I dimman...

Ute på det vidsträckta sädesfältet går två rågetter. De har hållit ihop en tid och ofta stått här på fältet. Nästan varje morgon här på sommaren då jag varit ute har de stått och ätit på samma fält. Den här morgonen, med dimman och det skira blå ljuset tycker jag att allt harmoniserade så fint att jag inte kunde låta bli att göra bilden...

Storlom i blå morgondimma...

Den tjocka morgondimman ligger tät över sjöarna här i Kolmårdsskogen, samtidigt som det blå ljuset är såhär tidigt på morgonen är ett faktum. Plötsligt skrider en välkänd silhuett ut ur dimman och visar upp sig. Ett riktigt stämningsfull och minnesvärt möte med min favoritfågel - storlommen...

Rågetsmöte i morgondimman...

I det höga gräset prasslar det plötsligt. Ett välkänt ansikte med stora mörka ögon stirrar intensivt på mig. Det är till en början svårt att se rågeten där hon står blick stilla i det höga gräset, omgiven av tät dimma. Efter några sekunder syns hennes konturer tydligt och jag gör bilden.

Jag tycker att denna rådjursbild har något fridfullt och fint i sig. Dessa tidiga sommarmorgnar är verkligen något alldeles extra om djuren vill visa sig...

Dimma och sol vid Ågelsjön...

Den tjocka dimman ligger som ett tjockt täcke över Ågelsjöns vatten. Dimman rör på sig sakta, åt väst då det blåser lite försiktigt. Fukten nästan hänger i luften och det känns som att kroppen blir blöt av dimman. I samma ögonblick som sommarsolens starka strålar orkar sig över det väldiga berget i norr, lyses hela Ågelsjön upp i ett orange-gult sken. Det hela blir till en nästan sakral upplevelse då landskapet och dimman lyser i denna färg. Händelsen blir till något riktigt vackert, som givetvis måste fotograferas...

Älgmötet i dimman...

I dimman framträder plötsligt en stor och majestätisk gestalt - det är skogens konung som vågat sig ut från skogen. På det dimmiga fältet står han nu och spanar ut över det vidsträckta fältet. Det blå ljuset är dominerande i sommarnatten och jag njuter verkligen av mitt fantastiska möte. Älgens silhuett står stundtals helt stilla och spanar, men då och då böjer han ned huvudet för att äta lite av den goda rapsen.

Även om det inte är första gången som jag möter en älg i dimma, så är det på något sätt just det här som får mig att bli så otroligt glad. Det är en syn och ett tillfälle jag verkligen lever för att få fotografera...

Soluppgång över det fuktiga landskapet...

Det är verkligen fantastiskt vilka vackra morgnar vi har haft en tid nu. Jag har blivit rejält bortskämd med dimma och fantastiska färger i samband med soluppgången på morgonen. Idag visar jag fram en bild från just en sådan morgon, där den varma solen riktigt tränger igenom dimman och fukten ute på fälten. På något sätt är det så vackert med den fuktiga och "daggiga" spindelnäten på det här fältet som just i år står i träda. Givetvis kunde jag inte låta bli att göra en bild på detta magiskt vackra landskap...

I den täta dimman...

Försiktigt reser sig solen över trädtopparna och lyser med full kraft ned genom den täta dimman. I samma ögonblick förvandlas ljuset till orange, istället för blått som det var strax innan. I dimman syns plötsligt två kronhjortar som vandrar omkring i den höga säden. Ett fullkomligt magiskt ögonblick att få sed dessa ståtliga hjortar som silhuetter i den täta dimman och i detta fantastiska ljus...

Dimmiga morgnar...

Efter de varma dagarna kommer det alltid dimmiga morgnar, då temperaturen sjunkit under natten. Den här bilden gjorde jag på några stora gamla ekar en tidig morgon här i juli. Några ringduvor satt så fint i den gamla ekens krona och spanade ut över det dimmiga landskapet...

Kornfältet i gryningen...

Sommarnattens mörker håller sakta på att försvinna, då morgonsolen sakta, sakta höjer sig över trädtopparna och lyser ned på de vidsträckta sädesfälten. Jag har alltid fascinerats av kornfälten, som med sina långa strån ser så otroligt inbjudande och mjukt ut. Naturligtvis är de långa stråna sannolikt ganska så stickiga, men jag kan ändå inte låta bli att fascineras av dess sädesfält.

I gryningen, då dimslöjorna ligger täta över fältet och daggen tynger kornaxen, blir landskapet så stilla och vackert, inte minst i det röd-orangea morgonljuset som bildas i samband med att solen går upp i den täta dimman...

Sommarnatt, älvdans och älgtjur...

Ute på det vidsträckta fältet där älvorna dansar för fullt, står en älgtjur och spanar. Den goda rapsen som växer här ute på fältet lockar ut skogens konung i sommarnatten. En fantastiskt stämningsfullt möte får jag i den härliga sommarnatten...

Glad midsommar!

Med denna bild, på en fantastisk morgon här i Kolmårdsskogen, vill jag önska er alla en riktigt fin och glad midsommar! Glöm inte bort att ta vara på alla stunderna i naturen, för just precis nu vill jag påstå att Sverige faktiskt är som allra vackrast...

Ute på det dimmiga fältet...

