söndag 28 mars 2021

Älgtjuren på väg ut ur skogen...

Samtidigt som solen håller på att gå upp, är en älgtjur på väg ut ur skogen. Försiktigt smeker det varma solljuset den väldiga konungens ansiktshalva. I detta ögonblick är jag helt övertygad om att också en stor älg kan känna att våren är ett faktum...


Möte med törnskatan...

En bild från en härlig sommarkväll förra året, då jag hade ett fint möte med en liten törnskata på ett hygge i Kolmårdsskogen...


Trött liten sparvuggla...

Den lilla sparvugglan sitter och slumrar på en gren...


lördag 27 mars 2021

Tranorona kommer...

I gryningen kommer tranorna flygande över trädtopparna...


Sovande råget...

I en liten grop i den porösa snön ligger en råget hopkurad och sover djupt och fridfullt...


fredag 26 mars 2021

Älgkon mitt i tuggan...

Försiktigt och eftertänksamt sträcker älgkon ut sin långa hals för att med sin stora mule greppa de späda kvistarna. Samtidigt har hon ett vakande öga på fotografen...


torsdag 25 mars 2021

Att stirra in i en älgkalvs ögon...

En bild från ett mycket nära möte med en älgkalv ("Coronaälgen"). Ett möte där jag fick stirra rakt in i älgkalvens mörka ögon. Ett minne jag sent kommer att glömma och min känsla var att det var mycket som rörde sig där inne i det stora huvudet...


Bakslaget...

Till älgarnas stora förtret tvekar våren och bakslaget är ett faktum, då de vita flingorna sakta dansar ned från himlen. Försiktigt tittar de ut ur skogen för att undersöka om de vill gå ut på fälten, eller om de istället ska vända om för att ta daglega inne i skogen. En bild som förevigar ett mycket speciellt älgmöte...


onsdag 24 mars 2021

Svanparet...

Precis på den platsen där isen har börjat att spricka och gått sönder ligger ett sångsvanpar och simmar runt. Här i det öppna vattnet kan de utan problem hitta föda...


De första sångsvanarna...

Knappt hade Kolmårdens isar hunnit öppna upp sig något alls, innan de vackra vita sångsvanarna stod uppe på den, i väntan på att den skulle ge vika för det mildare vädret. Det är alltid en milstolpe och ett vårtecken när de vackra sångsvanarna väljer att inta våra skogar, precis som med tranorna.

Sångsvansparet på bilden mötte jag vid en sjö där isen ännu inte hunnit försvinna helt. Sjön angränsar även till en mycket gammal del av Kolmårdsskogen. Här hade de två svanarna hittat en fin plats att vara på
 under en omkullblåst asp, i väntan på att isen skall gå upp...


tisdag 23 mars 2021

Ropande tranor...

Jag gissar på att hela Kolmården vid den här tidpunkten har invaderats av tranorna. Dessa magnifika fåglar står och ropar ute på de blöta och översvämmade mossarna.

Tranans rop är verkligen något som får mig att haja till lite extra. Framför allt när man hör säsongens första tranpar ropa ut över Kolmårdsskogarna. Tranorna kommer med mycket glada budskap, de sjunger nämligen om den ljusa, glada och efterlängtade perioden - våren. Deras rop är så mäktigt att lyssna på, då man är ute i skogen. Strax efter ett tranpar ropat, så svarar ett annat lite längre bort i skogen. Det är precis som att de hela tiden ropar efter sina vänner, för att försäkra sig om att de är i närheten.

Här är en bild från helgen, då några tranor uppehöll sig på en liten mosse och även de ropade som synes efter sina vänner...


måndag 22 mars 2021

Älgarna och råbocken...

På ett stort rapsfält ligger det två älgar. Mitt på fältet har de lagt sig, precis som fältet vore en del av deras ägor. Den varma vårsolen lyser på dem och värmer deras stora mörka kroppar. Inte alls dumt efter en lång natt med ihållande kyla.

Plötsligt kommer en råbock vandrande över fältet, mitt i älgarnas blickfång. De ligger stilla kvar och betraktar rådjuret noggrant när det går över "älgarnas fält".

Ibland får jag en känsla av att just rådjuren tycks vara älgarnas (skogens konungs) undersåtar, som tvingas att göra både det ena och det andra. Givetvis är detta bara fantasi, men ändå ibland kan jag inte undvika känslan i alla fall...


söndag 21 mars 2021

Blåsipporna...

Ja, nu är äntligen tiden kommen!
Våren är här! Smaka på de orden, efter en lång och mörk vinter. Är det inte härligt att äntligen få säga det?

Vårtecknen avlöser varandra ett efter ett. Nu är det inte längre bara gässen som samlats på fälten, sångsvanarna som passerar i sina plogar, tranorna som ropar från myrarna i skogen, så att det ekar över trädtopparna, utan också vårtecken i den botaniska världen.

I jordens mörka mylla sticker nu små blå-vita knoppar upp för att sakta öppna upp sig och ta del av den härliga och varma vårsolen.

Under fredagskvällen tog jag mig tiden att besöka ett gammalt blåsippsställe för att bevittna de vackra små blommorna i det varma kvällsljuset, för att fylla på med ytterligare bevis för att våren faktiskt är här och nu. Givetvis blev det några bilder som ni kan se här...






Älg i guldljus...

Ytterligare en bild på skogens konung i det intensiva, vackra guldljuset en tidig vårmorgon...