Alla helgons dag...

Idag är helgdagen då vi minns och hedrar alla de som inte längre är med oss. Detta gör vi genom att gå till kyrkogården och tända ett ljus på deras grav. Egentligen är detta en ganska fin tradition, där vi tillsammans med familj eller vänner kan tänka tillbaka på de personer vi en gång haft nära oss i livet, eller som på annat sätt har gjort avtryck i våra liv. Det är viktigt att minnas och tänka tillbaka på allt fint som varit, för att kunna uppskatta det som också är här och nu.

Enligt Wikipedia så står det följande om  Alla helgons dag:
"Efter motioner i Sveriges riksdag om att öka antalet arbetsfria dagar under hösten flyttades Alla helgons dag 1953 till en lördag, som därmed blev allmän helgdag (lördag var dåförtiden en arbetsdag). Samtidigt ändrades almanackans namn på 1 november till Allhelgonadagen. Söndagen omedelbart efter Alla helgons dag fick 1983 karaktären av Alla själars dag, till minne av alla döda. Sedan 2002 är detta också ett av dagens officiella namn i Den svenska evangelieboken."

Kanske borde vi därmed byta namn på Alla helgons dag till just Alla själars dag, med tanke på hur vi firar denna helgdag och för att ännu mer understryka vikten av att inte glömma de vi minns och saknar?

Dagen till ära - en bild på en svart dovhjort i höstmörkret tycker jag passar fint till denna text...

Halloween...

Idag är det Halloween, en tid då allt oknytt och ljusskygga varelser har hamnat i fokus. Den här högtiden skapades en gång för att markera slutet på sommaren och då man trodde att gränsen mellan de levande och döda var som tunnast. Att klä ut sig var ett sätt för att skrämma bort alla onda andar. När jag var liten var denna högtid inget som alls firades här i Sverige eller ens uppmärksammades. 

Alla helgons dag, som alltid inträffar den första lördagen i november har jag däremot starka minnen från även som liten pojke. En högtid där man istället mindes alla de som inte längre är med oss...

På spåret...

En bild från ett möte då jag verkligen var den här älgtjuren på spåret. Eller så kan man säga att den här älgtjuren håller på att spåra ur...  Nåja, slut på roligheter!

Jag vill med denna bilden påminna er alla om att det nu faktiskt är mindre än en vecka kvar till den 5 november, då jag släpper min bok "Kolmårdsskogen och Älgarna" - en bok jag gjort för att hedra Kolmårdsskogens sista älgar.

Vill du säkra ditt exemplar? Skicka mig ett mejl...🫎

Magisk höstmorgon...

En bild från en riktigt magisk och fin höstmorgon i Kolmårdsskogen. När solen börjar stå precis sådär lagom högt på himlen att den orkar sig över trädtopparna och belyser det vackra landskapet med sina dimslöjor - då blir det magiskt!

Den här bilden gjorde jag en tidigt morgon vid en sjö i Kolmårdsskogen. Det var precis tyst, eller i alla fall nästan. Några nötskrikor lät inne i skogen för att sedan komma flygandes med sina ekollon genom dimman.

Det är verkligen något magiskt med dessa vackra och stämningsfulla morgonar. Ljuset, färgerna och inte minst den härliga stillheten...

Precis innan...

Det här är en bild jag gjorde en fin sensommarmorgon. Bilden är minst sagt minimalistisk, med sin skira ljusstrimma.

Vad som är speciellt med bilden är just det att den här är tagen precis sekunderna innan natten blir till dag och solen orkar sig upp över molnkanten. Ljuset vid den här tidpunkten på dygnet är magisk och varar inte alls särskilt länge. Från att ha varit relativt blått och dovt ljus ute, så blir det plötsligt ett mer varmt solljus som färgar landskapet. Kanske är till och med just den här tidpunkten dygnets allra vackraste tidpunkt?

Det plötsliga råbocksmötet...

Idag visar jag fram en bild från ett hastigt möte med denna fina råbock, som i vårsolen tittade förbi mig där jag satt i skogen och spanade efter småfåglar att fotografera.

Ibland blir det inte alltid så att det motiv man fört tänkt är det som på bild. Som naturfotograf gäller det att vara beredd på precis allt och se möjligheterna...

Stolt tjädertupp...

