Det "boas" på flera håll nu
I en liten avskiljd lövskogsdunge hördes det ett välbekant rop. Det var ropet från en av spillkråkans ungar. Den tog antagligen fel på mig och någon av sina föräldrar, då jag kom gående med min svarta jacka. Eller så var den bara nyfiken?! Jag ställde mig lite skymt, så att jag kunde se spillkråkans bo genom grenverket. Plötsligt kom pappa spillkråka flygandes med munnen full av mat till de ungarna i boet.
Vid en annan gammal björk ropar den större hackspettens ungar efter mat. Föräldrarna flyger oavbrutet fram och tillbaka med föda åt dem. De var så upptagna att de knappt märkte min närvaro.
Det är så härligt att se allt detta och jag kan inte annat än att le då jag tittar på bilderna. Det stämmer ju även så bra överens på min egen livssituation just nu, då jag nyligen blivit pappa på nytt.
4 kommentarer:
Oj, härlig serie med mycklet vårkänsla, Mårten! Fastnar för känsla och helhet i de första två. Kanske särskilt på grund av den "smetiga" diffuseringen, ger en målerisk känsla som jag tycker mycket om.
Tack Gustav, roligt att du hittade några favoriter! =)
Härlig serie Mårten! Tycker att spillkråkan är en riktigt härlig pippi som du har fångat riktigt fint. :-) Håller med Gustav om de två första. Annars tycker jag mycket om bild nummer 7 och 13, den första för att den lilla ungen ser lite finurlig ut och det fina uttrycket i den flygande fågeln i den sista.
Tack så mycket för dina tankar om bilderna Hannes och för att du tog dig tid att skriva en kommentar på inlägget! ;)
Skicka en kommentar