En bild från ett möte i Kolmårdsskogen med en mycket närgången och arg tjädertupp, som jag efter många möten gav namnet "Torkel". Jag minns så väl hur han vaktade din skog och blev vansinnig när någon kom i närheten av hans berg. Hoppas innerligt på flera möten med "Torkel", även om dessa ofta resulterade mer i motionsrundor än bilder...
Vintern håller sitt grepp stadigt om Kolmården. Även om vi har haft några varma dagar, som går att betrakta som vårdagar, så har snön och kylan åter tagit sitt grepp om landskapet. Ena veckan är det över 10 grader varmt, följt av en vecka med bistra, kalla dagar med minusgrader. På vissa sjöar har isen börjat att gå upp, andra inte. Våren tvekar verkligen! Längtar så mycket efter våren, värmen och storlommen. I väntan på detta visar jag här fram en landskapsbild på det vintriga Kolmården...
Visar idag fram ett rådjursporträtt från ett riktigt nära och fint möte i det härliga, blå gryningsljuset, här hemma i Kolmårdsskogen...
Det intensiva norrskenet "dundrar" på över Kolmårdsskogen i den mörka vinternatten. En minst sagt fantastisk ljusshow att få uppleva och bevittna här i hemmaskogarna...
I den blå timmen ligger en älg och vilar i skydd av de gamla träden och annan sly som frodas på den här platsen. Just här kan hon känna sig trygg eftersom att den mörka älgsilhuetten är svår att hitta här, om inte platsen är känd för betraktarens öga. I det första solljuset blir detta minst sagt en fin plats att möta en älg på, men också en strategiskt viktig plats för älgkon då hon även har nära till den goda maten ute på fälten runtomkring...
En bild på den kalla, blå och frusna vinterskogen, i det tidiga morgonljuset...
Om en dryg månad är den lilla svartvita flugsnapparen sannolikt åter på plats igen för att hitta sig en partner, för att sedan inleda sin häckning. Något den gjort de senaste åren i en holk här i min egen skog. Alltid så fantastiskt vackert att lyssna på deras vackra sång, då man vaknar till mitt i natten och har sovrumsfönstret lite på glänt...
En bild på en anfallande tjädertupp ("Torkel") som letade upp mig ute i skogen. Plötsligt kom han bara rusande genom den stora skogssalen. Som tur var hade jag kameran redo och kunde göra den här bilden...
En bild från ett möte jag hade en sen sommarkväll med ett litet rådjurskid i det blå nattljuset. Är det inte sött med de oproportionerligt stora, lurviga öronen till den lilla kroppen?!
En stilla och fin senvinterkväll, i fullmånens starka sken, sitter en lappuggla i en gammal björk. Från den här positionen jagar hon ut över ängsmarken i månskenets starka sken. Även om mörkret nu har fallit över landskapet, så syns ändå lappugglans säregna silhuett mot himlen. En minst sagt vacker och stämningsfull syn att få uppleva...
Idag publicerar jag mitt 3500:e inlägg här på bloggen! Tiden går sannerligen snabbt och det känns inte så avlägset när jag tänker tillbaka på den oktoberdag 2013 då jag gjorde mitt första inlägg här på bloggen. Jag måste även erkänna att jag idag nog fotograferar mer än vad jag någonsin gjort tidigare. Så roligt att bildskapandet inte blivit mindre roligt, utan snarare tvärt om. För varje ny bild jag gör så blir jag bara ännu mer taggad att prova något nytt eller att utveckla bildskapandet vidare. Hur kan jag göra den här bilden ännu bättre?
Dagen till ära så väljer jag att visa fram en ny korpbild, där symboliken med just "framåt i full fart" är tydlig. Den här bilden är jag minst sagt stolt över. Inte heller blev bilden sämre av snöfallet som var just den här dagen, vilket syns i den kolsvarta korpens silhuett. Bilden kom till härom veckan då en korp satt och spanade utanför mitt hus och plötsligt kastade sig i väg. I mina tankar funderar jag redan på hur jag kan utveckla detta vidare och göra nya varianter. Nu tar tar jag ett avstamp och ser fram emot inlägg 4000 och så vidare...
I några små träd sitter en kattugglefamilj och lapar värme från den gyllene kvällssolen. Ett fint möte som hela tiden iakttas av mamma kattuggla, som sitter lite längre bort. En dag då jag besöker dem sitter två av ungarna tätt, tätt intill varandra för att hålla värmen i det kylslagna vintervädret.
Det är inte första gången jag upplever detta, men på något sätt är det varje gång så fint att få se kattuggleföräldrarnas små ungar. Det allra finaste de har och det som de bryr sig allra mest om just nu. Inte alls svårt att relatera till det egna föräldraskapet och mina egna barn.
De första veckorna som kattuggla verkar inte särskilt spännande, då de mer eller mindre verkar gå ut på att sitta och invänta mörkret, då mamma och pappa kommer med mat. Men snart är de gamla nog att ge sig av själva. Nu är de åtminstone så pass stora att de kan byta träd själva och hitta en avskild plats där de får vara ifred, men ändå få värme från solen...