En höstmorgon, precis i gryningen så möter jag två rådjur som står ute på det vidsträckta fältet. All säd är sedan en tid skördad, endast rester av säden ligger kvar på marken mellan de stubbade axen. Rådjuren verkar ändå finna resterna som något ätbart och gott, då de sakta rör sig fram över fältet och betar. Att möta rådjuren på det här sättet i gryningsljuset och i dimman var verkligen stämningsfullt...

Råbock i morgondimma...

Över fältet smyger en välkänd silhuett med sina ludna basthorn. Mitt ute i dimman stannar han plötsligt upp för att titta på mig. Tillsammans med den spännande björkskogen blir det en riktigt spännande bild på den ensamma råbocken. I det blå morgonljuset och dimma är det alltid fint att få möta dessa vackra råbockar. Jag hoppas verkligen på att få några fler rådjursmöten under de tidiga sommarmorgnarna...

Den spanande storlommen...

Det är tydligt att något i luften fångar storlommens uppmärksamhet. Kanske är det bara en annan fågel som flyger förbi, eller är det ett gäng med fler storlommar som kommer för att jaga tillsammans här på morgonen? Från strandkanten där jag sitter går det inte att se vad det är som fångar storlommens uppmärksamhet. På något vis är det ändå så vackert med den mystiska storlommen som spanar upp i luften, samtidigt som dimslöjorna avlöser varandra på sjöns spegelblanka vattenyta...

De tre vännerna...

I den täta dimman står de tre gamla ekarna med sina spretiga och knotiga grenar. De spretar åt alla håll och numera växer nästan grenverken i varandra. Morgonljuset lyser upp det karga landskapet och ekarna, så att de bläckfiskliknande grenarna blir tydliga.

För vissa är dessa träd något gammalt och bör därmed sågas ned. För mig är detta en berättelse om livet. Ålderdom kan på något sätt vara både vackert och sorgligt på en och samma gång. Främst är dessa ekar ändå en berättelse om lång vänskap och om hur ett litet frö kan växa upp och bli något stort, precis som vi människor...

Den gamla torrtallen...

En gång en hög och ståtlig tall, nu sakta men säkert faller den ifrån och tynar bort. Den gamla torrtallen är ett riktigt vackert inslag i skogen, där den står i dimman intill den lilla sjön. Inte minst när morgonsolens första strålar smeker den lena, silvergrå barken.

I hundratals år har den stått på samma plats, både som liten planta, som fullvuxen tall och nu som gammal torrtall. Ofta när jag passerar förbi detta träd funderar jag över dess historia, allt det sett och upplevt. Tänk om det kunde berätta sin historia. Det knotiga uttrycket, med de stora spretande grenarna är något unikt och ett riktigt vackert inslag i skogen....

Den gamla träddungen på fältet...

I morgondimman ser den gamla träddungen ut som en bläckfisk där den står mitt ute på fältet. Eller kanske liknar den gamla träddungen än mer något ockult väsen som sträcker sina tentakler efter något eller någon!? Ja, dessa träd eggar lätt fantasin och är på något sätt väldigt vackra där de står. De blir dessutom inte mindre vackra när de står såhär mitt i slättlandskapet i tider då all växtlighet knoppar och frodas i naturen. I det underbara blå morgonljuset och dimman kunde jag verkligen inte låta bli att lyfta kameran och göra bilden...

Den ensamma tranan ute i vassen...

På några tuvor ute i vassen står en trana och putsar sig i det blå gryningsljuset. Samtidigt ligger dimman tät över sjön intill. Långt bort från andra sidan sjön hörs några tranor ropa högt, något som absolut inte passerar den ensamma tranan i vassen obemärkt. Hon svarar med ett högt rop som ekar över sjön. Att få uppleva djuren interaktion på så nära håll är helt klart magiskt och ett sätt att få komma naturen riktigt nära...

Kronhjortsmöte i gryningsskogen...

Allt är tyst och stilla, dimman ligger tät mellan träden inne i skogen. På hyggena dansar älvorna fram över stubbar och ris, samtidigt hörs en gren gå av längre bort. Ett dovt ljud hörs i marken, är det någon som rör sig mot mitt håll? Plötsligt ser jag två välbekanta silhuetter inne mellan träden i dimman. Det är två stora kronhjortar som nyfiket studerar mig. I mörkret står de blick stilla, precis som om de vore en del av skogen, likt ett träd eller en sten. Noga studerar de mig när jag lyfter kameran och gör bilden. Ännu ett vackert möte med den ståtliga kronhjorten har precis ägt rum i min älskade Kolmårdsskog...

Mellan buskar och grenar...

En bild från ett tidigt morgonmöte med två tranor, som stod ute bland tuvorna intill en sjö här i Kolmården. Genom grenar och vegetation kunde jag studera dem och följa dem hur de putsade sig och utförde sina morgonbestyr. De spatserade även omkring på tuvorna och letade efter mat i vattnet mellan putsningarna.

Ibland stannade de upp och ropade högt så att det ekade över sjön och skogen. Långt bort hördes några andra tranor svara, vilket verkade göra det här tranorna lugna, då de fortsatte med sina bestyr. Givetvis kunde jag inte låta blir att göra en bild på dem där de stod och spanade ut över sjön och våtmarken där de stod...