Möte med den ståtliga dovhjorten...

En bild från ett möte med den ståtliga dovhjorten...

Dimmig höstmorgon...

En landskapsbild från en dimmig höstmorgon i skogen, då solen precis gick upp över trädtopparna och belyste en av Kolmårdsskogens alla sjöar. Dimstråken rörde sig sakta fram och tillbaka över den spegelblanka vattenytan.

Att få uppleva dessa morgnar är verkligen något magiskt och minnen som sitter kvar för evigt...

Liten glad älgkalv...

En tidig morgonbild från ett möte med en liten glad älgkalv som var ute och betade i slyskogen...

Våren tvekar...

I samma stund som vi ställer fram klockan för att det är sommartid, tvekar våren och vintern gör sig påmind igen...

Älgtjuren på väg ut ur skogen...

Samtidigt som solen håller på att gå upp, är en älgtjur på väg ut ur skogen. Försiktigt smeker det varma solljuset den väldiga konungens ansiktshalva. I detta ögonblick är jag helt övertygad om att också en stor älg kan känna att våren är ett faktum...

Möte med törnskatan...

En bild från en härlig sommarkväll förra året, då jag hade ett fint möte med en liten törnskata på ett hygge i Kolmårdsskogen...

Trött liten sparvuggla...

Den lilla sparvugglan sitter och slumrar på en gren...

Tranorona kommer...

I gryningen kommer tranorna flygande över trädtopparna...

Sovande råget...

I en liten grop i den porösa snön ligger en råget hopkurad och sover djupt och fridfullt...

Älgkon mitt i tuggan...

Försiktigt och eftertänksamt sträcker älgkon ut sin långa hals för att med sin stora mule greppa de späda kvistarna. Samtidigt har hon ett vakande öga på fotografen...

Att stirra in i en älgkalvs ögon...

En bild från ett mycket nära möte med en älgkalv ("Coronaälgen"). Ett möte där jag fick stirra rakt in i älgkalvens mörka ögon. Ett minne jag sent kommer att glömma och min känsla var att det var mycket som rörde sig där inne i det stora huvudet...

Bakslaget...

Till älgarnas stora förtret tvekar våren och bakslaget är ett faktum, då de vita flingorna sakta dansar ned från himlen. Försiktigt tittar de ut ur skogen för att undersöka om de vill gå ut på fälten, eller om de istället ska vända om för att ta daglega inne i skogen. En bild som förevigar ett mycket speciellt älgmöte...

Svanparet...

Precis på den platsen där isen har börjat att spricka och gått sönder ligger ett sångsvanpar och simmar runt. Här i det öppna vattnet kan de utan problem hitta föda...

De första sångsvanarna...

Knappt hade Kolmårdens isar hunnit öppna upp sig något alls, innan de vackra vita sångsvanarna stod uppe på den, i väntan på att den skulle ge vika för det mildare vädret. Det är alltid en milstolpe och ett vårtecken när de vackra sångsvanarna väljer att inta våra skogar, precis som med tranorna.

Sångsvansparet på bilden mötte jag vid en sjö där isen ännu inte hunnit försvinna helt. Sjön angränsar även till en mycket gammal del av Kolmårdsskogen. Här hade de två svanarna hittat en fin plats att vara på under en omkullblåst asp, i väntan på att isen skall gå upp...

Ropande tranor...

Jag gissar på att hela Kolmården vid den här tidpunkten har invaderats av tranorna. Dessa magnifika fåglar står och ropar ute på de blöta och översvämmade mossarna.

Tranans rop är verkligen något som får mig att haja till lite extra. Framför allt när man hör säsongens första tranpar ropa ut över Kolmårdsskogarna. Tranorna kommer med mycket glada budskap, de sjunger nämligen om den ljusa, glada och efterlängtade perioden - våren. Deras rop är så mäktigt att lyssna på, då man är ute i skogen. Strax efter ett tranpar ropat, så svarar ett annat lite längre bort i skogen. Det är precis som att de hela tiden ropar efter sina vänner, för att försäkra sig om att de är i närheten.

Här är en bild från helgen, då några tranor uppehöll sig på en liten mosse och även de ropade som synes efter sina vänner...

Älgarna och råbocken...

På ett stort rapsfält ligger det två älgar. Mitt på fältet har de lagt sig, precis som fältet vore en del av deras ägor. Den varma vårsolen lyser på dem och värmer deras stora mörka kroppar. Inte alls dumt efter en lång natt med ihållande kyla.

Plötsligt kommer en råbock vandrande över fältet, mitt i älgarnas blickfång. De ligger stilla kvar och betraktar rådjuret noggrant när det går över "älgarnas fält".

Ibland får jag en känsla av att just rådjuren tycks vara älgarnas (skogens konungs) undersåtar, som tvingas att göra både det ena och det andra. Givetvis är detta bara fantasi, men ändå ibland kan jag inte undvika känslan i alla fall...

Blåsipporna...

Ja, nu är äntligen tiden kommen!
Våren är här! Smaka på de orden, efter en lång och mörk vinter. Är det inte härligt att äntligen få säga det?

Vårtecknen avlöser varandra ett efter ett. Nu är det inte längre bara gässen som samlats på fälten, sångsvanarna som passerar i sina plogar, tranorna som ropar från myrarna i skogen, så att det ekar över trädtopparna, utan också vårtecken i den botaniska världen.

I jordens mörka mylla sticker nu små blå-vita knoppar upp för att sakta öppna upp sig och ta del av den härliga och varma vårsolen.

Under fredagskvällen tog jag mig tiden att besöka ett gammalt blåsippsställe för att bevittna de vackra små blommorna i det varma kvällsljuset, för att fylla på med ytterligare bevis för att våren faktiskt är här och nu. Givetvis blev det några bilder som ni kan se här...

