hon klättrar upp och ned för träden, för att gömma sin nyfunna föda. Helst vill hon inte bli sedd...




onsdag 16 september 2015

Stilla höstmorgon

I den stilla höstmorgonen strosar en dovhjort fram försiktigt mellan de väldiga träden och över de stora hyggena. Här inne i den djupa Kolmårdsskogen känner han sig trygg. Soluppgångens rodnande morgonljus smeker över hans ståtliga kropp och på hans väldiga skovelhorn. Detta majestätiska väsen är inte bara vackert att skåda, utan också ett tecken på en levande skog.



tisdag 15 september 2015

Stardust - en dans i skymningen

Inspirerad av Jean-Michel Jarres senaste låt (som han gjort i samarbete med med den nederländske DJ/producenten Armin van Buuren) gick jag under skymningstimmen ut i skogen för att i det sista ljuset göra några bilder, till denna medryckande och svänga låt. Så här blev mina bilder...













måndag 14 september 2015

Gryning över slätten

En bild från gryningen vid Kvillingeslätten...


fredag 11 september 2015

Nyfiken ormvråk

En bild på en nyfiken ormvråk som plötsligt satte sig i en stor ek och blängde på mig...


torsdag 10 september 2015

Morgonpigg

En bild på en liten morgonpigg bofink, som en solig morgon satt och drillade i det varma morgonljuset, nöjd med att dagen åter grytt...