En serie bilder från ytterligare ett möte med "Corona-älgen" som jag tidigare skrivit om. Den här vintermorgonen valde han återigen att visa sig. Den här gången höll jag mig på lite längre avstånd. Det verkade heller inte denna gången vara något fel på vare sig aptiten eller glädjen över att beta lite på de vildvuxna buskagen. Efter en tids ätande i den bistra vinterkylan valde den lilla älgen att bege sig vidare in mot skogen...
En bild från ett möte med den jagande lappugglan, som fokuserat lyssnar och spejar efter sitt byte på den väldiga ängen...
Ensam i den täta, solbelysta dimman syns en mycket bekant silhuett. Snart är det dags för den att komma åter till Kolmårdsskogen...
Idag visar jag upp ännu en bild på den ståtliga älgtjuren i vinterdimman...
I solens allra första strålar, sitter en liten björktrast och värmer sig. Det syns på den att den njuter av att få lite solenergi på sig i den annars så bistra vinterkylan...
När jag gjorde den här bilden såg jag direkt starka kopplingar till det mänskliga. En mor och hennes allra käraste, nämligen hennes barn. I blicken från älgkalven syns en rädsla och undran över något främmande och i älgkon som omsluter den lilla kalven med sitt stora huvud, en fruktan för att mista det som hon håller allra mest kärt, nämligen hennes lilla kalv.
En stark bild som direkt får mig att reflektera och fundera över livet och alla de människor som står mig nära. Inte minst i dessa Covid-tider...
Nu är ännu ett vårtecken uppfyllt här i hemmamarkerna. I skrivande stund här i Kolmården, på 58:e breddgraden, blommar vintergäck och snödroppar för fullt...
En bild från ett fint och stilla morgonmöte med en älgko i Kolmårdsskogens tallrika skogar...
En kall och bister vinterdag hade jag ett fint möte med den ståtliga sparvhöken mitt ute i den vintriga Kolmårdsskogen...
Idag visar jag fram några bilder med kombinationen is och rörligt vatten. Resultatet blev mycket spännande tycker jag...
Efter en stund väljer det välbekanta som gömde sig bakom trädet (se föregående inlägg) att kliva fram och ge sig tillkänna. Mulen tillhörde inget mindre än en denna vackra älgko...
Under de kalla vinterdagarna hade jag besök av en liten björktrast. Den lilla fågeln satt hela dagarna i ett träd och värmde sig i den varma februarisolen. Då och då kom den även ned från trädet för att äta lite av de äpplen som rådjuren inte orkat äta upp under natten. Här är en bild på den lilla björktrasten, men bakom denna vackra fågel gömmer sig även ett mycket trött snöansikte...
