Älgko med kalv...

På ett av mina fina morgonmöten med älgarna så möter jag dessa två. En älgko med hennes fjolårskalv. Jag tycker att det blev en fin porträttbild på mor och barn, där de står i det blå morgonljuset. Om någon månad börjar sannolikt älgkon att stöta bort denna lilla kalv. En händelse jag bevittnat flera gånger och som skär i hjärtat att bevittna...

Spanande havsörn...

I en gammal "torrtall" ute på en myr sitter en havsörn och spanar. Att jag ens får komma så nära är mer än märkligt, men kanske förstår örnen att jag aldrig skulle komma fram till tallen innan han lyft och seglat iväg en bra bit?

Örnar, ger på något sätt intrycket av den råstyrka och kraft naturen ibland besitter. Med den skarpa blicken, de stora klorna är den utan tvekan en av våra allra kraftfullaste rovfåglar. Dessa gigantiska fåglar slutar aldrig att fascinera mig. Länge och väl sitter han i "torrtallen" innan han väljer att sträcka ut sina vingar och kastas sig iväg...

I skydd av mörkret...

I skydd av mörkret vågar sig älgko med kalv tillslut ut på fältet för att äta. Här kan de nu i mörkret stå i lugn och ro och ingen vet att de är här, förutom fotografen förstås. Jag hör hur de smaskar och äter, samtidigt rusar rusar trafiken förbi i full fart bakom de knotiga träden.

Samtliga trafikanter är helt ovetande om vilken fara som finns på andra sidan den mörka träddungen. På något underligt vis känns det så surrealistiskt att sitta och betrakta allt detta genom kameran. Jag får själv en känsla av hur det moderna samhället möter naturen...

Trött sparvuggla...

I en gammal gran sitter en trött sparvuggla och halvsover. Faktum är att just sparvugglan är en uggla jag då och då möter i Kolmårdsskogens dunkla skogssalar. Även om det är vår allra minsta uggla, så är den så oerhört uttrycksfull och fin. Hoppas innerligt på ännu fler möten framöver med denna lilla fina uggla...

Glad Påsk!

Med denna vårbild på "påskharen" vill jag önska er alla en riktigt Glad Påsk!

Älgtjuren vid skogsbrynet...

Morgonen är tidig, knappt har ljuset kommit åter. Ute på fältet, i det blå ljuset står en älgtjur och spanar längs med skogsbrynet. Som bakgrund till den stora älgtjuren syns den gamla lövskogen, med sina knotiga aspar och björkar. På något underligt vis blir detta möte till något som liknar en händelse i en sagobok, där skogens konung kommit ut från skogen för att se sig om...

Tre tranor...

Med ett högt rop ekar tranornas rop över de vidsträckta fälten. En liten stund senare kommer tre tranor flygandes i det blå ljuset, precis framför skogsbrynet. Så fint att de äntligen kommit tillbaka! Varje dag tar våren ett allt mer stadigt grepp om naturen. Nu är den period på året som jag tycker allra mest om, när det ena vårtecknet avlöser det andra...

Älgkon i morgonrodnaden...

En älgko är ute och vandrar på det östgötska slättlandskapet en tidig vintermorgon. I samma ögonblick stiger solen över horisonten och färgar träden i bakgrunden med sitt rosa ljus. En sådan här morgonrodnand är verkligen härlig att få uppleva, inte minst tillsammans med skogens konung...

Björkskog...

Björkskogen, med alla svart- och vitfärgade björkar slutar aldrig att fascinera mig. Den här vårmorgonen var det dimma och jag kunde verkligen inte låta bli att göra den här bilden på björkskogen jag passerade. En liten annorlunda bild, där jag dubbelexponerat för att få till effekten med björken i förgrunden och sedan de ståtliga björkarna i bakgrunden...

Tranorna på plats i skogen...

Sedan en liten tid är tranorna på plats ute i skogen. De ropar högt så att det ekar ut över sjöar och myrar, nästan i samma stund kommer ett svar tillbaka från en annan plats ute i skogen. Nu lever åter livet i skogen och de tidiga morgnarna fylls av tranornas ropande och plogarna med sångsvan som drar förbi...

Naturen tinar upp...

Runt om i skogen försvinner snön, allt eftersom vårsolen blir mer intensiv och solskenet varmare. Isarna var dock väldigt tjocka denna vinter, så pass tjocka att det tagit osedvanligt lång tid för dem att smälta.

Den här bilden gjorde jag en morgon i början av mars, då tjälen släppt och vattnet sjunkit undan. Resultatet blev att isen plötsligt sjönk ned i sjön. Isen sprakade i den ljumma vårsolen när jag satt i strandkanten och gjorde den här bilden...

Gänget...

Det här är gänget jag ofta hänger med under tidiga helgmorgnar. Mycket ofta äter de frukost och jag sitter och tittar på. Som tur är så har de inget emot min närvaro, utan tillåter att jag sitter på håll och studerar dem. Sammantaget är detta ett riktigt trevligt gäng som jag är glad över att få följa och uppleva om och om igen...

Isformation...

En formation i isen kan inta många olika former, den ena är aldrig den andra lik. På något sätt är isbubblorna/isblåsorna det som fångar min uppmärksamhet allra mest. De finns lite överallt i isen och är visst ljus mer tydliga än annars.

De här isblåsorna hittade jag på ett ställe, de fångade verkligen min uppmärksamhet, då jag aldrig tidigare sett något liknande. Som en ring av bubblor/blåsor hade de format sig i den tjocka isen. På något sätt så påminner de mig om en manet som glider omkring i det oändligt stora havet. Eller kanske påminner den också om de taggiga sjöborrarna som jag en gång såg på bottnarna i Grekland när jag var liten pojke och gled omkring med mask och snorkel i havet.

Hoppas verkligen att jag får uppleva is på det här sättet igen utan att det ska behöva ta många år tills dess...

Nära rådjursmöte...

Ett rådjursporträtt från ett nära möte med en råget i gryningsljuset. Jag möter henne på det vildvuxna fältet, där högt gräs och sly dominerar totalt. Plötsligt står hon bara där framför mig, vänder sig om så att det mjuka, fina morgonljuset smeker henne. Hon tittar på mig och jag gör bilden. Rådjur är verkligen söta när de har sin vinterpäls, då de ser så mjuka och lurviga ut. Det hela blev ett riktigt härligt och finstämt möte med denna mycket nyfikna råget...

Skymningsmöte i svartvitt...

Visar här fram en bild från ett makalöst vackert kvällsmöte med den numera rödlistade älgen. Den här svartvita bilden gjorde jag en stilla och skön vårkväll, sent i april månad för några år sedan. Jag glömmer aldrig det här kvällen eller den vackra älgen som stod där i guldljuset...

Idag rödlistades älgen!

Den 2026-03-24 publicerade SLU (Artdatabanken) den nya versionen av rödlistan. I den nya rödlistan är älgen en av de nya arter som kommit in på rödlistan. Detta är något jag befarat under de 13 år som jag arbetat med mitt bildmaterialet till min bok "Kolmårdsskogen och Älgarna". I och med detta så är nu min älgbok minst sagt högaktuell, då den inte bara visar bilder på Kolmårdsskogens allra sista älgar, men också finns det intervjuer i boken där andra människor får berätta om älgens sakta borttynande från Kolmårdens djupa skogar...

Skogssilhuett mot kvällshimlen...

En bild från den tidiga kvällen i skogen, där skogens mörka marmorering skymmer den lysande kvällshimlen. Natt- och kvällsskogen är verkligen något helt annat än skogen under den ljusa tiden av dygnet. I den mörka skogen är ljuden något helt annat och tystnaden är ofta ett dominerande inslag. Givetvis är det också så att det djurlivet som sover när det är ljust kommer till liv och börjar låta...

Som pricken över i...

Likt pricken över i, sitter en liten varfågel i en torrtall ute på myren och spanar. Det verkligen är inte ofta jag har mött varfågel på den här platsen. På något sätt är den lilla rovfåglen så vacker där den sitter, även om den tydligt utmärker sig med det vita bröstet. Varfågeln blir verkligen en liten prick över i:et eller en liten vit färgklick på den annars så färglösa tallen...

Råbock i guldljus...

I den gyllene soluppgången står råbocken och stirrar in i det vackra guldljuset. En sakral och helt klart unikt vacker upplevelse...