Idag visar jag fram en bild från ett möte med en mycket stolt tjädertupp. I skogens tysthet hör jag plötsligt ett välbekant ljud och sedan något som släpar i blåbärsriset. När jag vänder mig om står den här stolta tjädertuppen precis bakom mig, med utspända stjärtfjädrar och höjd näbb är han redo att anfalla om så behövs...

Felstavad titel?

Nu är det ungefär 1,5 veckor kvar till min bok om Kolmårdens älgar släpps. Några få har hunnit tittat på boken och jag fick en ganska intressant kommentar häromdagen när en person tittade på boken - "Men Mårten, du har ju stavat titeln på boken fel!"

Jag har väntat på detta och undrat när någon ska uppmärksamma detta. Boken är registrerad som "Kolmårdsskogen och Älgarna", men titeln på boken har jag medvetet skrivit med äldre grammatisk stil, då boken faktiskt syftar tillbaka på den Kolmårdsskog som en gång fanns och som älgarna var en större del av än vad de är idag. Titeln på boken blir då istället "Kolmårdskogen och Älgarna" dvs. ett s försvinner i Kolmårdsskogen (Kolmårdskogen). Jag kan lugna er alla och berätta att även om dubbel-s är den akademiskt korrekta stavningen, så är stavningen på min bok inte alls felaktig, utan har ett syfte.

Kolmårdsskogen är korrekt enligt nutida språkbruk.

Kolmårdskogen är inte fel i konstnärligt eller historiskt syfte - det är ett högst medvetet stilgrepp, där jag använt min konstnärliga frihet.

Den 5 november är det alltså dags för släppet av "Kolmårdskogen och Älgarna" - en bok jag gjort för att hedra Kolmårdsskogens sista älgar.

Vill du säkra ditt exemplar? Skicka mig ett mejl...🫎

Det vakande ögat...

Högt upp i en knotig gammal ek sitter en hökuggla och spejar. Det stora gula ögat lyser upp i solskenet och nere under höstlöven hoppas ugglan på att det snart ska röra sig. Kanke är det då en mus som plockar hasselnötter!? I så fall är det ett lätt byte för denna vackra uggla.

Att få möta hökugglan hör inte till vanligheterna här nere i Kolmårdsskogen, men ibland dyker de upp, framför allt på hösten och vinterhalvåret...

Tre amigos...

Sakta skrider de tre mystiska storlommarna ljudlöst fram på den spegelblanka vattenytan. Ett svagt kurrande ljud hörs från en av dem och ett likadant svar ges från en av de andra två. Tillsammans ska de nu jaga för att få tag på morgonens föda. Ett magiskt möte i den vackra soluppgången med de "tre amigos"...

Gläntan...

Visar idag fram en svartvit skogsbild långt inifrån Kolmården, där en liten bäck slingrar sig fram mellan träden. De senaste blåsiga ovädren har dock gjort att en del träd trillat omkull och skapat en ganska så rörig plats.

Även om platsen tillsynes verkar ganska rörig, så är den ändå naturligt skapad. Här har naturen fått sköta sig själv. Sådana här ställen, där skogen verkligen har fått växa sig gammal, är platser jag verkligen gillar att besöka...

I dimman på fältet...

Idag visar jag fram en bild jag gjorde en sensommarmorgon då jag hade ett mycket stämningsfullt, men högst oväntat kronhjortsmöte på min morgontur med kameran. Plötsligt stod hon bara där framför mig i dimman, så vacker, så ståtlig...

Nyfiken hackspettsunge...

I skogen intill vårt hus har det under alla åren vi bott här varit mycket gott om större hackspettar. I en av asparna på tomten har de hackat ut ett hål och häckar år efter år.

När ungarna blir större flyger de omkring på tomten och letar mat. Det är då jag kan få till väldigt nära och fina möten med dessa vackra hackspettar. Ungarna har en mer färgglad och ljus fjäderdräkt än sina föräldrar, vilket jag tycker är väldigt fint.

Här är en bild från ett möte med en mycket närgången och nyfiken större hackspettsunge...

Nära...

Idag visar jag fram en bild på ett mycket nära med en fin råbock. Den lilla bocken var nyfiken och kunde inte låta bli att komma nära och utforska. Notera de avbrutna hornen uppe på huvudet. Undrar vad han varit med om? Om inte ett riktigt hårt slagsmål så något annat som gjort att båda hornen gått av. Vet inte om jag någonsin sett detta fenomen tidigare - att båda hornen har gått av...