På en liten höjd i skogen...

På en liten höjd på en hällmark, långt in i skogen ligger en liten råget och slumrar så förnumstigt. Bakom hennes sovplats glöder morgonsolen. På den här platsen känner hon trygghet och finner ro. En underbart vacker upplevelse i Kolmårdsskogens djupa och vackra skogssalar...

Storlomsparet i guldljus...

I dag visar jag fram en bild från ett helt oförglömligt och mycket vackert möte med ett storlomspar som här skred fram i guldljuset.

Dimman låg ganska så tät då jag tidigt på morgonen kom fram till en av sjöarna här i Kolmården, där jag vet att storlommarna brukar hålla till. När solen steg över trädtopparna och lyste på sjön och dimman så förvandlades allt till guld. Strax därefter dök den välkända storlomssilhuetten upp i guldljuset var allt fullbordat. Stillheten, dimman, storlommarna och så tystnaden gjorde det hela så otroligt stämningsfullt och vackert. Det enda som hördes var storlomsparets knorrande ljud då de kommunicerade med varandra och så mina egna andetag. Allt blev nästan obegripligt vackert och så trolskt. Hela mötet kändes nästan overkligt och som en saga på något sätt...

Stämningsfull soluppgång i Kolmårdsskogen...

Sakta går solen upp bakom Kolmårdsskogens vackra trädformation. En liten stund senare är den som en gyllene apelsin över de mörka trädtopparna, samtidigt som himlen är nästan blodröd. En riktigt härlig stämningsbild från denna vackra men hittills mycket varma sommar här i Kolmårdsskogens vackra landskap...

I det gyllene ljuset...

Ett mycket stämningsfullt och vackert möte med den raska, men nyfikna sädesärlan. Mötet sker i det vackraste av ljus - det guldfärgade solljuset. Här i strandkanten springer hon och jagar små insekter, något som är mycket spännande att studera...

Sånglärkan i morgonljuset...

Idag visar jag fram en bild på den vackra och minst sagt duktiga "drillaren" - sånglärkan. Här sittande i den nästan helt överblommade rapsen, i det rodnande morgonljuset. Ett sådant där härligt möte som bara ger lycka i själen...

Titta rakt in i det där "stora ögat"!

Utan någon som helst förvarning så står de bara där framför mig, rågeten och hennes lilla kid. Det hela blir till ett otroligt vackert och fint möte, där jag fick känslan av att rågeten kommit för att hon ville visa upp sitt lilla nyfödda kid. När jag ser bilden så är det precis som att rågeten säger till sitt lilla kid; Titta nu rakt in i det där stora ögat!

Efter bilden är gjord rör de sig runt och äter av de smaskiga löven som torkan fortfarande inte förstört. Så otroligt medryckande att få se denna lilla "bambi" vandra fram på sina små darriga ben tillsammans med sin mamma...

Med vida vingslag...

Med sina vida vingslag flyger den kritvita sångsvanen fram över det mörka vattnet. Samtidigt går solen sakta upp och färgar näckrosbladen i guld. En vacker och minst sagt fridfull syn när den stora, vita sångsvanen drar fram genom landskapet. I dessa mörka tider med krig och elände önskar jag bara att vi istället kunde fokusera på att bevara allt det vackra vi har runt omkring oss...

Glad midsommar!

Jag vill med denna färska bild, från en mycket vacker sommarmorgon här i den härliga Kolmårdsskogen, önska er alla en riktigt glad och härlig midsommar!

Bara en mörk silhuett i dimman...

Dimman är ganska så tät och i nattens blåaktiga ljus syns bara en mörk silhuett vandra fram på det vidsträckta sädesfältet. När silhuetten plötsligt stannar, vänder sig så profilen syns så känner jag tydligt igen skogens konung. Ett väldigt sällsamt, men samtidigt mycket vackert älgmöte i sommarnatten. När jag ser den här bilden så kan jag inte låta bli att längta efter fler sådana här älgmöten i sommarnatten...

Vildsvinsmöte...

Ur den täta skogen kikar ett mycket nyfiket vildsvin fram i den varma sommarnatten. Det blå ljuset ger en fin mystisk stämning tycker jag. Det är verkligen inte ofta vildsvin ger sig tillkänna på det här viset...

Den vackra skatan...

Idag visar jag fram en svartvit bild från ett nära möte som jag inte har upplevt särskilt många gånger. Att få ett sådant här nära möte med en skata är inte alls särskilt vanligt, om du inte sitter i gömsle förstås, vilket jag inte gjorde vid det här tillfället.

