Flyktig poesi...

En spöklik dans av ljus och rörelse skär genom det djupa, gröna mörkret. Silvertärnan, en gång en fast gestalt, har i flyktens ögonblick blivit en drömlik, lysande strimma. De mjuka, böljande linjerna berättar inte längre om fjädrar och ben, utan om ren och skär hastighet. I denna stillbild av ständig rörelse suddas gränserna ut, och fågeln blir ett med nattens och accelerationens flyktiga poesi...