Korpen...

Jag hör ett kluckande läte någonstans ifrån. Först förstår jag inte vad det är som låter och ser mig därför omkring. Efter en stund förstår jag vad det är, då jag ser att korpen sitter i uppe i toppen av en gammal tall, inte alls långt från där jag sitter i skogen. Tillslut hittar jag en öppning mellan de täta tallgrenarna, som ringar in korpen där den sitter och låter och spanar. Längre bort hör jag en annan korp svara med ett högt kraxande ljud.

Skogen på hösten är verkligen så stilla och i mitt tycke nästan för stilla, även om det är härligt efter en lång säsong av värme och liv...