I den tidiga gryningen lyfter den ståtliga sångsvanen från det mörka vattnet, i den stilla skogstjärnen. En mäktig och framför allt mycket vacker upplevelse att få ha bevittnat. Här förevigad i en bild med kamerarörelse, även kallat ICM (Intentional Camera Movement)...
Slagugglan sitter så fint på sin gren och slumrar i den tysta skogen. Jag tycker att uttrycket från denna slaguggla verkligen berättar om den förnumstiga ugglan och uttrycket - "klok som en uggla"...
Uppe i en klyka, i den gamla lönnen sitter en nötkråka och festar på en kotte, som hon precis hämtat från den väldiga cembratallen. Lite mat och så det guldfärgade kvällsljuset verkar göra denna nötkråka riktigt nöjd...
En höstbild från ett härligt och stilla möte med två rådjur vid den nyskördade stubbåkern i skymningstid...
En rådjursbild som i sitt uttryck går att tolka på många olika vis. Det ena absolut inte mer korrekt än det andra. Den här bilden skulle mycket väl kunna symbolisera rådjurets andra jag (alter ego), en fiktiv vän, en mist vän eller varför inte en kärleksdröm, eller kanske något helt annat?!
Det är alltid du som betraktar bilden som bestämmer vad du tycker att den symboliserar. Utifrån det du ser i bilden eller har med dig in då du betraktar bilden, ligger alltid som grund för vad du ser och vad du tycker att bilden symboliserar. Bildens innehåll och symbolisering är alltså helt styrt från betraktarens parametrar. Som fotograf kan jag göra visa val i komposition, färgsättning, symboler i bilden, ljus, mörker o.s.v. som leder in dig som betraktare i tankegångar. Givetvis lämnar jag alltid en öppning så att du som betraktar bilden själv får möjlighet att hitta din egna tolkning.
Om du anser att bilden är dokumentär, ja då är den det, väljer du att tolka in mer i bilden med hjälp av din fantasi, så är det såklart inte heller fel. Jag skulle vilja påstå att bilden till och med blir mycket mer levande med hjälp av din fantasi. Men känslan då du tittar på bilden är kanske ändå det som allra främst får dig som betraktare att bestämma vad den symboliserar och berättar för dig?! Känslan påverkas också såklart av betraktarens parametrar, men kanske ännu mer av bildens olika delar och innehåll. Har du någon gång tänkt på vad du får för känsla då du tittar på en bild och funderat på varför?
För mig är alltid bildskapandet ett sätt att berätta, att uttrycka känslor och eller fantasier visuellt. Det är aldrig att dokumentärt skapa bilder för att visa hur något ser ut. Det är absolut inget fel med dokumentära bilder, men inget jag väljer att ha som grund i mitt bildskapande. Hur ser du på en bild och vad tycker du är viktigt som betraktare eller som bildskapare då du skapar eller betraktar en bild?
En mörk skogsbild från en plats här i Östergötland som heter Getmans rike. Som synes är skogen här mycket mörk, nästan lite hotfull. Kort sagt, en plats där fantasierna får näring...
På en kort liten tallgren, precis intill stammen, sitter en liten sparvugglan och spanar. Ett högst oväntat, men mycket välkommet möte från min sida, i den skymmande Kolmårdsskogen...
En närbild på en gräshoppa, som i sommarsolens hetta värmer sig i den frodiga ängen. Här ser hon ljuset lysa in och verkar mer eller mindre njuta av de gyllene strålarna från solen.
Det är alltid spännande att "dyka ned" i den lilla världen med makroobjektivet. Det finns gott om motiv och bilder att jobba med även i denna spännande värld...
Visar idag fram en bild från ett lite speciellt möte med ett stolt rådjurspar, som jag mötte ute i Kolmårdsskogen en tidig vintermorgon. Av någon märklig anledning ställde de upp sig såhär, precis när jag skulle fotografera dem. Det kändes som att själva ville att det skulle bli en bild på dem tillsammans. Mötet blev minst sagt speciellt, då de poserade såhär länge. En situation som jag tidigare aldrig upplevt ens en tendens till...
En bild från ett oväntat möte i den värmande vårsolens härliga ljus. Plötsligt, kikar en liten nyfiken ekorre fram på fotografen bakom ett gammalt träd...
Tre bilder från måndagskvällens fantastiska och intensiva norrskenshow. Allt började lite lugnt under den tidiga kvällen, för att sedan avta, innan norrskenet återigen tilltog riktigt ordentligt under den sena kvällen. Norrskenets variationen gjorde såklart att det stundtals kändes hopplöst och nästan som att det var läge att ge upp för kvällen. Men skam den som ger sig!
Runt 22-tiden tog norrskenet fart söderut och visade sig mer intensivt här över Kolmårdsskogen. Gissa om det kändes härligt att vara på plats och kunna bevittna och fota detta vackra ljusfenomen?!
Det är verkligen inte svårt att förföras av detta magiska och vackra naturfenomen när det dansar fram över himlavalvet, samtidigt som det skiftar i både grönt och rött. Norrsken är verkligen något alldeles extra att få uppleva en stjärnklar vinterkväll som denna. Jag känner mig verkligen otroligt tacksam över att återigen få uppleva detta vackra skådespel här i hemmaskogarna i Kolmården...
