Det är något visst med att anlända till skogen en dimmig höstmorgon som denna. När mörkret fortfarande omhuldar skogen är det i princip bara tallarnas och granarnas grova silhuetter som reser sig mot den ljusnande himlen. Långt borta vid horisonten anar man en svag morgonrodnad, ett tydligt tecken på att solen snart är på väg att bryta igenom bakom trädtopparna.
För mig personligen är det här den absoluta höjdpunkten på dygnet i naturen. Det är timmen innan allt annat vaknar till liv. I det dämpade morgonljuset rör sig skogens djur bort från nattens betesplatser och söker sig allt djupare in i skogen för att inta sin daglega.
Det råder en nästan sakral tystnad den här stunden på morgonen. Skogen förvandlas till en sann stillhetens plats, långt bort från vardagens stress. Samtidigt finns där en laddad spänning. Med lite tur kan man få syn på en rådjurssilhuett mot den ljusnande horisonten och i tursamma stunder kanske rentav en älgsilhuett. Bara vetskapen om att chansen finns gör varje morgon i skogen till ett nytt litet äventyr...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar