Eftersom att det idag är Halloween väljer jag att göra ett extra inlägg med lite läskiga figurer som jag mötte i Norrköping en sen oktoberkväll under 2021. Som synes har även Norrköping sina skrämmande väsen som det helt klart är värt att hålla ett extra öga på så att de inte kommer för nära.
Så med dessa bilder önskar jag er alla en riktigt fin Halloween!
Visar här fram två bilder som jag gjorde en varm augustikväll, på det gamla brandtornet som finns långt in i Kolmårdsskogen. Under alla de år jag passerat den här platsen så har nog aldrig himlen haft ett mer passande utseende än just denna kväll, då jag gjorde bilderna till detta inlägget.
Det gamla brandtornet används idag inte längre, men är kvar på sitt berg och ger sannolikt en fantastiskt vacker utsikt för den som vågar klättra upp. Med tanke på tornets skick avstod jag och höll mig istället kvar på marken.
Mig veterligen används inte längre detta brandtornet, men en gång i tiden då det var i bruk kunde man från dess topp kontrollera om det kom rök från skogen åt något av väderstrecken.
En gång i tiden skall det ha funnits gott om dessa brandtorn här i Kolmården. Idag är dock de flesta borta, sannolik på grund av att de inte behövs längre och att skicket på dem är så dåligt att de utgort en livsfara. Detta inlägg får därför bli en liten hyllning till dessa historiska brandtorn...
Idag visar jag fram ytterligare en bild på höstgästen - nötkråkan som här sitter och äter på sin kotte från cembratallen. Mötet ackompanjerat av de livliga och vackra höstfärgerna...
Det gör ont i hjärtat när jag läser nyheten om att vår vargstam skall decimeras i den största vargjakten i modern tid. I min meningen är den enda lösningen att vi måste lära oss att leva sida vid sida med våra rovdjur.
Här är en bild från sommarens resa till Hälsingland och Järvzoo, där jag tillsammans med familjen fick uppleva gråben på nära håll. En helt klart oförglömlig upplevelse...
En dimmig höstmorgon, då solen går upp och dimstråken "dansar" över det platta och vidsträckta östgötska slättlandskapet...
Den vackra nötkråkan har en favoritplats, nämligen toppen på ett gammalt träd. Här finns inga löv som skymmer utsikten. På de här grenarna sitter nötkråkan då och då och putsar sig och gör sig fin. När den större hackspetten kommer på besök så gäller det att säga ifrån och visa vems plats detta är. Därefter är det dags att fortsätta med putsandet av fjäderdräkten och att göra sig fin, samtidigt som myggorna hopas runt omkring...
Ackompanjerad av de vackra höstfärgerna hälsar en höstlig gäst från norr på - nötkråkan. En väldigt vacker fågel i sin enkelhet, men med en otroligt charmig och vänlig attityd. Här sittandes och spana i ett gammalt fruktträd...
I det sena skymningsljuset uppenbarar sig plötsligt den nattsvarta dovhjortstjuren. Mycket oväntad upplevelse att få här i Kolmårdsskogen i skymningen...
I det forsande vattnet studerar ögonen mig mycket noga. Vad som finns här nere i djupet kan vi bara spekulera i. Att varna småbarn för Näcken känns när man ser den här bilden inte avlägset tycker jag...
Vatten är fängslande och få platser är så fängslande rent fotografiskt som Ryfors, med alla sina vattenfalll och olika uttryck. Vet idag inte hur många gånger som jag har besökt den här platsen, men motiven tar på något sätt aldrig slut, utan varje gång hittar jag nya. Därför är Ryfors i min mening en plats där det aldrig går att bli helt färdig med sitt bildskapande. Jag är fast övertygad om att en fotograf skulle kunna tillbringa alla sina verskamma år här utan att känna sig helt färdig med platsen. Visar här fram två stycken svartvita bilder från mitt senaste besök vid Ryfors...
Läste idag att den vitryggiga hackspetten som finns på Järvzoo idag fick sin nya anläggning invigd. Fantastiskt glädjande nyhet, då detta är en art som håller på att försvinna helt för oss här i landet.
I somras när jag var på besök, hade jag fina möten med denna vackra hackspett. Här är en bild från ett möte, då denna hackspett ihärdigt hackade på ett av träden. Riktigt mäktigt att få uppleva...
