Hastigt sälmöte...

Från klippan vid havet där jag sitter och spanar ut över det glittrande vattnet, känner jag mig plötsligt iakttagen. Jag vrider på huvudet lite grann och ser då ett huvud som tittar på mig längre ut från stranden, precis i samma riktning som jag bara för en liten stund sedan badade. Det är en gråsäl som nyfiket studerar mig. Jag hinner nätt och jämnt göra bilden innan sälen är borta från vattenytan. Ett snabbt men härligt möte vid havet denna vackra sommardag. Bilden blev en lite annorlunda variant i svartvitt, en så kallad "high key"-bild...

Lappugglemötet...

Inifrån skogen, genom en liten öppning mellan de täta granarna syns lappugglan sitta i en grantopp och jaga ute på det öppna fältet. Ett magiskt möte med denna magnifika uggla i det vackra kvällsljuset...

Älgsilhuett i guldljus...

I det underbara guldfärgade morgonljuset rusar älgen fram längs skogskanten. Ett hastigt, men stämningsfullt älgmöte i den vackra sommarmorgonen...

Nattviol i kvällsljus...

I det orangefärgade kvällsljuset står de vackra nattviolerna så stolt på den lilla ängen. En riktigt härlig syn i sommarkvällen. Givetvis kunde jag inte låta bli att lägga mig ned på mage och göra bilden...

Öga mot öga med älgkon...

En bit in i skogen står älgen och tittar på mig. Sekunden innan när jag tittade var hon inte där, utan det var tomt. Som från ingenstans uppenbarade hon sig bara. Nu står vi och tittar i varandras ögon. Ett fint och lugnt möte i skogen, samtidigt som solen sakta går upp bakom henne...

Sällsamt möte med knipan...

I den tidiga morgonen och i det skira, blå ljuset skrider knipan sakta fram på den lilla skogsgölens vattenyta. I skydd av skogens träd och mörkret simmar hannen försiktigt fram i jakten på en kniphona. Tystheten här ute i skogen är så påtaglig att det går att ta på den och den samtidigt skapar en känsla av sällsamhet...

Bakom tallbarren...

Bakom en tallgrens barr sitter den skygga stenknäcken och spanar nyfiket på mig. Han följer mig med blicken intensivt och låter sig inte tappa mig ur sikten en bråkdel av en sekund. Givetvis är han både nyfiken och mycket varsam över mig och undrar såklart vad jag är för "filur" som sitter här i skogen. Några knäppande "tick!" hörs från honom där han sitter och spanar. Stenknäcken med sin stora och starka näbb är en riktigt fin fågel, till och med en av mina favoriter. Dessvärre är det inte alltid så lätt att fotografera, men denna gången tycker jag det gick riktigt bra...

Morgonmöte med älgkalv...

I den frostiga vårmorgonen möter jag älgkalven på det frostiga sädesfältet. Solen har precis kommit upp över trädtopparna på himlen och lyser nu ned på det vidsträckta sädesfältet. Försiktigt börjar frosten förvandlas till vattendroppar som blänker i solljuset likt diamanter. I hjulspåret står en älgkalv och stirrar nyfiket på mig, vem är du? vad gör du här?

Soluppgång vid slåtterängen...

Vid den lilla slåtterängen intill Nybygget går solen sakta upp och lyser igenom gärdsgården så vackert. Det är tätt mellan de dagvåta spindelnäten längs de höga stolparna. Det här är en plats i Kolmården som är riktigt fin och spännande att vara på, inte minst i den fina soluppgången...

Blåklint...

En bild på Östergötlands landskapsblomma - blåklinten en tidig julimorgon, då dimman ligger tät över slättlandskapet. Givetvis är jag ute och spanar efter bilder och finner slutligen denna. Jag älskar verkligen hur blåklinten harmoniserar med det blå ljuset. Just det blå ljuset under den blå timmen är jag som ni säkert märkt mycket svag för...

Regnet kommer...

Sakta men säkert kommer regnet mot mig där jag står vid sjökanten. Jag ser på andra sidan Sörsjön hur ovädret försiktigt närmar sig, men jag kan ändå inte låta bli att göra den här svartvita bilden. En bild som jag på ett bra sätt fångar stämningen från den här sommaren som här i Kolmården till stor del bestått av mycket regn och rusk. Men bilden fångar även in platsen där jag står. En mytomspunnen plats som det finns många sägner och sällsamma historier om...

Solnedgång vid Koppången...

Sakta men säkert går solen ned bakom träden vid Koppången. En vacker plats att vistas vid i skymningstid, då solen färgar hela det vackra landskapet med sitt starka guldljus. Där jag står, bredvid den lilla späda björken en bit ut på mossen är det precis tyst och lugnt, inte ett ljud hörs från något. Även i skogen är det helt tyst och inte ens en liten fågel hörs sjunga. Därför skulle det här utan tvekan gå att höra en knappnål fall ned på den mjuka mossen. Mina andetag känns som de hörs mil bort från där jag är. Det här är verkligen vildmarken, när inga ljud hörs av vare sig flygplan, bilar eller annat som är del av vår vardag och det ständiga bakgrundsljudet...

Näckrosblad underifrån...

En bild på näckrosbladen som ligger vid ytan, då solen skiner ned på dem och genom dess håligheter, letar sig vidare ned i det mörka vattnet. Undervattensfotografering är sannerligen riktigt roligt och spännande att hålla på med. Under ytan öppnar sig en ny värld av motiv och bildidéer...

Korpen...

Jag hör ett kluckande läte någonstans ifrån. Först förstår jag inte vad det är som låter och ser mig därför omkring. Efter en stund förstår jag vad det är, då jag ser att korpen sitter i uppe i toppen av en gammal tall, inte alls långt från där jag sitter i skogen. Tillslut hittar jag en öppning mellan de täta tallgrenarna, som ringar in korpen där den sitter och låter och spanar. Längre bort hör jag en annan korp svara med ett högt kraxande ljud.

Skogen på hösten är verkligen så stilla och i mitt tycke nästan för stilla, även om det är härligt efter en lång säsong av värme och liv...