Den orädda kajan rör sig med en anmärkningsvärd självsäkerhet genom det höga, solkyssta gräset vid strandkanten. Hennes gång är målmedveten och hennes närvaro omisskännlig. Det är inte bara en kaja på promenad, utan mer en karaktär som metodiskt inventerar terrängen. Hennes blick är skarp, närmast penetrerande. Den skarpa blicken skannar omgivningen, med en skärpa som lämnar föga obemärkt.
Där vi människor ser en plats för rekreation under dagen, ser kajan en potentiell födoplats i skymningen. När den sista badgästen har gett sig av och stranden tystnat, börjar hennes arbetspass. Hon vandrar metodiskt över sand och genom gräs i jakt på något gott ätbart som glömts kvar.
Det råder ingen tvekan om att hon ser mig, där jag ligger på mage i gräset med min kamera. Hennes öga, med sin bleka iris och djupt svarta pupill, möter min kameralins. Men här uppstår något sällsynt. Ingen rädsla, bara en ömsesidig respekt och en lugn acceptans. Med sin orädda blick och i jakt på föda möts vi i det guldfärgade ljuset på stranden - två skarpsynta jägare vid strandkanten - den ena på jakt efter den perfekta födan, den andra på jakt efter den perfekta bilden...
2 kommentarer:
Hej! Vilken skön bild på kajan. Jag har alldeles nyligen gått in på din blogg/ hemsida då jag läste senaste numret av Camera Natura. Jättefina bilder. Gillar dina texter om hur du upplever vad du fotar och hur omgivningen ser ut.
Fotar själv mycket i vår närnatur. Mycket fåglar.
Hälsningar/ Kjell Carlsson/ Säffle
Hej Kjell!
Vad roligt att du hittat hit till bloggen genom Camera Natura. Riktigt roligt att du skriver och berättar om ditt fotograferande. Att fota i närområdet/hemmaskogen är det bästa tycker jag. Det gör inte bara att man gräver där man står, utan gör även att den natur som är allra närmast blir mer upptäckt och känd. Det är ju just i närområdet som man har möjlighet att vara mest. Stor tack för att du hör av dig, hoppas vi hörs mer framöver. Må gott!
Bästa hälsningar
Mårten
Skicka en kommentar