Sveriges allra minsta fågel är kungsfågeln. En liten, liten fågel som ofta går att stöta på där granbeståndet är hyggligt. Med sina 5,5 gram är den riktigt liten och eftersom att den aldrig heller är särskilt stilla är den minst sagt svårfotograferad.
Då jag gjorde den här bilden var den lilla kungsfågeln mycket nyfiken på fotografen och satt på en gren strax ovanför för att lättare kunna studera mig...
I sommardagens allra sista ljus sitter det svartvita flugsnapparparet och njuter av kvällen. För det lilla paret är det nu bråda tider, då ungarna väntar i boet. På den här bilden har honan precis varit och fångat en insekt till ungarna att få dela på...
Mot höstnattens mörka natthimmel flyger fladdermössen runt och jagar. Alltid lika spännande att få uppleva dem, då de kommer flygande i full fart i mörkret mot ansiktet. Slutar aldrig att fascineras över deras flygförmågor.
Det var verkligen inte lätt att fånga dem på bild, men skam den som ger sig...
En liten lodjursunge är ute på upptäcktsfärd i de steniga och branta delarna av ett berg, då han plötsligt får syn på mig och våra blickar möts. När vi tittar på varandra så inser jag att den lilla lokatten verkligen har en skarp blick, som direkt hugger tag i mig och tränger sig ända in i själen. Så otroligt vackra våra lodjur är...
Ute på de vidsträckta fälten dansar älvorna fram, samtidigt som solen går upp över horisonten och färgar landskapet gul-orange. Den daggtyngda växtligheten visar tydligt djurens väg över det stora fältet...
Tre små hårdingar sitter på en gren och spanar ut över den lilla gläntan i skogen. I mina ögon är detta precis som att se ett gäng tuffa ungdomar ute på byn. Kanske Är detta ”skogens tuffa trio"?
Stillhet, fridfullhet och tystnad, ja det är tre saker som faktiskt går att berika sig med om man hittar långt, långt ut i Kolmårdens vackra skogar. En sommarkväll då jag satt och njöt vid en fin "lomsjö" här i Kolmården kom plötsligt en storlom och landade. Därefter började lommen att patrullera sjön genom att simma fram och tillbaka, samtidigt som den trollska skogen i bakgrunden förvandlade denna händelse till en oförglömlig scen hämtad direkt ur en sagobok...
Över det karaktäristiska Hälsingelandskapet går solen sakta ned, samtidigt som himlen färgas alldeles orangeröd. En underbar sensommarkväll att få uppleva i detta fantastiskt vackra, kuperade och varierande skogslandskap som Hälsingland kan erbjuda. Denna kväll är helt klart oförglömlig och något att minnas tillbaka till...
De två tvillingarna sitter lydigt bredvid varandra och spanar ut i skogen. Dessa små "katter" är något trötta efter att precis ha brottats och jagat varandra uppe på det höga berget...
Två svarta, stirrande ögon betraktar mig i sommarnattens mörker. En nyfiken slaguggla sitter nära mig och studerar mig noga - en känsla svår att beskriva med ord...
Två bilder från ett fint möte med hela familjen slaguggla som samlats i en och samma gamla tall. Det går inte ta fel på att de trivs i den stora gamla tallen. Här finns så många bra sittpinnar längs stammen...
När ljuset sakta gryr, står en stor kronhjortstjur på ett kalhygge och brölar högt. Ljudligt och starkt ekar hans stämma över skogens höga trädtoppar och höjder. Efter en liten stund kommer ett svar från en annan tjur längre in i skogen. Att låta stor och farlig håller rivaler borta från de åtråvärda hindarna...
En bild på en ensam smålom, vars silhuett tydligt syns mot den dramatiska kvällshimlen. Här styr smålommen rakt in i det mörka och okända. Hos mig är detta en bild som väcker tankar om det okända, eller kanske rättare sagt det outforskade?! En bild som berättar om äventyraren, utforskaren som frivilligt ger sig in i de okända markerna med allt vad det innebär.
Vad tycker du att bilden symboliserar för dig? Skriv gärna och berätta...
En bild från ett snabbt möte med en majestätisk fyrataggare som här rusar fram med full fart, mot sitt hem - skogen. Då jag gjorde denna bild var det mitt i rådande brunsttid för våra älgar. Den här älgtjuren kom och sprang förbi mig i full fart över det stora fältet. Det rådde ingen som helst tvekan om att han var fullt fokuserad på att lämna den stora öppna ytan, då dagen höll på att gry. Den stora mörka skogen, hemmet, säkerheten och en skyddad viloplats för en "brunsttrött" älgtjur hägrade väldigt mycket...
