När jag kom åkandes på en skogsväg stod hon bara där en bit in i skogen och tittade på mig, med sina stora, djupa, mörka ögon. Jag stannade till, vevade ned fönstret och kunde i lugn och ro göra mina bilder på henne. Vid det här laget hade mörkret sänkt sig över skogen, kanske var det därför hon kände sig så trygg och lugn?!
Hon åt lite och ibland stannade hon upp och luktade lite i luften, kanske var det lukten av mig hon kände?!
Det blev ett vackert älgmöte och jag kan aldrig sluta att fascineras av älgens djupa, mörka ögon och deras blick...
6 kommentarer:
Fina bilder fick du med dig hem efter mötet i den mörka skogen. Gillar verkligen den första bilden, det är skön knotakt i den bilden.
Ha det gott,
Erik
Som en vålnad... inne mellan träden. Riktigt fint hur de blå tonerna reflekteras i pälsen, och så ögonen, som du skrev :) Härligt Mårten!
Tack Erik för din kommentar och vad roligt att du fastnade för den första bilden.
Ha det gott du också! ;)
Tack så jätte-mycket Gustav!
Roligt att du gillar älgbilderna. Visst var den som en nyfiken vålnad som strök runt inne bland träden. ;)
Fin serie på älgen i det blå skymningsljuset!
Tack så mycket Malin, din kommentar glädjer mig verkligen! ;)
Skicka en kommentar