På det dimmiga fältet står en råbock och spanar. Kanske hör han något längre bort i dimman? För mig är allt tyst och stilla, men jag ser hur hans öron rör sig. Kanske är allt bara en försiktighetsåtgärd från hans sida?
En bild som för mig inte bara är stark i sitt uttryck, utan också berättar om en stillhet, en ensamhet och hur oerhört vacker en dimmig sommarmorgon faktiskt kan vara...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar