Skogsmårdsmötet...

Plötsligt stannade jag till och tänkte, nää, nu är jag verkligen iakttagen! Jag såg mig omkring och en bit bort på ett träd såg jag en tydligt liten silhuett sittandes på ett omkullblåst träd. Där satt en skogsmård precis blick stilla och spanade på mig. Försiktigt lyfte jag min kamera, riktade den långsamt mot skogsmården, fokuserade och gjorde några bilder. Den satt kvar, jag var precis påväg och skulle ta ytterligare några bilder då skogsmården sprang iväg in bland grenarna. Typiskt tänkte jag, då hann jag inte få några fler bilder. Men lika snabbt som hon försvann, så kom hon tillbaka igen, hoppandes över grenarna på det omkullfallna trädet.

Denna gången var hon ännu mera nyfiken. Hon ställde sig och tittade på mig med sina djupt mörka ögon. Sakta lyfte jag kameran, fokuserade och istället för att springa iväg igen så reste hon sig upp och tittade på mig om möjligt ännu mera nyfiket. Jag gjorde ytterligare några bilder på den nu på bakbenen spanande skogsmården. Så otroligt söt liten varelse att få möta såhär på morgonkvisten ute i skogen. Ibland har man verkligen turen på sin sida...

Åter på besök hos grävlingen i skogsgläntan

Ännu en kväll så sänker sig mörkret över den lilla skogsgläntan. Där i det tysta mörkret sitter jag och väntar. Jag väntar på att en grävling (den som jag i ett tidigare inlägg här på bloggen gav namnet "Gert") plötsligt ska titta ut ur sitt gryt och då hoppas jag på att få möjlighet att göra några bilder på den. Det är så fridfullt att bara sitta här i den tysta skogsgläntan och bara vara. Tankarna flödar och ibland avbryts de av vindens sus i de stora granarnas spretande grenar. 

Plötsligt händer det, en grävling tittar upp ur sitt hål och stirrar febrilt på mig. Sakta pressar jag ansiktet mot kameran, komponerar, trycker ned avtryckaren försiktigt och gör min första bild för kvällen. Senare under samma kväll får jag bevittna hur grävlingen kikar ut ur flera öppningar i grytet. Därefter sticker den iväg in i skogen, på jakt efter något att äta. I samma glänta, fast en annan kväll, blir jag istället uppvaktad av en väldigt nyfiken mård som passerar förbi grävlingsgrytet.

Jag kan inte låta bli att tycka om den här platsen. Det är inte bara ett spännande ställe för fotografering, utan även en plats som ger ro åt själen!