Rådjursparet och sälgens sötma...

Gryningen var fortfarande ung när jag rullade in på den smala skogsvägen. Motorn tystnade och kvar fanns bara skogens dämpade prassel och ljudet av mina egna andetag. I det första, kalla morgonljuset, långt innan solen hunnit visa sig, dök de upp. En råbock och en råget, lugna och orädda, som om de visste att de var ensamma. 

De gick där bland de späda buskarna och nyligen utslagna sälgen, vars blad måste ha varit alldeles sötmafyllda efter nattens kyla. Jag satt kvar i bilen, en tyst observatör med kameran i högsta hugg, och lät tiden stå stilla. Ljuset började så sakteliga förändras allt eftersom. Tillslut så strilade det igenom de täta trädkronorna och förvandlade den dunkla blå skogen till en scen i intensivt guldljus. 

De unga rådjuren fortsatte att beta, omedvetna om att jag satt i bilen. Det var ett magiskt ögonblick, en tyst överenskommelse mellan människa och natur, som jag fick äran att föreviga den här underbara vårmorgonen...