På språng över vinterfältet...

På språng över det vidsträckta vinterfältet är den stora älgtjuren. Detta är hans väg tillbaka till skogen, där han brukar hålla till. Skogens dunkla trädsalar ger skydd och är en bra plats att sova på, inte minst när det är ljust. Precis stilla sitter jag med min kamera som jag nu riktar mot älgtjuren. Han är verkligen ståtlig där han springer över fältet. Snön yr runt klövarna och i samma ögonblick syns den vackra morgonrodnaden på himlen i bakgrunden. Ett fantastiskt fint vintermöte med älgtjuren äger precis rum...

Fiskarkungen...

I den bistra vinterkylan sitter en kungsfiskare i toppen av ett vasstrå. Det är jakt, i den krävande kylan är skillnaden med att lyckas fånga ett byte eller inte livet. Med sin karaktäristiska färg är kungsfiskaren en liten färgklick i det annars så vita vinterlandskapet. Den lilla fågeln är trots sin tropiska färg ändå svår att få syn på. Blicken hos den lilla fågeln är helt fokuserad på vattnet och på vasstrået sitter fågeln blick stilla och spanar ned.

Plötsligt dyker den ned i det iskalla vattnet med full fart och med den stora näbben fångar den en liten spigg. Att få sitta och studera denna speciella fågel, inte minst när den jagar är verkligen riktigt spännande...

Svartån forsar fram...

En svartvit bild på hur Svartån forsar fram i vinterkylan. Karlslund utanför Örebro är verkligen en riktigt vacker plats, inte minst på vintern när det är kallt och isen bygger på ordentligt. Visar här fram en bild från denna plats som är gjord med 10 sekunders slutartid, för att få ett mer mjukt vatten...

Nyfiket rådjur...

Det nyfikna rådjuret kikar fram mellan grenarna för att se vad fotografen är för en filur. Hon är verkligen så söt där hon står och kikar att jag inte kan låta bli att göra bilden. Fantastiskt möte i den tysta morgonskogen...

Kvällshimmel med månskära...

Mörkret tar över allt mer och mer och skymningen är ett faktum. Denna kalla kväll sjunger det intensivt om isen. Jag kan inte sluta att fascineras av det fantastiska färgspektrat som kvällshimlen bjuder på och pricken över i blir den lilla månskäran högst upp i det mörkblå skiktet. En minst sagt vacker senvinterkväll...

Silhuetten i skymningen...

En bit upp i trädet, ovanför mitt huvud ser jag henne. Den stora svarta ugglesilhuetten, så hoar hon högt och djupt. Den här kvällen var det två kattugglor som underhöll mig länge, då de lekte i träden intill en liten skogsväg. Fantastiskt ändå att kunna fånga en silhuett av den ena kattugglan. Jag tycker verkligen att den här bilden återger känslan från den kvällen och det ögonblick då jag stod där i mörkret ute i skogen, helt ensam med två kattugglor...

Våren tar över mer och mer...

Våren tar sakta över mer och mer och den tjocka is som en gång fanns på alla sjöar, tjärnar och vattendrag börjar sakta men säkert att försvinna. När solen ligger på så går det nästan att höra hur isen bryts ned av de varma solstrålarna. Äntligen säger jag, nu börjar den allra finaste perioden på året då livet kommer åter till naturen som under lång tid nu varit sovande...

Vägen in i dimman...

Dimman ligger tung över hela slättlandskapet. Det är nästan som att dimman rinner ned från Kolmårdsförkastningen och ut på de vidsträckta fälten. Den långa, raka vägen som passerar över fälten försvinner sakta in i den vitmjölkiga dimman utan minsta aning om vad som väntar. Med största sannolikhet ger vägskylten en föraning om vad som ändå väntar inne i dimman...

Vid skogsbäcken...

Långt inne i skogen, vid den lilla skogsbäckens kant sitter en liten strömstare och spanar. I den brusande vårfloden finner hon föda och det märks att hon trivs bra nu när bäckens vattenfall bokstavligt sprutar fram över stenarna. I vattenfallets brus syns bäckens väsen iaktta den lilla fågeln noga och väl...

Död och liv...

Jag är aldrig politisk i mina inlägg, utan vill istället berätta om mitt sätt att se på naturen, eller de upplevelser jag har när jag är ute i den. Men eftersom att bilden här blir starkare för dig som betraktare gör jag här ett undantag och delar med mig av mina tankar som skapade den.

Den 28 februari inledde USA och Israel attacker mot Iran. Ännu ett krig har startats här i världen, med allt vad det innebär för alla människor som tvingas in i detta.

I min mening känns det som att världens ledare allt mer verkar fokusera på helt andra frågor än de egentligen borde göra. Att starta krig innebär elände och jag tänker ofta på alla de människor som lever mitt i slagfältet (nu senast Iran). Hur familjer splittras, nära och kära försvinner i bombexplosioner, för att inte tala om alla barn som aldrig mer får se sina föräldrar eller vice versa.

Att besluta om ett krig är lätt när man varje dag sitter på tryggt avstånd från slagfältet med obegränsad tillgång på värme, mat och inte minst trygghet. Krigets konsekvenser är då precis lika perifera som slagfältet. Ett krig är aldrig ledaren själv som tvingas utkämpa utan det utkämpas av andra människor som själva inte valt detta. Syftet med ett krig kan självklart vara olika, men allt mer verkar det som att ledaren själv genom kriget ska lyftas till en historisk viktig person, vilket bara är horribelt!

För mig är det enkelt - vi lever på en planet där vi brottas med extremt stora frågor. Så stora frågar att vi alla borde fokusera på dessa istället för att slå ihjäl varandra. Exempelvis har inte alla människor tillgång till rent vatten eller mat. Planeten vi bor på mår verkligen inte bra, vilket gör den mer och mer ogästvänlig att leva på. Vi har sjukdomar såsom cancer som vi istället borde lägga ned all kraft på att försöka hitta botemedel mot.

Med dessa tankar i huvudet gav jag mig tidigt ut under söndagen för att fotografera i den vackra dimman. Plötsligt såg jag två träd i dimman och symboliken blev så tydlig för mig - döden och livet. Bilden blev så otroligt tydligt framför mig där i dimman att jag bara kände mig tvungen att göra den...

Nyfiken älgko i morgonljus...

I det skira morgonljuset har en älgko vandrat ut på det vidsträckta fältet för att äta. Här mellan snöfläckarna finns det höstraps att äta, något älgen älskar. När hon får syn på mig, höjer hon huvudet för att se om hon kan få vittring på mig. På något sätt  ser alltid älgar så dråpliga ut med sin stora mule. Den här älgkon är verkligen inget undantag. I en stor sväng runt mig viker hon av, för att ta sig vidare in bland träden i skogen...

Isdiamanten i solnedgången...

Sakta går solen ned över den isbelagda sjön och färgar himlen med sitt orangeröda ljus. I den tjocka isen knäpper och knackar det nu allt mer när kylan börja komma åter, efter en lång och solig vinterdag. I isen finns mängder av spännande motiv att fotografera, men jag kan ändå inte låta bli att fascineras och fotografera isbiten som ligger uppå det tjocka istäcket. Likt en diamant glänser den i solens allra sista strålar. Ännu en gång blir jag påmind om hur vackra ting naturen faktiskt är kapabel att skapa...

På en skogsväg i skymningen...

På en skogsväg i skymningen vandrar en ensam tjädertupp vägen fram. Med utspända stjärtfjädrar visar han tydligt att det finns en rival av något slag i närheten. Ännu har han inte upptäckt min närvaro, men i samma stund han gör det kommer jag sannolikt också bli en rival. Att få möta dessa tjädertuppar ute i skogen är så fint. Det talar om en vildmark, en skog där djuren fortfarande lever...

Älg i vinterljus...

Idag visar jag fram en bild på en älg i det fantastiska vinterljuset. Den här bilden gjorde jag i vintras, då det var kallt och inte så mycket snö. Det lila ljuset är något som jag upptäckt att klara och kalla morgnar kan bjuda på. Den stora tjuren står där så fint och tittar på mig vid skogsbrynet. Älgmöten är verkligen något jag uppskattar väldigt mycket och kanske till och med det allra finaste som går att möta i skogen enligt min mening...

En av de allra vackraste vinterdagarna...

Här visar jag fram en bild från en av denna vinters allra vackraste dagar. Den är från en senvinterdag i slutet av februari, då jag var vid sjön Tysslingen utanför Örebro. Ljuset låg på så fint mellan träden och himlen var verkligen förtrollande vacker. Den vissna tisteln samspelade här så fint med de stora träden i bakgrunden och det hela blev till ett riktigt spännande bild ur enligt mitt tycke. Givetvis passar den här bilden allra bäst i svartvitt...

Årets första trana har landat i Kolmårdsskogen...

Den 6:e mars klockan 17:54 (i det blå ljuset) mötte jag årets första trana vid en sjö här i Kolmårdsskogen. Flera gånger fick jag höra tranan trumpeta så att det ekade över trädtopparna. Tranans läte är för mig starkt kopplat till just våren och att livet återigen sätter fart i naturen.

När jag lämnade platsen stod tranan kvar på en liten tuva, där det också var lite öppet vatten. Sannolikt blir den kvar på samma ställe över natten, då tranan står säker för rovdjur ute på isen...

Isflagga...

Visar idag fram ännu en isbild som jag gjorde då det fortfarande var kallt och vinter. När isen var tjock och fortfarande bar. Jag tycker att den här bilden är lite rolig, då den påminner mig om en flagga eller kanske till och med om den logga som finns i Microsoft Windows?!

Med lite fantasi kanske det går att hitta något helt annat i dessa issprickor, vad ser du i bilden?

Kraftigt snöfall och älgar...

Trots morgonens kraftiga snöfall vågar älgarna sig ut ur skogens dunkel. På det vidsträckta fältet syns de knappt i det kraftiga snöfallet. De går och betar lite och verkar inte det minsta besvärade av att det snöar. I sakta mak lunkar de två älgarna fram över fältet, samtidigt som de ibland stannar till, böjer ned huvudet och betar lite, innan de går vidare. Lyckan är helt klart gjord för mig, då jag älskar att få möta älgar...

Trädskuggan...

En vacker och härlig vinterdag, med starkt och intensivt solsken, åtminstone stundtals. När solen ligger på som hårdast kan jag inte låta bli att fotografera en ståtlig björk som på ett så exemplariskt sätt i svartvitt harmoniserar mycket fint med den vita snön.

Det vidsträckta vinterlandskapet är verkligen är inte bara bländande av att det är så ljuset, det är också bländande vackert att titta på och uppleva. I mina ögon är det vintern då den är som allra bäst...

Det vaknande rådjuret...

Sakta gryr dagen, på den lilla höjden ser jag en välbekant silhuett. Det är rådjuret som sakta vaknar och tittar upp, spänner öronen och lyssnar. Försiktigt och trött vrider hon sitt huvud och tittar på mig där jag sitter. Kylan är verkligen sträng, inte bara för mig utan även för det lilla rådjuret. Ett magiskt möte med ett vaknande litet rådjur långt ute i Kolmårdsskogen...

Strömstaremötet...

Ljuset försvinner mer och mer och jag tänker att det denna eftermiddag inte blev något strömstaremöte. Plötsligt hör jag ett välbekant ljud och ser ett ljust streck komma flygande precis över vattnet i bäckfåran. Det är strömstaren som kommer och landar på en sten bara några meter ifrån mig. Jösses, säger jag till mig själv, nu har du minst sagt tur!

Att strömstaren kommer så här pass nära hör knappast till det vanliga. På stenen sitter den och putsar sig en stund, innan den byter hållning och ställer sig och spanar ut över bäcken. Eftermiddagen blev verkligen till något fantastiskt. Äntligen fick jag möjlighet att fota denna fantastiska lilla fågel...

Solnedgång över den blå isen...

När jag vandrar runt ute på sjön och den tjocka isen, kan jag inte låta bli att lyfta blicken från de fascinerande skapelserna nere i isen. I samma ögonblick som solen går ned bakom horisonten blir det ett otroligt vackert sken som så fint harmoniserar med isens blå toner. Kanske är dessa minuter de absolut vackraste under hela den här vinterdagen? Jag står precis vid en jättelång spricka i isen och kan givetvis inte låta bli att göra bilden där den och luftbubblorna får utgöra förgrunden till den vackra solnedgången...

Glad is...

