I kvällsljuset...

I det guldfärgade kvällsljuset sitter en nyfiken lavskrika och studerar på mig. Ingen tvekan om att denna fågel är nyfiken på om jag har något ätbart med mig. Givetvis vill den i så fall att jag delar med mig. I det orange-gula solljuset framträder de vackra stjärtfjädrarna riktigt fint. Ett magiskt möte med en fågel jag hoppas på att snart få återse...

Den gamla torrtallen...

Visar idag fram en svartvit, dubbelexponerad bild på en gammal torrtall som stod så fint omsluten av en mängd yngre tallar, precis intill en våtmark. Platsen där jag fotograferade detta vackra träd var vid Fulufjällets nationalpark i Dalarna. Tyvärr är dessa gamla torrtallar inte längre helt vanliga i våra skogar, eftersom få träd får bli såhär gamla. Ibland kan jag hitta en gammal torrtall på exempelvis ett berg eller andra plats där det är alldeles för knepigt för att avverka...

Orsasjön i guldljus...

Kvällen är nu ett faktum då solen sakta sänker sig ned mot horisonten och de sista solstrålarna lyser upp Orsasjön så att den glittrar. Bergen i bakgrunden blir ett förtrollande skogslandskap och det är verkligen såhär jag vill uppleva en fin sommarkväll i juli. En helt förtrollande kväll i Dalarnas vackra landskap...

Solnedgång vid Koppången...

Sakta men säkert går solen ned bakom träden vid Koppången. En vacker plats att vistas vid i skymningstid, då solen färgar hela det vackra landskapet med sitt starka guldljus. Där jag står, bredvid den lilla späda björken en bit ut på mossen är det precis tyst och lugnt, inte ett ljud hörs från något. Även i skogen är det helt tyst och inte ens en liten fågel hörs sjunga. Därför skulle det här utan tvekan gå att höra en knappnål fall ned på den mjuka mossen. Mina andetag känns som de hörs mil bort från där jag är. Det här är verkligen vildmarken, när inga ljud hörs av vare sig flygplan, bilar eller annat som är del av vår vardag och det ständiga bakgrundsljudet...

Den nyfikna lavskrikan...

Visar idag fram en bild från sommaren 2023, då vi besökte Fulufjället och lavskrikorna som bor i där. Just den här bilden är på en mycket nyfiken och hungrig lavskrika som satt strax ovanför mig. Härifrån studerade hon mig länge och väl innan hon vågade sätta sig på min hand och smaska på korv...

Den nyfikna lavskrikan...

I den gamla skogens tysthet står jag helt stilla och väntar. För bara någon minut sedan tyckte jag precis att jag såg något i den gamla granen precis framför mig. Något orangefärgat försvann in mellan de täta grenarna i hög fart. Efter ett litet tag hör jag ett mystiskt ljud inifrån den täta granen. Någon form av "knorrande" ljud som jag aldrig tidigare hört. Jag står blick stilla, försiktigt sträcker jag mig efter min väska där korven finns. Varsamt öppnar jag den och plockar fram korvbitarna. Jag lägger en bit i handen och håller upp den.

Efter ett kort ögonblick kommer en brun-orangefärgad fågel mot mig och sätter sig i ett litet träd precis framför mig i den härliga kvällssolen. Det är den nyfikna lavskrikan som förstått att det vankas korv och kan därför inte hålla sig. Är inte lavskrikan både charmig, vacker och underbar att få möta såhär ute i gammelskogen?!

Troféerna...

En bild från årets sommarsemester där jag stötte på denna vy. Plötsligt förstod jag varför jag inte såg en enda älg under semestern här i vildmarken i nordvästra Dalarna. Ett garage, en plats där allt står i träda tills årets jakt åter tar fart och våra älgar återigen skall jagas för att skjutas. En hemsk tanke, men ack så sann. Jag hade hellre sett älgarna vandra i skogarna runt denna plats, än deras horn uppskruvade på en vägg på det här viset...

Oväntat möte...

En bild från vildmarken runt Fulufjällets nationalpark, en plats där jag verkligen inte trodde att jag skulle få möta favoriten - storlommen. Givetvis blev även detta storlomsmöte något alldeles extra. Det är alltid något extra att få möta denna fantastiska fågel, även om det är helt oväntat som vid detta tillfälle...

Nyfiken lavskrika...

En nyfiken lavskrika kikar fram på fotografen mellan fjällbjörkens grenar. Det syns tydligt på blocken hur hon frågar; Vem är du? Vad gör du här?

En lite annorlunda bild på den vackra lavskrikan. På något sätt tycker jag uttrycket gör detta porträtta lite humoristiskt. Lavskrikan är verkligen en social och mysiga fågel, hoppas innerligt på fler möten framöver...

Sveriges högsta vattenfall...

Njupeskärs vattenfall är Sveriges allra högsta vattenfall med sina 93 meter. Platsen är minst sagt fantastisk att vistas vid, bortsett att det stundtals kan vara väldigt trångt av alla människor som står och betraktar denna vackra plats på plattformen precis nedanför vattenfallet.

Ger man sig tid att verkligen tid och studerar vattenfallet på djupet så upptäcker man snart att vattenfallets formationer skapar spännande figurer. Givetvis något som måste förevigas och fotograferas. Varje bild blir unik, för formationen kommer med alla sannolikhet aldrig igen att bli exakt densamma. Med lite fantasi går det verkligen att urskilja spännande figurer och väsen i vattenfallet. Kanske var det detta som gav inspiration till Näcken, som alltid satt i fallet och spelade?!