Denna skata var dock väldigt nyfiken och kom nära mig för att se närmare vem jag vad och vad jag höll på med för spännande. Ibland händer det och det är sådana här möten som jag bär med mig resten av livet. Det är verkligen häftigt att titta rakt in i de kolsvarta ögonen på skatan...

Tjädermöte i soluppgången...

På en liten berghäll, intill en myr i den vackra soluppgången möter det blå nattljuset det gula dagsljuset från solen. Plötsligt tittar en ståtlig tjädertupp fram bakom en av tallarna. Ett oväntat, men mycket stämningsfullt tjädermöte i den vackra Kolmårdsskogen...

Lappugglemöte i vårnatten...

Den mäktiga och vackra lappugglan poserar här i det blå nattljuset, en still och klar vårkväll. Ohhh, vad jag längtar tillbaka till det här mötet när jag ser bilden!

Rådjursfamiljen...

En bild från ett mycket sällsamt gryningsmöte med hela rådjursfamiljen. I dimman letar de här efter något att äta i fjolårsgräset på den gamla ängen...

Det oförklarliga älgmötet...

Ni som följt min blogg under flera år vet att älgen är ett djur jag känner väldigt starkt för. Ett djur jag verkligen älskar att få möta där ute i skog och mark. För mig är detta djur på något sätt nästan lite övernaturligt, då de är skickliga på att gömma sig, de dyker upp när jag minst anar och är nästan sagolika att studera där de sakta lunkar fram genom skogen.

Jag ska nu berätta om ett mycket speciellt älgmöte jag en gång hade, inte alls långt ifrån där jag bor utanför Norrköping. Detta hände på våren, i april månad närmare bestämt (årets kanske allra bästa älgmånad, sett till antalet möten). Det hela började med att jag oförklarligt vaknade någon gång mellan klockan tre och fyra på morgonen och kände på mig att älgarna var tillgängliga för fotografering. En mycket konstig känsla som jag inte alls kan förklara. Jag låg där i sängen och funderade lite innan jag insåg att jag var tvungen att gå upp och se om detta var sant.

Jag greppade min kameraväska och åkte iväg mot den plats där jag trodde älgarna skulle uppehålla sig. När jag väl började närma mig platsen såg jag att det på vägen stod en stor älgko och hennes årskalv. En fantastisk syn, för bakom dessa älgar stod det ytterligare två älgar till. Jag vevade ned fönstret på min bil och kunde under kanske femton minuter fotografera älgko med kalv som vandrade runt kring platsen och smaskade på det färska gräset och diverse grenar.

Än idag förstår jag inte hur jag kunde känna på mig att älgarna var här. Det är och förblir en gåta, men det konstiga är att detta har hänt flera gånger, fast med andra platser här i Kolmårdsskogen...

Strutbräken...

En bild på den vackra växten strutbräken här under den gångna våren. Dessa vackra växter är så fascinerande att studera då de precis håller på att slå ut och toppen är som en liten hopringlad boll. Ormbunkarna (som de också kallas) hade dock precis slagit ut då jag gjorde den här bilden som jag visar fram här i detta inlägg. Bakom dessa strutbräken syns vattnet som rinner fram i Närkes allra högsta vattenfall. Tittar man riktigt noga går det även att tyda en och annan figur också. Visst ser du väl Näcken?

Storlomsmötet i den gamla skogen...

På en sjö i en gammal del av Kolmårdsskogen trivs storlommen alldeles utmärkt. Vid mitt möte reste sig den vackra lom och slog med vingarna. Mycket vackert och stämningsfullt blev detta möte...

I skogens mörka skuggor...

För de som inte vill bli upptäckta passar mörkret i skogen perfekt. Från en trädgren en bit upp över marken går det att ha bra översikt över bytena. Du ser dem, men de ser inte dig, för här uppe i mörkret är det svårt att bli upptäckt. När vårsolen tittar fram är det heller inte tokigt att sitta här och njuta av de varma solstrålarna.

Den här bilden gjorde jag vid ett av mina möten med den fantastiskt vackra lappugglan här i Kolmårdsskogen. Ett högst oväntat möte må jag säga. Nu har jag därför lärt mig att det går aldrig att veta vad som lurar i de mörka skuggorna i skogen...

I skymningen...

I skymningen sitter ormvråken på sin lyktstolpe och spanar ut över sina jaktmarker. En vacker  och stämningsfull syn i den orange-röda sommarkvällen...

Fantastisk försommarmorgon...