Älg i guldljus...

Ytterligare en bild på skogens konung i det intensiva, vackra guldljuset en tidig vårmorgon...

Den lilla ugglan med huvudet på sned...

En förmiddag i mars sitter en liten sparvuggla och betraktar mig med en noggrann blick. När jag väl vänder mig om och fokuserar på den med min kamera, så upptäcker jag att den nu lagt huvudet på sned. Jag tror faktiskt inte att det går att bli mycket sötare än så här?!

Betande älgtjur...

Strax utanför skogsbrynet står en liten älgtjur och festar frenetiskt på de små trädens spretiga grenar. En föda söt och god för en liten älgtjur...

Skogens konung i morgonljuset...

I slyskogens dunkel vandrar skogens konung långsamt fram, samtidigt försöker morgonljuset sakta hittar sin väg fram mellan träden...

Skuggspel på isen...

En svartvit bild med det skuggspel som bildades på isen, när solen lyste genom skogen en solig och fin vårdag...

Hökugglan i Kolmårdsskogen...

En bild på den hökugglan som under vintern besökte oss här i Kolmårdsskogen...

Lappugglan kommer...

Ut från skogen kommer lappugglan i full fart flygandes på mycket låg höjd över fältet...

Betande älgkalv...

Ett möte med en liten älgkalv i den blå timmen. Den här älgkalven var inte alls orolig som älgar oftast är när de ser att en människa är i närheten, utan stod och betade på sina grenar helt obemärkt. När jag ser på bilden är det tydligt att en älgkalv inte har de "rätta" älgproportionerna på sin kropp. Den långa halsen saknas och framför allt är både mulen och öronen en storlek för stor. Detta gör att en älgkalv när den tittar såhär som på bilden får ett lite komiskt utseende. Men givetvis är den söt såklart...

Årets första tranpar...

Här är två bilder från imorse då jag hade ett möte med (för mig) årets första tranpar, som vandrade omkring på ett fält i skogen. Den ena bilden är för solen orkade belysa fältet och tranorna. Den andra är från när solen lyste starkt på tranorna och de lyfte för att flyta vidare.

På något sätt blir jag alltid så glad över att se tranorna så här tidigt på våren och givetvis höra deras rop. Ett möte med tranor är verkligen ett underbart fint vårtecken...

Bakom träden...

 ... kikar en ståtlig älgko på mig med sin speciella och frågande blick. Sannolikt undrar hon vem det är som betraktar henne, då hon går och betar av de goda "slybuskarna" i morgonljusets varma strålar...

Skuttande älg i guldljus...

Morgonens starka guldljus får älgen att skutta till av glädje. Kanske är det en glädje över att den kalla vintern är över och den stundande våren återkommer, med allt vad det innebär för en älg...

Älgen, skogen och soluppgången...

Sakta vandrar den stora älgen fram längs fältet, för att mycket snart nå fram till den väldiga skogen. I samma stund bryter solen horisonten och färgar himlen över skogen alldeles orange-gul...

Sothönan i vattenfallet...

I det kraftigt forsande och strömmande vattnet står en sothöna och letar efter mat. Den ihärdiga kylan skrämmer henne inte alls. Uthålligt och målmedvetet står hon där och letar efter något ätbart, en kamp för överlevnad i den stränga vintern. Då och då byter hon till en ny plats för att se om hennes lycka är större där...

Två bilder på lappuggla...

Två bilder från ett sagolikt spännande och nära möte med den stora grå lappugglan. Uttrycket hos denna uggla slutar aldrig att fascinera mig...

Lappugglan landar...

Den jagande lappugglan landar bestämt på en av alla staketpinnar. Med fokuserad blick på sitt byte håller hon balansen...

"Corona-älgen" gör comeback...

En serie bilder från ytterligare ett möte med "Corona-älgen" som jag tidigare skrivit om. Den här vintermorgonen valde han återigen att visa sig. Den här gången höll jag mig på lite längre avstånd. Det verkade heller inte denna gången vara något fel på vare sig aptiten eller glädjen över att beta lite på de vildvuxna buskagen. Efter en tids ätande i den bistra vinterkylan valde den lilla älgen att bege sig vidare in mot skogen...

Lappugglan jagar...

En bild från ett möte med den jagande lappugglan, som fokuserat lyssnar och spejar efter sitt byte på den väldiga ängen...

Ensam storlom...

Ensam i den täta, solbelysta dimman syns en mycket bekant silhuett. Snart är det dags för den att komma åter till Kolmårdsskogen...

Älgtjuren i vinterdimman...

Idag visar jag upp ännu en bild på den ståtliga älgtjuren i vinterdimman...

Björktrasten i morgonljuset...

I solens allra första strålar, sitter en liten björktrast och värmer sig. Det syns på den att den njuter av att få lite solenergi på sig i den annars så bistra vinterkylan...

En mor och hennes barn...

När jag gjorde den här bilden såg jag direkt starka kopplingar till det mänskliga. En mor och hennes allra käraste, nämligen hennes barn. I blicken från älgkalven syns en rädsla och undran över något främmande och i älgkon som omsluter den lilla kalven med sitt stora huvud, en fruktan för att mista det som hon håller allra mest kärt, nämligen hennes lilla kalv.

En stark bild som direkt får mig att reflektera och fundera över livet och alla de människor som står mig nära. Inte minst i dessa Covid-tider...

Ytterligare ett vårtecken...

Nu är ännu ett vårtecken uppfyllt här i hemmamarkerna. I skrivande stund här i Kolmården, på 58:e breddgraden, blommar vintergäck och snödroppar för fullt...