För flera år sedan hade jag förmånen att kontinuerligt följa denna mycket speciella råbock, precis utanför mitt hus. Han bar på en sällsynthet som omedelbart skilde honom från mängden: ett tredje horn, en egenskap som gav honom ett helt unikt utseende. Detta speciella drag inspirerade mig till att ge honom namnet Tristan.
Dessvärre vet jag inte vad vilket öde Tristan gick till mötes. Efter sommarperioden, då rådjuren ofta vandrar ut i skogen en tid, kom han aldrig tillbaka. Kanske fick han året därpå bara två horn, vilket gjorde att jag inte kände igen honom? Oavsett så består minnet av denna ståtliga råbock hos mig. Tristan - skogens obestridlige härskare!
Det var många gånger som Tristan utmanades av andra rivaler, men det verkade alltid som om han hade ett ordentligt övertag med sina tre horn. Under den period som jag hade möjlighet att följa honom förlorade han aldrig en enda duell.
Det ligger ett djupt värde i att få följa naturen så nära som jag fick med Tristan. Det hade aldrig gått om det inte varit just i hemmaskogen detta skett. Just för att jag alltid är där och därmed kontinuerligt får följa och observera djurlivet på ett helt annat sätt än om jag varit tvungen att ta mig till en plats mycket längre bort.
Just denna specifika bild fångades under en tidig försommarkväll, vid en av Tristans sedvanliga besök. Bilden visar tydligt övergången mellan hans säsongsbetonade pälsar; den grövre, grå vinterpälsen dröjer sig kvar på flankerna och bakkroppen, medan den mjukare, gulbruna sommarpälsen har framträtt kring huvudet och halsen. För mig förstärker denna upplevelse tanken om att ”gräva där man står” som fotograf. Genom att ägna sig åt att dokumentera den natur som finns alldeles runt hörnet kan jag upptäcka och förmedla de mest fängslande och äkta historierna på ett helt annat sätt. Kanske är den bästa platsen att finna fantastiska motiv precis där jag står?
2 kommentarer:
Hej igen!
Nu har jag beställt och fått din ny bok. Har hittills bara bläddrat igenom den. Fina bilder på älgarna. Bilderna ger den känsla som man själv någon enstaka gång har fått uppleva. Dolda, delvis synliga bland träden. Ibland synliga på långt håll på ett fält. Men bara en kort stund. Det gäller bara att vara uppe i ottan för att få den riktiga känslan som du visar med dina bilder. Bara att gratulera.
Din prolog ger en dyster framtid för detta ståtliga djur. Att det stämmer vittnar om att jaktlag ställer in sin jakt, nu flera år i rad.
Hoppas att det kan ske en förändring och att antalet ökar igen. Säkert din förhoppning också.
Hälsningar
Kjell Carlsson, Säffle, Värmland
Tack för att du hör av dig och berättar Kjell!
Att få berätta om Kolmårdens älgar känns viktigt, inte minst när de nu håller på att försvinna. Älgen har varit förknippad med skogarna här, precis som jag antar att de är i Värmland där du bor? Hur som hoppas jag såklart att på att detta bara är en dipp och att älgarna åter snart går att möta i skogarna frekvent.
Hoppas att du fortsatt är nöjd med boken och återigen - stort tack för att du hör av dig och berättar!
Bästa hälsningar
Mårten
Skicka en kommentar