En skräddare hoppar fram i full fart på den spegelblanka vattenytan. Detta är inte bara ett hopp framåt, utan också ett kliv in i okända. Kanske lurar det någon fisk under ytan denna gång, eller kanske vid nästa hopp?
Dessa små akrobater som med hjälp av ytspänningen kan springa uppe på vattenytan är helt fantastiskt spännande att sitta och studera...
En bild från storlommens rike en sensommarkväll, då älvorna dansar över den spegelblanka vattenytan. Tystnaden är ett faktum - endast en korp hörs ropa långt inifrån skogens mörker...
Septembermorgon ute på slätterna i samma stund som det ljusnar och himlen rodnar. När solen sakta går upp står det två rådjur långt ut på fältet och iakttar mig noga...
Ett gäng rastande kanadagäss simmar saka omkring i en av alla Kolmårdsskogens alla sjöar. Medvetet gjorde jag bilden med kamerarörelse, för att få till den mer måleriska effekt. En teknik som även ofta brukar kallas för ICM, vilket står för Intentional Camera Movement...
Sakta går solen ned bakom de ståtliga och höga granarna på andra sidan sjön. Årets allra sista sommardag håller precis på att nå sitt slut. Just den här dagen kommer jag att återkomma till i mina tankar nu när den kalla vintern nalkas. Bilden här i inlägget gjorde jag efter att familjen för sista gången den här sommaren hade picknick, badade och även fick chansen att uppleva de vackra storlommarna som patrullerande vår badsjö. En dag, en kväll som faktiskt är svårt att inte tänka tillbaka på.
För mig så säger just den här bilden så mycket om känslan där och då. Du vet den där känslan som infinner sig när något härligt precis håller på att ta slut och du upptäcker att nu är det snart över. En känsla av både glädje och sorg på samma gång och för att hindra att det sorgliga skall ta överhand så vill du egentligen bara trycka på pausknappen och stanna kvar i det som pågår just där och då.
En klen tröst är att det efter vinter blir vår och sedan sommar igen. Även om hösten är vacker, så är ändå våren med all sin livfullhet och prakt, en tid då allt det härliga ligger framöver.
Det här kan snabbt bli en dyster läsning, men faktum är att varje gång något avslutas påbörjas också något nytt spännande. Med dessa ord i tankarna så tycker jag att den här bilden utstrålar en stor portion hoppfullhet och får mig att känna och se ljust på den långa vinter som snart är ett faktum...
Långt in i vassen sitter den - sjön Tåkerns egen stolthet - skäggmesen. En i mina ögon alldeles fantastiskt vacker liten fågel, som under alla mina besök vid denna sjö lyckats hålla sig undan. Ja, visst har jag fått se dem bli ringmärkta, men det är såklart inte alls samma sak som att möta dem, då de födosöker i vassruggarna.
Vid det senaste besöket vid Tåkern hade jag dock turen att få möta denna fågel och till och med lyckas göra en bild på den. Fantastiskt! Jag ville absolut försöka få till något helt annat än alla de bilderna som spridits på skäggmesen sittandes mellan två vasstrån, men benen isär. Även fast det blåste massor tycker jag att jag lyckades...
I den kalla och frostiga vårmorgonen står ko och kalv och letar efter något ätbart på marken, samtidigt som de också spanar in mot den tysta och mörka skogen bakom dem. Ett stämningsfullt möte med de vackra älgarna i samma stund som solen sakta går upp bakom trädtopparna...
Ute på ett av fälten intill den mörka skogen sitter en liten fälthare och spanar. Kanske är det något farligt som lurar inne i mörkret?! Det blev i mitt tycke en spännande bild och skildring på den lilla haren i vårsolens härliga sken och den farliga, mörka skogen som bakgrund...
Den gamla aspen har under många år tjänat som bo för flera av djuren här hemma i skogen. Här har allt ifrån hackspettar (större hackspett), nötväckor och inte minst ekorren häckat och fött upp sina ungar. Håligheterna som med tiden blivit i stammen verkar verkligen tilltala ekorrarna. Det är ofta man kan se dem sitta här och titta ut på skogen runt omkring.
Här är en bild jag gjorde på en ekorre som hade bråttom, då hon springer nedför stammen i full fart. Högst förvånande och oväntat att det gick att springa nedför ett träd med den hastigheten. Alltid lika spännande och intressant att få studera dessa ekorrar...
