Det finns stunder i naturen som känns nästan sakrala, ögonblick där tiden liksom stannar upp helt och hållet. Den här morgonen fann jag mig själv djupt inne i Kolmårdsskogen, vid en spegelblank sjö som fångade hela den glödande höstpaletten i en och samma vy.
Det är något alldeles visst med höstfärgerna. Färgprakten, det magiska ljuset och speglingarna i vattnet skapar en skönhet som är nästan överväldigande och på något oförklarligt sätt lyser i ögonen. Men det är också en påminnelse om hur flyktigt det är; det som brinner i gult och orange just nu kanske har svepts bort av nästa höstvind redan om en dag eller kanske en vecka.
Här blev jag sittandes en lång stund. Inte för att skynda vidare, utan bara för att insupa stillheten, tystnaden och naturens egna konstverk. För mig är det här utan tvekan årets vackraste tid, och den här morgonen lämnade ett minne som jag bär med mig länge...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar