Uttittad...

Det var en tidig vårmorgon, höljd av den magiska blå timmens sken. Allt var tyst och kyligt. En ensam älgko stod ute på fältet och mötte min blick, orörlig och lugn, i vad som kändes som en evighet. Det svala blå ljuset föll över den frostiga marken och den vackra, nakna björkskogen bakom henne. Efter en lång, gemensam tystnad vände hon sig långsamt om och gick med värdighet in i skogens skydd. Kvar fanns bara jag, den blå tystnaden och ännu ett oförglömligt älgminne...