Njupeskär är verkligen på många sätt en fascinerande och spännande plats att vara på och inte minst att få uppleva det magnifika vattenfallet på nära håll...

Vägen hem...

Den här bilden blev den allra sista på sommarens semesterresa till Fulufjället i Dalarna. Just här och då påbörjade vi vår resa hem mot den trygga Kolmårdsskogen igen. Jag tycker faktiskt att den här bilden verkligen så fint symboliserar det svenska sommarlandskapet på något sätt. Den innehåller egentligen allt om man tänker efter lite noggrannare, det typiska svenska röda huset med vita knutar, sommarängen, skogen och inte minst fjället i bakgrunden. När jag ser bilden och sluter mina ögon så kan jag faktiskt tänka mig tillbaka till platsen och tystheten där i utkanten av Gördalen...

Studerad av lavskrikan...

I det varma kvällsljuset studeras jag mycket noga av den vackra lavskrikan, som nyligen slagit sig ned på en gren precis bredvid mig. Gissningsvis är hon ännu mer sugen på något att äta från min matsäck.

Att i skogen få sällskap av denna vackra fågel och inte minst mata den är något helt magiskt! Jag kan inte låta bli att längta tillbaka till den vackra skogarna i norra Dalarna och sällskapet av min underbara matsäcksgäst då jag ser den här bilden...

I den gamla tallen intill myren...

Precis intill en liten myr står en gammal tall. Högst upp i denna gamla tall sitter en grönbena och lockar. I bakgrunden syns den gamla skogens silhuett och även fjället skymta. Ibland hörs ett svar från en liten göl med en lika gammal tall längre in i skogen. Med all sannolikhet sitter det även där en grönbena.

Livet i den gamla skogen och såhär ute på myren, är något helt annat än de hällmarker som jag finner hemma i Kolmårdsskogen. Så rogivande och stillsamt att sitta här och känna lukten från myren, hjortronen och så ljudet från den stiliga grönbenan...

Den dimmiga urskogen...

En bild från sommarens resa till nordvästra Dalarna. Sakta letar sig den täta dimman in över det höga berget och urskogen i detta fantastiska vildmarksland. För någon som älskar skogen är detta helt klart en av de allra vackraste platserna i vårt avlånga land.

Genom dimman kan man se färgen från den vita renlaven på berget lysa igenom svagt. Dessa skogar är verkligen något alldeles extra att få uppleva! Så vackra och så stillsamma. Det regniga vädret gjorde heller inte upplevelsen mindre stark, då alla färger blev starkare och trädde fram...

Natt vid myren...

En bild från en still högsommarnatt (juli månad) på en myr nära Gördalen i nordvästra Dalarna. Temperaturen varierade mellan 5 och 6 grader varmt och älvorna dansade så fint över myren. Jag blev verkligen betagen av denna underbara och vackra miljö. Tanken på att det skulle kunna vandra förbi en björn eller en stor älgtjur gjorde inte platsen mindre spännande precis...

Njupeskärs vattenfall...

En första bild på Sveriges allra högsta vattenfall, här i svartvitt. Njupeskär i Fulufjällets nationalpark är en mycket spännande och vacker plats på en och samma gång.

Visste du att vattenfallet i Njupeskär ser endast solen några få dagar runt midsommar och sommarsolståndet, andra tider på året når inte solstrålarna fram!?

Fulufjället...

Idag visar jag fram en landskapsbild från sommarens resa till Dalarna och Fulufjällets nationalpark. Den här bilden gjorde jag en tidig morgon då solen gick upp i öster och belyste det vackra Fulufjället med sitt orangea-gula ljus. Det var verkligen en underbar stämning här nedanför det fjället en tidig sommarmorgon...

Mitt första möte med lavskrikan...

Här kommer en bild från mitt allra första möte med den fantastiska lavskrikan. En fågel som jag innan detta nära möte bara hört berättelser om, men aldrig upplevt själv. Berättelserna har ofta handlat om hur vackra dessa fåglar är, deras sociala egenskaper och inte minst att de går att mata ur handen. Men verkligheten visade sig vara ännu bättre än alla berättelserna! Dessa fåglar är inte bara vackra och sociala. De visade sig även vara riktiga personligheter. Alla individer hade sitt sätt att närma sig handen. Sinsemellan kommunicerade lavskrikorna även med olika typer av läten, vilket gjorde hela upplevelsen väldigt mysig och personlig. Givetvis förstår jag att mitt möte inte var mer unikt än någon annans, men verkligheten överträffade dikten.

I Fulufjällets fjällnära skog fick jag i juli månad mitt allra första möte med lavskrikan och även mata denna fantastiska fågel från min hand. Givetvis kunde jag inte låta bli att även göra en actionbild på denna härliga fågel, då den kom och landade i handen. En bild inspirerad av den duktige naturfotografen Terje Hellesø...

Ovädret drar in...

Efter en vacker, solig, fin morgon drar plötsligt de mörka molnen och ovädret in över Drevfjällens naturreservat. Från min plats kan jag bevittna det magnifika skådespelet då fjället sakta försvinner in i det mörka ovädret...