Höstdagen var fylld av rörelse när de färgglada löven dansade i vinden. Plötsligt stannade tiden upp. Där, tyst och stilla inne i lövdungen, stod en älgtjur och betraktade mig. Var kom han ifrån? Har han stått där hela tiden som jag varit på den här platsen?
Det var först efter en stunds beskådande som jag lade märke till det udda i hans silhuett. Denna älg hade bara ett enda horn. Hornet såg dessutom slitet ut och bar spår av skada eller ålder. Var det en gammal returtjur på väg mot sina sista år, eller bara ett udda öde som skapat denna skogens egna enhörning?
Det blev ett långt ihållande möte, fullt av mystik och reflektion. Märkligt nog har jag varken förr eller senare sett någon älg vid just den där platsen...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar