På utflykt i Mullsjö

Visar idag några bilder från lördagens utflykt i Mullsjöskogarna...

Den lilla favoritblomman

Ute i skogsmarkerna finner vi nu linnéan, som ett litet och försiktigt bevis på att vi är mitt uppe i sommarsäsongen. Denna fantastiskt fina lilla blomman är inte bara Smålands landskapsblomma, utan tillhör också min absoluta favorit bland skogsblommorna. Därför tycker jag att det passar utmärkt att den får avrunda veckans inlägg med blommor.

Det är svårt att förklara varför just linnéa blivit min favoritblomma. Men det är något speciellt med dess sköra utseende och dess säregna form som fångar mig. Kanske har denna lilla blomma trollbundit mig, för att det är en blomma med själ...

Skogens vita kallor

I en sumpmark i Kolmårdsskogen växer den vita kallan. En blomma som är fantastiskt vacker i sin vita, skira enkelhet och som jag mest känner igen från blomsterbutiken och mitt fönster där hemma. Att finna dess vilda motsvarighet kändes därför lite märkligt...

Korpen och hygget

En känsla av förödelse och död infinner sig, då korpen flyger över den nyfällda skogens stubbåker...

Dödligt och livsgivande

På en gammal boplats i Kolmårdsskogen växer den dödligt giftiga "fingerborgsblomman" eller som den också kallas "digitalis". En blomma som vid förtäring får hjärtat att slå i otakt. Bara några blad är en dödlig dos för en vuxen person. Den positiva egenskapen med denna blomma är att den används till viss typ av hjärtmedicin.

Självklart finns det många myter om en sådan här växt. En urgammal sägen berättar att bortbytingar avslöjas genom att de badas i avkoket av fingerborgsblomman. Trollen byter då tillbaka sitt eget barn och människorna får därmed tillbaka sitt.

Jag tycker att fingerborgsblomman är en förrädiskt vacker blomma att titta på, där den står i sin prakt. Nästan lite spöklik på ett sätt, då man tittar på dess vita/lila blommor och förstår kraften i växten. Ändå är det återigen fascinerande att en växt som denna kan ha både en positiv och en negativ sida. Även om den kanske har dödat många människor, har den också räddat många liv...

Bland nattvioler, rådjur och jorduggla

Natten sänker sig över den otillgängliga Kolmårdsskogen. Nu stundar den del av dygnet där mörkrets varelser härjar.

Långt in på en gammal slåtteräng växer nattviolerna. Doften tilltar i mörkret och insekterna dras till denna synnerligen enkla, men mycket vackra sommarblomma.

Ute på de stora fälten, strax söder om Kolmårdsbranten, Bråvalla närmare bestämt har nu lugnet åter lagt sig, efter året stora festival. Här vandrar nu rådjuren runt i havren. De skyddas av den nu välväxta säden och av mörkret. Då brunsten precis har startat rör sig rådjursbocken närmare geten försiktigt, försiktigt så att hon inte blir skrämd.

Även älgarna vågar sig ut i skogsbrynet för att hitta något ätbart. Sakta, sakta vandrar de längs skogens mörka fasad i hopp om att inte bli upptäckta.

I en gammal död björk sitter en jorduggla och spanar ut över vidderna. Kanske häckar den här i närheten och behöver föda till de små ungarna!?

Kvällsmöten med djuren i Kolmårdsskogen

Visar två bilder från ett av mina senaste kvällsmöten med djuren i Kolmårdsskogen...

Värme

Det verkar som att den tryckande sommarvärmen har nu har anlänt. För min smak är detta för varmt. Det är lätt att bli dåsig i värmen...

Det nyfikna rådjuret

Djupt in i skogen, bland träden kikade hon fram, den nyfikna rådjursgeten...

Skogstjärnens vita lockelser

De vita näckrosorna är skogstjärnens vita lockelser. Nu under högsommaren går det inte att passera tjärnen, utan att studera deras skönhet. Redan som litet barn fascinerades jag av dem. 

På den spegelblanka ytan ligger de och lockar till sig beundrare. När man lutar sig ut över skogstjärnen för att studera dem är det lätt att trilla i vattnet. Kanske är detta ett av Näckens alla knep för att locka till sig de nyfikna, för att sedan slita ned dem i den stilla skogstjärnen?!

Litet hus vid ängens slut

Längst bort på en äng, lite bakom buskar och snår ligger ett ödehus. Ett hus som berättar om svunna tider. Nu är det en plats av tystnad, som naturen håller på att ta tillbaka. Inte bor det någon här längre, eller...

 

Livet som småbarnsförälder

Just nu är det bråda tider bland djuren ute i skog och mark. Att vara småbarnsförälder kan vara påfrestande...

Det här paret större hackspett gjorde inget annat än att städa, hämta och lämna mat till de små.

Älgmöte efter skymningen

Härom kvällen hade jag turen att få möta en nyfiken älgkalv. Jag gissar att det var en fjolårskalv jag mötte, som i våras blivit bortstött från sin mamma.

När jag kom åkandes på en skogsväg stod hon bara där en bit in i skogen och tittade på mig, med sina stora, djupa, mörka ögon. Jag stannade till, vevade ned fönstret och kunde i lugn och ro göra mina bilder på henne. Vid det här laget hade mörkret sänkt sig över skogen, kanske var det därför hon kände sig så trygg och lugn?!
Hon åt lite och ibland stannade hon upp och luktade lite i luften, kanske var det lukten av mig hon kände?!

Det blev ett vackert älgmöte och jag kan aldrig sluta att fascineras av älgens djupa, mörka ögon och deras blick...