Idag vill jag visa fram en bild jag gjorde för ganska så exakt en vecka sedan då jag var på kurs i Örebro. En spännande plats utanför Örebro där jag nästan kunde känna mig som hemma, med stora berg och djupa skogar.

Då det var en liten bäck som fortfarande var öppen och rann ut i sjön, så var vattnet också i sjön bitvis öppen. Vattnet som rann ut på isen tycker jag här bildade en glad gubbe för den som har lite fantasi...

Mera is...

Idag visar jag fram ytterligare några isbilder. Här syns luftbubblorna i isen tydligt och jag har krupit riktigt nära för att få till dessa bilder. Är det inte otroligt hur vacker isen egentligen är med rätt ljus och om man kommer tillräckligt nära och kan detaljstudera både isen och det som finns inuti!?

Skogsugglan...

På en lång björkgren, omgiven av yviga grankvistar sitter en lappuggla i dunklet och spanar. Det råder sannerligen ingen tvekan om att detta faktiskt är en skogsuggla, då jag möter den på det här viset. I mitt tycke är inte bara lappugglan en av våra vackraste ugglor, utan också en riktigt uttrycksfull och ståtlig karaktär. Hoppas innerligt på fler möten av den här typen i Kolmårdsskogen framöver...

Ett litet universum...

Åter tillbaka till isens fantastiska värld. De små detaljer och "världarna" i isen är aldrig den andra lik. Det gäller att ge sig tid att studera nog, för det är inte säkert att du ser det direkt. Den här bilden gjorde jag i det allra sista ljuset, då denna isformation i mitt tycke liknar ett litet universum, med stjärnor och den stora sprickbildningen i mitten av bilden blir som en nebulosa. Tidigare på dagen när jag gick förbi, hade jag missat detta. Men när ljuset låg rätt föll pusselbitarna på plats...

Skogslinjer...

Visar idag fram en svartvit bild där trädens linjer är det centrala i bilden. Det är inte bara det dova ljuset, utan också speglingarna från träden i det stilla vattnet som bygger bilden. På något sätt tyckte jag att svartvitt var det som fungerade allra bäst här, eftersom att trädlinjerna kom fram på ett helt annat sätt...

Skogens konung i snöväder...

Det är ymnigt snöfall och plötsligt ser jag en stor mörk silhuett framför mig. Det är skogens konung som ståtligt vandrar upp framför mig. Försiktigt, nästan lite högfärdigt vrider han huvudet mot mig och stirrar på mig. En känsla av underlägsenhet infinner sig i mig. Älgar är stora djur som man helt klart ska ha respekt för. Konungen står så fint i snöovädret att jag inte kan låta bli att fotografera honom. Ett riktigt underbart vintermöte med skogens konung...

Isen har lagt sig...

En bild från december 2025, då isen hade lagt sig på den lilla skogsgölen. Det fantastiskt vackra blå ljuset på eftermiddagen lyfter fram stämningen riktigt fint i mitt tycke. I december är dock dagarna korta, vilket gör att det gäller att planera sina fototurer ordentligt.

Skogsfasaden och den mörka isen, med alla speglingar tycker jag tillsammans skapar en riktigt spännande plats och en fin bild av den mörka Kolmårdsskogen...

Minkmötet...

Jag står vid strandkanten intill ett litet isbelagt vattendrag och väntar. Plötsligt ser jag något på isen. Vad är det där hinner jag tänka, kan det vara en utter? Hastigt rör den sig från ena kanten på vattendrag mot platsen där jag står. Jag smyger mig bort mot en lite öppning i trädridån, där jag kan se ut på isen. Typiskt! Jag ser den inte längre. Så plötsligt ser jag något mörkt, nästan svart som skymtar till på isen. Där står en mink och stirrar på mig med sin intensiva blick.

Försiktigt i hopp om att få göra bilden lyfter jag min kamera och hinner göra några bilder innan minken springer vidare bort längs strandkanten. Jag försöker smyga efter, men ser bara hur den försvinner ut mot en tuva. I samma ögonblick hör jag ett kraschande ljud från isen och ett "plupp". Minken hittade tillslut en öppning i isen och försvann ned. Ett oerhört oväntat men fint möte. Synd bara att jag inte fick studera den lilla minken aningen längre, den var så oerhört fin...