Det finns stunder i naturen då tiden liksom stannar upp, och det är som om landskapet själv ber om att få bli avbildat på ett annat sätt än det vanliga. Den här bilden skapade jag i en höstskog, just i den där magiska skymningstiden när dag går mot kväll.
Solen låg på så fint och letade sig in mellan trädstammarna, och jag kände direkt att jag ville fånga mer än bara ett rent avtryck av verkligheten. Genom att arbeta medvetet med kamerarörelse under exponeringen lyckades jag skapa en mer målerisk bild av den vackra björkskogen. Linjerna drogs ut och landskapet mjuknade upp, nästan som penseldrag på en duk.
Det som fascinerar mig mest med det här ögonblicket är färgtonerna. De vackra rosa-lila nyanserna som spred sig i skogen gör inte bara att miljön känns varm och vacker, utan de tillför någonting ytterligare. Stämningen blir sällsam, nästan drömsk och mystisk på en och samma gång. Det är som om skogen visar en hemlig sida av sig själv då skymningen faller på.
Har du själv provat på att experimentera med kamerarörelser för att få till den där mer konstnärliga och måleriska känslan i dina naturbilder?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar