Under trädkronornas dova skuggor döljer sig "de där" ansiktena. De växlar kraftigt mellan att vara arga, sorgsna, glada, hotfulla, oroliga... Sammantaget så stirrar de alltid på mig, när jag är där ute i skogen. Kanske är det därför jag ofta känner mig iakttagen?!
Det är spännande att möta deras blickar och sedan begrunda deras olika uttryck. Är detta ansikte sorgset av någon anledning?!
Alla dessa ansikten och uttryck triggar såklart min fantasi och mitt bildskapande. Detta får mig många gånger att fundera över om vi egentligen vet så mycket som vi tror om skogen och träden. Kanske har de ett liv som vi inte känner till och känslor som vi inte ens kan förstå...?!
I en liten avskiljd lövskogsdunge hördes det ett välbekant rop. Det var ropet från en av spillkråkans ungar. Den tog antagligen fel på mig och någon av sina föräldrar, då jag kom gående med min svarta jacka. Eller så var den bara nyfiken?! Jag ställde mig lite skymt, så att jag kunde se spillkråkans bo genom grenverket. Plötsligt kom pappa spillkråka flygandes med munnen full av mat till de ungarna i boet.
Vid en annan gammal björk ropar den större hackspettens ungar efter mat. Föräldrarna flyger oavbrutet fram och tillbaka med föda åt dem. De var så upptagna att de knappt märkte min närvaro.
Det är så härligt att se allt detta och jag kan inte annat än att le då jag tittar på bilderna. Det stämmer ju även så bra överens på min egen livssituation just nu, då jag nyligen blivit pappa på nytt.
... glider sakta fram över en skogstjärn djupt in i Kolmårdens otillgängliga skogar.
Det finns en blomma som man bara kan hitta i skogen. Den är liten, skör och vit. Du finner den bara under försommaren. På något sätt ger denna lilla blomma mig kraft och hopp, då jag behöver det. Kanske är det just därför jag är så förtjust i just skogsstjärnan?!
På våren letar många blåsippor och vitsippor. Blommor som också är riktigt fina. Kanske är det just för att de är de första tecknen på att den efterlängtade våren äntligen har kommit efter en mörk, kall och ihållande vinter?
Själv går jag och väntar på den lilla skogsstjärnans ankomst. Den kommer sist av dessa tre, men är på något sätt ett tecken på att sommaren letat sig in i mörkret mellan träden i skogen.
Här kommer nio nya bilder på just skogsstjärnan för att visa mitt kärlek till denna lilla blomma...
En tidig försommarkväll, glider jag sakta med bilen genom skogen och plötsligt står han där, inne i grönskan och tittar på mig, alldeles blick stilla...
Är osäker på om det är någon röta i hornen, men de verkar dock missbildade. Någon som kanske vet?!
Visar en rådjursbild denna nationaldag till ära...
Sista tiden har bjudit på många fina möten med tranor. Tranan är en spännande fågel att möta i skogen eller ute på fälten. Så misstänksam, så mystisk och hemlighetsfull där den vandrar omkring med sina långa ben i den fridfulla skogen eller på det ostörda fältet...
Nu i kvällsskymningen hade jag ett fantastiskt stilla och sällsamt möte med en älgkalv ute i Kolmårdsskogen. Allt var tyst och lugnt och det enda som hördes var Nattskärrornas sång. Jag hade turligt nog möjligheten att kunna följa älgkalven en bit och göra några bilder, innan den försvann in i björkslyn...
Visar idag några bilder på en nyfiken, liten svartvit flugsnappare...