En bild från en sådan där fantastisk och stilla försommarmorgon då dimmorna ligger täta över landskapen och solen blir som en gyllene boll på himlen. Jag älskar verkligen den här tiden på dygnet då det blå ljuset möter det guldfärgade och den fantastiska stillheten som då infinner sig. När allt vaknar och nattens mörker långsamt förvandlas till dag...

Storlommen kommer in för landning...

En svartvit bild från ett fint möte med "favoriten" (storlommen) i Kolmårdsskogen, då denna vackra fågel kommer inflygandes för att landa på skogssjön. Den gamla skogen blev till en mycket vacker bakgrundsfond...

Den trebenta råbocken...

Under en kvällstur mötte jag denna råbock som gick och åt av det höga gräset ute på ett frodigt fält. Till en början reagerade jag på de stora och höga hornen som råbocken hade, men när den sedan gick lite framåt för att hitta nytt och färskt gräs insåg jag att den rörde sig lite märkligt. Det var i samma ögonblick jag konstaterade att denna råbock faktiskt bara hade tre ben. Ena bakbenet saknades.

Givetvis sattes tankarna igång och jag började grubbla på vad som gjort att ena bakbenet fattades. Är det en trafikolycka? Är det ett misslyckat skott från en jägare? Eller är råbocken kanske född med bara tre ben? Ja, eftersom jag inte kan få något svar från råbocken går det bara att spekulera i denna fråga. Men oavsett orsak såg inte råbock ut att ha ont eller må dåligt av att sakna ett bakben. Denna vackra råbock lunkade fram på fältet trots sitt handikapp, åt gräs och såg mycket välmående och glad ut. Det såg verkligen inte ut att vara något stort problem för honom, utan han hade anpassat sig efter bästa förmåga. Är det inte fantastiskt hur anpassningsbara de vilda djuren är?! Ibland tror jag faktiskt att djuren till och med kan vara duktigare på att anpassa sig än vad vi människor är...

Vitsippor...

En bild från årets blommande vitsippor i Kolmårdsskogen. De är verkligen vackra i sin kritvita och nästan lysande vita blomsterskrud, här tillsammans med den ljusgröna grönskan i den dunkla skogssalen...

 

Mer bilder på Guckusko...

Dagen till ära kunde jag inte låta bli att visa fram ytterligare några bilder på den otroligt vackra orkidén Guckusko...

Trevlig nationaldag!

Jag vill önska er alla läsare en riktigt fin och trevlig nationaldag med denna bild, på en en sjungande svartvit flugsnappare i kvällsljuset, ackompanjerad av blommande sälg...

Sveriges största orkidé...

Här är en bild från ett nyligen genomfört besök på en plats där Sveriges största orkidé växer. Den vackra Guckuskon stod här i full blom, några hade till och med blommat över. Det går fort i värmen nu, dessutom gör avsaknaden av regn att det är oerhört torrt i markerna.

Guckuskon är verkligen något extra att få uppleva, då de framför allt är relativt stora och minst sagt detaljrik. På något sätt tycker jag att denna vackra blomma känns tropisk på något vis, inte alls som något vi har i vår svenska natur. Men ack så fel, den trivs bra här uppe i norden. Återigen, vår natur är verkligen fantastisk och bjuder på så mycket spännande...

Blommande smörboll...

En bild från en fin försommarkväll i den vackra Mullsjöskogen. Här står just nu smörbollarna i full blom på sina ställen. Är de inte vackra så säg?! I mitt tycke får de mig att längta ut i skog och mark, då jag ser dem som här på bilden växa med den vackra skogen som bakgrund. Det gäller verkligen att ta vara på den underbara tiden som pågår just nu, det är så mycket vackert som händer och som är härligt att få uppleva...

Daggvått fält...

Ute i det daggvåta sädesfältet står en råbock och putsar sig i det blå gryningsljuset. Ett fantastiskt vackert och stilla möte med den vackra råbocken...

Älgko i rapsen...

Just nu när den gula rapsen står i full blom är det inte svårt att veta vart älgarna håller hus. Här är en bild från ett möte med en fjolårskalv ute på det gula rapsfältet...

Kaja i flykt...

En bild från ett möte med en kaja i flykt. Samtidigt som den svarta kajan har full fokus på mig, omsluts den av det kolsvarta mörkret. Bilden blev vad jag tycker är en lite annorlunda, men spännande bild på denna vackra fågel...

I försommarnattens blåaktiga ljus...

Den vackra rågeten stannar i steget på det lilla fältet och vänder sig mot mig med stor nyfiken, i samma ögonblick gör jag bilden. Ljuset från den härliga försommarnatten färgar landskapet och rågeten i blått. Det är verkligen så underbart fint och stämningsfullt att vara ute i den vackra försommarnatten...